ኢሳይያስ 57 – NASV & NUB

New Amharic Standard Version

ኢሳይያስ 57:1-21

1ጻድቅ ይሞታል፤

ይህን ግን ማንም ልብ አይልም፤

ለእግዚአብሔር ያደሩ ሰዎች ይወሰዳሉ፤

ጻድቃን ከክፉ ይድኑ ዘንድ፣

መወሰዳቸውን፣

ማንም አያስተውልም።

2በቅንነት የሚሄዱ፣

ሰላም ይሆንላቸዋል፤

መኝታቸው ላይ ያርፋሉ።

3“እናንት የአስማተኛዪቱ ልጆች ግን፣

እናንት የአመንዝራውና የጋለሞታዪቱ ዘር፤ እናንት፣ ወዲህ ኑ፤

4የምትሣለቁት በማን ላይ ነው?

የምታሽሟጥጡት ማንን ነው?

ምላሳችሁንስ አውጥታችሁ የምታሾፉት በማን ላይ ነው?

እናንት የዐመፀኞች ልጆች፣

የሐሰተኞች ዘር አይደላችሁምን?

5በባሉጥ ዛፎች መካከል፣

ቅጠሉ በተንዠረገገ ዛፍ ሥር በዝሙት የምትቃጠሉ፣

በሸለቆዎች፣ በዐለት ስንጣቂዎችም ውስጥ

ልጆቻችሁን የምትሠዉ አይደላችሁምን?

6በሸለቆው በሚገኙት ለስላሳ ድንጋዮች

ውስጥ ያሉት ጣዖቶች የአንቺ ናቸው፤

እነርሱም ዕጣ ፈንታዎችሽ ናቸው፤

ርግጥ ነው፣ በእነርሱ ላይ የመጠጥ ቍርባን አፍስሰሻል፤

የእህል ቍርባንም አቅርበሻል፤

ታዲያ፣ ስለ እነዚህ ነገሮች ዝም እላለሁን?

7ዐልጋሽን ከፍ ባለውና በረጅሙ ኰረብታ ላይ አነጠፍሽ፤

በዚያም መሥዋዕትሽን ልታቀርቢ ወጣሽ።

8ከመዝጊያሽና ከመቃንሽ ጀርባ፣

የጣዖት ምስሎችሽን ሰቀልሽ፤

እኔን ትተሽ መኝታሽን ገላለጥሽ፤

በላይም ወጥተሽ በጣም ገለጥሽው፤

መኝታቸውን ከወደድሽላቸው ጋር ስምምነት አደረግሽ፤

ዕርቃናቸውንም አየሽ።

9የወይራ ዘይት ይዘሽ፣

ሽቶ በላዩ ጨምረሽ ወደ ሞሎክ57፥9 ወይም ወደ ንጉሡ ሄድሽ፤

መልእክተኞችሽን57፥9 ወይም፣ ጣዖቶችሽን ወደ ሩቅ አገር ላክሽ፤

እስከ ራሱ እስከ ሲኦልም ዘለቅሽ።

10በመንገድ ብዛት ደከምሽ፤

ነገር ግን ‘ተስፋ የለውም’ አላልሽም፤

የጕልበት መታደስ አገኘሽ፤

ስለዚህም አልዛልሽም።

11“እኔን የዋሸሽኝ፤

ማንን ፈርተሽ፣ ማንንስ ሠግተሽ ነው?

እኔን ያላስታወስሽው፣

ይህንም በልብሽ ያላኖርሽው፣

እኔን ያልፈራሽው፣

ዝም ስላልሁ አይደለምን?

12ጽድቅሽንና ሥራሽን አጋልጣለሁ፤

እነርሱም አይጠቅሙሽም።

13ለርዳታ በምትጮኺበት ጊዜ፣

የሰበሰብሻቸው ጣዖቶች እስቲ ያድኑሽ!

ነፋስ ጠራርጎ ይወስዳቸዋል፤

ሽውሽውታም ይበትናቸዋል።

እኔን መጠጊያው ያደረገ ሰው ግን፣

ምድሪቱን ይወርሳል፤

የተቀደሰ ተራራዬንም ገንዘቡ ያደርገዋል።”

ልባቸው ለተሰበረ መጽናናት

14እንዲህ ይባላል፤

“አብጁ፤ አብጁ፤ መንገድ አዘጋጁ፤

ከሕዝቤ መንገድ ዕንቅፋት አስወግዱ።”

15ከፍ ከፍ ያለውና ልዕልና ያለው እርሱ፣

ስሙም ቅዱስ የሆነው፣ ለዘላለም የሚኖረው እንዲህ ይላል፤

“የተዋረዱትን መንፈሳቸውን ለማነሣሣት፣

የተሰበረ ልብ ያላቸውን ለማነቃቃት፣

ከፍ ባለውና በቅዱሱ ስፍራ እኖራለሁ፤

የተሰበረ ልብ ካለውና በመንፈሱ ከተዋረደው ጋር እሆናለሁ።

16የሰው መንፈስ በፊቴ እንዳይዝል፣

የፈጠርሁትም ሰው እስትንፋስ እንዳይቆም፣

ለዘላለም አልወቅሥም፤

ሁልጊዜም አልቈጣም።

17ኀጢአት ስለ ሞላበት ስግብግብነቱ ተቈጣሁት፤

ቀጣሁት፤ ፊቴንም በቍጣ ከእርሱ ሸሸግሁ፤

ያም ሆኖ በገዛ መንገዱ ገፋበት።

18መንገዶቹን አይቻለሁ፤ ቢሆንም እፈውሰዋለሁ፤

እመራዋለሁ፤ ለእርሱና ስለ እርሱ ለሚያለቅሱትም

መጽናናትን እመልሳለሁ፤

19በእስራኤል አልቃሾች ከንፈር ላይ ምስጋና እፈጥራለሁ።

በቅርብና በሩቅ ላሉት ሰላም፣ ሰላም ይሁን፤

እኔ እፈውሳቸዋለሁ” ይላል እግዚአብሔር

20ክፉዎች ግን ማዕበሉ ጭቃና ጕድፍ እንደሚያወጣ፣

ጸጥ ማለት እንደማይችል፣

እንደሚናወጥ ባሕር ናቸው።

21አምላኬ፣ “ለክፉዎች ሰላም የላቸውም” ይላል።

Swedish Contemporary Bible

Jesaja 57:1-21

1Den rättfärdige går under,

men ingen bryr sig om det,

den fromme rycks bort,

och ingen förstår

att den rättfärdige tas bort

för att skonas undan ondskan

2och få frid.

De som lever rättsinnigt ska få vila i frid.

3”Men kom hit, ni som är barn till häxor

och har avlats av horor och äktenskapsbrytare!

4Vem är det ni gör er lustiga över?

Mot vem gapar ni

och räcker ut tungan?

Ni är barn till syndare

och lögnares avkomma.

5Under ekarna, under varje grönt träd

brinner ni av lust,

och ni slaktar era barn i ravinerna,

djupt nere bland bergsklyftorna.

6Bland ravinens stenar57:6 Grundtextens innebörd är osäker. hör du hemma,

där har du din plats.

Åt dem utgjuter du dryckesoffer

och bär fram matoffer.

Skulle jag acceptera detta?

7Högt uppe på ett berg

har du bäddat åt dig,

och dit går du för att offra.

8Bakom dörren och dörrposten

sätter du upp ditt tecken.

Du har övergett mig,

klätt av dig,

gjort i ordning din bädd

och tagit plats där.

Du har kommit överens med dessa

som du älskar att gå i säng med,

och sett deras nakenhet.

9Du har gått till Melek57:9 Kan även översättas som kung, men mer troligt är att det är en kanaaneisk gud, Molok, som åsyftas. med olja

och rikligt med parfymer.

Du sänder dina budbärare långt bort,

ända ner till dödsriket.

10Du har blivit trött av allt slit

men har inte sagt att det är hopplöst.

Nej, du har fattat nytt mod och fått ny styrka.

11Vem är du rädd för, vem fruktar du,

eftersom du bedrar mig,

glömmer mig,

inte tänker på mig?

Är det för att jag tigit så länge,

som du inte fruktar mig?

12Nu ska jag visa

att dina rättfärdiga gärningar inte hjälper dig.

13När du ropar,

låt då alla dina avgudar hjälpa dig!

Vinden ska ta dem alla,

de blåser bort med en vindfläkt!

Men den som tar sin tillflykt till mig

ska få ärva landet

och ta mitt heliga berg i besittning.”

14En order ska utgå:

”Bygg, bygg en väg!

Röj undan hindren som är i vägen för mitt folk.”

15Så säger den höge och upphöjde,

han som tronar för evigt, och vars namn är heligt:

”Jag bor på en hög och helig plats,

men jag bor också hos dem som är modlösa och ödmjuka.

Jag upprättar de ödmjuka

och ger ny kraft åt de modlösa.

16Jag ska inte för evigt anklaga

och inte alltid vredgas,

för då skulle livsanden förgås,

anden hos alla levande varelser som jag har skapat.

17Jag blev vred över deras syndiga girighet,

jag straffade dem och dolde mig i vrede,

men de vände sig bort

och fortsatte att gå sina egna vägar.

18Jag har sett vad de hållit på med,

men jag ska bota dem,

leda dem och ge dem tröst.

19Jag ska skapa lovsång på deras läppar,

frid och åter frid åt dem både nära och fjärran, säger Herren.

Jag ska bota dem.

20Men de gudlösa är som ett upprört hav,

de blir aldrig stilla,

och dess vågor rör upp dy och slam.

21För de gudlösa finns ingen frid,” säger min Gud.