New Amharic Standard Version

መክብብ 2:1-26

ምድራዊ ደስታ ከንቱ ነው

1እኔም በልቤ፣ “መልካም የሆነውን ለማወቅ፣ በተድላ ደስታ እፈትንሃለሁ” አልሁ፤ ነገር ግን ያም ከንቱ ነበረ። 2ደግሞም፣ “ሣቅ ሞኝነት ነው፤ ተድላ ደስታስ ምን ይጠቅማል?” አልሁ። 3አሁንም አእምሮዬ በጥበብ እየመራኝ ራሴን በወይን ጠጅ ደስ ለማሰኘት፣ ሞኝነትንም ለመያዝ ሞከርሁ፤ ሰዎች በአጭር የሕይወት ዘመናቸው ከሰማይ በታች ባለው ላይ ቢሠሩት ሊጠቅማቸው የሚችል ምን እንደሆነ ለማየት ፈለግሁ።

4ታላላቅ ነገሮችን አከናወንሁ፤ ለራሴ ቤቶችን ሠራሁ፤ ወይንንም ተከልሁ፤ 5አትክልትን ተከልሁ፤ የመዝናኛ ስፍራዎችን አዘጋጀሁ፤ በእነዚህም ላይ ፍሬ የሚያፈሩ የዛፍ ዐይነቶችን ሁሉ ተከልሁባቸው፤ 6የሚለመልሙ ዛፎችን ለቦይ የሚሆኑ የውሃ ማጠራቀሚያዎችን ሠራሁ። 7ወንድና ሴት ባሪያዎችን ገዛሁ፤ በቤቴም የተወለዱ ሌሎች ባሪያዎች ነበሩኝ። ከእኔ በፊት በኢየሩሳሌም ከነበሩት ይልቅ ብዙ የከብት፣ የበግና የፍየል መንጋዎች ነበሩኝ። 8ለራሴም ብርንና ወርቅን፣ የነገሥታትና የአውራጃዎችን ሀብት አካበትሁ፤ ወንድና ሴት አዝማሪዎች፣ የሰው መደሰቻ የሆኑ ቅምጦች2፥8 በዕብራይስጥ የዚህ ሐረግ ትርጒም አይታወቅም ነበሩኝ። 9ከእኔ በፊት በኢየሩሳሌም ከነበሩት ሁሉ ይልቅ እጅግ ታላቅ ሆንሁ፤ በዚህ ሁሉ ጥበቤ ከእኔ ጋር ነበረች።

10ዐይኔ የፈለገውን ሁሉ አልከለከልሁትም፤

ለልቤም ምድራዊ ደስታን አልነፈግሁትም፤

ልቤ በሠራሁት ሁሉ ደስ አለው፤

ይህም የድካሜ ሁሉ ዋጋ ነበረ።

11ሆኖም እጆቼ የሠሩትን ሁሉ፣

ለማግኘትም የደከምሁትን ድካም ሁሉ ሳስብ፣

ሁሉም ከንቱ፣ ነፋስንም እንደ መከተል ነበር፤

ከፀሓይ በታች ምንም ትርፍ አልነበረም።

ጥበብና ሞኝነት ከንቱ ናቸው

12ከዚያም ጥበብን፣

እብደትንና ሞኝነትን ለመመርመር ሐሳቤን መለስሁ፤

አስቀድሞ ከተደረገው በቀር፣

ከንጉሥ በኋላ የሚመጣው ሰው ምን ሊያደርግ ይችላል?

13ብርሃን ከጨለማ እንደሚበልጥ ሁሉ፣

ጥበብም ከሞኝነት እንደሚበልጥ ተመለከትሁ።

14የጠቢብ ሰው ዐይኖች ያሉት በራሱ ውስጥ ነው፤

ሞኝ ግን በጨለማ ውስጥ ይራመዳል፤

ሆኖም የሁለቱም ዕድል ፈንታ፣

አንድ መሆኑን ተገነዘብሁ።

15ከዚያም በልቤ፣

“የሞኙ ዕድል ፈንታ በእኔም ላይ ይደርሳል፤

ታዲያ ጠቢብ በመሆኔ ትርፌ ምንድን ነው?” አልሁ።

በልቤም፣

“ይህም ደግሞ ከንቱ ነው” አልሁ።

16ጠቢቡም ሰው እንደ ሞኙ ለዘላለም አይታወስምና፤

በሚመጡት ዘመናት ሁለቱም ይረሳሉ።

ለካ፣ ጠቢቡምእንደ ሞኙ መሞቱ አይቀርም!

ጥረት ከንቱ ነው

17ስለዚህ ከፀሓይ በታች የሚሠራው ሥራ አሳዛኝ ስለ ሆነብኝ ሕይወትን ጠላሁ፤ ይህም ሁሉ ከንቱ፣ ነፋስንም እንደ መከተል ነው። 18ከፀሓይ በታች የደከምሁበትን ነገር ሁሉ ጠላሁት፣ ከኋላዬ ለሚመጣው የግድ እተውለታለሁና። 19እርሱ ጠቢብ ወይም ሞኝ ይሆን እንደሆነ ማን ያውቃል? ሆኖም ከፀሓይ በታች ድካሜንና ችሎታዬን ባፈሰ ስሁበት ሥራ ሁሉ ላይ ባለቤት ይሆንበታል፤ ይህም ደግሞ ከንቱ ነው። 20ስለዚህ ከፀሓይ በታች በደከምሁበት ነገር ሁሉ ላይ ልቤ ተስፋ መቊረጥ ጀመረ፤ 21ምክንያቱም ሰው ሥራውን በጥበብ፣ በዕውቀትና በብልኀት ሠርቶ፣ ከዚያ ያለውን ሁሉ ለሌላ ላልለፋበት ሰው ይተውለታል። ይህም ደግሞ ከንቱና ትልቅ ጒዳት ነው። 22ሰው ከፀሓይ በታች በሚደክምበት ጥረትና ልፋት ሁሉ ትርፉ ምንድን ነው? 23በዘመኑ ሁሉ ሥራው ሥቃይና ሐዘን ነው፤ በሌሊትም እንኳ ቢሆን አእምሮው አያርፍም። ይህም ደግሞ ከንቱ ነው።

24ለሰው ከመብላትና ከመጠጣት፣ በሥራውም ከመርካት ሌላ የሚሻለው ነገር የለውም፤ ይህም ደግሞ ከእግዚአብሔር እጅ እንደሚሰጥ አየሁ፤ 25ከእርሱ ዘንድ ካልሆነ ማን መብላትና መደሰት ይችላል? 26እግዚአብሔር፣ ደስ ለሚያሰኘው ሰው ጥበብን፣ ዕውቀትንና ደስታን ይሰጠዋል። ለኀጢአተኛ ግን፣ እግዚአብሔርን ደስ ለሚያሰኘው ይተውለት ዘንድ፣ ሀብትን የመሰብሰብና የማከናወን ተግባር ይሰጠዋል። ይህም ከንቱ፣ ነፋስንም እንደ መከተል ነው።

Swedish Contemporary Bible

Predikaren 2:1-26

Att glädja sig är meningslöst

1Jag sa till mig själv: ”Nu får du pröva på glädjen och njuta av det goda”, men även det var meningslöst. 2”Skrattet är dåraktigt,” sa jag, ”och vad tjänar glädjen till?” 3Jag kom på att jag kunde pigga upp mig med vin men ändå bevara visheten. Och jag ville hålla fast vid dårskapen, tills jag såg vad som var bra för människobarnen att göra under himlen under sina livsdagar.

4Jag åtog mig stora projekt, jag byggde hus åt mig och anlade vingårdar. 5Jag anlade åt mig trädgårdar, parker med alla slags fruktträd. 6Jag byggde dammar åt mig för bevattning av skogen med grönskande träd. 7Jag köpte slavar och slavinnor, och andra föddes i mitt hem. Jag hade fårhjordar och nötboskap, mer än någon annan hade haft före mig i Jerusalem. 8Jag samlade in åt mig silver och guld, skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor, och det som är männens lust: en kvinna, ja, kvinnor2:8 Grundtextens innebörd av uttrycket kvinna…kvinnor är osäker. Enligt bl.a. Septuaginta munskänkar.. 9Jag blev större än någon annan före mig i Jerusalem, och min vishet bestod.

10Inget av det mina ögon begärde nekade jag dem.

Jag unnade mig all glädje,

för i mitt innersta gladde jag mig över mitt arbete,

och detta var lönen för all min möda.

Att arbeta är meningslöst

11Jag såg på allt det som jag hade gjort,

all den möda jag lagt ner,

och alltsammans var bara meningslöst,

ett jagande efter vind,

till ingen nytta under solen.

12Sedan reflekterade jag över vishet, dumhet och dårskap.

Vad kan den göra som kommer efter kungen?

Ingenting mer än det som redan gjorts tidigare.

13Jag såg att visheten är förmer än dårskapen,

liksom ljuset är bättre än mörkret.

14Den vise har förmåga att se, medan dåren vandrar i mörkret.

Men jag insåg att samma öde drabbar dem båda.

15Jag sa för mig själv:

”Jag går samma öde till mötes som dåren.

Vad har jag då för nytta av all min vishet?”

Vidare sa jag för mig själv:

”Även detta är meningslöst.”

16Varken den vise eller dåren kommer att bli ihågkomna för evigt,

snart är båda bortglömda.

Både den vise och dåren dör.

17Jag hatade livet, eftersom allt arbete som görs under solen ter sig ont för mig. Allt är meningslöst och ett jagande efter vind. 18Jag hatade allt jag bemödat mig med under solen, för jag måste ändå lämna det åt någon annan som kommer efter mig. 19Och vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå kommer han att råda över allt det som jag med klokhet och möda åstadkommit under solen. Även detta är meningslöst.

20Jag blev förtvivlad över allt jag bemödat mig med under solen. 21När en människa har arbetat med vishet, kunskap och skicklighet, måste hon lämna sin del åt någon som inte har arbetat för den. Även detta är meningslöst och mycket illa.

22Vad får då människan ut av all sin möda och innerliga strävan och sitt slit under solen? 23Med smärta och sorg utför hon sitt arbete. Inte ens om natten får hon ro i sinnet. Även detta är meningslöst.

Glädjen i livet kommer från Gud

(2:24—3:22)

24Ingenting bättre återstår för en människa än att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sin möda. Jag insåg att också detta kommer från Gud, 25för vem kan äta eller vara glad2:25 Grundtextens innebörd är osäker. utan honom? 26För den som är god inför honom ger han visdom, kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han i uppdrag att samla välstånd och lägga på hög för att detta senare ska ges åt den som är god inför Gud. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.