Marc 9 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

Marc 9:1-50

1Et il ajouta : Vraiment, je vous le déclare, quelques-uns de ceux qui sont ici présents ne mourront pas avant d’avoir vu le règne de Dieu venir avec puissance.

La révélation du royaume

(Mt 17.1-9 ; Lc 9.28-36)

2Six jours plus tard, Jésus prit avec lui Pierre, Jacques et Jean, et les emmena sur une haute montagne, à l’écart, eux seuls. Là, il fut transfiguré devant eux : 3ses vêtements devinrent éblouissants et si parfaitement blancs que personne sur la terre ne peut produire une telle blancheur. 4Alors Elie leur apparut, avec Moïse ; ils parlaient tous deux avec Jésus.

5Pierre s’adressa à Jésus et lui dit : Maître, il est bon que nous soyons ici. Nous allons dresser trois tentes, une pour toi, une pour Moïse et une pour Elie.

6En fait, il ne savait ce qu’il disait, car ils étaient tous les trois remplis de peur.

7Une nuée se forma alors et les enveloppa. Une voix en sortit : Celui-ci est mon Fils bien-aimé. Ecoutez-le !

8Aussitôt les disciples regardèrent autour d’eux, et ils ne virent plus personne, sinon Jésus, qui était seul avec eux.

9Pendant qu’ils descendaient de la montagne, il leur ordonna de ne raconter à personne ce qu’ils venaient de voir, jusqu’à ce que le Fils de l’homme ressuscite. 10Ils obéirent à cet ordre, mais discutaient entre eux sur ce que « ressusciter » voulait dire.

(Mt 17.10-13)

11Ils lui demandèrent alors : Pourquoi les spécialistes de la Loi disent-ils qu’Elie doit venir d’abord ?

12– Oui, leur dit-il, Elie vient d’abord pour remettre toutes choses en ordre9.12 Voir Ml 3.23.. Pourquoi l’Ecriture annonce-t-elle aussi que le Fils de l’homme souffrira beaucoup et sera traité avec mépris ?

13En fait, je vous le déclare : Elie est venu et ils l’ont traité comme ils ont voulu, comme l’Ecriture l’a annoncé à son sujet9.13 Allusion au ministère de Jean-Baptiste..

La guérison d’un enfant

(Mt 17.14-20 ; Lc 9.37-43)

14Lorsqu’ils revinrent vers les disciples, ils virent une grande foule qui les entourait et des spécialistes de la Loi qui discutaient avec eux. 15Dès que tous ces gens aperçurent Jésus, ils furent très surpris et se précipitèrent à sa rencontre pour le saluer.

16– De quoi discutez-vous avec eux ? leur demanda-t-il.

17De la foule, quelqu’un lui répondit : Maître, je t’ai amené mon fils car il est sous l’emprise d’un esprit qui le rend muet. 18Partout où cet esprit s’empare de lui, il le jette par terre, de l’écume sort de la bouche de l’enfant, qui grince des dents ; puis il devient tout raide. J’ai demandé à tes disciples de chasser ce mauvais esprit, mais ils n’ont pas pu le faire.

19Jésus s’adressa à eux et leur dit : Gens incrédules ! Jusqu’à quand devrai-je encore rester avec vous ? Jusqu’à quand devrai-je vous supporter ? Amenez-moi l’enfant !

20On le lui amena. Mais, dès qu’il vit Jésus, l’esprit mauvais agita convulsivement l’enfant et le jeta par terre. Celui-ci se roula sur le sol, de l’écume à la bouche.

21– Depuis combien de temps cela lui arrive-t-il ? demanda Jésus à son père.

– Depuis qu’il est tout petit. 22Souvent même, l’esprit mauvais le pousse à se jeter dans le feu ou dans l’eau pour le faire mourir. Si tu peux faire quelque chose, aie pitié de nous et viens à notre aide !

23– Si tu peux ! répliqua Jésus. Tout est possible à celui qui croit.

24Aussitôt le père de l’enfant s’écria : Je crois, mais aide-moi, car je manque de foi !

25Jésus, voyant la foule affluer, commanda avec sévérité à l’esprit mauvais : Esprit qui rends sourd et muet, lui dit-il, je te l’ordonne, sors de cet enfant et ne rentre plus jamais en lui !

26L’esprit poussa un grand cri, secoua l’enfant avec violence et sortit de lui. L’enfant resta comme mort, si bien que la plupart des témoins disaient : « Il est mort. »

27Mais Jésus, prenant l’enfant par la main, le fit lever, et celui-ci se tint debout.

28Jésus rentra à la maison ; ses disciples, qui étaient seuls avec lui, lui demandèrent alors : Pourquoi n’avons-nous pas réussi, nous, à chasser cet esprit ?

29Jésus leur répondit : Des esprits comme celui-là, on ne peut les chasser que par la prière9.29 Plusieurs manuscrits ajoutent : et par le jeûne..

Nouvelle annonce de la mort et de la résurrection de Jésus

(Mt 17.22-23 ; Lc 9.43-45)

30En partant de là, ils traversèrent la Galilée, mais Jésus ne voulait pas qu’on le sache. 31Car il se consacrait à l’enseignement de ses disciples. Il leur disait : Le Fils de l’homme va être livré aux mains des hommes ; ils le feront mourir mais, trois jours après sa mort, il ressuscitera.

32Eux, cependant, ne comprenaient pas ces paroles et ils avaient peur de lui demander des explications.

L’accueil des « petits »

(Mt 18.1-5 ; Lc 9.46-48)

33Ils arrivèrent à Capernaüm. Quand ils furent rentrés à la maison, Jésus leur demanda : De quoi avez-vous discuté en route ?

34Mais ils se taisaient car, durant le trajet, ils avaient discuté pour savoir lequel d’entre eux était le plus grand.

35Jésus s’assit, appela les Douze et leur dit : Si quelqu’un désire être le premier, qu’il se fasse le dernier de tous, et le serviteur de tous.

36Puis il prit un petit enfant par la main, le plaça au milieu d’eux et, après l’avoir serré dans ses bras, il leur dit : 37Si quelqu’un accueille, en mon nom, un enfant comme celui-ci, il m’accueille moi-même. Et celui qui m’accueille, ce n’est pas moi seulement qu’il accueille, mais aussi celui qui m’a envoyé.

(Lc 9.49-50)

38Jean lui dit : Maître, nous avons vu quelqu’un qui chassait les démons en ton nom, et nous lui avons dit de ne plus le faire, parce qu’il ne nous suit pas.

39– Ne l’en empêchez pas, répondit Jésus, car personne ne peut accomplir un miracle en mon nom et, aussitôt après, dire du mal de moi. 40Celui qui n’est pas contre nous est pour nous. 41Et même, si quelqu’un vous donne à boire en mon nom, ne serait-ce qu’un verre d’eau, parce que vous appartenez au Messie, vraiment, je vous l’assure, il ne perdra pas sa récompense.

(Mt 18.6-9 ; Lc 17.1-2)

42Mais si quelqu’un devait causer la chute de l’un de ces petits qui croient en moi, il vaudrait bien mieux pour lui qu’on lui attache au cou une de ces pierres de meule que font tourner les ânes et qu’on le jette dans le lac.

43Si ta main cause ta chute, coupe-la ; car il vaut mieux pour toi entrer dans la vie avec une seule main que de garder les deux mains et d’être jeté en enfer dans le feu qui ne s’éteint jamais9.43 Quelques manuscrits ajoutent : 44 Là, le ver rongeur ne meurt point et le feu ne s’éteint jamais.. 45Si ton pied cause ta chute, coupe-le ; car il vaut mieux pour toi entrer dans la vie avec un seul pied que de garder les deux pieds et d’être jeté en enfer9.45 Quelques manuscrits ajoutent : dans le feu qui ne s’éteint pas. 46 Là, le ver rongeur ne meurt point et le feu ne s’éteint pas.. 47Si ton œil cause ta chute, jette-le au loin ; car il vaut mieux pour toi entrer avec un seul œil dans le royaume de Dieu que de garder les deux yeux et d’être jeté en enfer, 48où le ver rongeur ne meurt point et où le feu ne s’éteint jamais9.48 Es 66.24..

49En effet, chacun doit être salé de feu. 50Le sel est utile, mais s’il perd son goût, avec quoi lui rendrez-vous sa saveur ? Ayez du sel en vous-mêmes et vivez en paix entre vous.

Swedish Contemporary Bible

Markus 9:1-50

1Jesus sa sedan till dem: ”Sannerligen säger jag er: några av er som står här kommer inte att dö förrän de har sett Guds rike komma med makt.9:1 Detta syftar antagligen på det som Petrus, Jakob och Johannes fick vara med om i de följande verserna.

Jesus förvandlas på berget

(Matt 17:1-13; Luk 9:28-36)

2Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till ett högt berg, där de kunde vara för sig själva. Där förvandlades han inför dem. 3Hans kläder blev bländande vita, vitare än något blekningsmedel i världen kan göra kläder. 4Och de fick se Elia och Mose stå och tala med Jesus.9:4 Se not till Matt 17:3. 5Då sa Petrus till Jesus: ”Rabbi9:5 Rabbi är hebreiska. Grundbetydelsen är mästare, lärare, liknande läromästare., det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” 6Han visste inte vad han skulle säga, för de var helt skräckslagna.

7Sedan kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son. Lyssna på honom!”

8Men då de plötsligt såg sig omkring, såg de ingen där mer, förutom Jesus.

9På väg ner från berget befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän Människosonen hade uppstått från de döda. 10Därför höll de det för sig själva men talade med varandra om vad som menades med att ”uppstå från de döda”.

11Lärjungarna frågade honom nu: ”Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?” 12Jesus svarade: ”Elia ska komma först och ställa allt till rätta.9:12 Jfr Mal 4:5. Men varför står det i Skriften att Människosonen måste lida och bli föraktad? 13Jag säger er, att Elia redan har kommit och de behandlade honom som de ville, precis som det står skrivet om honom.9:13 Jesus talar om Johannes döparen. Elia var en förebild på Johannes, och Elia fick lida (jfr 1 Kung 19:1-10) liksom Johannes (jfr Matt 17:11-13). Nu skulle Jesus få lida på samma sätt.

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

(Matt 17:14-19; Luk 9:37-42)

14När de hade kommit tillbaka till de övriga lärjungarna, fick de se mycket folk som hade samlats runt dem, och några skriftlärda som höll på att diskutera med dem. 15Men när folket fick se Jesus blev de överväldigade och sprang fram till honom för att hälsa på honom. 16Och han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar med dem?”

17En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit som är besatt av en ond ande som gör honom stum. 18Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.”

19”Detta trolösa släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit honom till mig.”

20Då kom de fram med honom. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och vältrade sig med fradga runt munnen. 21”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus hans far. Han svarade: ”Ända sedan han var liten. 22Och den har ofta kastat honom i elden eller i vattnet för att döda honom. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!”

23”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.”

24”Jag tror”, utropade pojkens far. ”Hjälp min otro!”

25Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den orena anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!” 26Anden skrek och ryckte och slet i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös, och många sa: ”Han är död.” 27Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.

28När Jesus sedan kom hem och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”

29Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut genom bön.9:29 En del handskrifter lägger till och fasta.

Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö

(Matt 17:22-23; Luk 9:43-45)

30Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han försökte undvika att det skulle bli känt, 31eftersom han undervisade sina lärjungar.

Han sa: ”Människosonen ska överlämnas till människorna, och de kommer att döda honom, men efter tre9:31 Se not till 8:31. dagar ska han uppstå från de döda.”

32Men de förstod inte vad han talade om, och de vågade inte fråga heller.

Jesus förklarar vem som är störst

(Matt 18:1-5; Luk 9:46-48)

33Så kom de till Kafarnaum, och när de var hemma, frågade han dem: ”Vad pratade ni om på vägen?” 34Men de teg, för de hade diskuterat vem av dem som var störst.

35Då satte han sig ner och bad de tolv att komma till honom, och han sa till dem: ”Den som vill vara den främste måste göra sig minst och bli allas tjänare.”

36Sedan tog han ett barn och ställde det mitt ibland dem, lade armen om barnet och sa: 37”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.”

Lärjungarna förbjuder en man att göra under i Jesus namn

(Matt 10:42; Luk 9:49-50)

38Johannes sa till Jesus: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”

39Då sa Jesus: ”Låt honom hållas. Ingen som gör under i mitt namn kan plötsligt efteråt börja tala illa om mig. 40Den som inte är mot oss, han är för oss. 41Sannerligen säger jag er: om någon bara ger er ett glas vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus, så ska han inte gå miste om sin lön.

Jesus varnar för förförelser

(Matt 18:8-9; Luk 17:1-2)

42Om någon förför en av dessa små som tror på mig, så skulle det vara bättre för den personen att kastas i havet med en kvarnsten runt halsen. 43Om din hand förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet stympad, än att ha båda händerna i behåll och hamna i Gehenna9:43 Se not till Matt 5:21., i den eld som aldrig slocknar.9:43 Istället för den sista frasen har en del handskrifter med v. 44, som är identisk med v. 48. 45Och om din fot förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet handikappad, än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.9:45 En del handskrifter har med v. 46 som är identisk med v. 48.

47Om ditt öga förför dig, så riv ut det. Det är bättre att gå in i Guds rike enögd, än att ha båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, 48där

’deras maskar aldrig ska dö

och deras eld aldrig släckas.’ 9:48 Se Jes 66:24.

49Alla måste saltas genom eld.9:49 En del handskrifter tillägger: och varje offer måste först saltas. Jfr 3 Mos 2:13, där man saltar det kött som skulle offras i eld till Gud. Elden användes också för att rena metaller, och var en bild på lidande. 50Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det har förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? Bevara er sälta och lev i fred med varandra!”9:50 Saltet var, förutom smaksättning och sina konserverande egenskaper och sin förmåga att hindra förruttnelse, också förknippat med gemenskap. De som åt salt tillsammans vid en måltid, levde i fred med varandra.