Swedish Contemporary Bible

1 Moseboken 38:1-30

Juda och Tamar

1Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och flyttade till Adullam. Han bodde hos en man som hette Hira. 2Där träffade han en kanaaneisk flicka, dotter till Shua, som han gifte sig med. Han låg med henne 3och hon blev gravid och födde en son som fick namnet Er. 4Så väntade hon barn igen och födde en son som hon gav namnet Onan. 5Hon födde ytterligare en son som hon gav namnet Shela. Shela föddes i Kesiv.

6Till sin förstfödde son Er skaffade Juda en hustru som hette Tamar. 7Men Er, Judas förstfödde, var en ogudaktig man inför Herren och därför dödade Herren honom.

8Då sa Juda till Onan: ”Ligg med din brors hustru och fullfölj din svågerplikt38:8 Syftar på leviratlagen som innebar att en död, barnlös mans bror skulle gifta sig med änkan, och deras förste son skulle räknas som son till den avlidne brodern. Se 5 Mos 25:5f. gentemot henne, så att din bror får avkomma.” 9Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans eget. När han låg med sin brors hustru, lät han sin säd spillas på marken för att inte skaffa en son38:9 …barnet…son…Ordagrant …säd…säd…dvs. …avkomma…avkomma…, men utifrån 5 Mos 25:5-6 är det klart att det rörde sig om en förstfödd son. åt brodern. 10I Herrens ögon var detta ont. Därför dödade han även Onan. 11Då sa Juda till sin svärdotter Tamar: ”Lev nu som änka i din fars hus, tills min son Shela blivit gammal nog att gifta sig.” Han var rädd och tänkte att kanske också Shela skulle dö, liksom hans bröder. Tamar flyttade då hem till sin far.

12Efter en lång tid dog Judas hustru, Shuas dotter. När sorgetiden var över, gick Juda och hans vän adullamiten Hira till Timna till fårklippningen där. 13När det berättades för Tamar att hennes svärfar hade gått för att klippa fåren i Timna, 14tog hon av sig sina änkekläder, tog på sig en slöja och höljde sig38:14 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, möjligen sminkade sig.. Så satte hon sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon hade vid det laget insett att hon inte skulle ges som hustru till Shela fast denne nu var fullvuxen. 15Juda lade märke till henne och trodde att hon var en prostituerad, eftersom hennes ansikte var beslöjat. 16Därför gick han till henne där hon satt vid vägen och föreslog att hon skulle ligga med honom, ovetande om att hon var hans egen svärdotter. ”Hur mycket tänker du betala mig?” frågade hon.

17”Jag kan skicka dig en killing från min hjord”, föreslog Juda. ”Och vilken pant tänker du ge mig tills du har skickat geten?” frågade hon. 18”Vad vill du ha för pant?” undrade han. ”Ditt sigill, sigillsnodden och din vandringsstav”, svarade hon. Han gav henne vad hon begärde. När han sedan låg med henne, blev hon med barn. 19Sedan gick hon därifrån, tog av sig slöjan och klädde sig i sina änkekläder igen.

20Juda skickade sin vän från Adullam för att ta killingen till henne och hämta tillbaka den pant som han hade gett henne, men han kunde inte hitta henne. 21Då frågade han männen där: ”Var finns den där tempelprostituerade38:21 Tempelprostituerade, eller tempelflickor, ordagrant heliga, var prostituerade som tjänstgjorde i de kanaaneiska avgudatemplen. som brukar hålla till vid vägen i Enajim?” ”Vi har aldrig haft någon tempelprostituerad här”, svarade de. 22Då gick han tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat hitta henne någonstans och han talade om att männen på platsen sagt att det inte varit någon tempelprostituerad där. 23”Låt henne få behålla sakerna då!” sa Juda. ”Annars riskerar vi att skämma ut oss. Jag skickade ju ändå killingen, men du kunde inte hitta henne.”

24Tre månader senare berättades det för Juda att hans svärdotter Tamar hade horat och nu var med barn. ”För ut henne och bränn henne!” befallde Juda. 25Men när de förde ut henne, skickade hon detta budskap till sin svärfar: ”Jag är gravid genom mannen som äger dessa saker: sigillet, snodden och vandringsstaven. Se efter om du känner igen dem!”

26Juda erkände att de tillhörde honom och sa: ”Hon är rättfärdigare än jag, för jag gav henne inte till min son Shela.” Juda låg aldrig med Tamar igen.

27När det var dags för Tamar att föda, visade det sig att det var tvillingpojkar. 28Vid förlossningen stack den ene fram en hand. Barnmorskan band en röd tråd runt handleden och sa: ”Denne kom ut först.” 29Men han drog tillbaka sin hand och den andre kom ut först. ”Så du bryter dig fram!” sa hon. Därför fick han heta Peres38:29 Peres , hebreiska för bryta.. 30Strax efteråt föddes hans bror med den röda tråden runt handleden, och han fick namnet Serach38:30 Serach , hebreiska för röd, rödaktig..

O Livro

Génesis 38:1-30

Judá e Tamar

1Por esta altura, Judá deixou a sua casa e foi viver em Adulão com um homem chamado Hira. 2Aí encontrou uma rapariga cananita, com quem casou, filha de um indivíduo de nome Suá. 3-5Foram viver para Quezibe e tiveram três filhos: Er, Onã e Sela. Ao primeiro foi o pai quem lhe deu o nome, aos outros dois foi a mãe.

6Quando Er, o mais velho, cresceu, Judá arranjou-lhe casamento com uma moça de nome Tamar. 7Er tinha uma conduta muito perversa aos olhos do Senhor, por isso, teve de lhe tirar a vida.

8Então Judá disse a Onã, o irmão a seguir a Er: “Deves casar com Tamar, pois é o que a nossa lei exige do irmão de um homem que tenha morrido, de forma a que o primeiro filho que tiveres com ela seja herdeiro do teu irmão.”

9Contudo, Onã não estava de acordo em ter filhos que não viessem a ser considerados seus; por isso, embora tenha aceitado esse casamento, quando se deitava com ela deixava a sua semente desperdiçar-se fora dela, para evitar ter filhos que se tornassem descendentes do irmão. 10Isto que ele fazia era reprovado pelo Senhor; por isso, também lhe tirou a vida.

11Então Judá disse a Tamar, a sua nora, que não se casasse, mas voltasse para a casa do pai e ali ficasse, no estado de viúva, até que Sela, o seu filho mais novo crescesse e tivesse idade bastante para casar com ela. Contudo, ao dizer isto a Tamar tinha receio que Deus também viesse a matar este filho, tal como os outros dois. E Tamar foi para casa dos seus pais.

12Com o decorrer do tempo, veio também a morrer a mulher de Judá. Este, depois de passar o tempo do luto, foi com seu amigo Hira, o adulamita, vigiar o trabalho dos tosquiadores dos seus rebanhos em Timna.

13E disseram a Tamar que o sogro ia a Timna ver os trabalhos da tosquia. 14Ela, constatando que Judá não tinha nenhuma intenção de deixar que o filho mais novo casasse com ela, apesar do moço já ser grande, tirou os vestidos de viúva, cobriu o rosto com um véu, arranjou-se de forma a que não a reconhecessem e foi sentar-se à beira do caminho, à entrada da localidade de Enaim, na estrada para Timna.

15Judá reparou nela, quando passava por aquele sítio, e tomou-a por uma mulher que se quisesse vender, pois não a reconheceu por ter o rosto coberto. 16Por isso, parou e foi ter com ela, convidou-a a deitar-se com ele, não sabendo que se tratava da nora. “Quanto me dás?”, perguntou-lhe. 17“Mando-te um cabrito do meu rebanho.” Ela replicou, “E que penhor me dás como garantia do que prometes?”

18“Bom, que queres tu que te dê?”, perguntou. “Quero o teu selo identificador, o teu cordão e a vara que tens na mão”, respondeu-lhe. Ele aceitou e ela foi com Judá e ficou grávida. 19Depois tornou a pôr os vestidos de viúva que trazia de costume.

20Judá pediu ao seu amigo Hira, o adulamita, que levasse à mulher o cabrito prometido e trouxesse os penhores que lhe deixara. Contudo, quando foi à procura dela, não conseguiu encontrá-la. 21E andou a perguntar aos homens do sítio se sabiam da prostituta ritual que se punha junto ao caminho, ali à entrada de Enaim. “Nós aqui nunca tivemos uma mulher dessas”, responderam-lhe. 22E voltou para Judá, dizendo-lhe que não a tinha encontrado e contando-lhe o que os homens de lá tinham dito.

23“Paciência. Que fique então com o que já lá tem, para que não venhamos a cair em ridículo. Fizemos o que devíamos; mandei-lhe o cabrito, mas tu não a achaste.”

24Uns três meses mais tarde vieram avisar Judá que Tamar, a sua nora, estava grávida, por se ter tornado prostituta. “Tragam-na, para que seja queimada!”, gritou ele.

25Quando a foram buscar ela mandou um recado ao sogro: “O homem que é dono deste selo identificador, deste cordão e desta vara é o pai do filho que estou à espera. Reconheces?”

26Judá admitiu que as coisas eram dele e disse: “Ela é mais justa do que eu, porque não cumpri a minha promessa de lhe dar o meu filho Sela.” No entanto, não casou com ela.

27No devido tempo Tamar deu à luz dois gémeos. 28Quando estavam a nascer, a mão de um deles apareceu de fora e a parteira pôs-lhe um fio vermelho à volta do pulso, assinalando-o como tendo sido o primeiro a aparecer. 29Depois tornou a meter a mão dentro e foi o outro que veio a nascer primeiro. “Como é que conseguiste nascer primeiro?”, disse ela. E ficou a ser chamado Perez (brecha). 30Logo depois nasceu o irmão com o fio no pulso e chamaram-lhe Zera (brilho).38.30 Este brilho refere-se à cor rubra do fio atado ao pulso, que se assemelhava à cor do céu ao amanhecer.