New International Version

Genesis 31

Jacob Flees From Laban

1Jacob heard that Laban’s sons were saying, “Jacob has taken everything our father owned and has gained all this wealth from what belonged to our father.” And Jacob noticed that Laban’s attitude toward him was not what it had been.

Then the Lord said to Jacob, “Go back to the land of your fathers and to your relatives, and I will be with you.”

So Jacob sent word to Rachel and Leah to come out to the fields where his flocks were. He said to them, “I see that your father’s attitude toward me is not what it was before, but the God of my father has been with me. You know that I’ve worked for your father with all my strength, yet your father has cheated me by changing my wages ten times. However, God has not allowed him to harm me. If he said, ‘The speckled ones will be your wages,’ then all the flocks gave birth to speckled young; and if he said, ‘The streaked ones will be your wages,’ then all the flocks bore streaked young. So God has taken away your father’s livestock and has given them to me.

10 “In breeding season I once had a dream in which I looked up and saw that the male goats mating with the flock were streaked, speckled or spotted. 11 The angel of God said to me in the dream, ‘Jacob.’ I answered, ‘Here I am.’ 12 And he said, ‘Look up and see that all the male goats mating with the flock are streaked, speckled or spotted, for I have seen all that Laban has been doing to you. 13 I am the God of Bethel, where you anointed a pillar and where you made a vow to me. Now leave this land at once and go back to your native land.’”

14 Then Rachel and Leah replied, “Do we still have any share in the inheritance of our father’s estate? 15 Does he not regard us as foreigners? Not only has he sold us, but he has used up what was paid for us. 16 Surely all the wealth that God took away from our father belongs to us and our children. So do whatever God has told you.”

17 Then Jacob put his children and his wives on camels, 18 and he drove all his livestock ahead of him, along with all the goods he had accumulated in Paddan Aram,[a] to go to his father Isaac in the land of Canaan.

19 When Laban had gone to shear his sheep, Rachel stole her father’s household gods. 20 Moreover, Jacob deceived Laban the Aramean by not telling him he was running away. 21 So he fled with all he had, crossed the Euphrates River, and headed for the hill country of Gilead.

Laban Pursues Jacob

22 On the third day Laban was told that Jacob had fled. 23 Taking his relatives with him, he pursued Jacob for seven days and caught up with him in the hill country of Gilead. 24 Then God came to Laban the Aramean in a dream at night and said to him, “Be careful not to say anything to Jacob, either good or bad.”

25 Jacob had pitched his tent in the hill country of Gilead when Laban overtook him, and Laban and his relatives camped there too. 26 Then Laban said to Jacob, “What have you done? You’ve deceived me, and you’ve carried off my daughters like captives in war. 27 Why did you run off secretly and deceive me? Why didn’t you tell me, so I could send you away with joy and singing to the music of timbrels and harps? 28 You didn’t even let me kiss my grandchildren and my daughters goodbye. You have done a foolish thing. 29 I have the power to harm you; but last night the God of your father said to me, ‘Be careful not to say anything to Jacob, either good or bad.’ 30 Now you have gone off because you longed to return to your father’s household. But why did you steal my gods?”

31 Jacob answered Laban, “I was afraid, because I thought you would take your daughters away from me by force. 32 But if you find anyone who has your gods, that person shall not live. In the presence of our relatives, see for yourself whether there is anything of yours here with me; and if so, take it.” Now Jacob did not know that Rachel had stolen the gods.

33 So Laban went into Jacob’s tent and into Leah’s tent and into the tent of the two female servants, but he found nothing. After he came out of Leah’s tent, he entered Rachel’s tent. 34 Now Rachel had taken the household gods and put them inside her camel’s saddle and was sitting on them. Laban searched through everything in the tent but found nothing.

35 Rachel said to her father, “Don’t be angry, my lord, that I cannot stand up in your presence; I’m having my period.” So he searched but could not find the household gods.

36 Jacob was angry and took Laban to task. “What is my crime?” he asked Laban. “How have I wronged you that you hunt me down? 37 Now that you have searched through all my goods, what have you found that belongs to your household? Put it here in front of your relatives and mine, and let them judge between the two of us.

38 “I have been with you for twenty years now. Your sheep and goats have not miscarried, nor have I eaten rams from your flocks. 39 I did not bring you animals torn by wild beasts; I bore the loss myself. And you demanded payment from me for whatever was stolen by day or night. 40 This was my situation: The heat consumed me in the daytime and the cold at night, and sleep fled from my eyes. 41 It was like this for the twenty years I was in your household. I worked for you fourteen years for your two daughters and six years for your flocks, and you changed my wages ten times. 42 If the God of my father, the God of Abraham and the Fear of Isaac, had not been with me, you would surely have sent me away empty-handed. But God has seen my hardship and the toil of my hands, and last night he rebuked you.”

43 Laban answered Jacob, “The women are my daughters, the children are my children, and the flocks are my flocks. All you see is mine. Yet what can I do today about these daughters of mine, or about the children they have borne? 44 Come now, let’s make a covenant, you and I, and let it serve as a witness between us.”

45 So Jacob took a stone and set it up as a pillar. 46 He said to his relatives, “Gather some stones.” So they took stones and piled them in a heap, and they ate there by the heap. 47 Laban called it Jegar Sahadutha, and Jacob called it Galeed.[b]

48 Laban said, “This heap is a witness between you and me today.” That is why it was called Galeed. 49 It was also called Mizpah,[c] because he said, “May the Lord keep watch between you and me when we are away from each other. 50 If you mistreat my daughters or if you take any wives besides my daughters, even though no one is with us, remember that God is a witness between you and me.”

51 Laban also said to Jacob, “Here is this heap, and here is this pillar I have set up between you and me. 52 This heap is a witness, and this pillar is a witness, that I will not go past this heap to your side to harm you and that you will not go past this heap and pillar to my side to harm me. 53 May the God of Abraham and the God of Nahor, the God of their father, judge between us.”

So Jacob took an oath in the name of the Fear of his father Isaac. 54 He offered a sacrifice there in the hill country and invited his relatives to a meal. After they had eaten, they spent the night there.

55 Early the next morning Laban kissed his grandchildren and his daughters and blessed them. Then he left and returned home.[d]

Footnotes

  1. Genesis 31:18 That is, Northwest Mesopotamia
  2. Genesis 31:47 The Aramaic Jegar Sahadutha and the Hebrew Galeed both mean witness heap.
  3. Genesis 31:49 Mizpah means watchtower.
  4. Genesis 31:55 In Hebrew texts this verse (31:55) is numbered 32:1.

Nya Levande Bibeln

1 Mosebok 31

Jakob återvänder hem

1Men Jakob fick reda på att Labans söner klagade: Han har tagit allt min far ägde, och sin rikedom har han fått på vår bekostnad.

Snart märkte Jakob att Laban blev kylig i sin attityd mot honom.

Herren talade nu till Jakob och sa till honom: Återvänd till dina förfäders land och till dina släktingar där, och jag ska vara med dig.

Därför skickade Jakob en dag efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på fälten, där han var med hjordarna,

för att få tala med dem.Er far har vänt sig mot mig, sa han till dem, men mina förfäders Gud har varit med mig.

Ni vet hur hårt jag har arbetat för er far,

men han har varit fullständigt samvetslös och tio gånger har han ändrat min lön, men Gud har inte tillåtit honom att skada mig!

Om han sa att de spräckliga djuren skulle bli mina, så födde hela hjorden spräckliga djur, och när han ändrade sig och sa att jag kunde få de brokiga djuren, blev alla lammen brokiga!

På så sätt har Gud gjort mig rik på er fars bekostnad.

10 Vid tiden för djurens parning hade jag en dröm och såg att bockarna som parade sig med hjorden var strimmiga, spräckliga och brokiga.

11 I min dröm kallade sedan Guds ängel på mig

12 och sa till mig att jag skulle para de vita getterna med de brokiga, spräckliga och strimmiga getterna. 'Jag har nämligen sett allt som Laban har gjort mot dig

13 'Jag är den Gud du mötte i Betel

14 Rakel och Lea svarade: Det passar oss utmärkt! Det finns ingenting för oss här - vi kommer i vilket fall som helst inte att få något av vår fars rikedom!

15 Han har bara gett oss den rätt som tillhör de främmande kvinnorna. Han har sålt oss, och vad han fick för oss har han förbrukat.

16 De rikedomar som Gud har gett dig från vår far tillhörde egentligen oss och våra barn från början! Gör därför precis som Gud har sagt till dig.

17-20 En dag medan Laban var ute och klippte fåren, lyfte Jakob upp sina fruar och söner på kameler och flydde utan att berätta för Laban vad han tänkte göra. Han drev hjordarna framför sig - de hjordar som han fått i Paddan-Aram - och tog med sig allt han ägde och begav sig av hemåt till sin far Isak i Kanaans land.

21 På så sätt flydde han med alla sina ägodelar, och gick över floden Eufrat och begav sig till Gileads land. Rakel stal sin fars husgudar och tog dem med sig, och Jakob bedrog också Laban genom att ge sig iväg utan förvarning.

22 Laban fick inte reda på att de hade flytt förrän tre dagar senare.

23 Då tog han sina män med sig och tog upp jakten och hann ifatt dem vid Gileads berg efter sju dagar.

24 Den natten visade sig Gud för Laban i en dröm. Se upp med vad du säger till Jakob, sa Gud till honom. Du ska varken välsigna eller förbanna honom!

25 Laban kom ifatt Jakob där han hade slagit läger vid Gileads berg, och Laban och hans följe stannade också där.

26 Vad menar du med att ge dig iväg på detta sätt? sa Laban. Är mina döttrar fångar, tillfångatagna i strid, eftersom du har flytt med dem på detta sätt?

27 Varför lät du mig inte få ordna en avskedsfest med sång och spel?

28 Varför fick jag inte kyssa mina barnbarn och säga adjö till mina döttrar? Du har burit dig dumt åt!

29 Jag skulle kunna krossa dig, men din fars Gud visade sig för mig i går kväll och sa till mig: 'Se till att du inte är alltför hård mot Jakob.'

30 Men svara på en sak! Även om du känner att du måste ge dig av och har sådan längtan efter ditt barndomshem, varför har du stulit mina husgudar?

31 Jag gav mig iväg därför att jag var rädd för dig, svarade Jakob. Jag trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld.

32 Men när det gäller dina husgudar vilar en förbannelse över den som tog dem. Låt den personen dö! Om du finner en enda sak, som vi har stulit ifrån dig, så svär jag inför alla dessa män, att jag ska ge den tillbaka till dig utan frågor. Jakob visste nämligen inte att Rakel hade tagit husgudarna.

33 Laban gick först till Jakobs tält för att söka igenom det, sedan till Leas, och därefter sökte han i de två bihustrurnas tält. Slutligen gick han till Rakels tält.

34 Men Rakel hade gömt dem i kamelsadeln och satt nu på dem. Fastän Laban sökte mycket noggrant i tältet hittade han dem alltså inte.

35 Ursäkta att jag inte reser mig, far, sa Rakel, men jag har mens.

36-37 Nu blev Jakob rasande på Laban. Har du hittat något? frågade han. Vad består mitt brott i? Du har kommit efter mig som om du jagade en brottsling och har sökt igenom allting. Ta nu fram allt vad jag har stulit och lägg det framför oss, framför dina och mina män, så att alla kan se det och avgöra vems det är!

38 I tjugo år har jag varit tillsammans med dig, och hela tiden har jag tagit hand om dina får och dina getter, så att de har fött frisk avkomma, och jag har aldrig rört en enda av dina baggar för att få mat.

39 Om något djur anfölls och dödades av vilda djur, visade jag då det för dig och bad dig att minska antalet i din hjord? Nej, jag tog på mig förlusten. Du fick mig att betala för varje djur som stals från hjorden, vare sig jag kunde hjälpa det eller inte.

40 Jag har arbetat för dig under dagens brännande hetta och under kalla, sömnlösa nätter.

41 Ja, i tjugo år har jag arbetat - fjorton av dem för att förtjäna dina två döttrar och sex för att få hjorden. Och du har ändrat min lön tio gånger!

42 Om inte Gud med sin nåd hade varit med mig - min farfar Abrahams Gud, och min far Isaks Gud - skulle du ha sänt iväg mig tomhänt. Men Gud har sett din grymhet och mitt hårda arbete, och det är därför som han tillrättavisade dig i går kväll.

43 Laban svarade: Dessa kvinnor är mina döttrar, och dessa barn är mina och dessa hjordar och allt du äger. Allt är mitt. Hur skulle jag då kunna skada mina egna döttrar och barnbarn?

44 Låt oss i stället sluta förbund med varandra och leva i fred för all framtid.

45 Då tog Jakob en sten och reste den som ett minnesmärke,

46 och sa till sina män att samla stenar och göra ett stenröse, och Jakob och Laban åt tillsammans bredvid röset.

47-48 De kallade det för vittnesröset - Jegar-sahaduta på Labans språk och Galed på Jakobs språk.Detta stenröse ska hjälpa oss att minnas den här dagen, sa Laban.

49 Det kallades därför också för vakttornet (Mispa), för Laban sa: Må Herren se till att vi håller detta löfte, även när vi är utom synhåll för varandra.

50 Om du är hård mot mina döttrar, eller om du tar dig andra fruar, så kommer inte jag att känna till det, men Gud kommer att se det.

51-52 Detta röse, fortsatte Laban, står mellan oss som en bekräftelse på våra löften att jag inte ska gå förbi denna plats för att anfalla dig och att du inte heller ska passera den för att anfalla mig.

53 Jag kallar på Abrahams och Nahors Gud och din fars Gud och ber att han ska döma mellan oss.Då svor Jakob en ed inför sin far Isaks mäktige Gud att han skulle respektera denna gränslinje.

54 Sedan offrade Jakob ett offer till Gud på bergets topp och inbjöd sina följeslagare till en måltid och tillbringade sedan natten tillsammans med dem på berget.

55 Tidigt nästa morgon steg Laban upp och kysste sina döttrar och barnbarn och välsignade dem och återvände hem.