Binuhatan 23 – HLGN & LB

Ang Pulong Sang Dios

Binuhatan 23:1-35

1Gintulok maayo ni Pablo ang mga miyembro sang Korte kag naghambal, “Mga utod, kon parte sa akon pagkabuhi, matinlo ang akon konsensya sa Dios hasta subong.” 2Paghambal sadto ni Pablo, ginsugo sang pangulo nga pari nga si Ananias ang mga nagatindog malapit kay Pablo nga tampaon ang iya baba. 3Nagsiling si Pablo sa iya, “Tampaon ka man sang Dios, ikaw nga hipokrito! Nagapungko ka dira agod husgaran ako suno sa Kasuguan, pero ginalapas mo man ang Kasuguan sa imo pagsugo nga tampaon ako!” 4Nagsiling ang mga tawo nga nagatindog malapit kay Pablo, “Ginainsulto mo ang pangulo nga pari sang Dios!” 5Nagsabat si Pablo, “Mga utod, wala ako nakahibalo nga siya gali ang pangulo nga pari, tungod nga nagasiling ang Kasulatan, ‘Indi ninyo paghambalan sang malain ang nagadumala sa inyo.’ ”23:5 Exo. 22:28.

6Sang makita ni Pablo nga may mga Saduceo kag mga Pariseo nga nagatambong didto, naghambal siya sing mabaskog sa mga miyembro sang Korte, “Mga utod, ako isa ka Pariseo, kag Pariseo man ang akon amay kag ang akon mga katigulangan. Ginaakusar ako diri subong tungod nga nagalaom ako nga may pagkabanhaw.”

7Pagkahambal niya sini, nagkinagamo ang mga Pariseo kag ang mga Saduceo kag nagbinahin-bahin ang mga miyembro sang Korte. 8Natabo ato tungod nga suno sa mga Saduceo wala sing pagkabanhaw. Wala man sila nagapati nga may mga anghel ukon mga espiritu. Pero ini tanan ginapatihan sang mga Pariseo. 9Gani ang resulta, nag-amat-amat baskog ang pagsininggit. May mga manunudlo sang Kasuguan nga mga Pariseo nga nagtindog kag nagpamatok gid nga nagasiling, “Wala kami sing may nakita nga sala sa sini nga tawo. Ayhan may espiritu ukon anghel nga nagpakighambal sa iya!”

10Nag-init pa gid ang ila pagbinais, hasta nga hinadlukan ang kumander kay basi kon pulihan23:10 pulihan: ukon, hulugniton. sang mga tawo si Pablo. Gani nagmando siya sa iya mga soldado nga magpanaog kag kuhaon si Pablo didto sa mga tawo kag dal-on sa kampo.

11Pagkagab-i nagpakita ang Ginoo kay Pablo kag nagsiling, “Indi ka magkahadlok! Kay kon paano ka nagsugid parte sa akon diri sa Jerusalem, kinahanglan nga amo man ina ang imo himuon didto sa Roma.”

Ang Plano sa Pagpatay kay Pablo

12-13Pagkaaga, nagmiting ang mga sobra 40 ka Judio, kag nagplano sila kon ano ang ila himuon. Nagpanumpa sila nga indi gid sila magkaon kag mag-inom hasta indi nila mapatay si Pablo. 14Pagkatapos nagkadto sila sa manugdumala nga mga pari kag sa mga manugdumala sang mga Judio kag nagsiling, “Nagpanumpa kami nga indi kami magkaon bisan ano hasta indi namon mapatay si Pablo. 15Gani kamo kag ang Korte magpahibalo sa kumander sang Romanhon nga mga soldado nga gusto ninyo nga ipadala niya liwat diri sa inyo si Pablo. Magpakuno-kuno kamo nga gusto ninyo mag-imbistigar sa iya sing maid-id. Pero sa wala pa siya makaabot diri patyon namon siya.”

16Pero ining plano nabatian sang hinablos nga lalaki ni Pablo, ang anak sang iya utod nga babayi. Gani nagkadto siya sa kampo kag ginsugiran niya si Pablo. 17Dayon gintawag ni Pablo ang isa sang mga kapitan didto kag nagsiling, “Dal-a ang pamatan-on nga ini didto sa kumander, kay may isugid siya sa iya.” 18Gani gindala siya sang kapitan didto sa kumander. Pag-abot nila didto, nagsiling ang kapitan, “Gintawag ako sang priso nga si Pablo, kag nagpangabay siya nga dal-on ko diri sa imo ini nga pamatan-on, kay may isugid siya kuno sa imo.” 19Gin-uyatan sang kumander ang kamot sang pamatan-on kag gindala niya siya sa lugar nga indi sila mabatian sang iban. Dayon ginpamangkot niya siya, “Ano bala ang imo inugsugid sa akon?” 20Nagsiling ang pamatan-on, “Nagsugtanay ang mga Judio nga pangabayon ka nila nga dal-on si Pablo sa Korte buwas, kay imbistigaron kuno nila sing maid-id. 21Pero indi ka magpati sa ila, kay sobra 40 ka tawo ang magabantay kag magabangga sa iya. Nagpanumpa sila nga indi sila magkaon kag mag-inom hasta indi nila mapatay si Pablo. Preparado na sila kag nagahulat na lang sang imo pagtugot.” 22Nagsiling ang kumander sa iya, “Indi ka gid magpanugid bisan kay sin-o nga ginsugiran mo ako sini.” Dayon ginpapauli niya ang pamatan-on.

Gindul-ong si Pablo kay Gobernador Felix

23Ginpatawag dayon sang kumander ang duha sang iya mga kapitan kag nagsiling sa ila, “Magpreparar kamo sang 200 ka soldado, kay ipadala ko kamo sa Cesarea. Magdala man kamo sang 70 ka manugkabayo kag 200 man ka soldado nga manugbangkaw. Kag maglakat kamo karon sa gab-i sa mga alas nuebe. 24Magpreparar man kamo sang mga kabayo nga pagasakyan ni Pablo. Bantayan gid ninyo siya sing maayo agod indi siya maano hasta makaabot siya kay Gobernador Felix.” 25Kag nagsulat dayon ang kumander sa Gobernador nga nagasiling:

26Ako, si Claudius Lysias, nagapangamusta sa imo, Talahuron nga Gobernador Felix. 27Ang tawo nga ini nga akon ginpadala sa imo gindakop sang mga Judio kag patyon na nila kuntani. Pero pagkahibalo ko nga siya Romanhon, nagdala ako sang mga soldado agod luwason siya. 28Gusto ko kuntani nga mahibaluan kon ano ang ila akusasyon sa tawo nga ini, gani gindala ko siya sa ila Korte. 29Kag suno sa akon pagpangusisa, wala gid siya sing may nahimo nga malain agod patyon siya ukon prisohon. Ang akusasyon kontra sa iya parte lang gid sa ila kaugalingon nga kasuguan. 30Gani sang pagkahibalo ko nga ini siya ginplanohan na sang mga Judio nga patyon, napinsaran ko nga mas maayo pa kon ipadala ko siya dira sa imo. Kag ginsilingan ko na ang mga may reklamo kontra sa iya nga sa imo nila dal-on ang ila akusasyon.”

31Gintuman sang mga soldado ang ginmando sa ila. Kag sa sadto nga gab-i ginkuha nila si Pablo kag gindala sa Antipatris. 32Pagkaaga, nagbalik sa kampo ang mga soldado nga nagalakat. Ang mga nagasakay sa kabayo amo lang ang nag-upod kay Pablo. 33Pag-abot nila sa Cesarea, ginhatag nila ang sulat sa Gobernador kag gin-intrigar si Pablo sa iya. 34Pagbasa niya sang sulat, ginpamangkot niya si Pablo kon taga-diin siya nga probinsya. Pagkahibalo niya nga taga-Cilicia si Pablo, 35nagsiling siya, “Bistahon ko ang imo kaso kon mag-abot na ang mga nag-akusar sa imo.” Kag ginpabantayan niya si Pablo didto sa palasyo nga ginpahimo ni Herodes.

En Levende Bok

Apostlenes gjerninger 23:1-35

Paulus for Det jødiske rådet

1Da Paulus kom inn, så han medlemmene i rådet rett i øynene og sa: ”Brødre, jeg har alltid levd livet mitt med god samvittighet for Gud.” 2Da ga øverstepresten Ananias befaling om at de som sto nærmest Paulus, skulle slå ham over munnen.

3Paulus sa til han: ”Gud skal slå deg, du som har sunket ned i en slik dobbelmoral! Her sitter du for å dømme meg etter Moseloven23:3 Moseloven, eller den jødiske loven, finnes skrevet ned i Første til Femte Mosebok., og så bryter du selv loven ved å befale at de skal slå meg.” 4De som sto ved siden av Paulus, sa da til ham: ”Hvordan våger du å forulempe Guds øversteprest?”

5”Tilgi meg brødre”, svarte Paulus, ”jeg visste ikke at han var øversteprest. Det står i Skriften23:5 ”Skriften” for jødene er Bibelens første del, den som vi kaller Det gamle testamente.: ’Du skal ikke forbanne den som er leder for folket ditt.23:5 Se Andre Mosebok 22:28.’ ”

6Hva Paulus derimot visste, var at noen av medlemmene i rådet var saddukeere, mens andre var fariseere.23:6 Fariseer og sadukeere var to religiøse partier blant jødene. Derfor ropte han: ”Brødre, jeg er fariseer liksom alle mine forfedre. Og jeg blir stilt for retten her i dag fordi jeg tror at de døde står opp igjen.”

7Dette delte straks rådet i to grupper som begynte å krangle med hverandre. 8Saddukeerne tror nemlig ikke at de døde står opp igjen eller at det finnes engler eller ånder. Fariseerne derimot tror på alt dette.

9Alle i rådet skrek i munnen på hverandre, og noen av de skriftlærde23:9 Fariseerne var eksperter på loven, som er et annet navn for hele den jødiske Skriften, det vil si Bibelens første del, den som vi kaller Det gamle testamente. fra partiet til fariseerne stilte seg opp og forsvarte Paulus. ”Vi kan ikke se at denne mannen har gjort noe galt”, protesterte de høylytt. ”Kanskje en Ånd eller en engel virkelig har snakket til ham.”

10Krangelen ble bare verre og verre, og mennene rykket og slet i Paulus fra alle kanter. Til slutt fikk kommandanten gitt befaling til soldatene om å ta med Paulus og føre ham til festningsborgen, etter som han var redd for at de skulle slite ham i filler.

11Da det seinere var blitt natt, viste Herren Jesus seg for Paulus og sa: ”Vær ikke redd! På samme måten som du har fortalt om meg her i Jerusalem, skal du også fortelle om meg i Roma.”

Planer på å drepe Paulus

12-13Neste morgen samlet mer enn 40 jødiske menn seg og sverget på at de verken skulle spise eller drikke før de hadde drept Paulus. 14De gikk til øversteprestene og folkets ledere og sa: ”Vi har sverget en ed og lovet at vi verken skal spise eller drikke før vi har drept Paulus. 15Be derfor kommandanten om at han lar Paulus bli stilt for rådet igjen. Si til ham at dere vil undersøke tilfellet nærmere, så kan vi drepe ham når han er på vei hit.”

16Paulus sin søstersønn fikk greie på planene deres og gikk til festningsborgen og fortalte alt for Paulus. 17Straks kalte han til seg en offiser og sa: ”Ta med denne unge mannen til kommandanten. Han har noe viktig å fortelle ham.”

18Offiseren gikk da til kommandanten og forklarte: ”Fangen Paulus kalte på meg og ba meg ta med denne unge mannen til deg. Han har visst noe å fortelle deg.”

19Kommandanten tok ham da ved armen og førte ham til siden og spurte: ”Hva er det du har å fortelle?”

20Søstersønnen til Paulus forklarte straks: ”Jødene har blitt enige om å be deg sende Paulus ned til deres råd i morgen, slik at de kan undersøke tilfellet nærmere. 21Ikke la dem få det som de vil, for mer enn 40 menn ligger gjemt i et bakhold for å drepe Paulus. De har sverget at de verken skal spise eller drikke før han er død. De har allerede gjort seg klare og venter bare på at du skal gi ditt ja.”

22Kommandanten advarte ham og sa: ”Ingen må få vite at du har fortalt meg dette”, og så lot han mannen gå.

Paulus blir ført til Cæsarea

23Kommandanten kalte på to av offiserene sine og sa: ”Kall ut 200 soldater som står klare til å marsjere til Cæsarea klokka ni i kveld sammen med 200 spydkastere og 70 ryttere. 24Gi Paulus en hest å ri på og pass på, at han kommer fram til landshøvdingen Feliks i god behold.”

25Han skrev følgende brev til landshøvdingen:

26”Fra Claudius Lysias,

til den høyt ærede landshøvdingen Feliks.

Beste hilsen!

27Denne mannen har blitt arrestert av jødene. De skulle nettopp til å drepe ham da jeg sendte ut soldater for å redde ham. Etterpå har jeg fått vite at han er romersk borger. 28Jeg førte ham ned til Det jødiske rådet23:28 Det jødiske rådet hadde omkring 70 medlemmer, og besto av alle de religiøse og politiske lederne i Israel. Rådet fungerte under den romerske okkupasjonen som domstol, men hadde også rett til å bestemme i enkelte politiske spørsmål. for å få greie på hva de anklaget ham for. 29Jeg forsto snart at det bare var noen interne stridsspørsmål som hadde med deres religiøse lover å gjøre, og ikke noe som bør bli straffet med fengsel eller døden. 30Senere fikk jeg ved en anledning greie på at de planla å drepe han, og jeg besluttet derfor å sende ham til deg. Jeg har også formant motstanderne hans til å legge fram anklagene sine for deg.”

31Samme natten tok soldatene Paulus og førte ham til den romerske militærforlegningen Antipatris23:31 Antipatris lå mitt mellom Jerusalem og Cæsarea. slik de hadde fått befaling om. 32Neste morgen fortsatte de 70 rytterne med ham til Cæsarea, mens de øvrige mennene vendte tilbake til festningsborgen i Jerusalem.

33Da de kom fram til Cæsarea, overlot de brevet til landshøvdingen Feliks og førte Paulus inn til han. 34Landshøvdingen leste brevet og spurte Paulus hvilken provins han kom fra. ”Fra Kilikia”, svarte Paulus.

35”Bra”, sa landshøvdingen, ”jeg skal ta opp saken din når de som anklager deg kommer hit.” Så ga han befaling om at Paulus skulle bli anbrakt i fengslet som lå i palasset til kong Herodes.