Nueva Biblia al Día

Proverbios 14

1La mujer sabia edifica su casa;
    la necia, con sus manos la destruye.

El que va por buen camino teme al Señor;
    el que va por mal camino lo desprecia.

De la boca del necio brota arrogancia;
    los labios del sabio son su propia protección.

Donde no hay bueyes el granero está vacío;
    con la fuerza del buey aumenta la cosecha.

El testigo verdadero jamás engaña;
    el testigo falso propaga mentiras.

El insolente busca sabiduría y no la halla;
    para el entendido, el conocimiento es cosa fácil.

Manténte a distancia del necio,
    pues en sus labios no hallarás conocimiento.

La sabiduría del prudente es discernir sus caminos,
    pero al necio lo engaña su propia necedad.

Los necios hacen mofa de sus propias faltas,
    pero los íntegros cuentan con el favor de Dios.

10 Cada corazón conoce sus propias amarguras,
    y ningún extraño comparte su alegría.

11 La casa del malvado será destruida,
    pero la morada del justo prosperará.

12 Hay caminos que al hombre le parecen rectos,
    pero que acaban por ser caminos de muerte.

13 También de reírse duele el corazón,
    y hay alegrías que acaban en tristeza.

14 El inconstante recibirá todo el pago de su inconstancia;
    el hombre bueno, el premio de sus acciones.

15 El ingenuo cree todo lo que le dicen;
    el prudente se fija por dónde va.

16 El sabio teme al Señor y se aparta del mal,
    pero el necio es arrogante y se pasa de confiado.

17 El iracundo comete locuras,
    pero el prudente sabe aguantar.[a]

18 Herencia de los inexpertos es la necedad;
    corona de los prudentes, el conocimiento.

19 Los malvados se postrarán ante los buenos;
    los impíos, ante el tribunal[b] de los justos.

20 Al pobre hasta sus amigos lo aborrecen,
    pero son muchos los que aman al rico.

21 Es un pecado despreciar al prójimo;
    ¡dichoso el que se compadece de los pobres!

22 Pierden el camino los que maquinan el mal,
    pero hallan amor y verdad los que hacen el bien.

23 Todo esfuerzo tiene su recompensa,
    pero quedarse sólo en palabras lleva a la pobreza.

24 La corona del sabio es su sabiduría;[c]
    la de los necios, su necedad.

25 El testigo veraz libra de la muerte,
    pero el testigo falso miente.

26 El temor del Señor es un baluarte seguro
    que sirve de refugio a los hijos.

27 El temor del Señor es fuente de vida,
    y aleja al hombre de las redes de la muerte.

28 Gloria del rey es gobernar a muchos;
    un príncipe sin súbditos está arruinado.

29 El que es paciente muestra gran discernimiento;
    el que es agresivo muestra mucha insensatez.

30 El corazón tranquilo da vida al cuerpo,
    pero la envidia corroe los huesos.

31 El que oprime al pobre ofende a su Creador,
    pero honra a Dios quien se apiada del necesitado.

32 El malvado cae por su propia maldad;
    el justo halla refugio en su integridad.[d]

33 En el corazón de los sabios mora la sabiduría,
    pero los necios ni siquiera la conocen.[e]

34 La justicia enaltece a una nación,
    pero el pecado deshonra a todos los pueblos.

35 El rey favorece al siervo inteligente,
    pero descarga su ira sobre el sinvergüenza.

Footnotes

  1. Proverbios 14:17 sabe aguantar (LXX); es odiado (TM).
  2. Proverbios 14:19 ante el tribunal. Lit. ante la *puerta.
  3. Proverbios 14:24 su sabiduría (LXX); su riqueza (TM).
  4. Proverbios 14:32 en su integridad (LXX y Siríaca); en su muerte (TM).
  5. Proverbios 14:33 los necios ni siquiera la conocen (LXX y Siríaca); los necios la conocen (TM).

Nya Levande Bibeln

Ordspråksboken 14

1En klok kvinna håller ordning i sitt hus och tänker på familjen, medan en oförnuftig kvinna förstör allting.

Den som gör det rätta ärar Herren. Den som syndar föraktar honom.

En dåres högfärd får honom att tala för mycket, men en förståndig människa tänker över vad hon ska säga.

Ett tomt stall förblir rent, men det ger heller ingen inkomst.

Ett sant vittne säger alltid sanningen. Ett falskt vittne har bara lögner att komma med.

En gycklare hittar aldrig den vishet han säger att han söker, men den förnuftige har ingen svårighet att finna den.

Om du vill ha råd ska du hålla dig borta från dårarna.

Den kloke kan urskilja den rätta vägen, men en dåre bedrar sig själv.

Dårarna har det gemensamt att de är likgiltiga inför synden. Över de gudfruktiga däremot vilar Guds välbehag.

10 Du kan inte dela dina innersta känslor med någon, både i den största glädje och i djupaste förtvivlan är du totalt ensam.

11 Den ogudaktiges hus kommer att rivas ner, men den gudfruktiges kommer att blomstra.

12 Fler än en tror sig ha funnit den rätta vägen, men är ändå på väg mot döden.

13 Skrattet kan inte dölja ett sorgset hjärta. När skrattet tar slut finns sorgen kvar.

14 Den som inte vill veta av Gud tycker allt är tråkigt. Den gudfruktiges liv däremot är spännande och rikt.

15 Bara den tanklöse tror allt han får höra! Den förståndige undersöker allt för att se vart det leder.

16 En vis man är försiktig och undviker faror. En dåre går rakt fram med stor självsäkerhet.

17 Den som har ett häftigt temperament gör många dumheter, och den som är listig blir hatad.

18 En oförståndig människa kan bara visa upp sin okunnighet, men en klok människa vinner anseende genom sitt kunnande.

19 Ogudaktiga människor ska få buga sig för de gudfruktiga och tjäna dem.

20 Till och med de fattigas egna grannar föraktar dem, medan de rika har många vänner.

21 Den som föraktar sina medmänniskor syndar. Lyckliga är de som känner medlidande med dem.

22 De som planerar ondska far vilse och går förlorade, men de som planerar det som är gott blir ansedda och respekterade.

23 Arbete ger välstånd, men tomt och meningslöst prat ger fattigdom!

24 Visa män lovordas för sin vishet, medan dårar blir föraktade för sin tanklöshet.

25 Ett vittne som berättar sanningen räddar oskyldiga människor från att dömas till döden, men ett falskt vittne är en förrädare.

26 Gudsfruktan gör att en människa kan känna sig trygg. Också hennes barn får växa upp i trygghet.

27 Den som fruktar Herren har funnit livets källa, och undviker många dödliga faror.

28 Ett stort och mäktigt folk är en kungs ära, men utan det är han ingenting.

29 En förståndig man kan behärska sitt temperament. Han vet att vrede bara orsakar misstag.

30 Den som är lugn och sansad, lever ett sunt liv. Avundsjuka däremot är som cancer.

31 De som förtrycker de fattiga förolämpar Gud, som skapade dem. Att hjälpa de fattiga är att ära Gud.

32 De gudfruktiga är trygga in i döden, men de ogudaktiga går under på grund av sin ondska.

33 Förnuftiga människor kännetecknas av vishet, till och med dårarna måste erkänna det.

34 Ett folk blir starkt av att följa Guds lagar, men synd är en skamfläck för vilket folk som helst.

35 En kung gläder sig över tjänare som vet vad de gör. Däremot straffar han dem som ställer till svårigheter.