Ang Pulong Sa Dios

Hebreo 6:1-20

1Busa tungod kay dugay na kita nga nagtuo, kinahanglan biyaan na nato ang unang mga pagtulon-an bahin kang Cristo, ug magpadayon kita sa pagtuon sa mga laglom nga mga pagtulon-an. Dili na nato balik-balikon ang mahitungod sa paghinulsol ug pagbiya sa walay pulos nga binuhatan ug ang mahitungod sa pagtuo sa Dios, 2ang mga pagtulon-an mahitungod sa bautismo, mahitungod sa pagpandong sa kamot sa ulo, sa pagbanhaw sa mga patay, ug sa paghukom sa Dios sa kada tawo kon unsa ang iyang mahimong kahimtang sa walay kataposan. 3Ang atong buhaton, kon itugot sa Dios, magpadayon kita sa pagtuon sa laglom nga mga pagtulon-an 4-6aron dili kita mobiya kaniya. Kay kon ang tawo mobiya sa Dios, wala na gayoy makapahinulsol ug makapabalik kaniya pag-usab sa Dios. Nahayagan na ang iyang hunahuna, nakaambit na siya sa panalangin nga gikan sa Dios, nakadawat na sa Espiritu Santo, nakatagamtam na sa mga panalangin nga gikan sa pulong sa Dios, ug nasinati pa gayod niya ang gahom nga ipadayag unya sa umaabot nga mga adlaw. Pagkahuman, kon mobiya pa gihapon siya sa Dios, wala na gayoy makapahinulsol ug makapabalik kaniya pag-usab sa Dios, tungod kay sama ra nga gilansang niya pag-usab sa krus ug gipakaulawan ang Anak sa Dios.

7Nahisama kita sa yuta nga gipanalanginan sa Dios, nga human maulani nagapatubo kini sa mga tanom nga mapuslan sa nagtrabaho niini. 8Apan kon ang nagatubo niini pulos lang tunokon nga mga tanom, nan wala kanay kapuslanan; busa tunglohon lang sa Dios, ug sa kataposan sunogon.

9Mga hinigugma, bisag ingon niini ang among gipanulti, nasiguro namo nga maayo ang inyong kahimtang kon mahitungod sa inyong kaluwasan. 10Matarong ang Dios, ug dili gayod niya mahimong kalimtan ang inyong mga maayong binuhatan ug ang inyong gugma kaniya nga inyong gipakita ug padayon nga ginapakita pinaagi sa pagtabang sa susama ninyong katawhan sa Dios. 11Buot namo nga ang kada usa kaninyo magpadayon nga mahugtanon sa inyong paglaom sa Dios hangtod sa kataposan, aron madawat ninyo ang inyong gilaoman. 12Dili kamo magtinapolan, kondili sunda hinuon ninyo ang panig-ingnan sa mga tawo nga pinaagi sa ilang pagtuo ug pagkamainantuson nagadawat sa mga saad sa Dios.

Tinuod gayod ang Saad sa Dios

13Tan-awa ninyo si Abraham: sa dihang misaad ang Dios kaniya, wala siya mogamit sa uban nga ngalan aron pamatud-an niya ang iyang gisaad, hinuon gigamit niya ang iyang kaugalingon nga ngalan tungod kay wala nay makalabaw pa kaniya. 14Miingon siya, “Isaad ko nga panalanginan ko gayod ikaw ug padaghanon ko gayod ang imong kaliwat.”6:14 Tan-awa usab ang Gen. 22:16-17. 15Unya mapailubon nga naghulat si Abraham, busa nadawat niya ang gisaad sa Dios. 16Kon manumpa ang tawo gamiton niya ang ngalan sa Dios nga mas labaw pa kaniya aron tuohan siya ug aron wala nay panaglalis. 17Mao usab ang gibuhat sa Dios kaniadto sa iyang pagpanumpa ngadto sa mga tawo nga iyang gisaaran. Gipakita niya kanila pinaagi sa iyang pagpanumpa nga tumanon gayod niya ang iyang saad. 18Ug kining duha, ang saad ug ang panumpa, dili gayod mausab, tungod kay dili gayod mamakak ang Dios. Busa kita nga nakadangop na kaniya may lig-on na gayod nga paglaom nga tumanon gayod niya ang iyang gisaad kanato. 19Kini nga paglaom mao ang nagahatag ug kasigurohan sa atong kinabuhi, ug midangat gayod kini ngadto sa Labing Balaang Dapit 20diin atua si Jesus nga nagauna alang kanato. Siya ang atong walay kataposan nga pangulong pari sama sa pagkapari ni Melkizedek.

Swedish Contemporary Bible

Hebreerbrevet 6:1-20

1Låt oss därför nu lämna det man först behöver lära sig om Kristus och gå vidare till en undervisning som passar vuxna. Vi vill inte börja om från början igen och lägga grunderna: omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2undervisning om skillnaden i betydelse mellan dopet och andra tvagningar6:2 Ordet dop står i plural. Undervisningen handlade sannolikt om skillnaden mellan dop i betydelsen judiska reningsceremonier, Johannes döparens dop (Apg 19:4), Jesus eget dop (Joh 4:1), det kristna dopet in i gemenskap med Jesus Kristus, hans död, begravning och uppståndelse (Rom 6:4), dop i den heliga Anden och eld (Matt 3:11)., om handpåläggning,6:2 Handpåläggningen handlade om att de troende lade händerna på de döpta för att de skulle få Guds Ande (jfr Apg 19:5-6), samt när man bad för sjuka, eller när någon skulle invigas till en uppgift i församlingen. de dödas uppståndelse och en evig dom. 3Så vill vi göra, om Gud tillåter det.

Varning för att överge Jesus Kristus

4För de människor som en gång blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av den heliga Anden 5och smakat Guds goda ord och den kommande tidsålderns krafter, 6men sedan avfallit, dem kan man omöjligen få att vända tillbaka, eftersom de korsfäster Guds Son igen och förlöjligar honom.

7En åker som suger åt sig det regn som ofta faller och ger bonden en god skörd får en välsignelse från Gud. 8Men om åkern bara ger tistlar och törnen, då är den värdelös, och risken är stor att den drabbas av en förbannelse och slutet blir att den bränns av.

9Men vad er beträffar, mina älskade, är vi övertygade om att det förhåller sig bättre med er och er frälsning, även om vi talar på det här sättet. 10Gud är ju inte orättvis, utan minns hur hårt ni har arbetat för honom och hur mycket ni älskar honom, i och med att ni nu liksom tidigare tjänar de heliga. 11Vi önskar därför att var och en av er ända fram till slutet ska göra allt detta med samma iver, så att ert hopp blir uppfyllt. 12Var inte tröga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av vad Gud har lovat.

Gud håller sina löften

13Då Gud gav sitt löfte till Abraham svor han vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid, 14och sa: ”Ja, jag ska välsigna dig och göra dina efterkommande6:14 dina efterkommande. Ordagrant: dig talrika.”6:14 Se 1 Mos 22:17. 15Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut vad som var utlovat.

16Människor svär en ed vid någon som är högre än de själva. Eden bekräftar det som sagts, så att det blir slut på alla diskussioner. 17Gud ville göra klart för dem som skulle ärva det utlovade hur oföränderligt hans beslut är, och därför bekräftade han det med en ed. 18Båda dessa bekräftelser6:18 Syftar på löfte och ed. står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som vi har framför oss.

19Detta hopp är för våra själar ett ankare, tryggt och säkert, och det når innanför förhänget6:19 Syftar på det allra heligaste, ett rum längst in i templet, platsen för Guds närvaro. Framför det rummet hängde ett förhänge, och den enda som fick gå in dit var översteprästen, då han en gång om året offrade blod för att folket skulle få sina synder förlåtna. För en närmare beskrivning, jfr 9:2-5., 20dit Jesus gick in för oss, öppnade vägen,6:20 Jfr Matt 27:50-51, där det beskrivs hur förhänget i templet i Jerusalem brast i två delar när Jesus dog. och blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.