1 Korintierbrevet 15 – NUB & SNC

Swedish Contemporary Bible

1 Korintierbrevet 15:1-58

Kristus har uppstått från de döda

1Syskon, låt mig nu få påminna er om evangeliet som jag förkunnade för er, och som ni tog emot och grundar er tro på, 2och genom vilket ni ju räddas, om ni bara håller fast vid min förkunnelse. För om ni inte gör det, då är er tro meningslös.

3Kärnan i det budskap som jag gav vidare till er, och som jag själv hade tagit emot, var följande: Kristus dog för våra synder, i enlighet med Skrifterna. 4Han begravdes, men på den tredje15:4 Se not till Matt 12:40. dagen uppstod han från de döda, i enlighet med Skrifterna. 5Han visade sig för Kefas och sedan för de övriga av de tolv. 6Efter det visade han sig för mer än femhundra troende på samma gång. De flesta av dessa lever fortfarande, men några har somnat in. 7Lite senare visade han sig för Jakob15:7 Antagligen Jesus egen bror, som var ledare för församlingen i Jerusalem., och sedan för alla apostlarna. 8Allra sist visade han sig också för mig, som är som ett ofullgånget foster. 9Jag är ju den minst betydande av alla apostlar, och borde egentligen inte få kallas apostel alls, eftersom jag tidigare förföljde Guds församling.15:9 Jfr Apg 9:1-5.

10Men på grund av Guds nåd är jag nu vad jag är. Och den nåd han visade mig har inte varit förgäves. Jag har arbetat hårdare än någon annan apostel, fast inte i egen kraft utan tack vare Guds nåd som har varit med mig. 11Och om det nu var jag eller de andra apostlarna spelar ingen roll, för detta är vad vi förkunnar, och detta är vad ni har kommit till tro på.

Vi ska uppstå från de döda

12Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då vissa av er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13Om ingen uppståndelse från de döda finns, då har ju inte heller Kristus uppstått. 14Och om Kristus inte har uppstått, då är vår förkunnelse bara tomt prat, och er tro är också tom. 15Då avslöjas också vi som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat att Gud uppväckte Kristus från de döda, trots att han inte gjorde det, om man nu får tro att de döda inte uppstår. 16Kristus kan ju inte ha uppstått om inga döda uppstår. 17Men om Kristus aldrig uppstod från de döda, då är er tro meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder. 18Då skulle också de som trodde på Kristus när de dog ha gått förlorade. 19Om vårt hopp till Kristus bara gäller livet här, då är det verkligen mer synd om oss än om någon annan.

20Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått från de döda, som den första av alla dem som somnat in. 21Döden kom in genom en människa, och därför kom också uppståndelsen från de döda genom en människa. 22Alla dör i Adam, och på samma sätt får alla nytt liv i Kristus. 23Men alla i en bestämd ordning: Kristus först, och när han kommer tillbaka, alla de som tillhör honom. 24Sedan kommer slutet, då Kristus ska överlämna riket till Gud, Fadern, sedan han har utplånat alla härskare och makter och krafter. 25Kristus måste nämligen regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.15:25 Jfr Ps 110:1. 26Och den sista fienden som utplånas är döden, 27för Gud har ”lagt allting under hans fötter.”15:27 Jfr Ps 8:7. När det står att ”allting” har lagts under hans fötter betyder det naturligtvis inte att det även gäller Gud själv, eftersom det var han som lade allting under sin Son. 28Men när allting sedan har lagts under honom, ska han underordna sig den som lade allting under honom, så att Gud blir allt i alla.

29Vad uträttar de som låter döpa sig för de döda? Om de döda inte uppstår, varför låter man då döpa sig för dem?15:29 Det är oklart vad det innebar att döpa sig för de döda. Paulus sa bara att de var inkonsekventa om de gjorde det trots att de inte trodde på de dödas uppståndelse. 30Och vi, varför skulle vi dag ut och dag in riskera livet? 31Ja, syskon, ni som är min stolthet i vår Herre Kristus Jesus, jag har verkligen varje dag varit nära att mista livet. 32Om jag kämpade mot vilddjuren15:32 Vilddjuren var antagligen en bild för Paulus fiender. i Efesos på mänskligt vis, vad skulle det ha varit för mening med det? Om de döda inte uppstår,

”låt oss äta och dricka,

imorgon ska vi ju ändå dö!”15:32 Se Jes 22:13.

33Men låt er inte luras. ”Av dåligt sällskap får man dåliga vanor.”15:33 Citatet är hämtat från en grekisk teaterpjäs. 34Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att synda. Några av er verkar ju fullständigt sakna kunskap om Gud. Ni borde skämmas, säger jag!

Vi ska få en ny kropp

35Nu kanske någon invänder: ”Men hur uppstår de döda? Vilka slags kroppar får de när de kommer?” 36Så oförståndigt! Det du sår måste ju först dö för att sedan få liv. 37Och det du sår är inte den planta som växer upp utan bara ett frö, ett vetekorn eller något annat. 38Gud har ju bestämt hur varje växt ska se ut, och olika frön ger olika växter. 39Det finns olika slags kroppar. Människor har ett slags kropp och djuren har andra slags kroppar, fåglarna har sina och fiskarna sina. 40Det finns också himmelska kroppar, liksom jordiska, och de himmelska har en annan glans än de jordiska. 41Solen har sin glans, och månen har sin, så också stjärnorna, som lyser med olika glans.

42Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. 43Det som sås i förakt uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. 44Det som sås som en fysisk kropp uppstår som en andlig kropp. När det nu finns en fysisk kropp, finns det också en andlig.

45Det står ju skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse.”15:45 Jfr 1 Mos 2:7. Men den andre Adam15:45 Adam betyder människa. blev en ande som ger liv. 46Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska, och sedan kommer det andliga. 47Den första människan kom från jorden och var av jord, men den andra människan kom från himlen. 48Som den jordiska var är också de jordiska, och som den himmelska är, är också de himmelska. 49Liksom vi blev en avbild av den jordiska, så ska vi också bli en avbild av den himmelska.

50Vad jag menar är alltså detta, syskon: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och inte heller kan det förgängliga ärva oförgänglighet. 51Men jag berättar en hemlighet: en del av oss kommer inte att dö. Men vi ska alla förvandlas, 52blixtsnabbt, på ett enda ögonblick, när den sista trumpeten ljuder. För den kommer att ljuda, och då uppstår de döda, i oförgänglighet, och vi förvandlas. 53Det förgängliga måste kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet. 54Och när det förgängliga har klätts i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då har det som står skrivet gått i uppfyllelse:

”Döden är uppslukad och besegrad15:54 Jfr Jes 25:8..

55Död, var är din seger?

Död, var är din udd?”15:55 Se Hos 13:14.

56Dödens udd är synden, och synden får sin kraft från lagen. 57Men tack Gud, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.

58Stå därför fasta och orubbliga, mina kära syskon. Ni vet ju att det ni gör för Herren inte är förgäves.

Slovo na cestu

1 Korintským 15:1-58

1Známoť vám pak činím, bratří, evangelium, kteréž jsem zvěstoval vám, kteréž jste i přijali, v němž i stojíte, 2Skrze kteréž i spasení béřete, kterak kázal jsem vám, pamatujete-li, leč byste nadarmo uvěřili. 3Vydal jsem zajisté vám nejprve to, což jsem i vzal, že Kristus umřel za hříchy naše podle Písem, 4A že jest pohřben a že vstal z mrtvých třetího dne podle Písem. 5A že vidín jest od Petra, potom od dvanácti. 6Potom vidín více než od pěti set bratří spolu, z nichžto mnozí ještě živi jsou až dosavad, a někteří již zesnuli. 7Potom vidín jest od Jakuba, potom ode všech apoštolů. 8Nejposléze pak ze všech, jakožto nedochůdčeti, ukázal se i mně. 9Nebo já jsem nejmenší z apoštolů, kterýž nejsem hoden slouti apoštol, protože jsem se protivil církvi Boží. 10Ale milostí Boží jsem to, což jsem, a milost jeho mně učiněná daremná nebyla, ale hojněji nežli oni všickni pracoval jsem, avšak ne já, ale milost Boží, kteráž se mnou jest. 11Protož i já i oni tak kážeme, a tak jste uvěřili. 12Poněvadž se pak káže o Kristu, že jest z mrtvých vstal, kterakž někteří mezi vámi praví, že by nebylo z mrtvých vstání? 13Nebo není-liť z mrtvých vstání, anižť jest Kristus z mrtvých vstal. 14A nevstal-liť jest z mrtvých Kristus, tedyť jest daremné kázaní naše, a daremnáť jest i víra vaše. 15A byli bychom nalezeni i křiví svědkové Boží; nebo vydali jsme svědectví o Bohu, že vzkřísil z mrtvých Krista. Kteréhož nevzkřísil, (totiž) jestliže mrtví z mrtvých nevstávají. 16Nebo jestližeť mrtví z mrtvých nevstávají, anižť jest Kristus vstal. 17A nevstal-liť jest z mrtvých Kristus, marná jest víra vaše, ještě jste v hříších vašich. 18A takť i ti, kteříž zesnuli v Kristu, zahynuli. 19Jestližeť pak v tomto životě toliko naději máme v Kristu, nejbídnější jsme ze všech lidí. 20Ale vstalť jest z mrtvých Kristus, prvotiny těch, jenž zesnuli. 21Nebo poněvadž skrze člověka smrt, také i skrze člověka vzkříšení z mrtvých. 22Nebo jakož v Adamovi všickni umírají, tak i skrze Krista všickni obživeni budou. 23Ale jeden každý v svém pořádku: Prvotiny Kristus, potom ti, kteříž jsou Kristovi, v příští jeho. 24Potom bude konec, když vzdá království Bohu a Otci, když vyprázdní všeliké knížatstvo, i všelikou vrchnost i moc. 25Nebo musíť to býti, aby on kraloval, dokudž nepoloží všech nepřátel pod nohy jeho. 26Nejposlednější pak nepřítel zahlazen bude smrt. 27Nebo všecky věci poddal pod nohy jeho. Když pak praví, že všecky věci poddány jsou jemu, zjevnéť jest, že kromě toho, kterýž jemu poddal všecko. 28A když poddáno jemu bude všecko, tedy i on Syn poddá se tomu, kterýž jemu poddati má všecko, aby byl Bůh všecko ve všech. 29Sic jinak co činí ti, kteříž se křtí za mrtvé? Nevstávají-liť mrtví z mrtvých, i proč se křtí za mrtvé? 30Proč i my nebezpečenství trpíme každé hodiny? 31Na každý den umírám, skrze slávu naši, kterouž mám v Kristu Ježíši Pánu našem. 32Jestližeť jsem obyčejem jiných lidí bojoval s šelmami v Efezu, co mi to prospěje, nevstanou-liť mrtví? Tedy jezme a pijme, nebo zítra zemřeme. 33Nedejte se svoditi. Porušujíť dobré obyčeje zlá rozmlouvání. 34Prociťte k konání spravedlnosti, a nehřešte. Nebo někteří ještě neznají Boha; k zahanbení vašemu toto mluvím. 35Ale řekne někdo: Kterakž pak vstanou mrtví? A v jakém těle přijdou? 36Ó nemoudrý, však to, což rozsíváš, nebývá obživeno, leč umře. 37A což rozsíváš, ne to tělo, kteréž potom zroste, rozsíváš, ale holé zrno, jaké se trefí, pšenice nebo kteréžkoli jiné. 38Bůh pak dává jemu tělo, jakž ráčí, a jednomu každému z těch semen jeho vlastní tělo. 39Ne každé tělo jest jednostejné tělo, ale jiné zajisté tělo lidské, jiné tělo hovadí, jiné pak rybí, a jiné ptačí. 40A jsou těla nebeská, a jsou těla zemská, ale jináť jest sláva nebeských, a jiná zemských, 41Jiná sláva slunce, a jiná měsíce, a jiná sláva hvězd; nebo hvězda od hvězdy dělí se v slávě. 42Tak i vzkříšení z mrtvých. Rozsívá se tělo porušitelné, vstane neporušitelné; 43Rozsívá se nesličné, vstane slavné; rozsívá se nemocné, vstane mocné; 44Rozsívá se tělo tělesné, vstane tělo duchovní. Jest tělo tělesné, jest také i duchovní tělo. 45Takť i psáno jest: Učiněn jest první člověk Adam v duši živou, ale poslední Adam v ducha obživujícího. 46Však ne nejprve duchovní, ale tělesné, potom pak duchovní. 47První člověk byl z země zemský, druhý člověk jest sám Pán s nebe. 48Jakýž jest ten zemský, takoví jsou i zemští, a jakýž ten nebeský, takovíž budou také i nebeští. 49A jakož jsme nesli obraz zemského, takť poneseme obraz i nebeského. 50Totoť pak pravím, bratří: Že tělo a krev království Božího dědictví nedosáhnou, aniž porušitelnost neporušitelnosti dědičně obdrží. 51Aj, tajemství vám pravím: Ne všickni zajisté zesneme, ale všickni proměněni budeme, hned pojednou, v okamžení, k zatroubení poslednímu. 52Neboť zatroubí, a mrtví vstanou neporušitelní, a my proměněni budeme. 53Musí zajisté toto porušitelné tělo obléci neporušitelnost, a smrtelné toto obléci nesmrtelnost. 54A když porušitelné toto tělo obleče neporušitelnost, a smrtelné toto obleče nesmrtelnost, tehdy se naplní řeč, kteráž napsána jest: Pohlcena jest smrt v vítězství. 55Kde jest, ó smrti, osten tvůj? Kde jest, ó peklo, vítězství tvé? 56Osten pak smrti jestiť hřích, a moc hřícha jest Zákon. 57Ale Bohu díka, kterýž dal nám vítězství skrze Pána našeho Jezukrista. 58Protož, bratří moji milí, stálí buďte a nepohnutelní, rozhojňujíce se v díle Páně vždycky, vědouce, že práce vaše není daremná v Pánu.