Ang Pulong Sang Dios

Genesis 32

Naghanda si Jacob sa Pagpakigkita kay Esau

1Sang nagapadayon sila ni Jacob sa paglakat, ginsugata siya sang mga anghel sang Dios. Pagkakita ni Jacob sa ila, nagsiling siya, “Mga soldado ini sang Dios.” Gani gin-ngalanan niya ato nga lugar nga Mahanaim.[a]

May mga ginsugo si Jacob nga mag-una sa iya agod magpakigkita sa iya utod nga si Esau didto sa duta sang Seir, ang lugar nga gintawag man nga Edom. Gintudluan niya sila kon ano ang ila isiling kay Esau. Siling ni Jacob, “Silingon ninyo si Esau nga didto ako nagtiner kay Laban kag wala pa gani ako makapauli hasta subong. Kag sugiri ninyo siya nga may mga baka ako, mga asno, mga karnero, mga kanding, kag mga suluguon nga lalaki kag babayi. Silingon ninyo siya nga ginsugo ko kamo sa pagpangabay sa iya nga kuntani mangin maayo ang iya pagtratar sa akon.”

Pagbalik sang mga ginsugo ni Jacob, nagsiling sila, “Nakakadto kami kay Esau, kag nagapakadto na siya diri sa pagsugata sa imo. May upod siya nga 400 ka lalaki.” Kinulbaan gid si Jacob kag indi siya mapahamtang, gani gintunga niya sa duha ka grupo ang iya mga kaupdanan pati ang iya mga karnero, baka, kanding kag kamelyo. Tungod kay naghunahuna siya nga kon pananglit gid man nga mag-abot si Esau kag salakayon ang isa ka grupo, makapalagyo pa ang isa ka grupo.

Nagpangamuyo dayon si Jacob, “Dios sang akon lolo nga si Abraham kag Dios sang akon amay nga si Isaac, ikaw ang Ginoo nga nagsiling sa akon nga mabalik ako sa akon mga paryente, didto sa duta nga sa diin ako natawo, kag pakamaayuhon mo ako. 10 Indi ako takos nga magbaton sang tanan nga kaayo kag katutom nga imo na ginpakita sa akon nga imo alagad. Kay sang pagtabok ko sang una sa Jordan wala ako sing iban nga dala kundi baston gid lang, pero subong may duha na ako ka grupo. 11 Nagapangabay ako sa imo nga luwason mo ako sa akon utod nga si Esau. Nahadlok ako basi magkadto siya diri kag pamatyon kami tanan pati ang mga iloy kag ang mga bata. 12 Pero nagpromisa ka sa akon nga pakamaayuhon mo ako kag padamuon mo ang akon mga kaliwat pareho sang balas sa baybayon nga indi maisip.”

13 Didto nagtulog sanday Jacob pagkagab-i. Pagkaaga, nagpili si Jacob sang mga sapat nga iregalo kay Esau: 14 200 ka babayi nga kanding kag 20 ka lalaki nga kanding, 200 ka babayi nga karnero kag 20 ka lalaki nga karnero, 15 30 ka gatasan nga kamelyo upod pa ang ila mga tinday, 40 ka babayi nga baka kag 10 ka turo nga baka, 20 ka babayi nga asno kag 10 ka lalaki nga asno. 16 Ginpanggrupo-grupo dayon ni Jacob ang mga sapat, kag ang kada grupo may mga suluguon nga nagabantay. Ginsilingan niya ang iya mga suluguon, “Una kamo sa akon, kag maglakat kamo nga may antad ang kada grupo.” 17 Ginsilingan niya ang mga suluguon nga nagabantay sa nauna nga grupo, “Kon magsugat-anay gani kamo ni Esau kag magpamangkot siya kon kay sin-o kamo suluguon kag kon diin kamo makadto, kag kon kay sin-o inang mga sapat nga dala ninyo, 18 sabton ninyo siya nga akon ini mga sapat kag regalo ko ini sa iya. Silingon man ninyo siya nga ara ako nagasunod.” 19 Amo man ang iya ginsiling sa ikaduha, sa ikatatlo kag sa tanan nga suluguon nga nagasunod sa mga sapat. 20 Kag ginpadumdom gid niya sila nga indi nila pagkalimtan nga silingon si Esau nga ara siya nagasunod. Kay siling ni Jacob sa iya hunahuna, “Ulo-ulohan ko si Esau sa sining mga regalo nga ipauna ko. Kag kon magkitaay kami basi pa lang patawaron niya ako.” 21 Gani ginpauna niya ang iya mga regalo, pero siya iya nagpabilin sadto nga gab-i didto sa ila gintineran.

May Nagpakigdumog kay Jacob sa Peniel

22 Sadto nga gab-i, nagbangon si Jacob kag gindala niya ang iya duha ka asawa, ang iya duha ka suluguon nga babayi kag ang iya onse ka anak, kag nagtabok sila sa talabukan sang Jabok. 23 Ginpatabok man ni Jacob ang tanan niya nga pagkabutang. 24 Karon, sang nagaisahanon siya, may nag-abot nga isa ka lalaki kag gindumog siya. Nagdumugay sila hasta mag-aga. 25 Sang mabulubanta sang tawo nga indi niya madaog si Jacob, ginpisga niya ang balikawang ni Jacob kag nagliw-as ang nagatabo nga tul-an sini. 26 Nagsiling dayon ang tawo, “Buy-i na ako kay nagapamanagbanag na.” Pero nagsabat si Jacob, “Indi ko ikaw pagbuy-an kon indi mo ako pagbendisyunan.” 27 Nagpamangkot ang tawo sa iya, “Sin-o ang imo ngalan?” Nagsabat siya, “Si Jacob.” 28 Nagsiling dayon ang tawo, “Sugod subong indi na Jacob ang imo ngalan kundi Israel[b] na tungod kay nagpakigsumpong ka sa Dios kag sa mga tawo, kag nagdaog ka.” 29 Nagpamangkot man si Jacob sa iya, “Sugiri man ako sang imo ngalan.” Pero nagsabat ang tawo, “Indi na pagpamangkuta ang akon ngalan.” Dayon ginbendisyunan niya si Jacob didto.

30 Gin-ngalanan ni Jacob ato nga lugar nga Peniel,[c] kay siling niya, “Nakita ko ang hitsura sang Dios pero buhi pa gihapon ako.” 31 Nagabutlak na ang adlaw sang paghalin ni Jacob sa Peniel. Nagapiang-piang siya tungod sa nagliw-as niya nga tul-an sa balikawang. 32 Amo ini ang rason kon ngaa hasta subong ang mga Israelinhon wala nagakaon sang lanit-lanit sa tinabuan sang tul-an sa balikawang. Kay dira nga parte ginpisga sang Dios si Jacob.

Footnotes

  1. 32:2 Mahanaim: buot silingon sa Hebreo, duha ka grupo sang mga soldado.
  2. 32:28 Israel: buot silingon sa Hebreo, nagpakigsumpong sa Dios.
  3. 32:30 Peniel: buot silingon sa Hebreo, hitsura sang Dios.

Swedish Contemporary Bible

Genesis 32

Jakob ger Esau gåvor

1Jakob startade på nytt sin resa och Guds änglar kom för att möta honom. 2När han såg det sa han: ”Detta är Guds läger”, och han kallade platsen för Machanajim[a].

3Jakob skickade nu budbärare till sin bror Esau i Seir, dvs. i landet Edom. 4”Säg så här till min herre, Esau”, sa Jakob. ”Så här hälsar din tjänare Jakob. Jag har bott tillsammans med Laban tills nu, och 5jag äger oxar, åsnor och får och har många tjänare och tjänarinnor. Jag har skickat detta budskap till dig, min herre, för att jag hoppas att du kommer att vara välvilligt inställd mot oss.”

6Budbärarna återvände med nyheten att Esau redan var på väg för att möta Jakob tillsammans med fyrahundra man. 7Jakob blev alldeles utom sig av skräck. Han delade sin familj och hjordarna och kamelerna i två grupper. 8”Om Esau anfaller den ena gruppen, kan den andra gruppen kanske fly”, tänkte han.

9Sedan bad Jakob: ”Min farfar Abrahams och min far Isaks Gud, du Herre, som sa till mig att återvända till mina släktingars land och som sa att du skulle vara god mot mig, 10jag är ovärdig all den nåd och trofasthet som du har visat mig, din tjänare. När jag gick över Jordan ägde jag ju inget annat än min vandringsstav, och nu har jag dessa två läger. 11Rädda mig nu från min bror Esaus hand! Jag är rädd att han kommer för att slå ihjäl mig och mödrarna och barnen. 12Du har ju lovat att göra gott mot mig och föröka mina ättlingar tills de blir som sanden på stranden, så många att man inte kan räkna dem.”

13Jakob stannade där han var under natten och valde av sin egendom ut en gåva åt sin bror Esau: 14200 getter, 20 bockar, 200 tackor, 20 baggar, 1530 kameler med deras föl, 40 kor, 10 tjurar, 20 åsneston och 10 åsnehingstar.

16Han lämnade dem till sina tjänare, var hjord för sig, och sa till dem att gå före honom och hålla avstånd mellan varje hjord. 17Sedan instruerade han tjänaren som gick först: ”När min bror Esau möter dig och frågar: ’Vems tjänare är du? Vart är du på väg? Vems djur är dessa?’ 18så ska du svara: ’De tillhör din tjänare Jakob och är en gåva till hans herre Esau. Han kommer själv strax efter oss!’ ”

19Jakob gav samma instruktion till den andra och tredje tjänaren, och sedan till alla de andra som drev hjordarna. Alla skulle säga samma sak till Esau när de mötte honom. 20De skulle också säga: ”Din tjänare Jakob kommer strax efter oss”. Han ville nämligen blidka Esau med gåvorna, innan han mötte honom ansikte mot ansikte. ”Kanske kommer han då att vara vänlig mot mig”, tänkte Jakob. 21Gåvan sändes alltså i förväg medan Jakob tillbringade natten i lägret.

Jakobs brottningskamp

22Under natten steg Jakob upp, och tog sina båda hustrur, de två slavinnorna och sina elva söner och gick över vid Jabboks vadställe. 23Han förde dem tillsammans med alla sina ägodelar över floden. 24Han blev kvar där ensam, och en man brottades med honom till gryningen. 25När denne såg att han inte kunde vinna kampen, slog han till Jakob på höften så att den gick ur led när de brottades med varandra.

26Sedan sa han: ”Släpp mig, för dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag tänker inte släppa dig förrän du välsignar mig.” 27”Vad heter du?” frågade mannen[b]. ”Jakob”, svarade han. 28”Du ska inte längre heta Jakob”, sa mannen. ”Du ska heta Israel[c], för du har kämpat med både Gud och människor och segrat.” 29”Säg mig, vad heter du?” frågade Jakob. ”Varför frågar du om mitt namn?” sa mannen till honom. Och han välsignade honom där.

30Jakob kallade platsen Penuel[d], för han sa: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå är jag fortfarande vid liv.” 31När solen gick upp lämnade han Penuel. Han haltade på grund av sin höftskada. 32Det är därför som Israels folk än i dag inte äter nervsträngen[e] i höftmuskeln, för det var på höftbenet, höftnerven, som mannen slog Jakob.

Footnotes

  1. 32:2 Machanajim betyder två läger eller två skaror. Två fiendeläger hade just skilts som vänner. Nu skulle Jakob också möta sin bror Esaus läger.
  2. 32:27 Översättningen mannen följer v. 24; enligt grundtexten är det bara han i v. 27-29. Fortsättningen visar att det sedan gick upp för Jakob att han brottats med Gud själv.
  3. 32:28 Israel betyder han kämpar med Gud.
  4. 32:30 Penuel betyder Guds ansikte.
  5. 32:32 Grundtexten är svårförståelig.