Псалми 132 – NSP & NUB

New Serbian Translation

Псалми 132:1-18

Псалам 132

Песма поклоничка.

1О, Господе, Давида се сети

и свих мука његових;

2како се Господу заклео

и заветовао Силном Јаковљевом:

3„У шатор дома свога нећу ући,

на постељу кревета свог нећу лећи;

4очима сна нећу дати,

ни капцима да се спусте;

5док не нађем место за Господа,

Пребивалиште Силном Јаковљевом!“

6Гле! Ми смо за то у Ефрати чули,

у пољима јаримским нашли смо га.

7Пођимо у Пребивалиште његово!

Поклонимо се код подножја његових ногу!

8Уздигни се, о, Господе, на место свог починка;

ти и Ковчег Силе твоје!

9Свештеници нек огрну правду,

твоји верни нек радосно кличу.

10Због Давида, слуге свога,

не окрећи се од лица свог помазаника.

11Давиду се истински заклео Господ

и порећи неће:

„Једног од твојих потомака

поставићу на твој престо.

12Ако синови твоји буду држали мој савез

и прописе моје, што ћу их учити,

и синови ће њихови довека седети

на престолу твоме.“

13Да, Господ је Сион изабрао,

за Пребивалиште своје пожелео га је:

14„Довека је ово место мог починка,

ту ћу да боравим јер сам тако пожелео.

15Шта му треба, даћу изобилно;

убоге му нахранићу хлебом.

16У спасење ћу му обући свештенике,

верни ће му подцикивати, клицати.

17Даћу да Давиду рог моћи узрасте,

светиљку ћу да поставим за свог помазаника.

18У срамоту ја завићу душмане његове,

а на њему његова ће круна да заблиста!“

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 132:1-18

Psalm 132

Davids löfte, Herrens löfte

1En vallfartssång.

2Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.

Han svor en ed inför Herren,

gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:

3”Jag vill inte gå in i mitt hus,

och jag vill inte lägga mig i min säng,

4inte tillåta mina ögon att slutas i sömn

eller mina ögonlock att tyngas av slummer,

5förrän jag funnit en plats åt Herren,

en boning åt Jakobs Mäktige.”

6Vi hörde om den132:6 Syftar uppenbarligen på arken, se t.ex. 1 Sam 6:21—7:2 (Kirjat-Jearim där är lika med Jaar i denna vers). i Efrata

och fann den på Jaars fält.

7Låt oss gå till hans boning,

falla ner inför hans fotpall.

8Res dig, Herre, gå till din viloplats,

du och din makts ark!

9Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,

dina fromma ska jubla av glädje!

10För din tjänare Davids skull,

förkasta inte din smorde.

11Herren har svurit David en ed,

som han aldrig tar tillbaka:

”Dina egna ättlingar

ska jag låta sitta på din tron.

12Om dina söner håller mitt förbund

och mina befallningar som jag ger dem,

ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”

13För Herren har utvalt Sion,

där har han velat ha sin boning.

14”Detta är min viloplats för evigt.

Här vill jag bo, det är min önskan.

15Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning

och mätta dess fattiga med mat.

16Jag ska klä dess präster i frälsning,

och dess fromma ska jubla av glädje.

17Här vill jag låta ett horn132:17 I hela Psaltaren symboliserar horn ära, makt och styrka. växa upp åt David;

jag har satt upp en lampa åt min smorde.

18Hans fiender ska jag klä i skam,

men kronan på hans huvud ska stråla.”