Actes 10 – BDS & APSD-CEB

La Bible du Semeur

Actes 10:1-48

Témoins devant les non-Juifs

Pierre chez l’officier Corneille

1A Césarée10.1 Césarée était le centre principal des garnisons romaines. vivait un officier romain nommé Corneille qui avait un poste de commandement dans la cohorte appelée « l’Italique ». 2Il était pieux et craignait Dieu, avec tous les gens de sa maison. Il était généreux envers les pauvres du peuple et priait Dieu en tout temps. 3Un jour, vers trois heures de l’après-midi10.3 C’était l’heure habituelle de prière des Juifs (voir 3.1)., il eut une vision : il vit distinctement un ange de Dieu qui entrait chez lui et qui lui dit : Corneille !

4Corneille le regarda et, tout tremblant, demanda : Qu’y a-t-il, Seigneur ?

L’ange lui répondit : Tes prières et tes largesses envers les pauvres ont été accueillies par Dieu et il est intervenu en ta faveur. 5C’est pourquoi ; maintenant, envoie des hommes à Jaffa pour faire venir ici un certain Simon que l’on surnomme Pierre. 6Il loge chez un autre Simon, un tanneur, qui habite une maison près de la mer.

7Dès que l’ange qui venait de lui parler fut parti, Corneille appela deux de ses serviteurs et l’un des soldats affectés à son service, qui était un homme pieux. 8Il leur raconta tout ce qui venait de se passer et les envoya à Jaffa10.8 Jaffa était à environ 50 kilomètres de Césarée. Les envoyés sont partis le soir même et sont arrivés le lendemain après-midi..

9Le lendemain, tandis qu’ils étaient en chemin et se rapprochaient de Jaffa, Pierre monta sur la terrasse de la maison pour prier. Il était à peu près midi10.9 midi: deuxième temps de prière des Juifs. : 10il eut faim et voulut manger. Pendant qu’on lui préparait son repas, il tomba en extase. 11Il vit le ciel ouvert et une sorte de grande toile, tenue aux quatre coins, qui s’abaissait et descendait vers la terre ; 12elle contenait toutes sortes d’animaux : des quadrupèdes, des reptiles et des oiseaux.

13Il entendit une voix qui lui disait : Lève-toi, Pierre, tue ces bêtes et mange-les.

14– Oh non ! Seigneur, répliqua Pierre, car jamais de ma vie je n’ai rien mangé de souillé ou d’impur.

15Mais la voix reprit et dit : Ce que Dieu a déclaré pur, ce n’est pas à toi de le considérer comme impur.

16Par trois fois, cela se renouvela, puis la nappe disparut dans le ciel.

17Pierre était fort perplexe et se demandait ce que cette vision signifiait. Pendant ce temps, les hommes envoyés par Corneille s’étaient renseignés pour savoir où se trouvait la maison de Simon, et ils se présentèrent à la porte d’entrée : 18ils appelèrent et demandèrent si c’était bien là que logeait Simon, surnommé Pierre.

19Comme Pierre en était toujours à réfléchir sur sa vision, l’Esprit lui dit : Ecoute, il y a trois10.19 Selon les manuscrits, on trouve aussi des hommes ou deux hommes. hommes qui te demandent. 20Va, descends et pars avec eux sans hésiter, car c’est moi qui les ai envoyés.

21Alors Pierre descendit et se présenta en disant : Me voilà, c’est moi que vous cherchez. Pourquoi êtes-vous venus ?

22– Nous venons de la part du centurion Corneille, répondirent-ils. C’est un homme droit, qui craint Dieu et qui jouit de l’estime de toute la population juive. Un ange de Dieu lui a demandé de te faire venir dans sa maison pour écouter ce que tu peux avoir à lui dire.

23Alors Pierre les fit entrer et leur offrit l’hospitalité pour la nuit. Le lendemain, il se mit en route avec eux, accompagné de quelques frères de Jaffa.

Pierre témoin de Jésus-Christ devant les non-Juifs

24Le jour suivant, il arriva à Césarée. Corneille les attendait ; il avait invité sa parenté et ses amis intimes. 25Au moment où Pierre allait entrer, Corneille s’avança vers lui, se jeta à ses pieds et se prosterna devant lui.

26Mais Pierre le releva.

– Non, lui dit-il, lève-toi ! Je ne suis qu’un simple homme, moi aussi.

27Puis, tout en s’entretenant avec lui, il entra dans la maison et découvrit les nombreuses personnes qui s’y étaient réunies. 28Il leur dit : Vous savez que la Loi interdit à un Juif de fréquenter un étranger ou d’entrer chez lui. Mais Dieu m’a fait comprendre qu’il ne faut considérer aucun être humain comme souillé ou impur. 29Voilà pourquoi je n’ai fait aucune difficulté pour venir quand vous m’avez appelé. A présent, puis-je savoir pour quelle raison vous m’avez fait venir ?

30Corneille lui répondit : Il y a trois jours, à peu près à cette heure-ci, j’étais chez moi en train de faire la prière10.30 Certains manuscrits ont : je priais et jeûnais. de trois heures de l’après-midi. Soudain, un homme aux habits resplendissants s’est présenté devant moi 31et m’a dit : « Corneille, ta prière a été entendue et Dieu a tenu compte des secours que tu as apportés aux pauvres. 32Envoie donc des hommes à Jaffa pour inviter Simon, que l’on surnomme Pierre, à venir ici. Il loge chez un autre Simon, un tanneur qui habite une maison près de la mer. » 33Par conséquent, je t’ai donc immédiatement envoyé chercher, et je te remercie d’avoir bien voulu venir. Nous voici donc maintenant tous ici devant Dieu, prêts à écouter tout ce que le Seigneur t’a chargé de nous dire.

34Alors Pierre prit la parole et dit :

Maintenant je me rends vraiment compte que Dieu ne fait pas de différence entre les hommes. 35Au contraire, parmi tous les peuples, tout homme qui le craint et qui fait ce qui est juste lui est agréable. 36Il a adressé sa parole aux Israélites pour leur annoncer la paix par Jésus-Christ, qui est le Seigneur de tous les hommes. 37Vous savez ce qui s’est passé, à commencer par la Galilée, puis dans toute la Judée, après que Jean a appelé les foules à se faire baptiser. 38Ensuite, Dieu a oint Jésus de Nazareth en répandant sur lui la puissance du Saint-Esprit. Celui-ci a parcouru le pays en faisant le bien et en guérissant tous ceux qui étaient tombés sous le pouvoir du diable, car Dieu était avec lui.

39Nous sommes les témoins de tout ce qu’il a fait, dans le pays des Juifs et à Jérusalem, où ils l’ont mis à mort en le clouant à la croix. 40Mais Dieu l’a ramené à la vie le troisième jour et lui a donné de se montrer vivant, 41non à tout le peuple, mais aux témoins que Dieu avait lui-même choisis d’avance, c’est-à-dire à nous. Et nous avons mangé et bu avec lui après sa résurrection. 42Jésus nous a donné l’ordre de prêcher au peuple juif et de proclamer que c’est lui que Dieu a désigné pour juger les vivants et les morts. 43Tous les prophètes ont parlé de lui en disant que tout homme qui croit en lui reçoit par lui le pardon de ses péchés.

Le don de l’Esprit aux non-Juifs

44Alors que Pierre prononçait ces mots, l’Esprit Saint descendit soudain sur tous ceux qui écoutaient la Parole. 45Les croyants juifs qui étaient venus avec Pierre furent très étonnés de voir que l’Esprit Saint était aussi donné aux non-Juifs, et répandu sur eux. 46En effet, ils les entendaient parler en différentes langues et célébrer la grandeur de Dieu.

47Alors Pierre demanda : Peut-on refuser de baptiser dans l’eau ceux qui ont reçu l’Esprit Saint aussi bien que nous ?

48Et il donna ordre de les baptiser au nom de Jésus-Christ. Ensuite, ils le prièrent de rester encore quelques jours avec eux.

Ang Pulong Sa Dios

Binuhatan 10:1-48

Si Pedro ug si Cornelio

1Didto sa Cesarea may tawo nga ginganlag Cornelio. Kining tawhana usa ka kapitan sa mga sundalong Romanhon sa batalyon nga gitawag ug Batalyong Italyano. 2Diosnon siya ug ang iyang tibuok pamilya. Daghan ang iyang natabang sa mga Judiong kabos, ug kanunay siyang nagaampo sa Dios. 3Usa niana ka adlaw, mga alas tres ang takna sa hapon, may nagpakita kaniya nga anghel sa Dios. Klaro kaayo ang iyang pagkakita sa anghel nga misulod sa iyang balay ug mitawag kaniya, “Cornelio!” 4Sa pagkakita niya sa anghel nahadlok siya ug miingon, “Unsa man ang imong tuyo?” Miingon ang anghel, “Gidungog sa Dios ang imong mga pag-ampo ug nalipay siya sa imong pagtabang sa mga kabos. Busa gihinumdoman ka sa Dios. 5Karon, pagsugo ug mga tawo nga moadto sa Jopa ug ipakuha si Simon nga gitawag ug Pedro. 6Atua siya magsak-anan kang Simon nga tigbulad ug panit sa mananap. Ang iyang balay anaa sa daplin sa baybayon.” 7Sa dihang mipahawa na ang anghel, gitawag ni Cornelio ang duha sa iyang mga sulugoon ug ang usa ka sundalo nga usa sa iyang mga luyo-luyo. Kini nga sundalo diosnon usab nga tawo. 8Gisultihan sila ni Cornelio sa tanang nahitabo, ug pagkahuman gisugo niya sila sa Jopa.

9Nianang pagkasunod adlaw samtang nagkaduol na sila sa lungsod sa Jopa, misaka si Pedro sa pahulayanan didto sa patag nga atop sa balay aron mag-ampo. Udto kadto. 10Gigutom si Pedro ug gusto niyang mokaon. Apan samtang giandam pa nila ang pagkaon may gipakita kaniya ang Dios. 11Nakita niya ang langit nga naabli ug may nagapaubos nga sama sa lapad nga habol nga hiniktan ang upat ka eskina. 12Ug sulod niining habol nakita niya ang tanang matang sa mga mananap—ang mga mananap nga nagalakaw, ang mga nagakamang, ug ang mga nagalupad. 13Ug may tingog siyang nadungog nga nagaingon, “Tindog, Pedro! Pag-ihaw ug kaon!” 14Mitubag si Pedro, “Dili mahimo, Ginoo, tungod kay sukad kaniadto wala gayod ako makakaon sa mga mananap nga sama niini, nga sumala sa Kasugoan hugaw ug gidili nga kaonon.” 15Miingon pag-usab ang tingog kang Pedro, “Ayaw isipa nga hugaw ang bisan unsa nga butang nga gihinloan na sa Dios.” 16Nahitabo kini sa makatulo, ug kadtong gipaubos nga sama sa habol gibira pagkalit balik ngadto sa langit.

17Samtang naghunahuna pa si Pedro kon unsa ang kahulogan sa iyang nakita, miabot usab ang mga tawo nga gisugo ni Cornelio. Kay pagkahibalo nila kon asa ang balay ni Simon, midiretso dayon sila didto; ug sa pag-abot nila sa pultahan sa koral, 18nanawag sila ug nangutana kon didto ba magsak-anan si Simon nga ginganlan usab ug Pedro. 19Samtang naglibog pa si Pedro kon unsa ang kahulogan sa iyang nakita, miingon ang Espiritu Santo kaniya, “May tulo ka tawo nga nangita kanimo. 20Kanaog ug uban kanila. Ayaw pagduhaduha sa pagkuyog kanila tungod kay ako mao ang nagsugo kanila.” 21Busa nanaog si Pedro ug miingon sa mga tawo, “Ako mao ang inyong gipangita. Unsa may inyong tuyo kanako?” 22Miingon sila, “Gisugo kami dinhi ni Kapitan Cornelio. Maayong tawo siya ug nagasimba sa Dios. Gitahod siya sa tanang mga Judio. Miingon kaniya ang anghel sa Dios nga imbitahon ka nga moadto didto sa iyang balay aron madunggan niya ang imong isulti.” 23Gipadayon sila ni Pedro ug didto sila nakatulog niadtong gabhiona.

Pagkasunod nga adlaw miuban si Pedro kanila. May pipila usab ka mga magtutuo sa Jopa nga miuban kaniya. 24Pagkaugma miabot sila sa Cesarea. Nagahulat kanila si Cornelio, ug ang iyang mga kaubanan ug mga silingan nga iyang giimbitar. 25Sa pag-abot ni Pedro, gisugat siya ni Cornelio ug miluhod sa pagsimba kaniya. 26Apan gipatindog siya ni Pedro ug giingnan, “Ayaw kana buhata, tawo lamang ako.” 27Ug nagpadayon ang ilang panagsulti samtang nanulod sila sa balay. Didto nakita ni Pedro nga daghan ang mga tawo nga nagkatigom. 28Misulti si Pedro kanila, “Nakahibalo kamo nga kaming mga Judio gidid-an sa among relihiyon nga mobisita o makig-uban sa mga dili Judio. Apan gipadayag sa Dios kanako nga dili ko angay isipon nga hugaw si bisan kinsa. 29Busa sa dihang gipasugoan ninyo ako nga moanhi dinhi, wala ako mobalibad. Karon gusto kong mahibaloan kon nganong gipatawag ninyo ako.”

30Mitubag si Cornelio, “Tulo na ka adlaw karon ang milabay sukad sa akong pag-ampo dinhi sa balay, ug ingon usab niining orasa, mga alas tres sa hapon. Samtang nagaampo ako, kalit lamang nagpakita kanako ang tawo nga sulaw ug bisti. 31Ug miingon siya kanako, ‘Cornelio, gidungog sa Dios ang imong pag-ampo ug nahinumdoman niya ang imong pagtabang sa mga kabos. 32Karon, pagsugo ug mga tawo nga moadto sa Jopa ug ipakuha si Simon nga gitawag ug Pedro. Didto siya magsak-anan sa balay ni Simon nga tigbulad ug panit sa mananap. Ang iyang balay anaa daplin sa baybayon.’ 33Busa gipatawag ko ikaw dayon, ug salamat nga miabot ka. Ania na kaming tanan sa presensya sa Dios aron maminaw kon unsa ang gisugo sa Dios kanimo nga isulti kanamo.”

Nagwali si Pedro didto sa Balay ni Cornelio

34Busa miingon si Pedro, “Karon nahibaloan ko na nga ang Dios walay pinalabi. 35Kon ang tawo may kahadlok sa Dios ug matarong ang iyang binuhatan, bisan diin pa siya nga nasod maggikan dawaton siya sa Dios. 36Nadunggan ninyo ang Maayong Balita nga gisulti sa Dios kanamong mga Israelinhon nga ang tawo makapasig-uli na ngadto kaniya pinaagi sa pagtuo kang Jesu-Cristo. Siya ang Ginoo sa tanan. 37-38Nahibaloan usab ninyo ang mga nahitabo sa tibuok probinsya sa Judea mahitungod kang Jesus nga taga-Nazaret. Dili ba nagsugod kini sa Galilea human sa pagwali ni Juan mahitungod sa pagpabautismo? Gihatagan sa Dios si Jesus sa Espiritu Santo ug gahom. Ug tungod kay ang Dios kauban niya, giayo niya ang tanang mga gipaantos sa yawa. Miadto siya sa nagkalain-lain nga dapit ug naghimo sa mga maayong butang. 39Kami gayod makapamatuod sa tanan niyang gipanghimo tungod kay nakita namo ang iyang mga gipangbuhat sa Jerusalem ug sa ubang mga lungsod sa mga Judio. Gipatay siya sa mga Judio pinaagi sa paglansang kaniya sa krus. 40Apan gibanhaw siya sa Dios sa ikatulo ka adlaw ug gipakita kanamo nga siya buhi. 41Wala siya gipakita ngadto sa tanan kondili kanamo lamang nga mga pinili sa Dios isip mga tigpamatuod mahitungod kaniya. Nakig-uban pa gani kami kaniya sa pagpangaon ug pag-inom human siya nabanhaw. 42Gisugo niya kami sa pagwali sa Maayong Balita ngadto sa katawhan ug sa pagpamatuod nga siya mao gayod ang gipili sa Dios nga mahimong maghuhukom sa mga buhi ug sa mga patay. 43Si Jesu-Cristo maoy giingon sa tanang mga propeta nga ang tanang motuo kaniya pasayloon sa ilang mga sala pinaagi sa iyang ngalan.”

Mikunsad ang Espiritu Santo ngadto sa mga Dili Judio

44Samtang nagwali pa si Pedro mikunsad ang Espiritu Santo ug gigamhan ang tanang naminaw sa mensahe. 45Ang mga magtutuo nga mga Judio nga miuban kang Pedro gikan sa Jopa natingala nga ang Dios mihatag usab sa Espiritu Santo sa mga dili Judio. 46Tungod kay nadunggan nila sila nga nanagsulti sa nagkalain-lain nga mga pinulongan ug nagadayeg sa Dios. Busa miingon si Pedro, 47Bisan dili sila mga Judio nadawat na nila ang Espiritu Santo ingon nga kita nakadawat usab niini. Busa wala nay makapugong kanila aron mabautismohan sila pinaagi sa tubig.” 48Unya gisugo niya sila nga magpabautismo sa ngalan ni Jesu-Cristo. Human niadto gihangyo nila si Pedro nga magpabilin una uban kanila sulod sa pipila ka adlaw.