New Amharic Standard Version

ምሳሌ 26:1-28

1በረዶ በበጋ፣ ዝናብ በመከር እንደማያስፈልግ ሁሉ፣

ክብርም ለተላላ አይገባውም።

2ክንፎቿን እንደምታርገበግብ ድንቢጥ ወይም ቱር እንደምትል ጨረባ፣

ከንቱ ርግማንም በማንም ላይ አይደርስም።

3ለፈረስ አለንጋ፣ ለአህያ መሸበቢያ፣

ለተላላ ጀርባም በትር ይገባዋል።

4ቂልን እንደ ቂልነቱ አትመልስለት፤

አለዚያ አንተም ራስህ እንደ እርሱ ትሆናለህ።

5ቂልን እንደ ቂልነቱ መልስለት፤

አለዚያ ጠቢብ የሆነ ይመስለዋል።

6በተላላ እጅ መልእክትን መላክ፣

የገዛ እግርን እንደ መቊረጥ ወይም ዐመፃን እንደ መጋት ነው።

7በቂል አንደበት የሚነገር ምሳሌ፣

ሰላላ የሽባ ሰው እግር ነው።

8ለተላላ ክብር መስጠት፣

በወንጭፍ ላይ ድንጋይ እንደ ማሰር ነው።

9በአላዋቂ አንደበት የሚነገር ምሳሌ፣

በሰካራም እጅ እንዳለ እሾኽ ነው።

10ቂልን ወይም የትኛውንም ዐላፊ አግዳሚ የሚቀጥር፣

ፍላጻውን በነሲብ እየወረወረ ወገኖቹን እንደሚያቈስል ቀስተኛ ነው።

11ውሻ ወደ ትፋቱ እንደሚመለስ ሁሉ፣

ተላላም ቂልነቱን ይደጋግማል።

12ራሱን እንደ ጠቢብ የሚቈጥረውን ሰው አይተሃልን?

ከእርሱ ይልቅ ለተላላ ተስፋ አለው።

13ሰነፍ፣ “በመንገድ ላይ አንበሳ አለ፤

አስፈሪ አንበሳ በአውራ ጐዳና ላይ ይጐማለላል” ይላል።

14መዝጊያ በማጠፊያው ላይ እንደሚዞር፣

ሰነፍም በዐልጋው ላይ ይገላበጣል።

15ሰነፍ እጁን ወጭት ውስጥ ያጠልቃል፤

ወደ አፉ ለመመለስ ግን እጅግ ይታክታል።

16በማስተዋል መልስ ከሚሰጡ ከሰባት ሰዎች ይልቅ፣

ሰነፍ ራሱን ጠቢብ አድርጎ ይቈጥራል።

17በሌሎች ጠብ ጥልቅ የሚል መንገደኛ፣

የውሻ ጆሮ እንደሚይዝ ሰው ነው።

18ትንታግ ወይም የሚገድል ፍላጻ እንደሚወረውር ዕብድ፣

19“ቀልዴን እኮ ነው” እያለ

ባልንጀራውን የሚያታልል ሰውም እንደዚሁ ነው።

20ዕንጨት ከሌለ እሳት ይጠፋል፤

አሾክሻኪ ከሌለም ጠብ ይበርዳል።

21ከሰል ፍምን፣ ዕንጨትም እሳትን እንደሚያቀጣጥል፣

አዋኪ ሰውም ጠብን ያባብሳል።

22የሐሜተኛ ቃል እንደ ጣፋጭ ጒርሻ ነው፤

ወደ ሰው ውስጠኛው ክፍል ዘልቆ ይገባል።

23ክፋትን በልብ ቋጥሮ ለስላሳ ቃል የሚናገር ከንፈር፣

በብር ፈሳሽ26፥23 ወይም በሚያብለጨልጭ ነገር እንደ ተለበጠ የሸክላ ዕቃ ነው።

24ተንኰለኛ በከንፈሩ ይሸነግላል፤

በልቡ ግን ክፋትን ይቋጥራል።

25ንግግሩ ማራኪ ቢሆንም አትመነው፤

ሰባት ርኵሰት ልቡን ሞልቶታልና።

26ተንኰሉ በሽንገላው ይሸፈን ይሆናል፤

ነገር ግን ክፋቱ በጉባኤ ይገለጣል።

27ጒድጓድ የሚምስ ራሱ ይገባበታል፤

ድንጋይ የሚያንከባልልም ተመልሶ በላዩ ላይ ይገለበጥበታል።

28ሐሰተኛ ምላስ የጐዳቻቸውን ትጠላለች፤

ሸንጋይ አንደበትም ጥፋትን ታመጣለች።

Swedish Contemporary Bible

Ordspråksboken 26:1-28

1Heder passar ihop med dårar lika lite

som snö med sommaren och regn med skördetiden.

2Som en sparv som flyger bort och en svala i flykt

passerar en grundlös förbannelse.

3Piska åt hästen, betsel åt åsnan

och ris åt dårens rygg!

4Svara inte en dåre på hans dumma sätt,

för då gör du dig själv likadan som han.

5Svara dåren på hans dumma sätt,

annars kan han betrakta sig själv som vis.

6Den som sänder bud med en dåre

kan lika gärna hugga av sig fötterna och ta emot olyckan.

7Som en förlamads ben

hänger ordspråk från dårens mun.

8Att hedra en dåre är

som att binda fast en sten i slangbågen.

9Som en törntagg i en berusad mans hand

är ett ordspråk i en dåres mun.

10Som en bågskytt som genomborrar alla

är den som lejer en dåre eller vilken förbipasserande som helst.

11Hunden vänder åter till sina spyor,

och dåren upprepar sina dumheter.

12Ser du en man som tror sig vara vis,

finns det mer hopp om en dåre än om honom.

13Den late säger:

”Det är ett rasande lejon på vägen, ett lejon på gatan!”

14Som en dörr vänder sig på sina gångjärn

vänder sig den late i sängen.

15Den late stoppar handen i skålen

men orkar inte föra den åter till munnen.

16Den late anser sig vara visare

än sju män som ger insiktsfulla svar.

17Som att gripa tag i öronen på en hund som springer förbi

är det att ge sig in i andras gräl.

18Som en galning som skjuter iväg

brandfacklor, pilar och död

19är den som lurar sin medmänniska

och säger: ”Jag skämtade bara.”

20Elden slocknar när veden tar slut,

och grälet tar slut när den som skvallrar går sin väg.

21Kol för glöd, ved för eld,

en grälmakare för att bråk och kiv ska flamma upp.

22Skvaller är läckerbitar

som slinker ner i människans inre.

23Som glasyr på lera är

glödande läppar hos en illasinnad.

24Den hatiske hycklar med sitt tal,

och i sitt inre bär han på svek.

25Han talar nådefullt, men tro honom inte,

för i hans innersta finns sju avskyvärda ting.

26Även om han så listigt kan dölja sitt hat

blir hans ondska ändå uppenbar för alla.

27Den som gräver en grop faller själv i den.

Den som sätter en sten i rullning får den själv över sig.

28Den lögnaktige hatar dem som han sårar med sina ord,

och smickraren bringar fördärv.