1 Krönikeboken 17 – NUB & HTB

Swedish Contemporary Bible

1 Krönikeboken 17:1-27

Guds löften till David

(2 Sam 7:1-17)

1När David hade bott en tid i sitt nya palats, sa han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Herrens förbundsark får stå i ett tält!” 2”Gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Gud är med dig.”

3Men samma natt kom Guds ord till Natan:

4”Gå och säg till min tjänare David: ’Så säger Herren: ”Du är inte den som ska bygga mig ett hus att bo i. 5Jag har aldrig bott i hus, utan har ständigt bott i tält och flyttat från det ena stället till det andra, ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten. 6Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels ledare17:6 Ordagrant: domare., de som jag utsåg till herdar för mitt folk, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?” ’

7Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: ”Jag tog dig från betesmarken och fåren, när du var en herde, och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. 8Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra ditt namn lika ryktbart som de största på hela jorden. 9Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare 10på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.

Jag förkunnar nu att Herren ska bygga ett hus åt dig. 11När dina dagar är till ända och du har gått till dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling17:11 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7, en av dina söner, på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. 12Han är den som ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. 13Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min nåd vika från honom, som jag lät den vika från din företrädare. 14Jag ska sätta honom över mitt hus och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.” ’ ”

15Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.

David böjer sig för Herrens vilja

(2 Sam 7:18-29)

16Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:

Herre Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? 17Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, o Gud? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt, och du har sett mig som den mest upphöjde bland människor, o Herre, Gud17:17 Innebörden i den sista delen av versen är oklar och översättningen därför osäker.!

18Vad ska David mera säga till dig inför denna ära du visat din tjänare? Du känner din tjänare. 19Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja, har du gjort allt detta stora och låtit mig få veta alla dessa stora ting.

20Herre, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. 21Vilket folk på jorden är som ditt folk Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig, för att göra sitt namn känt genom stora och mäktiga under och genom att fördriva andra folk för ditt folk, som du har räddat ut ur Egypten? 22Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.

23Herre, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. 24Låt det stå fast, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet. Människor kommer att säga: ’Härskarornas Herre är verkligen Israels Gud!’ Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig.

25Min Gud, du har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be till dig. 26För du, Herre, är Gud, som har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. 27Nu har du velat välsigna din tjänares hus, så att det för evigt får bestå inför dig, för du, Herre, har välsignat det, och det är för alltid välsignat.”

Het Boek

1 Kronieken 17:1-27

1Zodra David zijn paleis had betrokken, sprak hij tot Natan, den profeet: Zie eens; zelf woon ik in een paleis, en de verbondsark van Jahweh staat onder tentdoek! 2Natan zeide tot David: Breng alles ten uitvoer, wat gij van plan zijt; want God is met u. 3Maar in dezelfde nacht werd het woord van God tot Natan gericht: 4Ga aan mijn dienaar David zeggen: Zo spreekt Jahweh! Gij zult Mij geen huis bouwen, waarin Ik kan wonen! 5Ik heb toch nimmer in een huis gewoond van de dag af, dat Ik Israël uit Egypte voerde, tot de dag van heden, maar Ik ben rondgetrokken in een tent en tabernakel. 6En heb Ik ooit, zolang Ik met alle Israëlieten rondtrok, tot een van de rechters, die Ik tot leiders aanstelde van Israël, mijn volk, gezegd: Waarom bouwt ge Mij geen huis van cederhout? 7Daarom moet ge mijn dienaar David zeggen: Zo spreekt Jahweh der heirscharen! Ik heb u uit de weide gehaald, achter de schapen vandaan, en u gemaakt tot leider van Israël, mijn volk; 8en Ik was met u op al uw tochten, en heb al uw vijanden voor u verdelgd. Welnu, Ik zal u een naam schenken, zo groot, als slechts de grootsten der aarde bezitten. 9Ik zal een plek vaststellen voor Israël, mijn volk, waar het wortel kan schieten en waar het kan wonen, zonder ooit meer te worden opgeschrikt of door booswichten te worden verdrukt, zoals in vroegere tijden, 10en sinds de dag, dat Ik rechters heb aangesteld over Israël, mijn volk. Ik zal al uw vijanden aan u onderwerpen. Ook kondig Ik u aan, dat Jahweh u een huis zal bouwen. 11Wanneer uw dagen ten einde zijn, en gij bij uw vaderen te ruste zult gaan, dan zal Ik een van uw zonen tot uw nazaat verheffen, en zijn koningschap bestendig doen zijn. 12Hij zal Mij een tempel bouwen, en Ik zal zijn troon voor altijd bestendigen. 13Ik zal voor hem een vader zijn, en hij Mij een zoon. Nooit zal ik hem mijn gunst onthouden, zoals Ik dat gedaan heb met uw voorganger. 14Voor eeuwig zal Ik hem aanstellen over mijn tempel en over mijn koninkrijk, en zijn troon zal vaststaan voor eeuwig! 15Toen Natan al deze woorden en openbaringen trouw aan David had overgebracht, 16ging koning David heen, zette zich voor Jahweh neer en sprak: Wie ben ik, Jahweh, o God, en wat is mijn huis, dat Gij mij tot hiertoe hebt gebracht! 17Maar ook dit was nog te gering in uw ogen, o God. Ook voor de verre toekomst hebt Gij over het huis van uw dienaar gesproken, en mij, een mens, de toekomstige glorie doen zien, Jahweh, mijn God! 18Wat kan David dan nog meer tot U zeggen, tot U, die uw dienaar kent? 19Jahweh, terwille van uw dienaar, en naar de neiging uws harten hebt Gij gehandeld, en tevens uw dienaar al die grootheid geopenbaard. 20Daarom, Jahweh, er is niemand als Gij, en geen God buiten U, juist als onze oren het altijd hebben gehoord. 21En wie kan vergeleken worden met Israël, uw volk? Het is het enige volk ter wereld, dat God kwam vrijkopen, om het tot zijn volk te verkiezen, om U een grote en ontzagwekkende naam te geven, door volken voor uw volk te verdrijven, dat Gij uit Egypte hebt vrijgekocht. 22Voor eeuwig hebt Gij Israël, uw volk, tot uw volk gemaakt, en zijt Gij Jahweh, hun God. 23Welnu dan Jahweh, laat voor eeuwig het woord in vervulling gaan, dat Gij over uw dienaar en over zijn huis hebt gesproken, en doe, zoals Gij beloofd hebt. 24Dan zal uw Naam vaststaan en groot zijn in eeuwigheid, en zal men zeggen: Jahweh der heirscharen, de God van Israël, is waarlijk Israëls God, en het huis van David, uw dienaar, is bestendig voor uw aanschijn. 25Mijn God, zelf hebt Gij het uw dienaar geopenbaard: Ik zal u een huis bouwen! Daarom heeft uw dienaar het aangedurfd, dit smeekgebed tot U te richten. 26Welnu dan Jahweh, Gij zijt God. Gij hebt deze weldaad aan uw dienaar beloofd. 27Begin dan, van nu af, het huis van uw dienaar te zegenen, opdat het voor altijd bestendig zij voor uw aanschijn. Want wat Gij hebt gezegend, o Jahweh, is gezegend in eeuwigheid!.