约伯记 31 – CCB & NUB

Chinese Contemporary Bible (Simplified)

约伯记 31:1-40

约伯最后的申辩

1“我跟自己的眼睛立了约,

决不贪看女色。

2天上的上帝所定的是什么?

高天的全能者赐下什么产业?

3岂不是降灾难给不义之人,

降祸患给作恶的人?

4上帝岂不鉴察我走的路,

数算我的脚步?

5我何曾与虚假同行,

疾步追随诡诈?

6愿上帝把我放在公义的天平上称量,

让祂知道我的清白。

7倘若我的脚偏离正路,

贪图眼目之欲,

或手上粘着罪污,

8愿我种的庄稼被别人享用,

我田中的出产被连根拔起。

9我的心若迷恋女人,

在邻居的门口窥探,

10愿我妻子为别人推磨,

愿别人与她同房。

11因为这是大恶,

是当受审判的罪,

12是烧向灭亡的火焰,

会吞噬我所有家业。

13我的仆婢告我,

我也会讲公道,

14否则上帝追究,我怎么办?

祂审问我,我如何回答?

15祂创造了我,岂不也创造了他们?

岂不是同一位使我们在母腹中成胎?

16我何曾拒绝穷人的请求,

或使寡妇眼露失望之情,

17或独吞我的食物,

不与孤儿同享?

18我自幼就如父亲般抚养孤儿,

我自出母胎就照顾寡妇。

19倘若我见有人冻得要死,

或有穷人衣不蔽体,

20却没有把我的羊毛给他们御寒,

以致他们向我道谢;

21倘若我仗着在城门口有势力,

就动手欺负孤儿,

22情愿我的肩膀从肩胛脱落,

我的手臂从手肘折断。

23因为我惧怕上帝降灾祸,

我无法承担祂的威严。

24“我若仰仗金子,

依靠纯金,

25因财富充裕、

或家产丰足而欢喜;

26我若见太阳发光,

明月在天上移动,

27就暗自心生迷恋,

向它们吻手示敬,

28就是犯了当受审判的罪恶,

因为这等于我背弃了天上的上帝。

29“我何曾因敌人遭殃而欢喜,

因他们遇祸而快乐?

30我从未咒诅他们丧命,

以致我的口犯罪。

31住在我帐篷中的人,

谁没饱餐我的肉食呢?

32我的家门向路人敞开,

从未有旅客露宿街头。

33我何曾像亚当一样遮掩我的过犯,

将罪恶藏在怀中,

34因惧怕群众,

被族人藐视,

就默不作声、不敢出门?

35“但愿有人听我申诉!

看啊,我在这里画押,愿全能者回答我!

愿我的控诉者写好状词!

36我会把状词披在肩上,

如冠冕一般戴在头上。

37我会像王者一样到祂面前,

向祂交代我的一切所为。

38“若我的田地向我喊冤,

条条犁沟一同哭诉;

39若我白吃地的出产,

或使地的主人丧命,

40愿地长出蒺藜而非麦子,

长出杂草而非大麦。”

约伯的话说完了。

Swedish Contemporary Bible

Job 31:1-40

Job avslutar sitt försvarstal

1Jag slöt ett förbund med mina ögon

att aldrig titta efter en flicka.

2Vad finns det för lott att vänta från Gud i höjden,

vilken del från den Väldige där ovan?

3Katastrof väntar ju den onde,

olycka den som gör orätt.

4Ser han inte mina vägar?

Räknar han inte varje steg jag tar?

5Har jag vandrat i falskhet,

skyndat fram på svekets väg?

6Låt Gud väga mig på en korrekt våg

så att han vet att jag är fläckfri.

7Om mina steg har vikit av ifrån vägen,

om det mina ögon sett har förlett mitt hjärta,

eller om mina händer fläckats av någon synd,

8låt då någon annan äta säden jag har sått,

och låt allt jag planterat ryckas upp med rötterna.

9Om jag har låtit mitt hjärta frestas av en annan mans hustru,

eller om jag stått på lur vid min nästas dörr,

10låt då min hustru få mala en annan mans korn,

och låt andra ligga med henne.

11Detta skulle ha varit en skamlig synd,

ett brott som måste straffas.

12Det vore en förtärande avgrundseld

som skulle ha utplånat allt vad jag planterat.

13Om jag hade kränkt min slavs eller slavinnas rätt

när de varit i tvist med mig,

14vad skulle jag då göra när Gud konfronterar mig?

Vad skulle jag svara när han ställer mig till svars?

15Har inte han som skapat mig också skapat dem?

Är det inte en och densamme som format oss i modersskötet?

16Har jag nekat de fattiga deras önskan

eller gjort änkans ögon sorgsna?

17Har jag ätit mitt bröd ensam

och inte låtit en faderlös äta något av det?

18Nej, ända från min ungdom har jag tagit hand om denne som en far

och från min första stund varit änkans stöd.

19Har jag sett någon frysa ihjäl utan kläder

eller en fattig utan något att skyla sig med?

20Nej, han välsignade mig i sitt hjärta

för att han fick värma sig i ull från mina får.

21Har jag lyft handen mot en faderlös

när jag visste att jag hade inflytande i rätten?

22Låt då min arm falla ner från min axel

och brytas loss ur sitt fäste!

23Då fruktar jag Guds bestraffning,

och inför hans majestät kan jag inget göra.

24Har jag satt mitt hopp till guldet

eller sagt att det rena guldet är min trygghet?

25Har jag glatt mig över min stora rikedom,

över att jag förvärvat så mycket?

26Har jag betraktat solen i dess glans,

eller månen där den i sin prakt vandrar sin bana,

27så att mitt hjärta i hemlighet har förförts

till att skicka dem en hyllningskyss31:27 Syftar på tillbedjan av himlakroppar, som i dåtida kulturer ofta betraktades som gudar och hälsades med kyssar.?

28Också det hade varit en synd att dömas för.

Då hade jag förnekat Gud i höjden.

29Har jag glatt mig åt min fiendes olycka

eller triumferat när något ont hänt honom?

30Nej, jag har aldrig låtit min mun synda

genom att förbanna hans liv.

31Har inte mitt husfolk sagt:

”Vem har inte fått sin del av kött från honom?”

32Ingen främling har behövt övernatta på gatan,

mina dörrar har alltid stått öppna mot vägen.

33Har jag som Adam31:33 Eller en människa, i generell betydelse (människa heter Adam på hebreiska). försökt dölja min synd,

gömma min skuld i mitt hjärta,

34av fruktan för folkhopen

och av rädsla för släktens förakt,

så att jag höll tyst och inte vågade gå ut?

35Ack, att det åtminstone fanns någon som ville lyssna på mig!

Detta har jag undertecknat.

Låt nu den Väldige svara mig!

Låt min motpart skriva ner sin anklagelse!

36Jag skulle bära den på mina axlar

och sätta den som krona på mitt huvud.

37Jag skulle kunna redogöra för honom för varje steg jag tagit

och närma mig honom som en furste.

38Har marken jag äger anklagat mig,

eller dess fåror gråtit,

39för att jag ätit dess frukt utan att betala,

eller knäckt jordbrukarna?

40Låt då törne växa upp i stället för vete

och ogräs i stället för korn.

Här slutar Jobs tal.