Swedish Contemporary Bible

1 Moseboken 18:1-33

Herren visar sig för Abraham

1Herren visade sig för Abraham i eklunden vid Mamre. När Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen, 2tittade han upp och fick se tre män som stod mitt framför honom. Han skyndade sig då från tältöppningen för att möta dem och hälsade dem genom att buga sig med ansiktet mot marken.

3”Herre”, sa han, ”om du ser välvilligt på mig, gå inte förbi din tjänare. 4Låt mig hämta vatten så att ni kan tvätta era fötter och sedan vila er under trädet, 5och låt mig ta fram en bit mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter er resa – när ni nu ändå har stannat till hos er tjänare.” De svarade: ”Det låter bra. Gör som du har sagt!”

6Då skyndade sig Abraham till tältet och sa till Sara: ”Skynda dig, ta tre mått18:6 Tre seamått motsvarar kanske 36 liter (måttenheternas mängd har varierat genom tiderna). av det bästa mjölet och baka några brödkakor!” 7Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fin spädkalv och gav till en tjänare som skyndade sig att tillaga den. 8Sedan dukade han fram tjockmjölk18:8 Ordets exakta innebörd är något oviss. Det kan betyda någon typ av gräddmjölk, fil, yoghurt, eller smör. och mjölk och den tillredda kalven och medan männen åt, stod han bredvid dem under trädet.

9”Var är din hustru Sara?” frågade de. ”I tältet”, svarade Abraham. 10Då sa han18:10 Dvs. en av de tre.: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag tillbaka igen, och då ska Sara ha en son.” Sara hörde detta där hon stod och lyssnade i tältöppningen bakom honom. 11Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade passerat den fruktsamma åldern. 12Därför skrattade Sara tyst för sig själv: ”Skulle en vissnad kvinna i min ålder kunna känna lust? Min herre är också gammal.”

13Då frågade Herren Abraham: ”Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal för att få barn? 14Finns det något som är omöjligt för Herren? Nästa år vid den här tiden ska jag komma tillbaka till dig igen, och då ska Sara ha en son.” 15Men Sara blev rädd och sa: ”Jag skrattade inte!” ”Jo, det gjorde du visst!” svarade Herren.

16Sedan reste männen sig upp och vände sig mot Sodom, och Abraham gick med dem ett stycke på vägen.

17”Varför skulle jag dölja min plan för Abraham?” tänkte Herren. 18”Abraham ska ju bli ett stort och mäktigt folk, och genom honom ska alla jordens folk bli välsignade. 19Jag har utvalt honom för att leda sina barn och sin släkt på Herrens väg och göra vad som är rättfärdigt och riktigt. Då ska Herren uppfylla vad han lovat Abraham.”

Sodom och Gomorra

20Och Herren sa: ”Klagoropet över Sodom och Gomorra är starkt, och de syndar mycket svårt. 21Jag är på väg ner för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om ryktet inte är sant, måste jag få veta det.” 22Männen gick vidare mot Sodom, medan Abraham blev kvar hos Herren.18:22 En urtida skriftlärd tradition som är omnämnd i den masoretiska texten visar att den ursprungliga formuleringen löd: medan HERREN blev kvar hos Abraham för att undvika intrycket att Herren var Abrahams tjänare. 23Då steg Abraham fram till honom och frågade: ”Kommer du verkligen att förinta den rättfärdige tillsammans med den onde? 24Tänk om det finns femtio rättfärdiga människor i staden! Kommer du att förgöra staden och inte förlåta den för deras skull? 25Det skulle inte vara rätt! Du vill väl inte döda de rättfärdiga tillsammans med de onda? Då skulle du ju behandla rättfärdiga och onda precis på samma sätt! Så skulle du väl inte vilja göra? Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?” 26Herren svarade: ”Om det finns femtio rättfärdiga där, så ska jag förlåta hela staden för deras skull.”

27Då talade Abraham igen: ”Eftersom jag redan har börjat tala till dig, Herre, kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska. 28Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem?” Han sa: ”Jag ska inte förgöra den, om jag hittar fyrtiofem.”

29Då gick Abraham ännu längre och sa: ”Tänk om det bara finns fyrtio?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det, om det finns fyrtio.”

30”Bli inte arg, Herre”, bad Abraham, ”utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio där?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det, om jag finner trettio där.”

31Då sa Abraham: ”Eftersom jag har vågat tala till Herren, vad om det bara finns tjugo?” Han svarade: ”Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull.”

32Slutligen sa Abraham: ”Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: tänk om det bara finns tio?” Och han sa: ”För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden.”

33När Herren hade slutat sitt samtal med Abraham, fortsatte han sin vandring och Abraham återvände hem.

Ang Pulong Sa Dios

Genesis 18:1-33

Ang Tulo ka Bisita ni Abraham

1Nagpakita ang Ginoo kang Abraham sa dihang didto pa siya nagpuyo duol sa dagkong mga kahoy ni Mamre. Init kadto nga adlaw, ug si Abraham naglingkod-lingkod didto sa pultahan sa iyang tolda. 2Samtang naglantaw-lantaw siya, may nakita siyang tulo ka lalaki nga nagtindog sa unahan. Midagan dayon siya sa pagtagbo kanila. Miyukbo siya agig pagtahod kanila 3ug miingon, “Ginoo,18:3 Ginoo: o, Sir. Mahibaloan nato sa mosunod nga mga bersikulo nga ang nagpakita kang Abraham mao ang Ginoo kauban ang duha ka anghel. kon mahimo, hapit una sa amo. 4Magpakuha ako ug tubig aron makapanghugas kamo sa inyong mga tiil ug unya makapahulay ilalom niining kahoy. 5Mokuha usab ako ug pagkaon alang kaninyo aron may kusog na usab kamo sa inyong paglakaw. Ikalipay ko ang pag-alagad kaninyo samtang ania kamo uban kanamo.” Ug mitubag sila, “Sige, buhata ang imong gisulti.”

6Busa nagdali-dali si Abraham ug sulod sa tolda ug miingon kang Sara, “Pagdali, pagkuha ug usa ka sako sa maayong klase sa harina ug pagluto ug pan.” 7Midagan usab si Abraham ngadto sa iyang mga baka ug nagpili ug tambok nga nati. Gipadali niya kinig paihaw ug paluto sa iyang batan-ong sulugoon. 8Unya gidala niya kini ngadto sa iyang mga bisita, uban sa keso ug gatas. Ug samtang nangaon ang iyang mga bisita ilalom sa kahoy, didto usab si Abraham sa ilang duol nga andam sa pag-alagad kanila.

9Unya, nangutana ang mga bisita kang Abraham, “Hain si Sara nga imong asawa?” Mitubag siya, “Tua sa sulod sa tolda.” 10Ang usa sa mga bisita miingon, “Ipaniguro ko nga mobalik ako dinhi sa sunod nga tuig, sa sama gihapon nga panahon, ug ang imong asawa nga si Sara may anak na nga lalaki.”

Naminaw diay si Sara didto sa pultahan sa tolda sa likod ni Abraham. 11(Tigulang na silang duha ni Abraham ug miundang na gani ang binulan ni Sara.) 12Mikatawa si Sara sa iyang kaugalingon nga nagaingon, “Sa akong katigulangon ganahan pa ba kaha ako makigdulog sa akong bana nga tigulang na usab aron makaanak kami?”

13Unya nangutana ang Ginoo kang Abraham, “Nganong mikatawa si Sara ug miingon, ‘Makaanak pa ba ako nga tigulang na man ako?’ 14May butang ba nga dili mahimo sa Ginoo? Sumala sa giingon ko, mobalik ako dinhi sa sunod nga tuig sa sama gihapon nga panahon, ug si Sara may anak na nga lalaki.”

15Nahadlok si Sara, busa namakak siya. Miingon siya, “Wala ko mokatawa!” Apan miingon ang Ginoo, “Mikatawa ka gayod.”

Nagpakilooy si Abraham alang sa Lungsod sa Sodoma

16Pagkahuman, milakaw ang tulo ka lalaki. Gihatod sila ni Abraham hangtod sa usa ka dapit diin makita nila sa ubos ang lungsod sa Sodoma. 17Miingon ang Ginoo, “Dili ko itago kang Abraham ang akong pagabuhaton. 18Sigurado gayod nga ang iyang mga kaliwat mahimong dako ug gamhanan nga nasod sa umaabot, ug pinaagi kaniya, makadawat ug panalangin ang tanang mga nasod sa kalibotan. 19Gipili ko siya aron iyang mandoan ang iyang mga kaanakan ug mga kaliwat nga motuman sa akong mga sugo pinaagi sa pagbuhat sa husto ug matarong. Ug pinaagi niana, matuman ang akong gisaad kaniya.”

20Unya miingon ang Ginoo kang Abraham, “Daghan na ang mga reklamo bahin sa Sodoma ug Gomora, kay labihan na gayod kadaotan ang maong mga dapit. 21Busa moadto ako didto aron pagsusi kon tinuod ba o dili kini nga mga reklamo.”

22Milakaw ang duha ka lalaki paingon sa Sodoma, apan nagpabilin ang Ginoo uban kang Abraham.18:22 nagpabilin ang Ginoo uban kang Abraham: Sa ubang hubad, nagpabiling nagtindog si Abraham atubangan sa Ginoo. 23Miduol si Abraham sa Ginoo ug nangutana, “Laglagon mo ba ang mga matarong uban sa mga makasasala? 24Kon pananglit may 50 ka tawong matarong niana nga lungsod, laglagon mo ba ang tibuok nga lungsod? Dili mo ba kaloy-an ang lungsod tungod ug alang sa 50 ka mga tawong matarong? 25Imposible nga laglagon mo ang mga matarong uban sa mga makasasala. Dili mahimo nga managsama ra ang pagtagad mo kanila. Ikaw ang nagahukom sa tibuok kalibotan, dili ba nga angay lang nga buhaton mo kon unsa ang husto?” 26Mitubag ang Ginoo, “Kon may makita akong 50 ka tawong matarong sa Sodoma, dili ko laglagon ang tibuok nga lungsod tungod ug alang kanila.”

27Miingon pag-usab si Abraham, “O Ginoo, pasayloa ako nga mangahas sa pagpakigsulti kanimo. Tawo lang ako, ug wala akoy katungod sa pagsulti niini kanimo. 28Kon pananglit may 45 ka tawong matarong, laglagon mo ba ang tibuok nga lungsod tungod kay kulang kini ug lima?” Mitubag ang Ginoo, “Kon may makita akong 45 ka tawong matarong, dili ko laglagon ang lungsod.”

29Midugang pag-ingon si Abraham, “Kon pananglit 40 lang ang matarong?” Mitubag ang Ginoo, “Dili ko laglagon ang lungsod tungod ug alang sa 40 ka tawong matarong.”

30Miingon pag-usab si Abraham, “Ayaw kasuko kanako, Ginoo, kay mangutana pa ako. Kon pananglit may 30 lang ka tawong matarong?” Mitubag ang Ginoo, “Dili ko gihapon laglagon ang lungsod kon may makita akong 30 ka tawong matarong.”

31Miingon pa gayod si Abraham, “Ginoo, pasayloa ako sa akong pagpangahas sa pagpadayon nga makigsulti kanimo. Kon pananglit may 20 lang ka tawong matarong?” Mitubag ang Ginoo, “Dili ko gihapon laglagon ang lungsod tungod ug alang sa 20 ka tawong matarong.”

32Miingon pa gayod pag-usab si Abraham, “Ginoo, ayaw kasuko; kataposan ko na lang gayod kini nga pangutana. Kon pananglit 10 lang ang imong makita nga matarong?” Mitubag ang Ginoo, “Dili ko gihapon laglagon ang lungsod tungod ug alang sa 10 ka tawong matarong.”

33Pagkahuman niyag pakigsulti kang Abraham, mibiya ang Ginoo ug si Abraham mipauli sa ila.