New International Version

Luke 1


1Many have undertaken to draw up an account of the things that have been fulfilled[a] among us, just as they were handed down to us by those who from the first were eyewitnesses and servants of the word. With this in mind, since I myself have carefully investigated everything from the beginning, I too decided to write an orderly account for you, most excellent Theophilus, so that you may know the certainty of the things you have been taught.

The Birth of John the Baptist Foretold

In the time of Herod king of Judea there was a priest named Zechariah, who belonged to the priestly division of Abijah; his wife Elizabeth was also a descendant of Aaron. Both of them were righteous in the sight of God, observing all the Lord’s commands and decrees blamelessly. But they were childless because Elizabeth was not able to conceive, and they were both very old.

Once when Zechariah’s division was on duty and he was serving as priest before God, he was chosen by lot, according to the custom of the priesthood, to go into the temple of the Lord and burn incense. 10 And when the time for the burning of incense came, all the assembled worshipers were praying outside.

11 Then an angel of the Lord appeared to him, standing at the right side of the altar of incense. 12 When Zechariah saw him, he was startled and was gripped with fear. 13 But the angel said to him: “Do not be afraid, Zechariah; your prayer has been heard. Your wife Elizabeth will bear you a son, and you are to call him John. 14 He will be a joy and delight to you, and many will rejoice because of his birth, 15 for he will be great in the sight of the Lord. He is never to take wine or other fermented drink, and he will be filled with the Holy Spirit even before he is born. 16 He will bring back many of the people of Israel to the Lord their God. 17 And he will go on before the Lord, in the spirit and power of Elijah, to turn the hearts of the parents to their children and the disobedient to the wisdom of the righteous—to make ready a people prepared for the Lord.”

18 Zechariah asked the angel, “How can I be sure of this? I am an old man and my wife is well along in years.”

19 The angel said to him, “I am Gabriel. I stand in the presence of God, and I have been sent to speak to you and to tell you this good news. 20 And now you will be silent and not able to speak until the day this happens, because you did not believe my words, which will come true at their appointed time.”

21 Meanwhile, the people were waiting for Zechariah and wondering why he stayed so long in the temple. 22 When he came out, he could not speak to them. They realized he had seen a vision in the temple, for he kept making signs to them but remained unable to speak.

23 When his time of service was completed, he returned home. 24 After this his wife Elizabeth became pregnant and for five months remained in seclusion. 25 “The Lord has done this for me,” she said. “In these days he has shown his favor and taken away my disgrace among the people.”

The Birth of Jesus Foretold

26 In the sixth month of Elizabeth’s pregnancy, God sent the angel Gabriel to Nazareth, a town in Galilee, 27 to a virgin pledged to be married to a man named Joseph, a descendant of David. The virgin’s name was Mary. 28 The angel went to her and said, “Greetings, you who are highly favored! The Lord is with you.”

29 Mary was greatly troubled at his words and wondered what kind of greeting this might be. 30 But the angel said to her, “Do not be afraid, Mary; you have found favor with God. 31 You will conceive and give birth to a son, and you are to call him Jesus. 32 He will be great and will be called the Son of the Most High. The Lord God will give him the throne of his father David, 33 and he will reign over Jacob’s descendants forever; his kingdom will never end.”

34 “How will this be,” Mary asked the angel, “since I am a virgin?”

35 The angel answered, “The Holy Spirit will come on you, and the power of the Most High will overshadow you. So the holy one to be born will be called[b] the Son of God. 36 Even Elizabeth your relative is going to have a child in her old age, and she who was said to be unable to conceive is in her sixth month. 37 For no word from God will ever fail.”

38 “I am the Lord’s servant,” Mary answered. “May your word to me be fulfilled.” Then the angel left her.

Mary Visits Elizabeth

39 At that time Mary got ready and hurried to a town in the hill country of Judea, 40 where she entered Zechariah’s home and greeted Elizabeth. 41 When Elizabeth heard Mary’s greeting, the baby leaped in her womb, and Elizabeth was filled with the Holy Spirit. 42 In a loud voice she exclaimed: “Blessed are you among women, and blessed is the child you will bear! 43 But why am I so favored, that the mother of my Lord should come to me? 44 As soon as the sound of your greeting reached my ears, the baby in my womb leaped for joy. 45 Blessed is she who has believed that the Lord would fulfill his promises to her!”

Mary’s Song

46 And Mary said:

“My soul glorifies the Lord
47     and my spirit rejoices in God my Savior,
48 for he has been mindful
    of the humble state of his servant.
From now on all generations will call me blessed,
49     for the Mighty One has done great things for me—
    holy is his name.
50 His mercy extends to those who fear him,
    from generation to generation.
51 He has performed mighty deeds with his arm;
    he has scattered those who are proud in their inmost thoughts.
52 He has brought down rulers from their thrones
    but has lifted up the humble.
53 He has filled the hungry with good things
    but has sent the rich away empty.
54 He has helped his servant Israel,
    remembering to be merciful
55 to Abraham and his descendants forever,
    just as he promised our ancestors.”

56 Mary stayed with Elizabeth for about three months and then returned home.

The Birth of John the Baptist

57 When it was time for Elizabeth to have her baby, she gave birth to a son. 58 Her neighbors and relatives heard that the Lord had shown her great mercy, and they shared her joy.

59 On the eighth day they came to circumcise the child, and they were going to name him after his father Zechariah, 60 but his mother spoke up and said, “No! He is to be called John.”

61 They said to her, “There is no one among your relatives who has that name.”

62 Then they made signs to his father, to find out what he would like to name the child. 63 He asked for a writing tablet, and to everyone’s astonishment he wrote, “His name is John.” 64 Immediately his mouth was opened and his tongue set free, and he began to speak, praising God. 65 All the neighbors were filled with awe, and throughout the hill country of Judea people were talking about all these things. 66 Everyone who heard this wondered about it, asking, “What then is this child going to be?” For the Lord’s hand was with him.

Zechariah’s Song

67 His father Zechariah was filled with the Holy Spirit and prophesied:

68 “Praise be to the Lord, the God of Israel,
    because he has come to his people and redeemed them.
69 He has raised up a horn[c] of salvation for us
    in the house of his servant David
70 (as he said through his holy prophets of long ago),
71 salvation from our enemies
    and from the hand of all who hate us—
72 to show mercy to our ancestors
    and to remember his holy covenant,
73     the oath he swore to our father Abraham:
74 to rescue us from the hand of our enemies,
    and to enable us to serve him without fear
75     in holiness and righteousness before him all our days.

76 And you, my child, will be called a prophet of the Most High;
    for you will go on before the Lord to prepare the way for him,
77 to give his people the knowledge of salvation
    through the forgiveness of their sins,
78 because of the tender mercy of our God,
    by which the rising sun will come to us from heaven
79 to shine on those living in darkness
    and in the shadow of death,
to guide our feet into the path of peace.”

80 And the child grew and became strong in spirit[d]; and he lived in the wilderness until he appeared publicly to Israel.


  1. Luke 1:1 Or been surely believed
  2. Luke 1:35 Or So the child to be born will be called holy,
  3. Luke 1:69 Horn here symbolizes a strong king.
  4. Luke 1:80 Or in the Spirit

Nya Levande Bibeln

Lukas 1

Anledningen till Lukas berättelse

1-2 Käre Theofilos! Det har redan skrivits en hel del om Jesu liv, som bygger på de berättelser vi har från de första lärjungarna och andra ögonvittnen.

Men jag tycker att det skulle vara värdefullt att gå igenom allt detta ända från början. Efter en grundlig granskning skickar jag denna sammanfattning till dig,

för att du ska kunna känna dig säker på att alla de upplysningar du fått är tillförlitliga.

En ängel lovar Sakarias att Johannes ska födas

Berättelsen börjar med en judisk präst, Sakarias, som levde när Herodes var kung i Judeen. Sakarias tillhörde Avias avdelning av tempelprästerna. Både han och hans fru Elisabet hörde till Arons släkt, varifrån Israels präster kom.

Sakarias och Elisabet var gudfruktiga människor och noga med att följa alla Guds bud både till anda och bokstav.

Men de hade inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla.

8-9 En dag, när Sakarias avdelning var i tjänst i templet, utföll den sedvanliga lottningen så att han fick uppdraget att gå in i den inre delen av templet och tända rökelsen inför Herren.

10 Under tiden stod många människor utanför på tempelgården och bad som de alltid gjorde under den del av gudstjänsten när man bar fram rökoffret.

11-12 Medan Sakarias var i helgedomen fick han plötsligt se en ängel som stod på altarets högra sida. Sakarias blev förskräckt och fruktansvärt rädd.

13 Men ängeln sa: Var inte rädd, Sakarias! Jag har kommit för att tala om för dig att Gud har hört dina böner. Din hustru Elisabet ska föda en son. Och du ska ge honom namnet Johannes.

14 Hans födelse ska göra er både glada och lyckliga, och många ska glädja sig med er.

15 Han ska bli en av Herrens stora tjänare. Han får aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld med den helige Ande, redan innan han är född.

16 Han ska få många judar att vända om till Herren, deras Gud.

17 Han ska bli en man av samma kraftfulla natur och ande som profeten Elia, och han ska gå före Messias och förbereda människorna på hans ankomst. Han ska lära dem att älska Herren som deras förfäder gjorde och hjälpa dem bort från upproriskhetens väg till att göra Guds vilja.

18 Sakarias sa till ängeln: Men detta är omöjligt! Både Elisabet och jag är för gamla.

19 Då sa ängeln: Jag är Gabriel! Jag står vid Guds tron som hans tjänare. Det är han som har sänt mig till dig med denna glada nyhet.

20 Men eftersom du inte trodde mig, ska du nu bli stum och inte kunna tala förrän barnet är fött. För mina ord ska visa sig vara sanna när tiden är inne.

21 Under tiden väntade folket utanför på att Sakarias skulle komma ut, och man undrade varför han dröjde så länge därinne.

22 När han till slut kom, kunde han inte tala till dem, men de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn.

23 Sakarias stannade kvar i templet under resten av sin tjänstgöringsperiod och återvände sedan hem.

24 En kort tid därefter blev hans hustru Elisabet med barn och höll sig undan i fem månader.

25 Tänk vad god Gud är, jublade hon. Han har befriat mig från skammen att vara barnlös.

En ängel lovar Maria att Jesus ska födas

26 Månaden därpå sände Gud ängeln Gabriel till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen.

27 Hon hette Maria och var förlovad med en man som hette Josef och hörde till kung Davids släkt.

28 Gabriel visade sig för henne och sa: Jag hälsar dig, du utvalda kvinna! Herren är med dig!

29 Maria blev både överraskad och rädd och förstod inte vad ängeln menade.

30 Var inte rädd, Maria, sa ängeln. Gud ska välsigna dig på ett underbart sätt!

31 Du ska snart bli med barn och föda en son som ska få namnet Jesus.

32 Han kommer att bli en mycket stor man och ska kallas Guds Son. Och Herren Gud kommer att ge honom hans förfader Davids tron.

33 Han ska härska över Israel för evigt, och det ska aldrig bli något slut på hans rike.

34 Maria frågade ängeln: Men hur kan jag få barn? Jag har inte varit tillsammans med någon man.

35 Ängeln svarade: Den helige Ande ska komma över dig, och Guds kraft ska omsluta dig. Därför ska det barn du föder vara heligt, och kallas Guds Son.

36 Din släkting Elisabet väntar också barn trots sin ålder. Hon, som man har kallat 'den barnlösa

37 För Gud håller alla sina löften!

38 Maria sa: Jag är Herrens tjänarinna. Jag vill göra som han önskar, så att hans plan kan bli verklighet. Sedan försvann ängeln.

Maria besöker Elisabet

39-40 Några dagar senare skyndade sig Maria upp till den stad i Judeens berg där Sakarias bodde för att hälsa på Elisabet.

41 När Elisabet hörde Marias hälsningsord sparkade barnet till i henne av glädje, och hon blev fylld av helig Ande.

42 Hon blev så glad att hon ropade högt till Maria: Gud har utvalt dig framför alla andra kvinnor, och ditt barn är förutbestämt för Guds särskilda välsignelse.

43 Vilken ära för mig att min Herres mor kommer på besök.

44 I samma ögonblick som du kom in och hälsade på mig och jag hörde din röst, gick det som en stöt av glädje genom barnet i mig!

45 Du trodde att Gud skulle göra vad han har sagt, och därför har han gett dig denna underbara välsignelse.

46 Maria svarade:O, jag vill lovprisa Herren!

47 Jag jublar i Gud, min Frälsare!

48 Han har tagit sig an mig - en oansenlig kvinna, och nu kommer människor i alla tider att kalla mig välsignad av Gud.

49 Han, den helige och mäktige, har gjort något stort med mig.

50 Hans nåd varar från generation till generation över alla som erkänner honom som Herre.

51 Hans väldiga arm är full av kraft! De stolta och högfärdiga slår han ner.

52 Furstar fördriver han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han.

53 Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer.

54 Tänk på hur han hjälper sitt Israel! Han glömmer inte sitt löfte att vara barmhärtig.

55 Han lovade ju våra fäder, Abraham och hans barn, att alltid visa nåd mot dem.

56 Maria stannade hos Elisabet i omkring tre månader och återvände sedan hem.

Johannes döparens födelse

57 Elisabets väntan var nu slut, och det var dags för henne att föda. Och hon födde en pojke.

58 Nyheten om hur god Gud hade varit mot henne spred sig snabbt bland grannar och släktingar, och alla blev glada.

59 När pojken var åtta dagar gammal samlades alla släktingar och vänner för att vara med vid omskärelsen. Alla trodde att pojken skulle heta Sakarias efter sin far.

60 Men Elisabet sa: Nej, han ska heta Johannes.

61 Varför det? frågade de. Det finns ju ingen i hela släkten som heter så.

62 Och de vände sig till pojkens far och försökte tala till honom med hjälp av teckenspråk.

63 Han bad då om något att skriva på och till allas förvåning skrev han: Han ska heta Johannes.

64 I samma ögonblick kunde Sakarias tala igen, och han började lovprisa Gud.

65 Alla tyckte detta var mycket märkligt, och nyheten om vad som hänt spreds i hela det judeiska bergslandet.

66 Alla som hörde det tänkte på det och frågade sig: Vad ska det bli av detta barn? Herrens hand är verkligen med honom på ett särskilt sätt.

67 Men hans far Sakarias blev fylld av den helige Ande och profeterade:

68 Lovprisa Herren, Israels Gud, för han kommer till sitt folk och befriar det.

69 Från sin tjänare Davids kungliga släkt sänder han oss en mäktig Frälsare,

70 alldeles som han lovat genom sina heliga profeter för länge sedan -

71 en som kan rädda oss från våra fiender, ja, från alla som hatar oss.

72-73 Han har varit barmhärtig mot våra förfäder, och kommer också ihåg sitt heliga löfte till Abraham:

74 att vi ska bli befriade från våra fiender och få tjäna Gud utan rädsla.

75 Vi ska få vara heliga och rättfärdiga inför honom för evigt.

76 Och du, min lille son, ska kallas den store Gudens profet, för du ska bana väg för Messias.

77 Du ska visa hans folk vägen till frälsning genom syndernas förlåtelse.

78-79 Allt detta ska ske på grund av Guds kärleksfulla omsorg om oss. Han ska komma ner till oss från höjden, och bli ett ljus för alla som lever i mörker och dödsfruktan och leda oss på fridens väg.

80 Den lille Johannes älskade Gud över allting. När han blivit vuxen bodde han ute i öknen, ända till den dag han började sin offentliga verksamhet i Israel.