Swedish Contemporary Bible

1 Moseboken 15:1-21

Gud lovar Abram en son

1Något senare kom Herrens ord till Abram i en syn:

”Var inte rädd, Abram!

Jag är din sköld och ska ge dig rik belöning.”

2Men Abram svarade: ”Herre, Herre, vad kan du ge mig? Jag går ju bort barnlös. Min tjänare Elieser från Damaskus kommer att ärva mig.”15:2 Den sista satsen i versen är svåröversättlig och grundtextens innebörd osäker. 3Abram sa vidare: ”Du har ju inte gett mig några barn. Då blir det min tjänare som ärver mig.”

4Då kom Herrens ord till honom igen: ”Nej, din tjänare kommer inte att bli din arvinge, för du ska få en son som ska ärva dig.” 5Sedan förde Gud ut Abram och sa till honom: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Så talrika ska dina efterkommande15:5 Ordagrant: din säd bli.” 6Och Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.15:6 Ordagrant: och han räknade honom det till rättfärdighet

7Han sa till honom: ”Jag är Herren, som förde dig ut från Ur i Kaldéen för att ge dig detta land som egendom.” 8Men Abram svarade: ”Herre, Herre, hur kan jag veta att jag ska få det här?” 9Då sa Herren till honom att hämta en tre år gammal kviga, en tre år gammal get, en tre år gammal bagge, en turturduva och en ung duva. 10Abram hämtade djuren och styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte.15:10 Se not till 15:17. 11Och när rovfåglar angrep de slaktade djuren, schasade Abram bort dem.

12När solen gick ner den kvällen föll en tung sömn över Abram, och ett fruktansvärt, skrämmande mörker kom över honom.

13Då sa Herren till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. 14Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar, och efter det ska de gå därifrån med stora rikedomar. 15Själv kommer du att dö i frid och begravas hos dina fäder vid hög ålder. 16I den fjärde generationen ska dina ättlingar komma tillbaka hit, för amoréerna kommer inte att ha fyllt sina synders mått förrän då.”

17När solen gick ner och det blev mörkt, syntes ett rykande fyrfat och en flammande fackla som passerade mellan de slaktade djurhalvorna.15:17 Den flammande facklan är en symbol för Guds närvaro. Det var vanligt på den tiden att två parter som ville ingå förbund vandrade mellan två rader av slaktade djur. Innebörden var: ”Om jag bryter förbundet, ska det gå med mig på samma sätt”.

18Den dagen upprättade Herren detta förbund med Abram: ”Jag ger detta land till dina ättlingar, ända från Egyptens flod till den stora floden Eufrat, 19kenitéernas, kenisséernas, kadmonéernas, 20hettiternas, perisséernas, refaéernas, 21amoréernas, kanaanéernas, girgashéernas och jevuséernas land.”

New International Reader’s Version

Genesis 15:1-21

God Makes a Covenant With Abram

1Some time later, Abram had a vision. The Lord said to him,

“Abram, do not be afraid.

I am like a shield to you.

I am your very great reward.”

2But Abram said, “Lord and King, what can you give me? I still don’t have any children. My servant Eliezer comes from Damascus. When I die, he will get everything I own.” 3Abram continued, “You haven’t given me any children. So this servant of mine will get everything I own.”

4Then a message from the Lord came to Abram. The Lord said, “When you die, what you have will not go to this man. You will have a son of your own. He will get everything you have.” 5The Lord took Abram outside and said, “Look up at the sky. Count the stars, if you can.” Then he said to him, “That’s how many children will be born into your family.”

6Abram believed the Lord. The Lord was pleased with Abram because he believed. So Abram’s faith made him right with the Lord.

7He also said to Abram, “I am the Lord. I brought you out of Ur in the land of Babylon. I will give you this land to have as your very own.”

8But Abram said, “Lord and King, how can I know I will have this land as my own?”

9So the Lord said to him, “Bring me a young cow, a goat and a ram. Each must be three years old. Bring a dove and a young pigeon along with them.”

10Abram brought all of them to the Lord. Abram cut them in two and placed the halves opposite each other. But he didn’t cut the birds in half. 11Then large birds came down to eat the dead bodies of the animals and birds. But Abram chased the large birds away.

12As the sun was going down, Abram fell into a deep sleep. A thick and scary darkness covered him. 13Then the Lord said to him, “You can be sure of what I am about to tell you. For 400 years, your family who comes after you will be strangers in another country. They will become slaves there and will be treated badly. 14But I will punish the nation that makes them slaves. After that, they will leave with many possessions. 15But you will die in peace. You will join the members of your family who have already died. And you will be buried when you are very old. 16Your children’s grandchildren will come back here. That’s because the sin of the Amorites has not yet reached the point where I must punish them.”

17The sun set and it became dark. Then a burning torch and a pot filled with smoking coals appeared. They passed between the pieces of the animals that had been cut in two. 18On that day the Lord made a covenant with Abram. He said, “I am giving this land to your family who comes after you. It reaches from the River of Egypt to the great Euphrates River. 19It includes the land of the Kenites, Kenizzites, Kadmonites, 20Hittites, Perizzites and Rephaites. 21The Amorites, Canaanites, Girgashites and Jebusites also live there.”