以色列人受欺壓
1以色列的眾子帶著家眷跟雅各1·1 「雅各」就是「以色列」，上帝為雅各改名以色列，故事參考創世記32·28。一起去了埃及，以下是他們的名字： 2呂便、西緬、利未、猶大、 3以薩迦、西布倫、便雅憫、 4但、拿弗他利、迦得、亞設。 5雅各的子孫總共有七十人。那時，約瑟已經住在埃及。 6後來，約瑟和他的弟兄以及同輩的人都相繼去世。 7以色列人生養眾多，人口大增，很快就遍佈埃及，成為一個強大的民族。 8後來，埃及有一位不認識約瑟的新王登基， 9對他的百姓說：「你們看，以色列人比我們多，又比我們強。 10來吧！我們要設法阻止他們人口增多，否則一遇到戰爭，他們便會加入我們敵人的陣營來攻打我們，然後一走了之。」
11於是，埃及人派監工強迫以色列人服勞役，在比東和蘭塞兩地為法老興建儲貨城。 12以色列人越受奴役，人口增長得越快，散居的範圍也越廣，令埃及人感到恐懼。 13於是，埃及人殘酷地奴役他們， 14強迫他們和泥造磚，並做田間一切的苦工，使他們痛苦不堪。埃及人殘酷地奴役他們做苦工。 15埃及王又命令兩個希伯來的接生婆施弗拉和普阿： 16「你們在替希伯來婦女接生的時候，如果看到生下的是男嬰，就把他殺掉；如果是女嬰，就讓她活下來。」 17但這兩個接生婆敬畏上帝，沒有執行埃及王的命令，而是保留了男嬰的性命。 18埃及王召見那兩個接生婆，質問她們：「你們為什麼這樣做？為什麼讓男嬰活著？」 19她們回答說：「因為希伯來婦女跟埃及婦女不同。她們身體強壯，我們還沒有趕到，嬰兒就生下來了。」 20-21因此，以色列人口繼續增加，更加繁盛。因為這兩個接生婆敬畏上帝，上帝便賜福給她們，使她們生兒育女。 22後來，法老命令全埃及的人把以色列人生的所有男嬰都拋進尼羅河裡，只讓女嬰活著。
Uttåget ur Egypten
(1:1—15:21)
1Här följer namnen på Israels söner, som tillsammans med sina familjer följde med Jakob till Egypten:
2Ruben, Simon, Levi, Juda, 3Isaskar, Sebulon, Benjamin, 4Dan, Naftali, Gad och Asher.
5Hela antalet som härstammade från honom var sjuttio personer. Josef var ju redan i Egypten. 6Så småningom dog Josef och hans bröder och hela deras generation. 7Men israeliterna var mycket fruktsamma, ökade snabbt i antal och blev oerhört många. Snart uppfyllde de hela landet.
8Men då fick Egypten en ny kung1:8 Antagligen en ny dynasti., en som inte kände till Josef. 9”De där israeliterna blir för många och för starka för oss”, sa han till sitt folk. 10”Vi måste handla klokt, så att de inte blir ännu fler. Om det blir krig skulle de kunna förena sig med våra fiender och strida mot oss, och sedan fly ut ur landet.”
11Därför satte de slavdrivare över israeliterna för att kuva dem med hårt arbete. De tvingades bygga upp faraos förrådsstäder Pitom och Ramses. 12Men ju mer israeliterna förtrycktes, desto mer ökade de i antal och bredde ut sig, så att egypterna började frukta dem. 13De tvingade dem till slavarbete 14och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och all sorts arbete på fälten, alltihop påtvingat slitgöra.
15Kungen i Egypten talade till de hebreiska barnmorskorna Shifra och Pua 16och befallde dem att när de hjälpte de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, skulle de se efter om det var en pojke och då döda honom fast låta flickorna leva. 17Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som kungen hade sagt. De lät även pojkarna få leva. 18Då kallade kungen dem till sig och frågade: ”Varför gör ni så här, låter pojkarna leva?”
19”De hebreiska kvinnorna är inte som de egyptiska. De är starka och föder sina barn snabbt”, svarade de honom. ”Barnmorskan hinner aldrig fram i tid.”
20Gud beskyddade barnmorskorna, och folket fortsatte att föröka sig och blev allt fler. 21Eftersom barnmorskorna fruktade Gud, gav han dem också egna familjer.
22Då befallde farao hela sitt folk att kasta alla nyfödda pojkar i Nilen men låta flickorna leva.
