Luc 18 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

Luc 18:1-43

Prier avec insistance

1Pour montrer qu’il est nécessaire de prier constamment, sans jamais se décourager, Jésus raconta à ses disciples la parabole suivante : 2Il y avait dans une ville un juge qui ne craignait pas Dieu et qui n’avait d’égards pour personne. 3Il y avait aussi, dans cette même ville, une veuve qui venait constamment le trouver pour lui dire : « Défends mon droit contre mon adversaire. » 4Pendant longtemps, il refusa. Mais il finit par se dire : « J’ai beau ne pas craindre Dieu et ne pas me préoccuper des hommes, 5cette veuve m’ennuie ; je vais donc lui donner gain de cause pour qu’elle ne vienne plus sans cesse me casser la tête. »

6Le Seigneur ajouta : Notez bien comment ce mauvais juge réagit. 7Alors, pouvez-vous supposer que Dieu ne défendra pas le droit de ceux qu’il a choisis et qui crient à lui jour et nuit, et qu’il tardera à leur venir en aide ? 8Moi je vous dis qu’il défendra leur droit promptement. Seulement, lorsque le Fils de l’homme viendra, trouvera-t-il encore la foi sur la terre ?

Qui sera déclaré juste ?

9Il raconta aussi une parabole pour ceux qui étaient convaincus d’être justes et méprisaient les autres : 10Deux hommes montèrent au Temple pour prier : un pharisien et un collecteur d’impôts. 11Le pharisien, debout, faisait intérieurement cette prière18.11 Certains manuscrits ont : se tenait à part et priait ainsi. : « O Dieu, je te remercie de ne pas être avare, malhonnête et adultère comme les autres hommes, et en particulier comme ce collecteur d’impôts là-bas. 12Moi, je jeûne deux jours par semaine, je donne dix pour cent de tous mes revenus. »

13Le collecteur d’impôts se tenait dans un coin retiré, et n’osait même pas lever les yeux au ciel. Mais il se frappait la poitrine et murmurait : « O Dieu, aie pitié du pécheur que je suis ! »

14Je vous l’assure, c’est ce dernier et non pas l’autre qui est rentré chez lui déclaré juste par Dieu. Car celui qui s’élève sera abaissé ; celui qui s’abaisse sera élevé.

Jésus accueille des enfants

(Mt 19.13-15 ; Mc 10.13-16)

15Des gens amenèrent à Jésus de tout petits enfants pour qu’il pose les mains sur eux. Mais, quand les disciples virent cela, ils leur firent des reproches. 16Jésus les fit venir et leur dit : Laissez les petits enfants venir à moi et ne les en empêchez pas, car le royaume de Dieu appartient à ceux qui leur ressemblent. 17Vraiment, je vous l’assure : celui qui ne reçoit pas le royaume de Dieu comme un petit enfant, n’y entrera pas.

Les riches et le royaume

(Mt 19.16-30 ; Mc 10.17-31)

18Alors un notable lui demanda : Bon Maître, que dois-je faire pour obtenir la vie éternelle ?

19– Pourquoi m’appelles-tu bon ? lui répondit Jésus. Personne n’est bon, sinon Dieu seul. 20Tu connais les commandements : Ne commets pas d’adultère ; ne commets pas de meurtre ; ne commets pas de vol ; ne porte pas de faux témoignage ; honore ton père et ta mère18.20 Ex 20.12-16 ; Dt 5.16-20..

21– Tout cela, lui répondit l’homme, je l’ai appliqué depuis ma jeunesse.

22A ces mots, Jésus lui dit : Il te reste encore une chose à faire : vends tout ce que tu possèdes, distribue le produit de la vente aux pauvres, et tu auras un trésor au ciel. Puis viens et suis-moi !

23Quand l’autre entendit cela, il fut profondément attristé, car il était très riche.

24En le voyant ainsi abattu, Jésus dit : Qu’il est difficile à ceux qui ont des richesses d’entrer dans le royaume de Dieu ! 25Il est plus facile à un chameau de passer par le trou d’une aiguille qu’à un riche d’entrer dans le royaume de Dieu.

26Les auditeurs s’écrièrent : Mais alors, qui peut être sauvé ?

27Jésus leur répondit : Ce qui est impossible aux hommes est possible à Dieu.

28Pierre lui dit alors : Nous, nous avons laissé tout ce que nous avions pour te suivre.

29Jésus leur dit : Vraiment, je vous l’assure, si quelqu’un quitte, à cause du royaume de Dieu, sa maison, sa femme, ses frères, ses parents ou ses enfants, 30il recevra beaucoup plus en retour dès à présent, et, dans le monde à venir, la vie éternelle.

Ce qui attend Jésus à Jérusalem

(Mt 20.17-19 ; Mc 10.32-34)

31Jésus prit les Douze à part et leur dit : Voici, nous montons à Jérusalem et tout ce que les prophètes ont écrit au sujet du Fils de l’homme va s’accomplir. 32En effet, il sera remis entre les mains des païens, on se moquera de lui, on l’insultera, on crachera sur lui. 33Et après l’avoir battu à coups de fouet, on le mettra à mort. Puis, le troisième jour, il ressuscitera.

34Les disciples ne comprirent rien à tout cela, c’était pour eux un langage énigmatique et ils ne savaient pas ce que Jésus voulait dire.

La guérison d’un aveugle

(Mt 20.29-34 ; Mc 10.46-52)

35Comme Jésus approchait de Jéricho18.35 Jéricho se trouve dans la vallée du Jourdain, près de la mer Morte., un aveugle était assis au bord du chemin, en train de mendier. 36En entendant le bruit de la foule qui passait, il demanda ce que c’était.

37On lui répondit que c’était Jésus de Nazareth qui passait.

38Alors il se mit à crier très fort : Jésus, Fils de David, aie pitié de moi !

39Ceux qui marchaient en tête du cortège le rabrouèrent pour le faire taire, mais lui criait de plus belle : Fils de David, aie pitié de moi !

40Jésus s’arrêta et ordonna qu’on lui amène l’aveugle. Quand il fut près de lui, Jésus lui demanda : 41Que veux-tu que je fasse pour toi ?

L’aveugle lui répondit : Seigneur, fais que je puisse voir.

42– Tu peux voir, lui dit Jésus. Parce que tu as eu foi en moi, tu es guéri18.42 Ce qui veut dire aussi : tu es sauvé..

43Aussitôt, il recouvra la vue et suivit Jésus en louant Dieu. En voyant ce qui s’était passé, toute la foule se mit aussi à louer Dieu.

Swedish Contemporary Bible

Lukas 18:1-43

Liknelsen om den envisa änkan

1En gång, när Jesus ville visa sina lärjungar hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp, berättade han den här liknelsen för dem:

2”I en stad fanns det en domare, som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. 3I samma stad fanns också en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: ’Hjälp mig att få ut det jag ska ha av min motpart.’ 4Under en tid struntade han i henne, men till slut sa han till sig själv: ’Visserligen fruktar jag inte Gud eller bryr mig om människor, 5men den här änkan har blivit för besvärlig. Det är bäst jag ser till att hon får det hon har rätt till. Annars sliter hon ut mig med sitt ständiga tjat.’ ”

6Sedan sa Herren: ”Hör vad denna orättfärdiga domare säger! 7Skulle då inte Gud vilja ge rätt åt sina utvalda, när de ber till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? 8Jag säger er att han snart ska ge dem deras rätt. Men kommer Människosonen att hitta någon tro på jorden när han kommer?”

Liknelsen om farisén och tullindrivaren

9Till några som litade på sin egen rättfärdighet och som såg ner på andra människor berättade Jesus denna liknelse:

10”Två män gick till templet för att be. En av dem var farisé, den andre var tullindrivare. 11Farisén stod för sig själv och bad: ’Tack Gud för att jag inte är som andra, de som stjäl, gör orätt och är otrogna i sitt äktenskap, eller som tullindrivaren där borta! 12Jag fastar två gånger i veckan och jag ger en tiondel18:12 Enligt Moses lag skulle man ge en tiondel av sin skörd och sin boskap till templet. Jfr 3 Mos 27:30-32 och 5 Mos 14:22. av allt jag tjänar.’ 13Men tullindrivaren stod en bit bort och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog händerna mot bröstet och ropade: ’Gud, var nådig mot mig syndare!’ 14Jag säger er att han var det, inte den andre, som gick hem rättfärdig. För den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig ska upphöjas.”

Jesus ber för barnen

(Matt 19:13-15; Mark 10:13-16)

15Folk kom också fram till Jesus med sina små barn för att han skulle röra vid dem. Men hans lärjungar fick se det och körde bort dem.

16Då kallade Jesus till sig barnen och sa till dem: ”Låt barnen komma till mig, hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. 17Sannerligen säger jag er: den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer överhuvudtaget inte in dit.”

Jesus talar med en rik man

(Matt 19:16-29; Mark 10:17-30)

18En av de ledande männen frågade Jesus: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”

19”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Ingen är god förutom Gud18:19 Underförstått: Eftersom du kallar mig god, och bara Gud är god, antyder du att du förstår att jag är Gud.. 20Buden kan du: ’Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt, Visa respekt för din far och mor.18:20 Se 2 Mos 20:12-16 och 5 Mos 5:16-20.’ ”

21Mannen svarade: ”Alla dessa har jag hållit ända sedan jag var ung.”

22Då sa Jesus till honom: ”Det är bara en sak till du behöver göra. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”

23Men när mannen hörde det, blev han bedrövad, för han var mycket rik.

24Jesus såg det och sa: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike! 25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”

26De som hörde detta sa: ”Vem kan då bli räddad?”

27Jesus svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.”

28Då sa Petrus: ”Vi har lämnat allt vi ägde för att följa dig.”

29”Sannerligen säger jag er”, svarade Jesus: ”var och en som lämnar hus eller hustru eller man eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull, 30han ska få mångdubbelt igen redan här i tiden och dessutom evigt liv i den kommande tidsåldern.”

Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö

(Matt 20:17-19; Mark 10:32-34)

31Jesus samlade sedan de tolv omkring sig och sa till dem: ”Vi är nu på väg upp till Jerusalem, och där ska allt det som profeterna skrivit om Människosonen gå i uppfyllelse. 32Han ska överlämnas till hedningarna18:32 Se not till Matt 20:19., och han ska bli hånad och misshandlad. De ska spotta på honom 33och piska honom och till slut döda honom, och på den tredje dagen ska han uppstå.”

34Men hans lärjungar fattade inget av detta. Betydelsen var dold för dem och därför begrep de ingenting av det han sa.

Jesus botar en blind tiggare utanför Jeriko

(Matt 20:29-34; Mark 10:46-52)

35På sin väg närmade sig Jesus Jeriko, och där satt då en blind man vid vägkanten och tiggde. 36Mannen hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. 37När han då fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, 38började han ropa: ”Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig!”

39Folket som gick främst försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Davids Son, förbarma dig över mig!”

40Jesus stannade och sa till dem att leda fram mannen till honom. Och han frågade honom när han kom: 41”Vad vill du att jag ska göra för dig?”

”Herre”, bad mannen, ”jag vill kunna se igen!”

42Då sa Jesus till honom: ”Du kan se igen! Din tro har gjort dig frisk18:42 Den grekiska verbformen kommer från samma ord som används för rädda, frälsa..” 43Och genast kunde mannen se. Sedan följde han efter Jesus och hyllade Gud, och alla som såg det lovprisade Gud.