New International Reader's Version

Psalm 44

Psalm 44

For the director of music. A maskil of the Sons of Korah.

God, we have heard what you did.
    Those who came before us have told us
what you did in their days,
    in days long ago.
By your power you drove out the nations.
    You gave our people homes in the land.
You crushed the people who were there.
    And you made our people do well.
They didn’t win the land with their swords.
    They didn’t gain success by their own power.
Your powerful right hand and your mighty arm gave them victory.
    You gave them success because you loved them.

You are my King and my God.
    You give victories to the people of Jacob.
With your help we push back our enemies.
    By your power we walk all over them.
I put no trust in my bow.
    My sword doesn’t bring me victory.
But you give us victory over our enemies.
    You put them to shame.
All day long we talk about how great God is.
    We will praise your name forever.

But now you have turned your back on us and made us humble.
    You don’t march out with our armies anymore.
10 You made us turn and run from our enemies.
    They have taken what belongs to us.
11 You handed us over to be eaten up like sheep.
    You have scattered us among the nations.
12 You sold your people for very little.
    You didn’t gain anything when you sold them.

13 You have made us something that our neighbors laugh at.
    Those who live around us make fun of us and tease us.
14 The nations make jokes about us.
    They shake their heads at us.
15 All day long I have to live with my shame.
    My face is covered with it.
16 That’s because they laugh at me and attack me with their words.
    They want to get even with me.

17 All of this happened to us,
    even though we had not forgotten you.
    We had not broken the covenant you made with us.
18 Our hearts had not turned away from you.
    Our feet had not wandered from your path.
19 But you crushed us and left us to the wild dogs.
    You covered us over with deep darkness.

20 We didn’t forget our God.
    We didn’t spread out our hands in prayer to a false god.
21 If we had, God would have discovered it.
    He knows the secrets of our hearts.
22 But because of you, we face death all day long.
    We are considered as sheep to be killed.

23 Lord, wake up! Why are you sleeping?
    Get up! Don’t say no to us forever.
24 Why do you turn your face away from us?
    Why do you forget our pain and troubles?

25 We are brought down to the dust.
    Our bodies lie flat on the ground.
26 Rise up and help us.
    Save us because of your faithful love.

Nya Levande Bibeln

Psaltaren 44

Utlämnad åt fiender

1Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.

2-3 Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.

Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.

Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,

för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.

Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.

Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.

Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!

10 Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.

11 Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.

12 Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.

13 Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.

14 Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.

15 Du har sett till att ordet jude har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.

16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.

18 All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.

19 Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.

20 Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.

21 Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,

22 skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.

23 Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.

24 Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?

25 Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?

26 Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.

27 Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.