New International Version

Job 1

Prologue

1In the land of Uz there lived a man whose name was Job. This man was blameless and upright; he feared God and shunned evil. He had seven sons and three daughters, and he owned seven thousand sheep, three thousand camels, five hundred yoke of oxen and five hundred donkeys, and had a large number of servants. He was the greatest man among all the people of the East.

His sons used to hold feasts in their homes on their birthdays, and they would invite their three sisters to eat and drink with them. When a period of feasting had run its course, Job would make arrangements for them to be purified. Early in the morning he would sacrifice a burnt offering for each of them, thinking, “Perhaps my children have sinned and cursed God in their hearts.” This was Job’s regular custom.

One day the angels[a] came to present themselves before the Lord, and Satan[b] also came with them. The Lord said to Satan, “Where have you come from?”

Satan answered the Lord, “From roaming throughout the earth, going back and forth on it.”

Then the Lord said to Satan, “Have you considered my servant Job? There is no one on earth like him; he is blameless and upright, a man who fears God and shuns evil.”

“Does Job fear God for nothing?” Satan replied. 10 “Have you not put a hedge around him and his household and everything he has? You have blessed the work of his hands, so that his flocks and herds are spread throughout the land. 11 But now stretch out your hand and strike everything he has, and he will surely curse you to your face.”

12 The Lord said to Satan, “Very well, then, everything he has is in your power, but on the man himself do not lay a finger.”

Then Satan went out from the presence of the Lord.

13 One day when Job’s sons and daughters were feasting and drinking wine at the oldest brother’s house, 14 a messenger came to Job and said, “The oxen were plowing and the donkeys were grazing nearby, 15 and the Sabeans attacked and made off with them. They put the servants to the sword, and I am the only one who has escaped to tell you!”

16 While he was still speaking, another messenger came and said, “The fire of God fell from the heavens and burned up the sheep and the servants, and I am the only one who has escaped to tell you!”

17 While he was still speaking, another messenger came and said, “The Chaldeans formed three raiding parties and swept down on your camels and made off with them. They put the servants to the sword, and I am the only one who has escaped to tell you!”

18 While he was still speaking, yet another messenger came and said, “Your sons and daughters were feasting and drinking wine at the oldest brother’s house, 19 when suddenly a mighty wind swept in from the desert and struck the four corners of the house. It collapsed on them and they are dead, and I am the only one who has escaped to tell you!”

20 At this, Job got up and tore his robe and shaved his head. Then he fell to the ground in worship 21 and said:

“Naked I came from my mother’s womb,
    and naked I will depart.[c]
The Lord gave and the Lord has taken away;
    may the name of the Lord be praised.”

22 In all this, Job did not sin by charging God with wrongdoing.

Footnotes

  1. Job 1:6 Hebrew the sons of God
  2. Job 1:6 Hebrew satan means adversary.
  3. Job 1:21 Or will return there

Nya Levande Bibeln

Job 1

En god och framgångsrik person

1I landet Us bodde en man som hette Job. Han var en god man som fruktade Gud och höll sig borta från allt ont.

Job hade en stor familj med sju söner och tre döttrar och var oerhört rik.

Han ägde 7.000 får, 3.000 kameler, 500 par oxar och 500 åsninnor, och han hade en mängd tjänare. Ja, han var den rikaste boskapsägaren i hela området.

Jobs söner brukade turas om att bjuda sina systrar och bröder till fester i sina hem, där de åt och drack tillsammans.

När en fest, som kunde vara flera dagar, var över samlade Job sina barn och renade dem. Tidigt på morgonen bar han fram ett brännoffer för var och en av dem. Job tänkte: Kanske mina barn har syndat och vänt sig bort från Gud i sina hjärtan. Så gjorde Job varje gång.

En dag när änglarna kom fram inför Herren, var Satan, Åklagaren, tillsammans med dem.

Varifrån kommer du? frågade Herren vänd till Satan. Från en färd runt hela jorden, svarade Satan.

Satan gör Job fattig

Har du lagt märke till min tjänare Job? frågade Herren. Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och ärlig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra.

Varför skulle han inte vara gudfruktig, när du lönar honom som du gör? sa Satan hånfullt.

10 Du har alltid skyddat både honom, hans hus och tillhörigheter från all skada. Du har välsignat allt han gör och förökat hans boskap! Se bara hur rik han är! Det är inte underligt att han tillber dig!

11 Men ta ifrån honom hans rikedomar, så ska du få se att han kommer att förbanna dig rakt i ansiktet!

12-13 Herren svarade Satan: Du får göra vad du vill med hans rikedomar, men Job själv får du inte komma vid.Satan lämnade Herren, och mycket riktigt, inte långt därefter, när Jobs söner och döttrar festade i den äldste broderns hus, hände det.

14-15 En budbärare kom rusande till Jobs hus med nyheten: Man plöjde med dina oxar och åsnorna betade i närheten, när sabeerna gick till anfall, drog i väg med djuren och dödade allt ditt tjänstefolk utom mig. Ja, jag är den ende som kom undan.

16 Medan denne budbärare fortfarande talade, kom en annan med fler dåliga nyheter: Blixten slog ner och brände upp alla dina får och herdarna som vallade dem. Det är bara jag som har kommit undan.

17 Innan mannen hade slutat tala kom ytterligare en budbärare inrusande och upplyste Job: Kaldeerna delade upp sig i tre grupper och rövade bort dina kameler. De har även dödat dina tjänare. Jag är den ende som har kommit undan.

18 Medan denne fortfarande talade kom ytterligare en annan och sa: Dina söner och döttrar hade fest i din äldste sons hem,

19 när plötsligt en väldig storm kom svepande från öknen och tog tag i huset, så att taket störtade in och dödade allesammans. Bara jag klarade mig.

20 Då reste sig Job och rev sönder sin mantel i sorg och förtvivlan. Han rakade av allt hår på huvudet, föll ner på marken inför Gud och sa:

21 Jag kom naken ur min mors liv, och jag kan ingenting ta med mig när jag dör. Herren gav mig allt jag hade. Nu har han tagit tillbaka det. Välsignat vare Herrens namn.

22 Trots allt som hade hänt syndade inte Job och smädade inte Herren.