Råd för de troendes samlingar
1Följ därför mitt exempel, så som jag följer Kristus exempel. 2Jag måste berömma er för att ni tänker på mig och håller fast vid den undervisning jag gav vidare till er. 3Nu vill jag att ni ska vara medvetna om att Kristus är huvud för varje man, och mannen är huvud för sin hustru, medan Gud är huvud för Kristus. 4Därför skämmer mannen ut sitt huvud om han har något på huvudet när han ber eller profeterar. 5En kvinna skämmer ut sitt huvud om hon inte har något på huvudet när hon ber eller profeterar, för det är detsamma som om hon rakade av sig håret. 6Om hon inte har något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig håret. Men eftersom det är en skam för en kvinna att få sitt hår avklippt eller rakat, så måste hon ha något på huvudet.11:6 I den här kulturen var det bara de kvinnor som levde i sexuell omoral som visade sig offentligt utan något på huvudet. Myndigheterna kunde straffa en sådan kvinna genom att raka av hennes hår. 7Mannen behöver inte ha något på huvudet, för han är Guds avbild och ära. Kvinnan däremot är mannens ära. 8Mannen blev ju inte till från kvinnan, utan kvinnan från mannen. 9Mannen skapades inte heller för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens.11:9 Jfr 1 Mos 1:27; 2:18-23. 10Därför måste kvinnan bära sin auktoritet på sitt huvud för änglarnas skull.11:10 Den grekiska texten är svårtolkad och innebörden av ordet auktoritet i detta sammanhang osäker; det kan också översättas med makt, myndighet, rätt(ighet).
11Men i Herren är mannen lika beroende av kvinnan som kvinnan är av mannen. 12För även om kvinnan kom från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allting kommer från Gud.
13Vad anser ni själva, är det rätt för en kvinna att be till Gud utan att ha något på huvudet? 14Lär inte själva naturen att ett långt hår vanärar mannen, 15men hedrar kvinnan, som ju har fått håret som en slöja? 16Kanske vill någon börja strida om det här, men då ska ni veta att både vi och alla Guds församlingar håller på denna praxis.
Brist på gemenskap i församlingen
(Matt 26:20-29; Mark 14:17-25; Luk 22:17-23)
17När det gäller mina följande direktiv, kan jag inte berömma er. Det verkar ju som om era samlingar gör mer skada än nytta. 18Först och främst har jag hört att ni delar upp er i grupper när ni kommer tillsammans som församling, och jag antar att det ryktet är sant. 19Ibland måste det till och med finnas olika grupper bland er, för att det ska visa sig vilka som består provet. 20Men vid era samlingar kan man inte hålla Herrens måltid, 21för var och en tar genast för sig av sin egen mat. Sedan är där någon som blir sittande hungrig, medan en annan dricker sig berusad. 22Har ni inga egna hem där ni kan äta och dricka? Har ni så lite respekt för Guds församling, så att ni låter dem skämmas som inte har något med sig? När det gäller det här kan jag verkligen inte berömma er!
23Detta har jag själv fått från Herren och för det nu vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, 24tackade Gud för det, bröt det och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Gör detta till minne av mig.” 25Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Varje gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.”
26Varje gång ni äter det brödet och dricker från den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, ända tills han kommer tillbaka. 27Den som äter Herrens bröd och dricker från hans bägare på ett ovärdigt sätt, syndar mot Herrens kropp och blod. 28Innan man äter av brödet och dricker från bägaren måste man därför pröva sig själv. 29För om man äter och dricker utan att tänka på att det handlar om Herrens kropp11:29 Herrens kropp syftar antingen på Jesus kropp som offrades för oss, eller på församlingen, som är hans kropp på jorden., då blir man dömd. 30Det är därför det finns så många svaga och sjuka ibland er, och många har till och med dött.11:30 Nattvarden var en del av en måltid, och det var viktigt att göra en klar skillnad för att inte Guds dom (i form av sjukdom eller död) skulle drabba en om man tog del i nattvarden på ett ovärdigt sätt, utan att tänka på Kristus försoningsdöd. 31Men om vi bara granskar oss själva, så slipper vi att bli dömda. 32När Herren dömer och straffar oss är det för att vi inte ska bli fördömda tillsammans med världen.
33När ni, mina syskon, samlas för att äta, ska ni alltså vänta på varandra. 34Om någon är hungrig ska han först äta något hemma hos sig, så att ni kan samlas och äta tillsammans utan att riskera att bli dömda. Resten ska jag undervisa er om när jag kommer.
1Následovníci moji buďte, jako i já Kristův. 2Chválímť pak vás, bratří, že všecky věci mé v paměti máte, a jakž jsem vydal vám ustanovení, tak je zachováváte. 3Chciť pak, abyste věděli, že všelikého muže hlava jest Kristus, a hlava ženy muž, hlava pak Kristova Bůh. 4Každý muž, modle se aneb prorokuje s přikrytou hlavou, ohyžďuje hlavu svou. 5Každá pak žena, modleci se anebo prorokujici s nepřikrytou hlavou, ohyžďuje hlavu svou; nebo jednostejná věc jest, jako by se oholila. 6Nebo nezavíjí-liť žena hlavy své, nechažť se také ostříhá. Pakli jest mrzká věc ženě oholiti se neb ostříhati, nechažť se zavíjí. 7Mužť nemá zavíjeti hlavy své, obraz a sláva Boží jsa, ale žena sláva mužova jest. 8Nebo není muž z ženy, ale žena z muže. 9Není zajisté muž stvořen pro ženu, ale žena pro muže. 10Protož máť žena míti obestření na hlavě pro anděly. 11Avšak ani muž bez ženy, ani žena bez muže, v Pánu. 12Nebo jakož žena jest z muže, tak i muž skrze ženu, všecky pak věci z Boha. 13Vy sami mezi sebou suďte, sluší-li se ženě s nepřikrytou hlavou modliti Bohu. 14Zdaliž vás i samo přirození neučí, žeť jest ohyzda muži míti dlouhé vlasy? 15Ale ženě míti dlouhé vlasy poctivé jest; nebo vlasové k zastírání dány jsou jí. 16Jestliže pak komu se vidí neustupným býti, myť takového obyčeje nemáme, ani církev Boží. 17Toto pak předkládaje, nechválím toho, že ne k lepšímu, ale k horšímu se scházíte. 18Nejprve zajisté, když se scházíte do shromáždění, slyším, že jsou roztržky mezi vámi, a poněkud tomu věřím. 19Neboť musejí i kacířstva mezi vámi býti, aby právě zbožní zjeveni byli mezi vámi. 20A tak když se scházíte vespolek, jižť to není večeři Páně jísti, 21Poněvadž jeden každý nejprv večeři svou přijímá v jedení, a tu někdo lační, a jiný se přepil. 22A což pak domů nemáte k jedení a ku pití? Èili církev Boží tupíte, a zahanbujete ty, kteříž nemají hojnosti pokrmů? Což vám dím? Chváliti budu vás? V tom jistě nechválím. 23Já zajisté přijal jsem ode Pána, což i vydal jsem vám, že Pán Ježíš v tu noc, v kterouž zrazen jest, vzal chléb, 24A díky činiv, lámal a řekl: Vezměte, jezte, to jest tělo mé, kteréž se za vás láme. To čiňte na mou památku. 25Takž i kalich, když povečeřel, řka: Tento kalich jest ta nová smlouva v mé krvi. To čiňte, kolikrátkoli píti budete, na mou památku. 26Nebo kolikrátž byste koli jedli chléb tento a z kalicha toho pili, smrt Páně zvěstujte, dokavadž nepřijde. 27A protož kdokoli jedl by chléb tento a pil z kalicha Páně nehodně, vinen bude tělem a krví Páně. 28Zkusiž tedy sám sebe člověk, a tak chléb ten jez, a z toho kalicha pí. 29Nebo kdož jí a pije nehodně, odsouzení sobě jí a pije, nerozsuzuje těla Páně. 30Protož mezi vámi jsou mnozí mdlí a nemocní, a spí mnozí, 31Ješto kdybychom se sami rozsuzovali, nebyli bychom souzeni. 32Ale když býváme souzeni, ode Pána býváme poučováni, abychom s světem nebyli odsouzeni. 33A tak, bratří moji, když se scházíte k jedení, jedni na druhé čekávejte. 34Pakli kdo lační, doma jez, abyste se nescházeli k odsouzení. Jiné pak věci, když přijdu, zřídím.