New International Version

Acts 4

Peter and John Before the Sanhedrin

1The priests and the captain of the temple guard and the Sadducees came up to Peter and John while they were speaking to the people. They were greatly disturbed because the apostles were teaching the people, proclaiming in Jesus the resurrection of the dead. They seized Peter and John and, because it was evening, they put them in jail until the next day. But many who heard the message believed; so the number of men who believed grew to about five thousand.

The next day the rulers, the elders and the teachers of the law met in Jerusalem. Annas the high priest was there, and so were Caiaphas, John, Alexander and others of the high priest’s family. They had Peter and John brought before them and began to question them: “By what power or what name did you do this?”

Then Peter, filled with the Holy Spirit, said to them: “Rulers and elders of the people! If we are being called to account today for an act of kindness shown to a man who was lame and are being asked how he was healed, 10 then know this, you and all the people of Israel: It is by the name of Jesus Christ of Nazareth, whom you crucified but whom God raised from the dead, that this man stands before you healed. 11 Jesus is

“‘the stone you builders rejected,
    which has become the cornerstone.’[a]

12 Salvation is found in no one else, for there is no other name under heaven given to mankind by which we must be saved.”

13 When they saw the courage of Peter and John and realized that they were unschooled, ordinary men, they were astonished and they took note that these men had been with Jesus. 14 But since they could see the man who had been healed standing there with them, there was nothing they could say. 15 So they ordered them to withdraw from the Sanhedrin and then conferred together. 16 “What are we going to do with these men?” they asked. “Everyone living in Jerusalem knows they have performed a notable sign, and we cannot deny it. 17 But to stop this thing from spreading any further among the people, we must warn them to speak no longer to anyone in this name.”

18 Then they called them in again and commanded them not to speak or teach at all in the name of Jesus. 19 But Peter and John replied, “Which is right in God’s eyes: to listen to you, or to him? You be the judges! 20 As for us, we cannot help speaking about what we have seen and heard.”

21 After further threats they let them go. They could not decide how to punish them, because all the people were praising God for what had happened. 22 For the man who was miraculously healed was over forty years old.

The Believers Pray

23 On their release, Peter and John went back to their own people and reported all that the chief priests and the elders had said to them. 24 When they heard this, they raised their voices together in prayer to God. “Sovereign Lord,” they said, “you made the heavens and the earth and the sea, and everything in them. 25 You spoke by the Holy Spirit through the mouth of your servant, our father David:

“‘Why do the nations rage
    and the peoples plot in vain?
26 The kings of the earth rise up
    and the rulers band together
against the Lord
    and against his anointed one.[b][c]

27 Indeed Herod and Pontius Pilate met together with the Gentiles and the people of Israel in this city to conspire against your holy servant Jesus, whom you anointed. 28 They did what your power and will had decided beforehand should happen. 29 Now, Lord, consider their threats and enable your servants to speak your word with great boldness. 30 Stretch out your hand to heal and perform signs and wonders through the name of your holy servant Jesus.”

31 After they prayed, the place where they were meeting was shaken. And they were all filled with the Holy Spirit and spoke the word of God boldly.

The Believers Share Their Possessions

32 All the believers were one in heart and mind. No one claimed that any of their possessions was their own, but they shared everything they had. 33 With great power the apostles continued to testify to the resurrection of the Lord Jesus. And God’s grace was so powerfully at work in them all 34 that there were no needy persons among them. For from time to time those who owned land or houses sold them, brought the money from the sales 35 and put it at the apostles’ feet, and it was distributed to anyone who had need.

36 Joseph, a Levite from Cyprus, whom the apostles called Barnabas (which means “son of encouragement”), 37 sold a field he owned and brought the money and put it at the apostles’ feet.

Footnotes

  1. Acts 4:11 Psalm 118:22
  2. Acts 4:26 That is, Messiah or Christ
  3. Acts 4:26 Psalm 2:1,2

Swedish Contemporary Bible

Acts 4

Petrus och Johannes arresteras

1Medan Petrus och Johannes fortfarande talade till folket, kom prästerna, officeren vid tempelvakten och saddukeerna[a] fram till dem. 2De var mycket upprörda över att de undervisade folket och utifrån Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. 3Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten eftersom det hunnit bli kväll. 4Men många som hade lyssnat till budskapet började tro och antalet troende hade nu stigit till omkring 5 000 män.

5Följande dag samlades de högsta styresmännen och folkets ledare och de skriftlärda i Jerusalem. [b]6Översteprästen Hannas var där, liksom Kajafas, Johannes, Alexandros och alla övriga från översteprästernas släkt. 7De lät sedan hämta Petrus och Johannes och frågade dem:

”Genom vilken kraft och i vems namn har ni gjort det här?”

8Då fylldes Petrus av den heliga Anden och svarade dem:

”Ni styresmän och ledare för folket! 9Om vi idag frågas ut om en god gärning mot en handikappad man och på vilket sätt han blev frisk, 10ska både ni och alla andra i Israel veta att det är i nasarén Jesus Kristus namn som den här mannen står framför er fullständigt frisk. Ni korsfäste Jesus, men Gud uppväckte honom från de döda. 11Han är

’den sten som inte dög åt er byggnadsarbetare

har blivit en hörnsten.[c]

12Räddningen finns inte hos någon annan och det finns inget annat namn bland människor under hela himlen som kan rädda oss.”

13När de såg hur modiga Petrus och Johannes var och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utbildning,[d] blev de mycket förvånade. De visste bara att dessa hade varit tillsammans med Jesus. 14Men eftersom de kunde se mannen stå där bredvid dem fullt frisk, kunde de inget säga. 15Därför skickade de ut dem ur rådssalen och började diskutera med varandra. 16De sa: ”Vad ska vi göra med de här människorna? Vi kan ju inte neka till att de har gjort ett stort tecken och alla i Jerusalem känner redan till det. 17Men vi kanske kan hindra att detta sprids ännu mer bland folket. Vi varnar dem för att i fortsättningen tala till någon mer i det namnet.”

18Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa i namnet Jesus. 19Men Petrus och Johannes svarade: ”Tänk efter själva, om det är rätt inför Gud att lyda er istället för honom? 20Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det som vi har sett och hört.”

21Då hotade rådet dem än en gång men släppte dem sedan. De visste inte hur de skulle straffa dem för alla hyllade Gud för det som hade skett. 22Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år gammal.

De troende ber om frimodighet

23Så snart Petrus och Johannes blev fria, sökte de upp de sina och berättade allt vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt. 24Och när de andra hörde dem, började alla gemensamt ropa högt till Gud och sa:

”Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem! [e]25Du lät den heliga Anden tala genom vår förfader David, din tjänare:

’Varför gör folken uppror?

Varför smider de meningslösa planer?

26Jordens kungar reser sig;

makthavarna samlas mot Herren

och mot hans Smorde.’[f]

27De slog sig verkligen samman i den här staden mot din heliga tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, de andra folken och Israels folk, 28de har gjort vad du i din makt och med din vilja hade förutbestämt. 29Herre, se nu hur de hotar oss! Så hjälp nu dina tjänare att frimodigt förkunna ditt budskap! 30Visa din makt och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din heliga tjänare Jesus namn!”

31När de hade slutat be, skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den heliga Anden och förkunnade Guds budskap frimodigt.

De troende delar allt med varandra

32Alla de troende var enade till hjärta och själ och ingen tyckte att det han ägde var hans eget utan alla delade med sig av vad de hade. 33Apostlarna vittnade med stor kraft om att Herren Jesus hade uppstått från de döda och Gud var mycket nådig mot dem alla. 34Ingen av dem saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det och kom med vad de fått 35och lämnade pengarna framför apostlarna. De delades sedan ut åt var och en allt efter deras behov.

36Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, ”Tröstens son”, 37sålde också en åker som han ägde och lämnade pengarna framför apostlarna.

Footnotes

  1. 4:1 Se not till Matt 3:7.
  2. 4:5 Det var det judiska rådet som samlades. Rådet hade ett sjuttiotal medlemmar, och bestod av alla de religiösa och politiska ledarna i Israel. Det fungerade under den romerska ockupationen som domstol, men hade också rätt att besluta i vissa politiska frågor.
  3. 4:11 Se Ps 118:22.
  4. 4:13 De saknade rabbinsk skolning som skulle ha gett dem auktoritet att undervisa och tolka Skriften.
  5. 4:24 Se Ps 146:6.
  6. 4:26 Den Smorde syftar på Messias, eller Kristus. Se Ps 2:1-2. Varför gör folken uppror har här i den grekiska texten något mer betoning på högmod; folken förhäver sig.