Psalms 31 – NIV & NUB

New International Version

Psalms 31:1-24

Psalm 31In Hebrew texts 31:1-24 is numbered 31:2-25.

For the director of music. A psalm of David.

1In you, Lord, I have taken refuge;

let me never be put to shame;

deliver me in your righteousness.

2Turn your ear to me,

come quickly to my rescue;

be my rock of refuge,

a strong fortress to save me.

3Since you are my rock and my fortress,

for the sake of your name lead and guide me.

4Keep me free from the trap that is set for me,

for you are my refuge.

5Into your hands I commit my spirit;

deliver me, Lord, my faithful God.

6I hate those who cling to worthless idols;

as for me, I trust in the Lord.

7I will be glad and rejoice in your love,

for you saw my affliction

and knew the anguish of my soul.

8You have not given me into the hands of the enemy

but have set my feet in a spacious place.

9Be merciful to me, Lord, for I am in distress;

my eyes grow weak with sorrow,

my soul and body with grief.

10My life is consumed by anguish

and my years by groaning;

my strength fails because of my affliction,31:10 Or guilt

and my bones grow weak.

11Because of all my enemies,

I am the utter contempt of my neighbors

and an object of dread to my closest friends—

those who see me on the street flee from me.

12I am forgotten as though I were dead;

I have become like broken pottery.

13For I hear many whispering,

“Terror on every side!”

They conspire against me

and plot to take my life.

14But I trust in you, Lord;

I say, “You are my God.”

15My times are in your hands;

deliver me from the hands of my enemies,

from those who pursue me.

16Let your face shine on your servant;

save me in your unfailing love.

17Let me not be put to shame, Lord,

for I have cried out to you;

but let the wicked be put to shame

and be silent in the realm of the dead.

18Let their lying lips be silenced,

for with pride and contempt

they speak arrogantly against the righteous.

19How abundant are the good things

that you have stored up for those who fear you,

that you bestow in the sight of all,

on those who take refuge in you.

20In the shelter of your presence you hide them

from all human intrigues;

you keep them safe in your dwelling

from accusing tongues.

21Praise be to the Lord,

for he showed me the wonders of his love

when I was in a city under siege.

22In my alarm I said,

“I am cut off from your sight!”

Yet you heard my cry for mercy

when I called to you for help.

23Love the Lord, all his faithful people!

The Lord preserves those who are true to him,

but the proud he pays back in full.

24Be strong and take heart,

all you who hope in the Lord.

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 31:1-25

Psalm 31

Klagan, bön om räddning

(Ps 71:1-3)

1För körledaren. En psalm av David.

2Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,

låt mig aldrig komma på skam.

Befria mig i din rättfärdighet.

3Lyssna till mig,

skynda dig att rädda mig.

Var en klippa för mig, en fästning,

en borg där jag finner frälsning.

4Du är min klippa och min borg.

Led mig, vägled mig för ditt namns skull!

5Frigör mig ur nätet som har gillrats åt mig.

Du är min fästning.

6I dina händer överlämnar jag min ande,

för du befriar mig, Herre, du trofaste Gud.

7Jag hatar dem som tillber avgudar.

Jag förtröstar på Herren.

8Jag jublar av glädje för din nåd.

Du såg mitt lidande

och du såg min själs ångest.

9Du överlämnade mig inte åt min fiende.

Du ledde mig ut i frihet.

10Herre, var nådig mot mig, för jag är i nöd,

mina ögon är matta av sorg,

likaså min kropp och själ.

11Mitt liv försvinner i ångest och mina år i suckan,

min styrka och min kropp håller på

att tyna bort på grund av min skuld.

12För alla mina fienders skull hånas jag,

mina grannar förfärar sig31:12 Det hebreiska uttryckets innebörd är osäker. över mig,

och de som ser mig på gatan flyr från mig.

13Jag är lika bortglömd som en död,

jag har blivit som en krossad kruka.

14Jag hör mångas skvaller,

skräck finns på alla håll,

de går samman mot mig

för att röja mig ur vägen.

15Men jag förtröstar på dig, Herre!

Jag säger: ”Du är min Gud.”

16Mina tider ligger i dina händer,

rädda mig ur mina fienders hand,

från dem som förföljer mig.

17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare!

Rädda mig i din nåd!

18Herre, låt mig inte komma på skam

när jag ropar till dig.

Låt i stället de gudlösa få skämmas

och lägga sig stilla i dödsriket,

19där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat,

dessa fräcka, som högmodigt och föraktfullt

talar mot de rättfärdiga.

20Stor är din godhet

som du har sparat åt dem som fruktar dig

och som du inför alla ger dem som tar sin tillflykt till dig.

21Du gömmer dem hos dig,

skyddade mot människors sammansvärjning,

du förvarar dem i din hydda

i trygghet mot elaka tungor.

22Välsignad vare Herren,

för han visade mig sin underbara nåd i en belägrad stad.

23Förskräckt tänkte jag: ”Jag är bortstött från dig.”

Men du hörde mina böner,

när jag ropade till dig om hjälp.

24Älska Herren, alla hans fromma.

Herren bevarar de trogna,

men dem som handlar i övermod straffar han strängt.

25Var starka, fatta mod,

alla ni som hoppas på Herren.