King James Version

Ecclesiastes 12:1-14

1Remember now thy Creator in the days of thy youth, while the evil days come not, nor the years draw nigh, when thou shalt say, I have no pleasure in them; 2While the sun, or the light, or the moon, or the stars, be not darkened, nor the clouds return after the rain: 3In the day when the keepers of the house shall tremble, and the strong men shall bow themselves, and the grinders cease because they are few, and those that look out of the windows be darkened,12.3 the grinders…: or, the grinders fail, because they grind little 4And the doors shall be shut in the streets, when the sound of the grinding is low, and he shall rise up at the voice of the bird, and all the daughters of musick shall be brought low; 5Also when they shall be afraid of that which is high, and fears shall be in the way, and the almond tree shall flourish, and the grasshopper shall be a burden, and desire shall fail: because man goeth to his long home, and the mourners go about the streets: 6Or ever the silver cord be loosed, or the golden bowl be broken, or the pitcher be broken at the fountain, or the wheel broken at the cistern. 7Then shall the dust return to the earth as it was: and the spirit shall return unto God who gave it.

8¶ Vanity of vanities, saith the preacher; all is vanity. 9And moreover, because the preacher was wise, he still taught the people knowledge; yea, he gave good heed, and sought out, and set in order many proverbs.12.9 moreover…: or, the more wise the preacher was, etc 10The preacher sought to find out acceptable words: and that which was written was upright, even words of truth.12.10 acceptable…: Heb. words of delight 11The words of the wise are as goads, and as nails fastened by the masters of assemblies, which are given from one shepherd. 12And further, by these, my son, be admonished: of making many books there is no end; and much study is a weariness of the flesh.12.12 study: or, reading

13¶ Let us hear the conclusion of the whole matter: Fear God, and keep his commandments: for this is the whole duty of man.12.13 Let…: or, The end of the matter, even all that hath been heard, is 14For God shall bring every work into judgment, with every secret thing, whether it be good, or whether it be evil.

Swedish Contemporary Bible

Predikaren 12:1-14

1Tänk på din Skapare i din ungdomstid,

innan de onda dagarna kommer

och de år närmar sig om vilka du säger:

”De ger mig ingen glädje”,

2innan solen och ljuset och månen och stjärnorna blir dunkla,

och molnen återvänder efter regnet.

3Då darrar väktarna i huset,

de starka männen böjer sig,

malerskorna har slutat mala, när de är så få,

och de som ser ut genom fönstren bara ser mörker.

4Då stängs dörrarna mot gatan,

och ljudet från kvarnen dämpas.

Man vaknar till fågelsång,

men sångerskorna har sänkt rösten.

5Då blir man rädd för alla högt belägna platser

och för fasor längs vägen,

när mandelträdet blommar,

gräshoppan släpar sig12:5 Det hebreiska uttryckets betydelse är osäker. fram,

och kaprisknoppen har mist sin kraft.

Människan går till sitt eviga hem,

och de sörjande går omkring på gatan,

6silvertråden brister,

guldskålen slås sönder,

krukan krossas vid källan

och hjulet bryts vid brunnen,

7stoftet vänder tillbaka till jorden, som det en gång kom från,

och livsanden vänder tillbaka till Gud, som en gång gav den.

Slutord

8”Meningslöst! Meningslöst!”

säger Predikaren.

”Allting är meningslöst.”

9Men Predikaren var inte bara vis, utan han förmedlade också sin kunskap till folket. Han tänkte också ut, formulerade och författade många ordspråk. 10Predikaren sökte noga efter de rätta orden och skrev ner rättframma sanningar.

11De visas ord är som oxpikar, ja som väl islagna spikar är deras tänkespråk. De kommer från en och samme herde. 12Men jag vill varna dig, min son, för allt annat utöver detta.

Det myckna bokskrivandet har inget slut, och mycket studium är tröttande för kroppen.

13Mycket har vi nu hört,

och detta blir slutsatsen:

Frukta Gud och håll hans bud,

detta är varje människas plikt.

14För Gud kommer att döma alla gärningar,

också de fördolda,

goda såväl som onda.