New International Version

Habakkuk 1

1The prophecy that Habakkuk the prophet received.

Habakkuk’s Complaint

How long, Lord, must I call for help,
    but you do not listen?
Or cry out to you, “Violence!”
    but you do not save?
Why do you make me look at injustice?
    Why do you tolerate wrongdoing?
Destruction and violence are before me;
    there is strife, and conflict abounds.
Therefore the law is paralyzed,
    and justice never prevails.
The wicked hem in the righteous,
    so that justice is perverted.

The Lord’s Answer

“Look at the nations and watch—
    and be utterly amazed.
For I am going to do something in your days
    that you would not believe,
    even if you were told.
I am raising up the Babylonians,[a]
    that ruthless and impetuous people,
who sweep across the whole earth
    to seize dwellings not their own.
They are a feared and dreaded people;
    they are a law to themselves
    and promote their own honor.
Their horses are swifter than leopards,
    fiercer than wolves at dusk.
Their cavalry gallops headlong;
    their horsemen come from afar.
They fly like an eagle swooping to devour;
    they all come intent on violence.
Their hordes[b] advance like a desert wind
    and gather prisoners like sand.
10 They mock kings
    and scoff at rulers.
They laugh at all fortified cities;
    by building earthen ramps they capture them.
11 Then they sweep past like the wind and go on—
    guilty people, whose own strength is their god.”

Habakkuk’s Second Complaint

12 Lord, are you not from everlasting?
    My God, my Holy One, you[c] will never die.
You, Lord, have appointed them to execute judgment;
    you, my Rock, have ordained them to punish.
13 Your eyes are too pure to look on evil;
    you cannot tolerate wrongdoing.
Why then do you tolerate the treacherous?
    Why are you silent while the wicked
    swallow up those more righteous than themselves?
14 You have made people like the fish in the sea,
    like the sea creatures that have no ruler.
15 The wicked foe pulls all of them up with hooks,
    he catches them in his net,
he gathers them up in his dragnet;
    and so he rejoices and is glad.
16 Therefore he sacrifices to his net
    and burns incense to his dragnet,
for by his net he lives in luxury
    and enjoys the choicest food.
17 Is he to keep on emptying his net,
    destroying nations without mercy?

Footnotes

  1. Habakkuk 1:6 Or Chaldeans
  2. Habakkuk 1:9 The meaning of the Hebrew for this word is uncertain.
  3. Habakkuk 1:12 An ancient Hebrew scribal tradition; Masoretic Text we

Nya Levande Bibeln

Habackuk 1

Habackuk ställer en fråga till Herren

1Detta varningsord kom till profeten Habackuk i en syn från Gud:

Herre, hur länge ska jag behöva ropa på hjälp, innan du lyssnar? Ropar jag på dig förgäves? Varför kommer det inte något svar? Hjälp! Mord! skriker jag, men inte kommer du till min hjälp.

Måste jag ha denna ondska och sorg runt omkring mig? Vart jag än ser och vänder mig, så möter jag förtryck och falskhet och människor som älskar våld och konflikter.

Lagen har förlorat sin makt och domstolarna dömer orätt, för de som är onda är fler än de som är rättfärdiga. Mutor och bedrägerier hör till ordningen för dagen.

Herren svarade: Du kommer att bli förvånad när du får se vad jag tänker göra! Jag ska nämligen göra någonting redan under din livstid, och du kommer inte att tro det när du hör det.

Ja, jag ska låta en ny och mäktig nation uppstå i Babylon, ett modigt folk, som ska gå ut och besegra hela världen.

De är kända för sin grymhet. De lever efter sina egna lagar, och ingen kan hindra dem.

Deras hästar är snabbare än leoparder. De är vilda som vargar i sin jakt. Deras ryttare kommer från ett avlägset land. Som örnar slår de ner på sitt byte.

Allt motstånd bryter de ner, och de flyttar om de folk de besegrat. Fångar samlar de som sand.

10 De hånar kungar och furstar och har ingen respekt för befästningar. De kastar upp jord mot murarna och intar befästningarna.

11 De far förbi som en storm och försvinner, men de drar på sig en stor skuld, för de litar till sin egen kraft som till en gud.

12 Herre, min Gud, min helige, du som är evig, är det din mening att utplåna oss? Gud, vår klippa, varför har du låtit dessa babylonier få makt att straffa oss för våra synder?

13 Vi är onda, men de är ännu värre. Ska du, som inte kan tillåta någon form av synd, stå likgiltig medan de fördärvar oss? Ska du vara tyst när de i sin ondska utrotar dem som du har gjort rättfärdiga?

14 Är vi inte mer värda än fisken man drar upp på land till en säker död? Utan ledare kan vi inte försvara oss mot våra fiender!

15 Måste vi fastna på deras krokar och i deras nät, till deras stora glädje?

16 Då kommer de bara att bli högmodiga över sin egen förmåga och upphöja sig själva!

17 Herre, ska du låta dem fortsätta så för alltid? Ska de alltid lyckas besegra fienden i sina fruktansvärda krig?