2 Berɛsosɛm 7 – ASCB & NUB

Asante Twi Contemporary Bible

2 Berɛsosɛm 7:1-22

Salomo Bue Asɔredan No Ano

1Salomo wiee ne mpaeɛbɔ no, ogya firi ɔsoro bɛhyee ɔhyeɛ afɔdeɛ ne afɔrebɔdeɛ, na Awurade animuonyam bɛhyɛɛ Asɔredan no ma. 2Asɔfoɔ no mpo antumi anhyɛne Awurade Asɔredan no mu, ɛfiri sɛ, na Awurade animuonyam ahyɛ hɔ ma. 3Ɛberɛ a Israelfoɔ nyinaa hunuu sɛ ogya no reba fam, na Awurade animuonyam rehyɛ Asɔredan no ma no, wɔn nyinaa hwehwee fam de wɔn anim butubutuu hɔ, sɔree Awurade kamfoo no sɛ,

“Ɔyɛ;

na nʼadɔeɛ wɔ hɔ daa!”

4Afei, ɔhene no ne ne nkurɔfoɔ no nyinaa bɔɔ afɔdeɛ maa Awurade. 5Ɔhene Salomo de anantwie ɔpeduonu mmienu ne nnwan ɔpeha aduonu baeɛ sɛ nʼafɔrebɔdeɛ. Enti, ɔhene no ne ɔmanfoɔ no nyinaa buee Onyankopɔn Asɔredan no ano. 6Asɔfoɔ no gyinagyinaa wɔn afa, na saa ara na Lewifoɔ a wɔreto dwom sɛ, “Nʼadɔeɛ wɔ hɔ daa!” no nso yɛeɛ. Wɔde nnwontodeɛ a Dawid yɛeɛ sɛ wɔmfa nkamfo Awurade no gyegyee nnwontoɔ no ho. Asɔfoɔ a wɔne Lewifoɔ no di nhwɛanimu no hyɛnee ntotorobɛnto wɔ ɛberɛ a na Israelfoɔ nyinaa gyinagyina hɔ.

7Na afei, Salomo buee adihɔ mfimfini a ɛwɔ Awurade Asɔredan no anim ano, sɛdeɛ ɛbɛyɛ a, wɔbɛtumi abɔ ɔhyeɛ afɔdeɛ na wɔahye sradeɛ a ɛfiri asomdwoeɛ afɔdeɛ mu no wɔ hɔ. Ɔyɛɛ saa, ɛfiri sɛ, kɔbere mfrafraeɛ afɔrebukyia a na wasi no, na ɛsua ma ɔhyeɛ afɔdeɛ, atokoɔ afɔdeɛ ne sradeɛ afɔdeɛ nyinaa no.

8Nnanson a ɛdi soɔ no mu, wɔdii Dwanekɔbea Afahyɛ, na nipadɔm fifiri Israel mmusuakuo no nyinaa mu baeɛ. Wɔfifiri akyirikyiri te sɛ Lebo Hamat a ɛwɔ atifi fam kɔsi Misraim asuwa anafoɔ fam no. 9Ɛda a ɛtɔ so nwɔtwe7.9 Da a ɛtɔ so nwɔtwe—Ɛno ne Apontoɔ Nnapɔnna da a ɛdi akyire (5.3; 3 Mose 23.36; 4 Mose 29.35) nnanson. Wɔyɛɛ dintoɔ dwumadie no firi da a ɛtɔ so nwɔtwe kɔsi da a ɛtɔ so dunan wɔ ɔbosome no mu. Wɔde Apontoɔ Nnapɔnna no toa so firi da a ɛtɔ so dunum kɔsi da ɛtɔ so aduonu mmienu. Mpata Afahyɛ no yɛ da a ɛtɔ so edu wɔ ɔbosome nson no mu. (3 Mose 16; 1 Ah 8.65-66). no, wɔde afahyɛ no kɔɔ nʼawieeɛ, ɛfiri sɛ na wɔde nnanson abue afɔrebukyia no ano na wɔde nnanson nso adi Dwanekɔbea Afahyɛ no. 10Afahyɛ no awieeɛ no, Salomo maa obiara kɔɔ ne kurom. Wɔn nyinaa ani gyeeɛ, ɛfiri sɛ, na Awurade ne Dawid, Salomo ne nkurɔfoɔ Israelfoɔ adi no yie.

Onyankopɔn Mmuaeɛ

11Na Salomo wiee Awurade Asɔredan no ne ahemfie no sie. Ɔwiee biribiara a ɔhyehyɛ too hɔ sɛ ɔbɛyɛ no. 12Afei, da bi anadwo, Awurade yii ne ho adi kyerɛɛ Salomo, na ɔka kyerɛɛ no sɛ,

“Mate wo mpaeɛbɔ, na mayi saa Asɔredan yi sɛ beaeɛ a wɔmmɔ afɔdeɛ.

13“Ɛtɔ ɛda a, ebia mɛto ɔsorosoro mu, enti osuo rentɔ, anaa ebia mɛma ntutummɛ abɛsɛe mo mfudeɛ anaa ebia mɛma ɔyaredɔm aba mo so. 14Na sɛ me nkurɔfoɔ a wɔde me din frɛ wɔn no bɛbrɛ wɔn ho ase, abɔ mpaeɛ, ahwehwɛ me, na wɔadane afiri wɔn amumuyɛsɛm ho a, mɛte wɔ ɔsoro, na mede wɔn bɔne akyɛ wɔn, asa wɔn asase yadeɛ. 15Mpaeɛ biara a wɔbɛbɔ wɔ ha no, mɛtie, 16ɛfiri sɛ, mayi saa Asɔredan yi asi hɔ sɛ me fie daa daa. Mʼaniwa ne mʼakoma bɛtena ha daa.

17“Na wo deɛ, sɛ wodi mʼakyi sɛdeɛ wʼagya Dawid yɛeɛ, na wotie mʼahyɛdeɛ, di me mmara nyinaa so a, 18meremma obiara mfa wʼahennwa nkɔ. Saa bɔ korɔ yi ara na mehyɛɛ wʼagya Dawid wɔ ɛberɛ a mekaa sɛ, ‘Meremma onipa a ɔbɛdi Israel so ɔhene mmɔ no no.’

19“Nanso, sɛ wogya me, na wobu mmara ne ahyɛdeɛ a mahyɛ wo no so, na wokɔsom anyame foforɔ a, 20ɛnneɛ, mɛtutu Israelfoɔ ase afiri mʼasase a mede ama wɔn yi so. Mɛpo saa Asɔredan a mayi asi hɔ a mede hyɛ me din animuonyam no. Mɛyɛ no ahohoradeɛ ama aman nyinaa ahunu. 21Ɛwom, saa asɔredan yi yɛ fɛ deɛ, nanso ɛbɛyɛ atantanneɛ ama wɔn a wɔtwa mu hɔ no. Wɔbɛbisa sɛ, ‘Adɛn enti na Awurade ama nneɛma a ɛyɛ hu sei aba nʼasase ne nʼAsɔredan yi so?’ 22Na mmuaeɛ bɛyɛ sɛ, ‘Ɛfiri sɛ, ne nkurɔfoɔ poo Awurade, wɔn agyanom Onyankopɔn a ɔyii wɔn firii Misraim, kɔsomm anyame foforɔ. Ɛno enti, na ɔmaa saa amanehunu yi nyinaa baa wɔn so.’ ”

Swedish Contemporary Bible

2 Krönikeboken 7:1-22

Herrens härlighet fyller templet

(1 Kung 8:62-66)

1När Salomo hade slutat att be, kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren. Herrens härlighet uppfyllde templet. 2Prästerna kunde inte gå in i Herrens hus, eftersom Herrens härlighet uppfyllde det. 3När alla israeliterna såg hur elden och Herrens härlighet kom ner över templet, föll de ner med ansiktet mot marken och tillbad och prisade Herren:

”Han är god

och hans nåd varar i evighet!”

4Kungen och allt folket frambar offer till Herren. 5Kung Salomo offrade 22 000 tjurar och 120 000 får och getter. Så invigde kungen och hela folket Guds hus. 6Prästerna intog sina platser, och leviterna stod med Herrens musikinstrument, som kung David gjort för tacksägelse och själv använt för att prisa Herren: ”Hans nåd varar i evighet.” Prästerna, som stod mitt emot leviterna, blåste i sina trumpeter, och alla israeliterna stod upp.

7Salomo helgade den mellersta delen av förgården framför Herrens hus, och där offrade han brännoffer och matoffer och fettstycken av gemenskapsoffer, då kopparaltaret som Salomo gjort inte kunde rymma allt brännoffer och matoffer och fettstyckena.

8Salomo firade högtiden i sju dagar tillsammans med hela Israel, en mycket stor församling, ända från Levo-Hamat till Egyptens bäck. 9Den åttonde dagen hölls en högtidssamling, för de hade firat altarets invigning i sju dagar och högtiden i sju dagar. 10Men på den tjugotredje dagen i sjunde månaden skickade han hem folket, som var glada och lyckliga över allt det goda Herren hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.

Gud talar till Salomo

(1 Kung 9:1-9)

11Salomo färdigställde så Herrens hus och kungapalatset. Han lyckades med allt han föresatt sig att göra i Herrens hus och i sitt eget palats. 12Då visade sig Herren en natt för Salomo och sa:

”Jag har hört din bön och valt denna plats åt mig för offer.

13Om jag stänger till himlen, så att det inte kommer något regn, eller om jag befaller gräshoppor att härja landet, eller om jag sänder epidemier över mitt folk, 14och mitt folk, som är kallat efter mitt namn, då ödmjukar sig och ber till mig, söker mig och vänder om från sina onda vägar, ska jag lyssna till dem från himlen och förlåta deras synder och bota deras land. 15Jag ska öppna mina ögon och öron till de böner som bes på den här platsen. 16Jag har nu valt och helgat det här templet för att mitt namn ska bo där för evigt. Mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara här.

17Om du nu vandrar mina vägar, så som din far David gjorde inför mig, och i allting gör som jag befallt, följer mina bud och föreskrifter, 18ska jag låta ditt kungadöme bestå, som jag lovade din far David: Det ska aldrig saknas en ättling till dig som regerar över Israel.

19Men om ni vänder er bort och överger de bud och befallningar som jag gett er och börjar tjäna andra gudar och tillbe dem, 20då ska jag rycka upp dem ur mitt land, som jag gav dem, och förkasta detta hus som är helgat åt mitt namn. Jag ska låta det bli till ordspråk och nidvisa bland alla folk. 21Detta hus, som nu är så imponerande, ska var och en som går förbi, se på och häpet säga: Varför har Herren gjort så med detta land och detta tempel? 22Svaret ska bli: ’Därför att de har övergett Herren, sina fäders Gud, som förde dem ut ur Egypten, och i stället hållit sig till andra gudar, tillbett och tjänat dem. Det är därför han lät allt detta onda drabba dem.’ ”