New International Version

John 10:1-42

The Good Shepherd and His Sheep

1“Very truly I tell you Pharisees, anyone who does not enter the sheep pen by the gate, but climbs in by some other way, is a thief and a robber. 2The one who enters by the gate is the shepherd of the sheep. 3The gatekeeper opens the gate for him, and the sheep listen to his voice. He calls his own sheep by name and leads them out. 4When he has brought out all his own, he goes on ahead of them, and his sheep follow him because they know his voice. 5But they will never follow a stranger; in fact, they will run away from him because they do not recognize a stranger’s voice.” 6Jesus used this figure of speech, but the Pharisees did not understand what he was telling them.

7Therefore Jesus said again, “Very truly I tell you, I am the gate for the sheep. 8All who have come before me are thieves and robbers, but the sheep have not listened to them. 9I am the gate; whoever enters through me will be saved.10:9 Or kept safe They will come in and go out, and find pasture. 10The thief comes only to steal and kill and destroy; I have come that they may have life, and have it to the full.

11“I am the good shepherd. The good shepherd lays down his life for the sheep. 12The hired hand is not the shepherd and does not own the sheep. So when he sees the wolf coming, he abandons the sheep and runs away. Then the wolf attacks the flock and scatters it. 13The man runs away because he is a hired hand and cares nothing for the sheep.

14“I am the good shepherd; I know my sheep and my sheep know me— 15just as the Father knows me and I know the Father—and I lay down my life for the sheep. 16I have other sheep that are not of this sheep pen. I must bring them also. They too will listen to my voice, and there shall be one flock and one shepherd. 17The reason my Father loves me is that I lay down my life—only to take it up again. 18No one takes it from me, but I lay it down of my own accord. I have authority to lay it down and authority to take it up again. This command I received from my Father.”

19The Jews who heard these words were again divided. 20Many of them said, “He is demon-possessed and raving mad. Why listen to him?”

21But others said, “These are not the sayings of a man possessed by a demon. Can a demon open the eyes of the blind?”

Further Conflict Over Jesus’ Claims

22Then came the Festival of Dedication10:22 That is, Hanukkah at Jerusalem. It was winter, 23and Jesus was in the temple courts walking in Solomon’s Colonnade. 24The Jews who were there gathered around him, saying, “How long will you keep us in suspense? If you are the Messiah, tell us plainly.”

25Jesus answered, “I did tell you, but you do not believe. The works I do in my Father’s name testify about me, 26but you do not believe because you are not my sheep. 27My sheep listen to my voice; I know them, and they follow me. 28I give them eternal life, and they shall never perish; no one will snatch them out of my hand. 29My Father, who has given them to me, is greater than all10:29 Many early manuscripts What my Father has given me is greater than all; no one can snatch them out of my Father’s hand. 30I and the Father are one.”

31Again his Jewish opponents picked up stones to stone him, 32but Jesus said to them, “I have shown you many good works from the Father. For which of these do you stone me?”

33“We are not stoning you for any good work,” they replied, “but for blasphemy, because you, a mere man, claim to be God.”

34Jesus answered them, “Is it not written in your Law, ‘I have said you are “gods” ’10:34 Psalm 82:6? 35If he called them ‘gods,’ to whom the word of God came—and Scripture cannot be set aside— 36what about the one whom the Father set apart as his very own and sent into the world? Why then do you accuse me of blasphemy because I said, ‘I am God’s Son’? 37Do not believe me unless I do the works of my Father. 38But if I do them, even though you do not believe me, believe the works, that you may know and understand that the Father is in me, and I in the Father.” 39Again they tried to seize him, but he escaped their grasp.

40Then Jesus went back across the Jordan to the place where John had been baptizing in the early days. There he stayed, 41and many people came to him. They said, “Though John never performed a sign, all that John said about this man was true.” 42And in that place many believed in Jesus.

Swedish Contemporary Bible

Johannes 10:1-42

Liknelsen om fåren och den gode herden

1Ja, sannerligen säger jag er: den som inte går in genom grinden till fårfållan utan istället tar sig in en annan väg, han är en tjuv och en brottsling. 2Herden går in genom grinden. 3Grindvakten öppnar grinden för honom, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får med deras namn och leder dem ut. 4När han har släppt ut fåren går han framför dem, och de följer honom, för de känner igen hans röst. 5De följer aldrig en främling, utan springer bort från honom, eftersom de inte känner igen hans röst.”

6Jesus berättade den här bilden för dem, men de förstod inte vad han menade. 7Jesus sa: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är grinden in till fåren. 8Alla som har kommit före mig är tjuvar och brottslingar, men fåren lyssnade inte till dem. 9Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli räddad. Han ska gå in och ut och hitta bete. 10Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Men jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.

11Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12Den som är anställd och inte är en herde och fårens ägare överger fåren och springer sin väg när han ser vargen komma. Och så angriper vargen fåren och skingrar flocken. 13Den anställde har ingen omsorg om fåren.

14Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig 15på samma sätt som Fadern känner mig och jag känner honom. Jag ger mitt liv för fåren. 16Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de ska lyssna till min röst. Så ska det bli en fårhjord och en herde. 17Fadern älskar mig, därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18Ingen tar mitt liv ifrån mig, utan jag ger det frivilligt. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det är det bud jag har fått av min Fader.”

19Dessa ord gav nytt upphov till oenighet bland judarna. 20Många sa: ”Han är besatt av en ond ande och helt galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?” 21Men andra sa: ”Nej, så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande bota dem som är blinda?”

Judarna vägrar att tro på Jesus

22Nu inföll tempelinvigningsfesten10:22 Tempelinvigningsfesten firades till minnet av templets återinvigning under Judas Mackabaios i december 165 f.Kr. Jerusalems tempel hade invigts av Antiochos IV Epifanes 168 f.Kr. åt den grekiske högguden Zeus. i Jerusalem. Det var vinter, 23och Jesus gick omkring i templet i Salomos pelarhall. 24Då omringade judarna honom och frågade: ”Hur länge till ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias, så säg det öppet.”

25Jesus svarade dem: ”Jag har redan talat om det för er, men ni vill inte tro det. De gärningar jag gör i min Faders namn vittnar om mig. 26Men ni tror inte, eftersom ni inte hör till mina får. 27Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig i evighet gå förlorade. Ingen ska ta dem ifrån mig. 29Min Fader har gett dem till mig, och han är större än någon annan. Därför kan ingen ta dem ifrån min Faders hand. 30Jag och Fadern är ett.”

31Då tog judarna än en gång upp stenar för att kasta på honom. 32Men Jesus sa till dem: ”Jag har låtit er se många goda gärningar från Fadern. För vilken av dem tänker ni stena mig?”

33Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan för att du hädar. Du, som är en människa, gör dig själv till Gud.”

34Då sa Jesus: ”Står det inte i er egen lag att Gud sa: ’Jag säger att ni är gudar10:34 Det ord som både på grekiska och svenska är översatt med ”gudar” är det hebreiska elohim. Det kan betyda Gud, men också gudar, gudalik, ängel, ledare, Guds ägodel etc. Bland Israels folk kunde man förr i tiden kalla en kung eller en ledare för ”gud” eller ”Guds son”, eftersom han tjänade Gud. Se Ps 82:6.’? 35Man kallar alltså dem som fick ta emot Guds ord för gudar, och Skriften kan inte göras om intet. 36Hur kan ni säga om honom som Fadern har helgat och sänt till världen att det är hädelse när jag säger: ’Jag är Guds Son’? 37Om jag inte gör min Faders gärningar, då behöver ni inte tro på mig. 38Men om jag gör dem, så tro åtminstone på dem, även om ni inte kan tro på mig. Då ska ni veta och inse att Fadern är i mig och jag i honom.”

39De försökte då gripa honom igen, men han kom undan. 40Sedan gick Jesus än en gång iväg till den plats på andra sidan Jordan där Johannes döparen först hade döpt, och han stannade där. 41Det var många som kom till honom. Och de sa: ”Johannes gjorde inga tecken, men allt han sa om Jesus var sant.” 42Många började där tro på honom.