إشعياء 40 – NAV & NUB

Ketab El Hayat

إشعياء 40:1-31

تعزية لشعب الله

1يَقُولُ إِلَهُكُمْ: «وَاسُوا، وَاسُوا شَعْبِي! 2طَيِّبُوا خَاطِرَ أُورُشَلِيمَ وَبَلِّغُوهَا أَنَّ أَيَّامَ مِحْنَتِهَا قَدِ انْتَهَتْ، وَإِثْمَهَا قَدْ غُفِرَ، وَتَلَقَّتْ مِنْ يَدِ الرَّبِّ ضِعْفَيْنِ عَنْ جَمِيعِ مَا ارْتَكَبَتْهُ مِنْ خَطَايَا».

3صَوْتٌ يَصْرُخُ وَيَقُولُ: «أَعِدُّوا فِي الْبَرِّيَّةِ طَرِيقَ الرَّبِّ، وَأَقِيمُوا طَرِيقاً مُسْتَقِيماً لإِلَهِنَا. 4كُلُّ وَادٍ يَرْتَفِعُ، وَكُلُّ تَلٍّ يَنْخَفِضُ. وَتُمَهَّدُ كُلُّ أَرْضٍ مُعْوَجَّةٍ وتُعَبَّدُ كُلُّ بُقْعَةٍ وَعِرَةٍ 5وَيَتَجَلَّى مَجْدُ اللهِ، فَيُشَاهِدُهُ كُلُّ ذِي جَسَدٍ، لأَنَّ فَمَ الرَّبِّ قَدْ تَكَلَّمَ». 6وَعِنْدَئِذٍ قَالَ صَوْتٌ: «نَادِ بِرِسَالَةٍ». فَأَجَبْتُ: «أَيَّةُ رِسَالَةٍ؟» فَقَالَ: «كُلُّ ذِي جَسَدٍ عُشْبٌ، وَكُلُّ بَهَائِهِ كَزَهْرِ الصَّحْرَاءِ. 7يَذْبُلُ الْعُشْبُ وَيَذْوِي الزَّهْرُ لأَنَّ نَفْخَةَ الرَّبِّ تَهُبُّ عَلَيْهِ. حَقّاً إِنَّ الشَّعْبَ عُشْبٌ. 8يَذْبُلُ الْعُشْبُ وَيَذْوِي الزَّهْرُ، أَمَّا كَلِمَةُ إِلَهِنَا فَتَثْبُتُ إِلَى الأَبَدِ».

9اصْعَدِي إِلَى جَبَلٍ شَامِخٍ يَا حَامِلَةَ الْبِشَارَةِ إِلَى صِهْيَوْنَ. ارْفَعِي صَوْتَكِ بِقُوَّةٍ يَا مُبَشِّرَةَ أُورُشَلِيمَ. اهْتِفِي وَلا تَجْزَعِي. قُولِي لِمُدُنِ يَهُوذَا: هَا إِلَهُكُمْ قَادِمٌ 10بِقُدْرَتِهِ وَقُوَّتِهِ، وَذِرَاعُهُ تَحْكُمُ لَهُ، وَهَا أُجْرَتُهُ مَعَهُ وَمُكَافَأَتُهُ أَمَامَهُ. 11يَرْعَى قَطِيعَهُ كَرَاعٍ، وَيَجْمَعُ الْحُمْلانَ بِذِرَاعِهِ، وَفِي أَحْضَانِهِ يَحْمِلُهَا وَيَقُودُ الْمُرْضِعَاتِ بِرِفْقٍ.

12مَنْ كَالَ الْمِيَاهَ بِكَفِّهِ وَقَاسَ السَّمَاوَاتِ بِالشِّبْرِ وَكَالَ تُرَابَ الأَرْضِ بِالْكَيْلِ وَوَزَنَ الْجِبَالَ بِقَبَّانٍ، وَالتِّلالَ بِمِيزَانٍ؟ 13مَنْ أَرْشَدَ رُوحَ الرَّبِّ أَوْ كَانَ لَهُ مُشِيراً فَعَلَّمَهُ؟ 14هَلْ طَلَبَ الرَّبُّ مَشُورَةً مِنْ أَحَدٍ؟ مَنْ عَلَّمَهُ طَرِيقَ الْعَدْلِ وَلَقَّنَهُ الْمَعْرِفَةَ وَأَرَاهُ سَبِيلَ الْفَهْمِ؟ 15إِنَّ الشُّعُوبَ كَنُقْطَةٍ مِنْ دَلْوٍ، وَكَغُبَارِ الْمِيزَانِ. يَرْفَعُ الْجَزَائِرَ وَكَأَنَّهَا ذَرَّةُ هَبَاءٍ. 16لُبْنَانُ بِأَسْرِهِ لَا يَكْفِي أَنْ يَكُونَ لِلْوَقُودِ، وَحَيَوَانُهُ لَا يَكْفِي لِذَبِيحَةِ مُحْرَقَةٍ. 17جَمِيعُ الأُمَمِ لَا تُحْسَبُ لَدَيْهِ شَيْئاً، وَهِي فِي عَيْنَيْهِ عَدَمٌ وَخَوَاءٌ.

التباين بين الأوثان والإِله الحي

18بِمَنْ تُشَبِّهُونَ اللهَ وَبِمَنْ تُقَارِنُونَهُ؟ 19إِنْ كَانَ تِمْثَالاً فَالتِّمْثَالُ يَصُوغُهُ الصَّانِعُ وَيُغَشِّيهِ الصَّائِغُ بِالذَّهَبِ، وَيَسْبِكُ لَهُ سَلاسِلَ مِنَ الْفِضَّةِ. 20أَمَّا الْفَقِيرُ فَإِنَّهُ يَخْتَارُ قِطْعَةَ خَشَبٍ لَا تُنْخَرُ، وَيَلْتَمِسُ صَانِعاً حَاذِقاً يَنْحَتُ لَهُ مِنْهَا صَنَماً ثَابِتاً.

21أَلَمْ تَعْلَمُوا؟ أَلَمْ تَسْمَعُوا؟ أَلَمْ يَبْلُغْكُمْ مُنْذُ الْبَدْءِ؟ أَلَمْ تَفْهَمُوا مِنْ إِرْسَاءِ أُسُسِ الأَرْضِ؟ 22إِنَّهُ هُوَ الْجَالِسُ عَلَى كُرَةِ الأَرْضِ وَسُكَّانُهَا كَالْجَرَادِ. هُوَ الْبَاسِطُ السَّمَاوَاتِ كَسُرَادَقَ، وَيَنْشُرُهَا كَخَيْمَةٍ لِلسُّكْنَى، 23يَجْعَلُ الْعُظَمَاءَ كَالْعَدَمِ، وَالْحُكَّامَ كَلا شَيْءٍ. 24فَمَا كَادُوا يُغْرَسُونَ وَيُزْرَعُونَ وَيَتَأَصَّلُونَ فِي الأَرْضِ حَتَّى نَفَخَ عَلَيْهِمْ، فَذَوَوْا وَعَصَفَتْ بِهِمْ زَوْبَعَةٌ كَالتِّبْنِ. 25فَبِمَنْ إِذاً تُقَارِنُونَنِي فَأَكُونَ نَظِيرَهُ؟ يَقُولُ الْقُدُّوسُ. 26ارْفَعُوا عُيُونَكُمْ إِلَى الْعَلاءِ وَانْظُرُوا. مَنْ خَلَقَ هَذِهِ؟ وَمَنْ يُبْرِزُ كَوَاكِبَهَا بِمَجْمُوعَاتٍ وَيَدْعُوهَا بِأَسْمَاءَ؟ إِنَّ وَاحِدَةً مِنْهَا لَا تُفْقَدُ لأَنَّهُ يُحَافِظُ عَلَيْهَا بِعَظَمَةِ قُدْرَتِهِ، وَلأَنَّهُ شَدِيدُ الْقُوَّةِ.

27فَكَيْفَ تَجْرُؤُ يَا إِسْرَائِيلُ أَنْ تَقُولَ إِنَّ الرَّبَّ لَا يَرَى مِحْنَتِي وَطَرِيقِي خَافِيَةٌ عَلَيْهِ؟ 28أَلَمْ تَعْلَمُوا؟ أَلَمْ تَسْمَعُوا؟ إِنَّ الرَّبَّ هُوَ إِلَهٌ سَرْمَدِيٌّ وَخَالِقُ أَقَاصِي الأَرْضِ. لَا يَهِنُ وَلا يَخُورُ، وَفَهْمُهُ لَا يُسْتَقْصَى. 29يَهِبُ الْمَنْهُوكَ قُوَّةً وَيَمْنَحُ الضَّعِيفَ قُدْرَةً عَظِيمَةً. 30إِنَّ الشَّبِيبَةَ يَنَالُهَا الإِعْيَاءُ وَالإِرْهَاقُ، وَالْفِتْيَانُ يَتَعَثَّرُونَ أَشَدَّ تَعَثُّرٍ، 31أَمَّا الرَّاجُونَ الرَّبَّ فَإِنَّهُمْ يُجَدِّدُونَ قُوَّتَهُمْ، وَيُحَلِّقُونَ بِأَجْنِحَةِ النُّسُورِ. يَرْكُضُونَ وَلا يُعْيُونَ. يَمْشُونَ وَلا يَتْعَبُونَ.

Swedish Contemporary Bible

Jesaja 40:1-31

Hotet från Babylon, befrielse och återuppbyggnad

(40:1—66:24)

Tröst för Guds folk

1Trösta, trösta mitt folk,

säger er Gud.

2”Uppmuntra Jerusalem

och säg att dess trältjänst är över,

dess skuld är försonad,

och Herren har gett det dubbelt igen

för alla dess synder.”

3En röst ropar:

”Bana väg genom ödemarken för Herren!

Jämna en väg genom vildmarken för vår Gud!

4Varje dal ska höjas,

alla berg och höjder sänkas.

Oländig mark ska jämnas

och kullar bli till slätt.

5Herrens härlighet ska visa sig,

och alla människor ska få se den.”

Herren har talat.

6En röst säger:

”Förkunna!”

Jag frågar:

”Vad ska jag förkunna?”

”Människan40:6 Ordagrant: Allt kött är som gräset,

och all hennes prakt är

som ängsblomman.

7Gräset torkar

och blomman vissnar,

när Herrens vind blåser på dem.

Ja, människorna är gräs.

8Gräset torkar och blomman vissnar,

men vår Guds ord består i evighet.”

9Gå upp på ett högt berg,

du Sion, som bringar glada nyheter,

höj din röst, du som kommer med glädjebud,

höj din röst, Jerusalem,

ropa, var inte rädd!

Tala om för städerna i Juda:

”Se, er Gud!”

10Ja, Herren, Herren kommer med kraft,

och han ska regera med makt.

Han har med sig sin lön,

hans arbetslön går före honom.

11Han vallar sin hjord som en herde.

Lammen samlar han i sina armar

och bär dem i sin famn,

och varsamt leder han tackorna.

12Vem kan mäta vattnen i sin kupade hand

och himlarna med sina fingrar?

Vem kan lägga jordens stoft i ett mått,

och vem väger bergen och höjderna på en våg?

13Vem kan granska Herrens Ande?

Vem kan ge honom råd?

14Vem rådfrågar han

för att få upplysning

och undervisning om den rätta vägen?

Vem kan ge honom kunskap

och visa honom insiktens väg?

15Folken är bara som en droppe i en spann,

som damm i vågskålen.

Han väger öar som om de var fint damm.

16Libanons skogar räcker inte till ved,

dess djur inte till brännoffer.

17Folken på jorden är ingenting inför honom.

I hans ögon betyder de ingenting.

18Vem kan ni då likna Gud vid?

Vad kan ni jämföra honom med?

19Med en avgud

som gjuts av en hantverkare

och som guldsmeden drar över med guld

och gör silverkedjor åt? 40:19 I slutet av v. 19 och i början av v. 20 är grundtextens innebörd osäker.

20Den fattige som inte kan ge ett sådant offer

väljer ett stycke trä som inte ruttnar,

och anlitar en skicklig hantverkare

som ställer upp en avgudabild

som inte faller omkull.

21Förstår ni inte? Har ni inte hört?

Har det inte berättats för er från början?

Har ni inte insett det

sedan jorden grundlades?

22Han sitter högt ovanför jordens rund,

och dess befolkning är

som gräshoppor för honom.

Han breder ut himlarna som en duk

och spänner upp den som ett tält att bo i.

23Han gör furstarna till intet

och jordens domare till ingenting.

24Knappt har de hunnit planteras,

knappt sås, knappt slå rot,

förrän han blåser på dem,

och de vissnar

och förs bort av stormvinden som agnar.

25”Vem kan ni jämföra mig med?

Vem är lik mig?” frågar den Helige.

26Se upp mot himlen!

Vem har skapat allt detta?

Han leder stjärnornas skaror

och kallar var och en av dem vid namn.

Hans makt och styrka är så stor

att inte en enda av dem fattas.

27Hur kan du, Jakob, säga,

och du, Israel, klaga:

Herren ser inte till mig,

min Gud tar sig inte an min sak?”

28Vet du inte, har du inte hört

att Herren är en evig Gud,

som har skapat hela jorden?

Han blir aldrig trött och svag.

Ingen kan utforska hans förstånd.

29Han ger kraft åt den trötte

och styrka åt den svage.

30Unga kan bli trötta och utmattade,

och unga män kan falla.

31Men de som hoppas på Herren

får ny kraft,

de får vingar som örnar.

De springer utan att bli trötta

och vandrar utan att mattas.