Bibelen på hverdagsdansk

Anden Krønikebog 35

Josias befaler, at der skal holdes påske igen

1Josias bekendtgjorde nu, at der skulle fejres påske i Jerusalem på den 14. dag i årets første måned. På den dag skulle påskelammene slagtes. Som en del af forberedelserne indsatte han præsterne i deres tjeneste og opmuntrede dem til at tage vare på deres arbejde i templet. Til levitterne, som skulle undervise Israels folk og var indviet til at tjene Herren, sagde han: „Da pagtens ark nu står i det tempel, Salomon fik bygget, og da I derfor ikke længere skal bruge tid og kræfter på at bære rundt på den, skal I i stedet bruge jeres tid på at tjene Herren og hans folk, Israel. I skal fordele arbejdet efter de skiftehold, som kong David og hans søn Salomon i sin tid etablerede, og som bygger på, hvilke slægter I kommer fra. Hvert hold skal så tage opstilling på deres angivne plads og hjælpe dem, der kommer for at ofre i templet. I skal slagte påskelammene og sørge for at være indviet til tjeneste, så I kan hjælpe hele folket, mens I følger alle forskrifterne i Mosesʼ lov.”

Kongen skænkede personligt 30.000 stykker småkvæg, enten lam eller gedekid, samt 3000 stykker hornkvæg til festen. Kongens embedsmænd og andre ledere gav også rundhåndet af, hvad de ejede, til præsterne, levitterne og de øvrige festdeltagere. Hilkija, Zekarja og Jehiel, som havde overopsyn med templet, forærede præsterne 2600 stykker småkvæg og 300 stykker hornkvæg. De levitiske ledere Konanja, hans brødre Shemaja og Netanel, Hashabja, Jeiel og Jozabad skænkede 5000 stykker småkvæg og 500 stykker hornkvæg til levitterne.

10 Da alle forberedelser til påskefesten var fuldført, stillede præsterne sig på deres post i templet, og levitterne tog opstilling i hold, som kongen havde befalet. 11 Levitterne slagtede påskelammene og gav det opsamlede blod til præsterne, der stænkede det på alteret, mens levitterne flåede og parterede dyrene. 12 De dele, der skulle bringes som brændofre, blev givet til familieoverhovederne, som så bragte dem til præsterne til ofring ifølge forskrifterne i Mosesʼ lov. De andre dyr blev på tilsvarende måde slagtet, flået og parteret i løbet af ugen. 13 De dele fra påskelammet, som folk måtte spise, blev stegt og givet til folk. Kødet fra de øvrige dyr blev derimod kogt i gryder, kar og pander og derefter givet til folket. 14 Da folket havde fået deres påskelam, tilberedte levitterne påskelammet til sig selv og præsterne, der hele dagen havde haft travlt med at ofre fedtet og det, der ellers skulle brændes på brændofferalteret.

15 Sangerne, som kom fra Asafs slægt, var på plads ifølge de regler, som kong David, Asaf, Heman og profeten Jedutun århundreder forinden havde bestemt. Portvagterne stod vagt, og de behøvede ikke at forlade deres post, for andre levitter klarede påskeofferet for dem.

16 Sådan blev der holdt påske for Herren den dag efter alle forskrifterne. Lammene blev slagtet og brændofrene bragt på det store alter, som kong Josias havde befalet. 17 Alle de israelitter, som boede i Jerusalem eller var rejst derhen, tog del i påskefesten, som de næste syv dage efterfulgtes af de usyrnede brøds fest. 18 Ikke siden profeten Samuels tid havde man fejret påske i Israel efter alle forskrifterne. Ingen konge før Josias havde holdt en så storslået påskehøjtid sammen med præsterne, levitterne og folk fra hele Jerusalem, Juda og Israel. 19 Denne begivenhed fandt sted i kong Josiasʼ 18. regeringsår.

Resten af Josiasʼ regeringstid

20 Nogle år efter at Josias havde restaureret templet, var kong Neko af Egypten på vej mod Karkemish ved Eufratfloden med sin hær. Josias drog ud med sin hær for at standse ham, 21 men Neko sendte følgende besked til Josias: „Denne krig angår ikke dig, judæerkonge! Lad mig være, så jeg kan koncentrere mig om at bekæmpe min fjende, for Gud har sagt, at jeg skal skynde mig. Lad være med at komme på tværs af Guds planer, ellers bliver du dræbt.”

22 Men Josias ville ikke lytte til den advarsel, som Gud gav ham gennem Neko. Han førte sin hær til kamp på sletten ved Megiddo. Af sikkerhedshensyn tog han dog sin kongedragt af, før kampen begyndte. 23 Alligevel blev han ramt af en dødbringende pil. „Hurtigt,” råbte han til sine livvagter, „tag mig væk fra fronten. Jeg er hårdt såret.”

24 Mændene skyndte sig at bære ham over i en anden stridsvogn, og derefter kørte de ham hjem til Jerusalem, hvor han døde kort efter. Han blev begravet i det kongelige gravsted tæt ved sine forfædre, og hele Juda og Jerusalem sørgede over hans død.

25 Profeten Jeremias digtede en sørgesang over kong Josias. Siden har mange sangere, både mænd og kvinder, sunget denne sørgesang, og den er nedskrevet i bogen med klagesange.

26-27 Resten af kong Josiasʼ liv og virke fra begyndelsen til enden, inklusive hans iver efter at tjene Herren og følge Toraen i et og alt, er beskrevet i Israels og Judas kongers krønikebog.

Nya Levande Bibeln

2 Krönikeboken 35

Josia utlyser ett påskfirande

1Därefter meddelade Josia att påsken skulle firas i Jerusalem den fjortonde dagen i den första månaden, och att påsklammen skulle slaktas den kvällen.

Han återinsatte också prästerna i deras uppgifter och uppmuntrade dem att börja sin tjänstgöring vid templet igen,

och han gav följande order till leviterna:Se till att arken kommer tillbaka till Salomos tempel. Ni behöver inte bära den på era axlar. Använd er tid till att tjäna Herren och hans folk.

4-5 Dela upp er i de tjänstgöringsgrupper som era förfäder hade och som först organiserades av kung David och av hans son Salomo. Varje avdelning ska bistå sin del av folket, när de bär fram sina offer till templet.

Slakta påsklammen, rena er och hjälp folket med deras lamm! Följ alla de föreskrifter som Herren har gett genom Mose!

Därefter gav kungen 30.000 lamm och killingar och 3.000 tjurar till folkets påskoffer.

Kungens ämbetsmän bidrog villigt med gåvor till prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, de ledande prästerna i Guds hus, gav prästerna 2.600 får och getter och 300 tjurar som påskoffer.

De levitiska ledarna Konanja, Semaja, Netanel, Hasabja, Jegiel och Josabad gav 5.000 får och getter och 500 tjurar till leviterna för deras påskoffer.

10 När allting var förberett och prästerna stod på sina platser och leviterna blivit indelade i sina tjänstgöringsgrupper, som kungen hade föreskrivit,

11 slaktade leviterna påsklammen och lämnade blodet till prästerna, som stänkte det på altaret, medan leviterna flådde lammen.

12 De tog undan det som skulle vara brännoffer för varje avdelning, som det var föreskrivet i Moses lag, och på samma sätt gjordes med tjurarna.

13 Och enligt vad som var föreskrivet i Moses lag, stekte de sedan påsklammen över eld och kokade tackoffren i grytor, pannor och kittlar och skyndade ut till folket med det, så att de fick äta.

14 Sedan gjorde leviterna i ordning en måltid åt sig själva och även åt prästerna, för de hade varit upptagna från morgonen ända till kvällen med att offra det feta av brännoffren.

15 Sångarna, Asafs söner, fanns på sina platser enligt de instruktioner som hade getts århundraden tidigare av kung David, Asaf, Heman och Jedutun, Davids profet. Vakterna vid portarna lämnade inte sina platser. De fick hjälp av andra leviter med förberedelserna.

16 Hela påskhögtiden genomfördes på denna enda dag, och allt brännoffer blev offrat på Herrens altare, som Josia hade föreskrivit.

17 Alla som fanns i Jerusalem deltog i påskfirandet, som följdes av det osyrade brödets högtid under de följande sju dagarna.

18 Inte sedan profeten Samuels tid hade det varit ett sådant påskfirande. Ingen av Israels kungar kunde mäta sig med kung Josia i det avseendet, med så många präster och leviter engagerade, och med folk från Jerusalem och från alla delar av Juda och Israel.

19 Detta hände under Josias artonde regeringsår.

Josia dör i strid

20 En tid senare ledde kung Neko från Egypten sin armé mot assyrierna till Karkemis vid floden Eufrat, och Josia förklarade krig mot honom.

21 Men kung Neko skickade sändebud till Josia med följande budskap: Jag vill inte strida mot dig, du kung av Juda. Jag har kommit för att strida endast mot kungen av Assyrien! Lämna mig i fred! Gud har sagt åt mig att skynda på! Blanda dig inte i vad Gud tänker göra, för då kommer han att förgöra dig. Han är nämligen med mig.

22 Men Josia vägrade att vända tillbaka. I stället förde han sin armé till striden vid Megiddos dal. Han tog av sig sin kungamantel, så att fienden inte skulle kunna känna igen honom.Josia vägrade tro att Nekos budskap var från Gud.

23 Men fiendens bågskyttar träffade och sårade honom med sina pilar.Bär bort mig från striden, bad han sina medhjälpare. Jag är svårt sårad!

24-25 De lyfte honom ur hans stridsvagn och lade honom i en annan vagn som förde honom tillbaka till Jerusalem, där han dog.Josia blev begravd på den kungliga begravningsplatsen, och hela Juda och Jerusalem sörjde honom. Profeten Jeremia skrev sorgesånger över Josia. Ända fram till denna dag sjunger man om hans död, för dessa sorgesånger blev en tradition bland folket.

26 Allt övrigt att berätta om Josias liv, om hans goda gärningar och om hur han följde Herrens lagar,

27 finns nerskrivet i Israels och Juda kungars krönika.