1ወደ ባቱኤል ልጅ ወደ ኢዩኤል የመጣው የእግዚአብሔር ቃል ይህ ነው፤
የአንበጣ ወረራ
2እናንት ሽማግሌዎች፣ ይህን ስሙ፤
በምድሪቱም የምትኖሩ ሁላችሁ፣ አድምጡ፤
በእናንተ ዘመንም ሆነ በአባቶቻችሁ ዘመን፣
እንዲህ ዐይነት ነገር ሆኖ ያውቃልን?
3ይህን ለልጆቻችሁ ተናገሩ፤
ልጆቻችሁ ለልጆቻቸው ይንገሩ፤
ልጆቻቸውም ለሚቀጥለው ትውልድ ይንገሩ።
4ከአንበጣ መንጋ1፥4 በዚህ ክፍል፣ ስለ አንበጦች የሚገልጹት አራት የዕብራይስጥ ቃላት፣ ትክክለኛ ትርጕም አይታወቅም። የተረፈውን፣
ትልልቁ አንበጣ በላው፤
ከትልልቁ አንበጣ የተረፈውን፣
ኵብኵባ በላው፤
ከኵብኵባ የተረፈውን፣
ሌሎች አንበጦች በሉት።
5እናንት ሰካራሞች፤ ተነሡ፤ አልቅሱ፤
እናንት የወይን ጠጅ ጠጪዎች ሁሉ፤ ዋይ በሉ፤
ስለ አዲሱ የወይን ጠጅ ዋይ ብላችሁ አልቅሱ፤
አፋችሁ ላይ እንዳለ ተነጥቃችኋልና።
6ኀያልና ቍጥር ስፍር የሌለው ሕዝብ፣
ምድሬን ወሯታልና፤
ጥርሱ እንደ አንበሳ ጥርስ፣
መንጋጋውም እንደ እንስት አንበሳ መንጋጋ ነው።
7የወይን ቦታዬን ባድማ አደረገው፤
የበለስ ዛፎቼንም ቈራረጠ፤
ቅርንጫፎቻቸው ነጭ ሆነው እስኪታዩ ድረስ፣
ቅርፊታቸውን ልጦ፣
ወዲያ ጣላቸው።
8የልጅነት ዕጮኛዋን1፥8 ወይም የልጅነት ባሏ እንዳጣች ድንግል1፥8 ወይም ወጣት ሴት፣
ማቅ ለብሳችሁ አልቅሱ።
9የእህል ቍርባንና የመጠጥ ቍርባን፣
ከእግዚአብሔር ቤት ተቋርጧል፤
በእግዚአብሔርም ፊት የሚያገለግሉ፣
ካህናት ያለቅሳሉ።
10ዕርሻዎች ባዷቸውን ቀርተዋል፤
ምድሩም ደርቋል1፥10 ወይም መሬቱ ያዝናል፤
እህሉ ጠፍቷል፤
አዲሱ የወይን ጠጅ ዐልቋል፤
ዘይቱም ተሟጧል።
11እናንት ገበሬዎች፣ ዕዘኑ፤
እናንት የወይን ገበሬዎች፣ ዋይ በሉ፤
ስለ ገብሱና ስለ ስንዴው አልቅሱ፤
የዕርሻው መከር ጠፍቷልና።
12ወይኑ ደርቋል፤
የበለስ ዛፉም ጠውልጓል፤
ሮማኑ፣ ተምሩና እንኮዩ፣
የዕርሻው ዛፎች ሁሉ ደርቀዋል፤
ስለዚህ ደስታ፣
ከሰው ልጆች ርቋል።
የንስሓ ጥሪ
13ካህናት ሆይ፤ ማቅ ለብሳችሁ አልቅሱ፤
እናንተ በመሠዊያው ፊት የምታገለግሉ፣ ዋይ በሉ፤
እናንት በአምላኬ ፊት የምታገለግሉ፣
ኑ፤ ማቅ ለብሳችሁ ዕደሩ፤
የእህል ቍርባኑና የመጠጥ ቍርባኑ፣
ከአምላካችሁ ቤት ተቋርጧልና።
14ቅዱስ ጾምን ዐውጁ፤
የተቀደሰንም ጉባኤ ጥሩ፤
ሽማግሌዎችን ሰብስቡ፤
በምድሪቱ የሚኖሩትን ሁሉ፣
ወደ አምላካችሁ ወደ እግዚአብሔር ቤት ጥሩ፤
ወደ እግዚአብሔርም ጩኹ።
15ወዮ ለዚያ ቀን፤
የእግዚአብሔር ቀን ቀርቧልና፤
ሁሉን ከሚችል1፥15 ዕብራይስጡ ሻደይ ይለዋል። አምላክ እንደ ጥፋት ይመጣል።
16የሚበላ ምግብ፣
ከዐይናችን ፊት፣
ደስታና ተድላ፣
ከአምላካችን ቤት አልተቋረጠብንምን?
17ዘሩ በዐፈር ውስጥ1፥17 ለዚህ የገባው የዕብራይስጡ ቃል ትርጕም አይታወቅም።፣
በስብሶ ቀርቷል፤
ግምጃ ቤቶቹ ፈራርሰዋል፤
ጐተራዎቹም ተሰባብረዋል፤
እህሉ ደርቋልና።
18መንጎች እንደ ምን ጮኹ፣
ከብቶቹ ተደናግጠዋል፤
መሰማሪያ የላቸውምና፤
የበግ መንጎች እንኳ ተቸግረዋል።
19አቤቱ እግዚአብሔር ሆይ፤ ወደ አንተ እጣራለሁ፤
ያልተነካውን መሰማሪያ እሳት በልቶታልና፤
የዱሩን ዛፍ ሁሉ ነበልባል አቃጥሎታል።
20የዱር አራዊት እንኳ ወደ አንተ አለኸለኹ፤
ወራጁ ውሃ ደርቋል፤
ያልተነካውንም መሰማሪያ እሳት በልቶታል።
Budskap om invadering och ödeläggelse
(1:2—2:17)
Gräshoppor
1Herrens ord kom till Joel, Petuels son:
2Hör här, ni äldste,
lyssna, alla som bor i landet!
Har något sådant hänt under hela er livstid
eller under era förfäders tid?
3Ni ska berätta detta för era barn,
och de ska berätta det för sina,
och deras barn vidare för nästa generation:
4Det som gräshopporna1:4 I grundtexten finns i denna vers, liksom i 2:25, fyra olika ord för gräshoppor, och översättningen av dem är osäker. lämnade kvar
åt gräsgnagarna upp,
det som gräsgnagarna lämnade kvar
åt gräsbitarna upp,
och det som gräsbitarna lämnade kvar
åt gräsätarna upp.
5Vakna, ni berusade, och gråt,
klaga, ni drinkare!
För det nya vinet
har ryckts bort från era läppar.
6Ett folk har invaderat mitt land,
starkt och oräkneligt,
med tänder som ett lejons
och kindtänder som en lejoninnas.
7Det har förstört min vingård
och brutit mina fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken
och lämnat grenarna vita.
8Klaga som en jungfru,
klädd i sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.
9Det är slut med mat- och dryckesoffren
i Herrens hus.
Herrens tjänare, prästerna, klagar.
10Fältet är förött,
marken klagar.
Säden är förstörd,
det nya vinet förtorkat,
och oljan sinar.
11Jordbrukarna står där med skam,
vinodlarna klagar
för vetets och kornets skull,
för åkerns skörd är förstörd.
12Vinstocken är förtorkad
och fikonträdet vissnat.
Granatträd, palmer, äppelträd,
alla markens träd har torkat ut
och människors glädje förtvinat.
Uppmaning till klagan
13Klä er i sorgdräkt och klaga,
ni präster!
Jämra er, ni som tjänar vid altaret!
Kom, vaka natten igenom i sorgdräkt,
ni min Guds tjänare!
För mat- och dryckesoffer
finns inte längre i er Guds hus.
14Utlys en helig fasta
och kalla till en högtidssamling.
Samla de äldste
och alla som bor i landet
till Herrens, er Guds hus,
och ropa till Herren.
15Ve, vilken dag!
Herrens dag är nära.
Den kommer som förödelse
från den Väldige.
16Har inte levebrödet tagits bort inför våra ögon,
och glädjen och fröjden i vår Guds hus?
17Utsädet ligger förtorkat under jordklumparna,
förrådshusen ligger i ruiner
och sädesmagasinen i spillror,
för säden har torkat bort.
18Hur stönar inte boskapen!
Boskapshjordarna irrar omkring,
då det finns inget bete för dem.
Även fårhjordarna lider.
19Till dig, Herre, ropar jag!
En eld har förtärt de öppna betesmarkerna
och en låga bränt upp alla träd.
20Till och med de vilda djuren ropar till dig,
för bäckarna är uttorkade,
och en eld har förtärt
de öppna betesmarkerna.
