یەرمیا 15 – KSS & NUB

Kurdi Sorani Standard

یەرمیا 15:1-21

1ئینجا یەزدان پێی فەرمووم: «تەنانەت ئەگەر موسا و ساموئێلیش لەبەردەمم ڕاوەستن داکۆکیتان لێ بکەن، دڵم ناچێتە سەر ئەم گەلە. لەبەرچاوی من دەریانبکە! با بڕۆن! 2جا کاتێک پێت دەڵێن: ”بۆ کوێ بچین؟“ تۆش پێیان دەڵێیت: ”یەزدان ئەمە دەفەرموێت:

«”ئەوانەی بۆ مردنن، بۆ مردن،

ئەوانەی بۆ شمشێرن، بۆ شمشێر،

ئەوانەی بۆ برسیێتین، بۆ برسیێتی،

ئەوانەی بۆ ڕاپێچن، بۆ ڕاپێچ.“»

3یەزدان دەفەرموێت: «چوار جۆریان بەسەرەوە دادەنێم، شمشێر بۆ کوشتن، سەگەکان بۆ ڕاکێشان، باڵندە و ئاژەڵە کێوییەکانیش بۆ خواردن و لەناوبردن. 4هەموو شانشینەکانی زەوی لێتان دەتۆقن، لەسەر ئەوەی مەنەشەی کوڕی حەزقیای پاشای یەهودا لە ئۆرشەلیم کردی.

5«ئەی ئۆرشەلیم، کێ دڵی پێت دەسووتێت؟

کێ بۆت خەمبار دەبێت؟

کێ ئاوڕ دەداتەوە بۆ ئەوەی لە سەلامەتیت بپرسێت؟

6تۆ وازت لە من هێنا،

لێم یاخی دەبی،

لەبەر ئەوە دەست درێژدەکەمە سەرت و لەناوت دەبەم،

لە لێبوردنت بێزار بووم.»

ئەوە فەرمایشتی یەزدانە.

7«بە شەن شەنیان دەکەم،

لە دەروازەی شارەکانی خاکەکە.

جەرگسووتاوم کرد، گەلی خۆمم لەناوبرد،

ڕەفتاری خۆیان نەگۆڕی.

8بێوەژنەکانیان زۆر زیاتر دەکەم،

زیاتر لە لمی دەریا.

لە نیوەڕۆدا وێرانکەری بۆ دەهێنم

بۆ سەر دایکی گەنجان.

لەناکاو

ترس و تۆقاندنی بەسەردا دەدەم.

9دایکی حەوت منداڵ سیس بوو،

گیانی سپارد.

هێشتا ڕۆژ بوو خۆری ئاوابوو،

شەرمەزار و ڕیسوا بوو.

پاشماوەکەشیان دەدەمە بەر شمشێر

لە بەرچاوی دوژمنانیان.»

ئەوە فەرمایشتی یەزدانە.

10قوڕبەسەرم دایکە، چونکە منت بوو،

پیاوێک کە دەمەقاڵێ و ململانێی لەگەڵ سەراپای خاکەکە هەیە!

نە قەرزم کردووە و نە قەرزیان داومەتێ،

کەچی هەمووان نەفرەتم لێ دەکەن.

11یەزدان فەرمووی:

«بێگومان بۆ مەبەستی چاک دەربازت دەکەم،

بێگومان وا دەکەم دوژمن

لە کاتی بەڵا و لە کاتی تەنگانەدا لێت بپاڕێنەوە!

12«کەس دەتوانێت ئاسن بشکێنێت،

ئاسنی باکوور و بڕۆنز؟

13«سامان و گەنجینەکانت

دەکەم بە تاڵانی، بەبێ نرخ،

لەبەر هەموو گوناهەکانت،

لە سەراپای خاکەکەت.

14دەتکەمە کۆیلەی دوژمنەکانت،

لە خاکێک نەتناسیبێت،

چونکە تووڕەییم گڕی گرتووە

وەک ئاگرێک دەتانسووتێنێت.»

15«ئەی یەزدان، تۆ دەزانیت،

بەبیری خۆتم بهێنەرەوە و گرنگیم پێبدە،

تۆڵەم بستێنەوە لە چەوسێنەرانم.

وا مەکە بەهۆی پشوودرێژی تۆ لەناوبچم،

بزانە کە لەبەر تۆ بەرگەی ڕیسواییم گرت.

16کاتێک فەرموودەکانی تۆ هات، خواردم

بۆم بووە مایەی شادی و خۆشحاڵی دڵم،

چونکە من ناوی تۆم هەڵگرتووە،

ئەی یەزدان، خودای سوپاسالار.

17قەت لە کۆڕی گاڵتەجاڕان دانەنیشتووم،

لەگەڵیشیان دڵخۆش نەبووم.

بە تەنها دانیشتم، چونکە دەستی تۆم لەسەر بوو،

پڕت کردم لە تووڕەیی.

18بۆچی ژانم کۆتایی نایەت،

برینەکەم بێ چارەیە و نایەوێت چاک بێتەوە؟

ئایا وەک کەندێکی فریودەر دەبیت بۆم،

وەک کانییەک جێی متمانە نەبێت؟»

19لەبەر ئەوە یەزدان ئەمە دەفەرموێت:

«ئەگەر تۆبە بکەیت، دەتگەڕێنمەوە لای خۆم

تاکو وەک بەندەی خۆم لەبەردەستم ڕاوەستیت.

ئەگەر قسەی بە نرخ بکەیت، نەک بێبەها،

دەتکەمە وتەبێژی خۆم.

با ئەو گەلە بگەڕێتەوە لای تۆ،

بەڵام تۆ نەگەڕێیتەوە لای ئەوان.

20دەتکەمە شوورا بۆ ئەو گەلە،

شوورایەکی بڕۆنزی پتەو،

لەگەڵت دەجەنگن

بەڵام دەرەقەتت نایەن،

چونکە من لەگەڵتدام،

بۆ ڕزگارکردن و بۆ فریاکەوتنت.»

ئەوە فەرمایشتی یەزدانە.

21«لە دەستی خراپەکاران فریات دەکەوم و

لە چنگی زۆرداران دەتکڕمەوە.»

Swedish Contemporary Bible

Jeremia 15:1-21

Folkets och Jerusalems straff

1Herren sa till mig: ”Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig skulle jag känna något för detta folk. Låt dem försvinna ur min åsyn och gå! 2Och om de frågar dig: ’Vart ska vi gå?’ säg då till dem: ’Så säger Herren:

Den som är bestämd att dö, till döden.

Den som ska dö genom svärd, till svärdet.

Den som ska svälta, till hungersnöd.

Den som ska tillfångatas, till fångenskap.’

3Jag ska låta dem drabbas av fyra olika plågor, säger Herren – av svärd som dödar, hundar som släpar bort och himlens fåglar och markens djur som äter upp och gör slut på dem. 4Jag ska göra dem till ett skräckexempel för alla riken på jorden på grund av det som Manasse, Hiskias son och kung över Juda, gjort i Jerusalem.

5Vem kommer att tycka synd om dig, Jerusalem?

Vem kommer att gråta för din skull?

Vem kommer att ens fråga om allt är väl med dig?

6Du har förkastat mig, säger Herren,

och vänt mig ryggen.

Därför har jag lyft min hand mot dig

för att krossa dig.

Jag är trött på att visa medlidande.

7Jag kastar dem med kastskovel

vid landets portar.

Jag gör dem barnlösa

och förgör mitt folk,

för de har inte vänt om från sina vägar.

8Deras änkor blir inför mig

fler än sandkornen i havet.

Mitt på dagen sänder jag inkräktare

mot de unga männens mödrar.

Ångest och förskräckelse

låter jag plötsligt komma över dem.

9En kvinna som har sju söner

sjunker ihop och ger upp andan.

Hennes sol har gått ner

medan det fortfarande är dag,

hon har drabbats av skam och vanära.

De av dem som överlever

ska jag överlämna åt deras fienders svärd, säger Herren.”

Jeremias klagan inför Herren

10”Ve mig, min mor, att du födde mig,

en man som orsakar strid och oenighet

i hela landet!

Jag har varken lånat

eller lånat ut pengar,

men ändå förbannar alla mig.”

11Herren sa:

”Jag ska befria dig och låta det gå dig väl.

Jag ska sannerligen få dina fiender

att be med dig i nödens och olyckans tid.15:11 Grundtexten är svårtolkad. Enligt bl.a. Septuaginta är det fortfarande Jeremia som talar och inte Herren. Innebörden blir då ungefär: Ändå är det så, Herre, att för deras bästa har jag stått inför dig i tider av deras nöd och olycka och bett för fienden.

12Kan man bryta sönder järn,

järn från norr, eller koppar?

13Dina rikedomar och skatter

ska jag utlämna för plundring,

utan betalning,

på grund av alla dina synder

överallt i ditt land.

14Jag ska låta dig föras som slav

till dina fiender i ett land

som du inte känner.

Min vrede brinner som eld mot er.”

15Herre, du vet detta.

Tänk på mig, ta dig an mig,

låt hämnd drabba mina förföljare.

Du som är långmodig,

ta inte bort mig.

Tänk på att det är för din skull

jag får lida förakt.

16Jag fann dina ord och åt dem.

Ditt ord blev mitt hjärtas glädje och fröjd,15:16 I Septuaginta är början av versen en fortsättning på föregående vers: av dem som föraktar dina ord. Utplåna dem, så att ditt ord kan bli mitt hjärtas glädje och fröjd.

för jag är uppkallad efter ditt namn,

Herre, härskarornas Gud.

17Jag har inte fått glädjas i goda vänners sällskap,

inte roat mig.

Eftersom din hand legat över mig,

har jag suttit ensam,

och din vrede har uppfyllt mig.

18Varför måste jag ständigt lida,

varför kan inte mitt sår läkas?

Det vill inte läka.

Du har blivit för mig som en sinande bäck,

som vatten man inte kan lita på.

19Därför säger Herren:

”Om du vänder om

ska jag återupprätta dig,

och du får tjäna mig.

Om du talar värdigt, inte ovärdigt,

ska du få vara min talesman.

Folk ska återvända till dig,

men du får inte gå tillbaka till dem.

20Jag ska göra dig till en mur för detta folk,

till en befäst kopparmur.

De ska anfalla dig

men inte kunna besegra dig,

för jag är med dig

för att befria och rädda dig, säger Herren.

21Jag ska rädda dig ur de ondas makt

och befria dig ur de grymmas grepp.”