New International Version

Joel 1

1The word of the Lord that came to Joel son of Pethuel.

An Invasion of Locusts

Hear this, you elders;
    listen, all who live in the land.
Has anything like this ever happened in your days
    or in the days of your ancestors?
Tell it to your children,
    and let your children tell it to their children,
    and their children to the next generation.
What the locust swarm has left
    the great locusts have eaten;
what the great locusts have left
    the young locusts have eaten;
what the young locusts have left
    other locusts[a] have eaten.

Wake up, you drunkards, and weep!
    Wail, all you drinkers of wine;
wail because of the new wine,
    for it has been snatched from your lips.
A nation has invaded my land,
    a mighty army without number;
it has the teeth of a lion,
    the fangs of a lioness.
It has laid waste my vines
    and ruined my fig trees.
It has stripped off their bark
    and thrown it away,
    leaving their branches white.

Mourn like a virgin in sackcloth
    grieving for the betrothed of her youth.
Grain offerings and drink offerings
    are cut off from the house of the Lord.
The priests are in mourning,
    those who minister before the Lord.
10 The fields are ruined,
    the ground is dried up;
the grain is destroyed,
    the new wine is dried up,
    the olive oil fails.

11 Despair, you farmers,
    wail, you vine growers;
grieve for the wheat and the barley,
    because the harvest of the field is destroyed.
12 The vine is dried up
    and the fig tree is withered;
the pomegranate, the palm and the apple[b] tree—
    all the trees of the field—are dried up.
Surely the people’s joy
    is withered away.

A Call to Lamentation

13 Put on sackcloth, you priests, and mourn;
    wail, you who minister before the altar.
Come, spend the night in sackcloth,
    you who minister before my God;
for the grain offerings and drink offerings
    are withheld from the house of your God.
14 Declare a holy fast;
    call a sacred assembly.
Summon the elders
    and all who live in the land
to the house of the Lord your God,
    and cry out to the Lord.

15 Alas for that day!
    For the day of the Lord is near;
    it will come like destruction from the Almighty.[c]

16 Has not the food been cut off
    before our very eyes—
joy and gladness
    from the house of our God?
17 The seeds are shriveled
    beneath the clods.[d]
The storehouses are in ruins,
    the granaries have been broken down,
    for the grain has dried up.
18 How the cattle moan!
    The herds mill about
because they have no pasture;
    even the flocks of sheep are suffering.

19 To you, Lord, I call,
    for fire has devoured the pastures in the wilderness
    and flames have burned up all the trees of the field.
20 Even the wild animals pant for you;
    the streams of water have dried up
    and fire has devoured the pastures in the wilderness.

Footnotes

  1. Joel 1:4 The precise meaning of the four Hebrew words used here for locusts is uncertain.
  2. Joel 1:12 Or possibly apricot
  3. Joel 1:15 Hebrew Shaddai
  4. Joel 1:17 The meaning of the Hebrew for this word is uncertain.

Nya Levande Bibeln

Joel 1

Svärmar av gräshoppor

1Detta budskap kom från Herren till Joel, Petuels son:

Lyssna, ni äldste i Israel! Alla i landet ska höra upp! Under hela er livstid, ja, inte ens i ert folks hela historia, har ni hört talas om något sådant som jag nu ska berätta för er.

Under de år som kommer ska ni berätta om denna fruktansvärda händelse för era barn och låta generation efter generation få höra om den.

Gräshoppor i stora svärmar ska komma över ert land och drabba er i våg efter våg. Om något lämnats kvar efter ett angrepp kommer det att bli uppätet i nästa!

Vakna upp och gråt, ni som är druckna, för alla era druvor är förstörda och allt vin är borta.

En stor gräshoppsarmé, en fruktansvärd armé med tänder skarpa som lejonens och så stor att ingen kan räkna den utbreder sig över landet.

De har förstört mina vingårdar och skalat barken av fikonträden och lämnat stammar och grenar vita och nakna.

Gråt och klaga, som en ung flicka när hennes fästman har dött.

Nu är det slut med offren, varken spisoffer eller drickoffer bärs längre fram i Herrens tempel. Hör hur Herrens tjänare ropar och klagar!

10 Fälten står tomma. Överallt är det torka, och all skörd slår fel. Säden, vinet och oljan är slut.

11 Jordbrukarna står där skakade och bedrövade, och de som arbetar i vingårdarna gråter. De gråter över att vetet och kornet har dött på fälten.

12 Vingårdarna torkar bort och fikonträden dör. Granatäpplen, äpplen och annan frukt skrumpnar på träden, och all glädje har försvunnit med dem.

Uppmaning till omvändelse

13 Klä er i sorgdräkt, ni präster! Ni Guds tjänare, sätt er framför era altaren och gråt natten igenom!

14 Lys ut en fasta och kalla till möte. Samla de äldste och allt folket i Herrens tempel och gråt och klaga inför er Gud.

15 En fruktansvärd dag av straffdom närmar sig. Förödelse från den Allsmäktige är snart över oss.

16 Maten ska ta slut inför ögonen på oss, och all glädje i Guds tempel upphör.

17 Utsädet ligger förtorkat i jorden. Logar och sädesmagasin står tomma, och säden har förstörts på fälten.

18 Boskapen jämrar sig av hunger. Hjordarna står alldeles lamslagna. Det finns inget bete, och fåren bräker i sin olycka.

19 Herre, hjälp oss! Hettan har förtorkat ängarna och bränt upp alla träd.

20 Till och med de vilda djuren ropar till dig om hjälp. De har inget vatten, för bäckarna är uttorkade och markerna förbrända.