Swedish Contemporary Bible

1 Moseboken 13:1-18

Abram och Lot går skilda vägar

1Abram begav sig alltså från Egypten med sin hustru och allt han ägde till Negev, och Lot följde med honom. 2Abram var nu mycket rik och ägde boskap, silver och guld. 3Han fortsatte sedan från lägerplats till lägerplats, från Negev mot Betel, till den plats där han förut hade slagit läger mellan Betel och Aj, 4och där han byggt ett altare. Där åkallade han nu Herren igen.

5Också Lot, som förflyttade sig tillsammans med Abram, hade får och nötboskap och tält. 6Landet kunde inte försörja dem båda, för de hade så stora egendomar att de inte kunde stanna på samma plats tillsammans. 7Stridigheter uppstod mellan Abrams och Lots herdar. (Kanaanéerna och perisséerna bodde i landet vid den tiden.) 8Då sa Abram till Lot: ”Det får inte råda osämja mellan dig och mig och mellan våra herdar. Vi är ju nära släktingar. 9Är inte hela landet öppet för dig? Skilj dig ifrån mig! Går du åt vänster så går jag åt höger. Går du åt höger så går jag åt vänster.”

10Lot såg ut över Jordanslätten, som var väl bevattnad överallt. Hela området ända bort till Soar var som Herrens trädgård eller som Egyptens land. Detta var innan Herren hade förstört Sodom och Gomorra. 11Därför valde Lot hela Jordanslätten. Han gick österut, och på så sätt skildes de från varandra. 12Abram stannade nämligen i Kanaans land, medan Lot bodde bland städerna på slätten och slog läger på en plats nära staden Sodom. 13Människorna i Sodom var onda och syndade mycket mot Herren.

14Efter det att Lot gått därifrån, sa Herren till Abram: ”Se dig omkring, från din plats åt norr och söder, öster och väster. 15Hela detta land som du kan se ska jag ge till dig och dina ättlingar för all framtid. 16Jag ska ge dig många ättlingar, ja, som dammkornen som inte kan räknas ska inte heller dina ättlingar kunna räknas. 17Vandra nu omkring i landet, ty jag ska ge dig det.” 18Då flyttade Abram sitt tält till Mamres ekar nära Hebron och byggde där ett altare till Herren.

Nova Versão Internacional

Gênesis 13:1-18

A Desavença entre Abrão e Ló

1Saiu, pois, Abrão do Egito e foi para o Neguebe, com sua mulher e com tudo o que possuía, e Ló foi com ele. 2Abrão tinha enriquecido muito, tanto em gado como em prata e ouro.

3Ele partiu do Neguebe em direção a Betel, indo de um lugar a outro, até que chegou ao lugar entre Betel e Ai onde já havia armado acampamento anteriormente 4e onde, pela primeira vez, tinha construído um altar. Ali Abrão invocou o nome do Senhor.

5Ló, que acompanhava Abrão, também possuía rebanhos e tendas. 6E não podiam morar os dois juntos na mesma região, porque possuíam tantos bens que a terra não podia sustentá-los. 7Por isso surgiu uma desavença entre os pastores dos rebanhos de Abrão e os de Ló. Nessa época os cananeus e os ferezeus habitavam aquela terra.

8Então Abrão disse a Ló: “Não haja desavença entre mim e você, ou entre os seus pastores e os meus; afinal somos irmãos! 9Aí está a terra inteira diante de você. Vamos separar-nos. Se você for para a esquerda, irei para a direita; se for para a direita, irei para a esquerda”.

10Olhou então Ló e viu todo o vale do Jordão, todo ele bem irrigado, até Zoar; era como o jardim do Senhor, como a terra do Egito. Isto se deu antes de o Senhor destruir Sodoma e Gomorra. 11Ló escolheu todo o vale do Jordão e partiu em direção ao leste. Assim os dois se separaram: 12Abrão ficou na terra de Canaã, mas Ló mudou seu acampamento para um lugar próximo a Sodoma, entre as cidades do vale. 13Ora, os homens de Sodoma eram extremamente perversos e pecadores contra o Senhor.

A Promessa de Deus a Abrão

14Disse o Senhor a Abrão, depois que Ló separou-se dele: “De onde você está, olhe para o norte, para o sul, para o leste e para o oeste: 15toda a terra que você está vendo darei a você e à sua descendência para sempre. 16Tornarei a sua descendência tão numerosa como o pó da terra. Se for possível contar o pó da terra, também se poderá contar a sua descendência. 17Percorra esta terra de alto a baixo, de um lado a outro, porque eu a darei a você”.

18Então Abrão mudou seu acampamento e passou a viver próximo aos carvalhos de Manre, em Hebrom, onde construiu um altar dedicado ao Senhor.