5 Mose 20 – ASCB & NUB

Asante Twi Contemporary Bible

5 Mose 20:1-20

Akodie Ho Nkyerɛkyerɛ

1Sɛ mokɔ ɔko de tia mo atamfoɔ na mohunu apɔnkɔ ne nteaseɛnam ne akodɔm a wɔdɔɔso sen mo a, monnsuro wɔn. Awurade, mo Onyankopɔn, a ɔyii mo firii Misraim no bɛka mo ho. 2Sɛ morebɛkɔ ɔko a, ɔsɔfoɔ no bɛba abɛkasa akyerɛ akodɔm no. 3Ɔbɛka sɛ, “Montie me, mo Israel mmarima! Ɛnnɛ, morekɔ ɔsa yi, mommma mo akoma ntu! Mommma mo abasa mu mmu, na momma mo ho mpopo. 4Na Awurade, mo Onyankopɔn, na ɔne mo rekɔ. Ɔbɛko atia mo atamfoɔ no ama mo, na moadi nkonim.”

5Akodɔm mpanimfoɔ no bɛbisa akodɔm no sɛ, “Mo mu bi asi ɛdan foforɔ a ɔntenaa mu da? Sɛ obi wɔ ha saa a, ɔnsane nkɔ! Ebia na wɔakum no wɔ ɔko no mu na ama obi akɔtena mu! 6Obi wɔ ha a wadɔ bobefuo na ɔnnii mu aba da? Sɛ obi wɔ ha saa a, ɔnsane nkɔ! Ebia na wɔakum no wɔ ɔko no mu, na ama obi akɔdi mu aba. 7Obi wɔ ha a wagye ɔbaa bi awadeɛ? Sɛ obi wɔ ha saa a, ɔnsane nkɔ! Ebia na wɔakum no wɔ ɔko no mu, na ama obi akɔware ne siyere no.” 8Afei, mpanimfoɔ bɛkɔ so abisa sɛ, “Mo mu bi suro anaa nʼakoma atu? Ɛnneɛ, ɔnkɔ fie sɛdeɛ ɛbɛyɛ a, ne nuammarima nso akoma ntu.” 9Sɛ mpanimfoɔ no wie akodɔm no kasakyerɛ a, afei wɔbɛpa asahene asisi wɔn ano.

10Sɛ mobɛn kuro biara a morekɔto ahyɛ wɔn so no ano a, deɛ ɛdi ɛkan no, monkyerɛ nnipa no asomdwoeɛ nhyehyɛeɛ a mowɔ ma wɔn. 11Sɛ wɔpene mo nhyehyɛeɛ no so na wɔbue wɔn apono ma mo a, nnipa a wɔwɔ mu no nyinaa, mobɛhyɛ wɔn ama wɔasom mo. 12Na sɛ wɔampene asomdwoeɛ nhyehyɛeɛ no so na sɛ wɔse wɔne mo bɛko a, ɛnneɛ, monto nhyɛ kuro no so. 13Awurade, mo Onyankopɔn, dane kuro no hyɛ mo nsa a, monkum kuro no mu mmarima nyinaa. 14Nanso, ɛyɛ a momfa kuro no mu mmaa, mmɔfra, nyɛmmoa ne asadeɛ a aka nyinaa sɛ agyapadeɛ. Momfa asadeɛ no nyinaa a Awurade de ama mo no. 15Saa nhyɛ yi fa nkuro a ɛwɔ akyiri nko ara ho, na ɛnyɛ nkuro a ɛwɔ bɔhyɛ asase no so.

16Na amanaman nkuro a Awurade, mo Onyankopɔn, de rema mo sɛ agyapadeɛ sononko no deɛ, monsɛe biribiara a nkwa wɔ mu wɔ hɔ no. 17Monsɛe Hetifoɔ, Amorifoɔ, Kanaanfoɔ, Perisifoɔ, Hewifoɔ ne Yebusifoɔ pasaa sɛdeɛ Awurade, mo Onyankopɔn, hyɛɛ mo no. 18Sɛ ɛba saa a, ɛremma nnipa a wɔte asase no so no nkyerɛ mo akyiwadeɛ ho amanneɛ a wɔnam so somm wɔn anyame a anka ɛbɛma mo ayɛ bɔne a emu yɛ duru atia Awurade, mo Onyankopɔn, no.

19Sɛ moretua kuropɔn bi na ɔko no rekɔ so a, monnsɛe nnua. Monni nnuaba no na monntwitwa nnua no ngu. Nnua no nyɛ atamfoɔ a ɛsɛ sɛ moto hyɛ so! 20Nanso, motumi twa nnua a monim sɛ ɛnyɛ aduane. Momfa nyɛ deɛ ɛho hia mo mfa ntua kuro no kɔsi sɛ ɛbɛdi nkoguo.

Swedish Contemporary Bible

5 Moseboken 20:1-20

Soldatinstruktion

1När du drar ut i krig20:1 Dessa regler gällde krig mot folk utanför det land Herren ville ge Israel. och ser fiendens hästar och vagnar framför dig, en armé som är större än din, ska du inte bli förskräckt. Herren, din Gud, ska vara med dig, han som ledde dig ut ur Egypten. 2Innan du börjar striden ska du låta en präst tala till hela armén 3och säga: ”Hör, Israel! Var inte rädda och tappa inte modet när ni idag går ut för att kämpa mot era fiender! Fly inte och låt ingen panik drabba er! 4Herren, er Gud, går med er. Han ska strida för er mot era fiender och han kommer att ge er seger.”

5Sedan ska folkets ledare20:5 Det hebreiska ordets innebörd är osäker. säga till soldaterna: ”Om någon av er alldeles nyligen byggt ett hus men inte hunnit flytta in i det, då ska han vända hem igen. Han kan ju stupa i striden och då blir det någon annan som får flytta in där. 6Om någon just har planterat en vingård men ännu inte hunnit äta av den första frukten från den, då ska han vända hem. Han kan ju dö i striden och någon annan får då äta frukten från hans vingård. 7Har någon nyligen förlovat sig men ännu inte gift sig, ska han återvända hem, för om han stupar i striden kommer någon annan att få hans fästmö.” 8Och till sist ska ledarna säga till hären: ”Om någon är rädd ska han vända hem, så att inte hans rädsla smittar av sig på andra.”

9När ledarna har talat så till männen, ska de utse dem som ska vara befäl över hären och leda den.

10När du kommer till en stad som du tänker anfalla, ska du först erbjuda fred. 11Går man då med på detta och öppnar stadsportarna för dig, ska du göra alla invånare till tvångsarbetare i din tjänst. 12Men om de inte går med på fred utan börjar strida, ska du belägra staden. 13När sedan Herren, din Gud, överlämnar staden åt dig, ska du med svärd döda alla män som finns där, 14men kvinnor, barn, boskap och allt övrigt byte får du behålla för egen del. Du får ta för dig det byte Herren, din Gud, ger dig från dina fiender. 15På detta sätt ska du behandla avlägsna städer som tillhör folk långt härifrån.

16I de folks städer som finns inom det område som Herren, din Gud, vill ge dig, ska du inte skona något levande. 17Du ska viga hettiterna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna åt förintelse. Detta är den befallning som Herren, din Gud, har gett dig 18för att dessa folk inte ska kunna locka er att utföra alla de avskyvärda handlingar som de gör till sina gudars ära och därmed synda mot Herren, er Gud.

19När du belägrar en stad under en lång tid för att anfalla och inta den, ska du inte fälla och förstöra dess fruktträd. Ät all den frukt du vill ha, men hugg inte ner träden. De är inte människor som du ska belägra. 20Men du kan hugga ner de träd som du vet inte bär någon ätlig frukt. Dem kan du använda som material vid belägringen av den stad du är i krig med ända tills den faller.