New Amharic Standard Version

ሚክያስ 7:1-20

የእስራኤል መከራ

1ለእኔ ወዮልኝ!

የወይን ዕርሻ በሚቃረምበት ጊዜ

የበጋ ፍራፍሬ እንደሚለቅም ሰው ሆኛለሁ፤

የሚበላ የወይን ዘለላ የለም፤

የምንጓጓለት፣ ቶሎ የሚደርሰው በለስም አልተገኘም።

2ፈሪሃ እግዚአብሔር ያደረበት ሰው ከምድር ጠፍቶአል፤

አንድም እንኳ ቅን ሰው የለም፣

ሰው ሁሉ ደም ለማፍሰስ ያደባል፤

እያንዳንዱም ወንድሙን በመረብ ያጠምዳል።

3እጆቹ ክፉ ለማድረግ ሠልጥነዋል፤

ገዡ እጅ መንሻ ይፈልጋል፤

ፈራጁ ጒቦ ይቀበላል፤

ኀይለኞች ያሻቸውን ያስፈጽማሉ፤

ሁሉም አንድ ላይ ያሤራሉ።

4ከእነርሱ ይሻላል የተባለው እንደ አሜከላ፣

እጅግ ቀና የተባለውም እንደ ኵርንችት ነው፤

የጠባቂዎቻችሁ ቀን ደርሶአል፤

የእግዚአብሔር የፍርድ ቀን መጥቶአል፤

የሚሸበሩበትም ጊዜ አሁን ደርሶአል።

5ባልንጀራህን አትመን፤

በጓደኛህም አትታመን፤

በዕቅፍህ ለምትተኛዋ እንኳ፣

ስለምትነግራት ቃል ተጠንቀቅ።

6ወንድ ልጅ አባቱን ይንቃል፤

ሴት ልጅ በእናቷ ላይ፤

ምራት በአማቷ ላይ ትነሣለች፤

የሰው ጠላቶች የገዛ ቤተ ሰዎቹ ናቸውና።

7እኔ ግን እግዚአብሔርን ተስፋ አደርጋለሁ፤

አዳኜ የሆነውን አምላክ እጠብቃለሁ፤

አምላኬ ይሰማኛል።

እስራኤል ትነሣለች

8ጠላቴ ሆይ፤ በእኔ ላይ በደረሰው ደስ አይበልሽ!

ብወድቅም እንኳ እነሣለሁ፤

በጨለማ ብቀመጥ እንኳ፣

እግዚአብሔር ብርሃኔ ይሆናል።

9እርሱን ስለ በደልሁ፣

እስኪቆምልኝ

እስኪፈርድልኝም ድረስ፣

የእግዚአብሔርን ቊጣ እቀበላለሁ፤

እርሱ ወደ ብርሃን ያወጣኛል፤

እኔም ጽድቁን አያለሁ።

10ጠላቴም ታያለች፤

ኀፍረትንም ትከናነባለች፤

“አምላክህ እግዚአብሔር የት አለ?”

ያለችኝን፣

ዐይኖቼ ውድቀቷን ያያሉ፤

አሁንም እንኳ፣

እንደ መንገድ ጭቃ ትረገጣለች።

11ቅጥሮቻችሁን የምትሠሩበት፣

ድንበራችሁንም የምታሰፉበት ቀን ይመጣል።

12በዚያ ቀን ሰዎች፣

ከአሦር እስከ ግብፅ ከተሞች፣

ከግብፅ እስከ ኤፍራጥስ፣

ከባሕር ወደ ባሕር፣

ከተራራ ወደ ተራራ ወደ እናንተ ይመጣሉ።

13ከሥራቸው የተነሣ፣

በነዋሪዎቿ ምክንያት ምድር ባድማ ትሆናለች።

ጸሎትና ውዳሴ

14ብቻቸውን በዱር ውስጥ፣

በለመለመ መስክ7፥14 ወይም በቀርሜሎስ መካከል የሚኖሩትን፣

የርስትህ መንጋ የሆኑትን፣

ሕዝብህን በበትርህ ጠብቅ፤

እንደ ቀድሞው ዘመን፣

በባሳንና በገለዓድ ይሰማሩ።

15“ከግብፅ እንደ ወጣህበት ዘመን ሁሉ፣

ታምራቴን አሳያቸዋለሁ።”

16አሕዛብ ያያሉ፣ ያፍራሉም፤

ኀይላቸውን ሁሉ ያጣሉ፤

አፋቸውን በእጃቸው ይይዛሉ፤

ጆሮአቸውም ትደነቍራለች።

17በደረታቸው እንደሚሳቡ ፍጥረታት፣

እንደ እባብም ትቢያ ይልሳሉ፤

ከዋሻቸው እየተንቀጠቀጡ ይወጣሉ፤

በፍርሀትም ወደ አምላካችን ወደ እግዚአብሔር ይመለሳሉ፤

እናንተንም ይፈራሉ።

18የርስቱን ትሩፍ፣

ኀጢአት ይቅር የሚል፣ የሚምር

እንደ አንተ ያለ አምላክ ማነው?

ለዘላለም አትቈጣም፤

ነገር ግን ምሕረት በማድረግ ደስ ይልሃል።

19ተመልሰህ ትራራልናለህ፤

ኀጢአታችንን በእግርህ ትረግጣለህ፤

በደላችንንም ሁሉ ወደ ጥልቁ ባሕር ትጥላለህ።

20ከቀድሞ ዘመን ጀምሮ

ለአባቶቻችን በመሐላ ቃል እንደ ገባህላቸው፣

ለያዕቆብ ታማኝነትን፣

ለአብርሃምም ምሕረትን ታደርጋለህ።

Swedish Contemporary Bible

Mika 7:1-20

Landets förfall

1Ve mig!

Jag är som fruktplockare

och druvskördare efter skördetiden:

Inte en druvklase finns att äta

och inte ett enda efterlängtat fikon.

2De fromma har försvunnit från landet,

och ingen ärlig människa finns kvar.

Alla ligger de på lur för att mörda

och fånga någon annan i sina nät.

3Med båda händerna

är de beredda att begå onda gärningar,

fursten vill ha gåvor

och domaren tar mutor,

den mäktige dikterar vad han önskar.

På det viset blir allting förvridet.7:3 Grundtextens innebörd är osäker.

4Den bäste bland dem är som ett törnsnår,

och den ärligaste bland dem som en taggig häck.

Den dag som dina väktare förutsagt är inne,

dagen då Gud ska besöka dig,

och förvirring drabbar folket.

5Lita inte på din nästa,

förtrösta inte på en vän,

var försiktig med vad du säger

till kvinnan i din famn!

6Sonen föraktar sin far,

dottern sätter sig upp mot sin mor

och sonhustrun mot sin svärmor,

och en man ska finna fiender i sitt eget hus.

7Men jag vill se upp till Herren

och vänta på min frälsnings Gud.

Min Gud ska höra mig.

Israel reser sig

8Gläds inte över mig, min fiende,

för även om jag har fallit

ska jag resa mig igen.

När jag sitter i mörkret

ska Herren vara mitt ljus.

9Jag har syndat mot Herren

och måste uthärda hans vrede

till dess han tar sig an min sak

och skaffar mig rätt.

Han ska föra mig ut i ljuset,

och jag ska få se hans rättfärdighet.

10Då ska min fiende få se det

och höljas i skam,

hon7:10 Fiendefolket personifieras som en kvinna. som sa till mig:

”Var är nu Herren, din Gud?”

Jag ska med egna ögon få se

när hon trampas ner som smuts på gatan.

11Den dagen ska komma

då dina murar byggs upp,

och den dagen ska dina gränser vidgas.

12Den dagen ska man komma till dig

från Assyrien och Egyptens städer,

från Egypten till Eufrat,

från hav till hav och från berg till berg.

13Jorden ska läggas öde

för sina invånares

och deras gärningars skull.

Bön och lovprisning

14Valla ditt folk med din stav,

din hjord, din arvedel,

som bor ensam i skogen,

mitt i ett bördigt land.

Låt dem få beta i Bashan och Gilead,

som en gång för länge sedan.

15”Låt oss få se under

som vid ditt uttåg ur Egypten.”7:15 I grundtexten är det svårt att se vem som åsyftas; det kan också vara Herren som talar: Som när du drog ut ur Egypten ska jag låta honom se under.

16Folken ska se det

och komma på skam i all sin makt.

De ska lägga handen på munnen,

och deras öron ska bli döva.

17De ska slicka stoft som ormar,

som markens kräldjur.

Darrande ska de komma ut ur sina fästen,

skräckslagna inför Herren, vår Gud,

och frukta för dig.

18Vem är en sådan Gud som du,

som utplånar skuld och förlåter synd

hos dem som finns kvar av hans arvedel?

Hans vrede består inte för evigt,

för vad han vill är nåd.

19Än en gång ska han

förbarma sig över oss,

trampa på våra synder

och kasta våra missgärningar i havets djup.

20Du ska visa Jakob trohet

och Abraham nåd,

som du med ed lovade våra förfäder

för så länge sedan.