Genesis 47 – APSD-CEB & BPH

Ang Pulong Sa Dios

Genesis 47:1-31

1Unya milakaw si Jose ug miadto sa hari sa Ehipto47:1 hari sa Ehipto: sa Hebreo, Faraon. Mao usab sa mosunod nga mga bersikulo. uban ang lima niya ka igsoon. Miingon si Jose sa hari, “Miabot na ang akong amahan ug mga igsoon gikan sa Canaan, ug dala nila ang ilang kahayopan ug ang tanan nilang kabtangan. Tua sila karon sa Goshen.” 2Unya gipaila-ila niya sa hari ang lima niya ka igsoon. 3Gipangutana sila sa hari, “Unsa ang inyong trabaho?” Mitubag sila, “Mga magbalantay kamig kahayopan, sama sa among mga ginikanan. 4Mianhi kami aron dinhi una magpuyo tungod kay labihan gayod ang kagutom sa Canaan, ug wala nay masabsab ang among kahayopan. Nagahangyo kami nga kon mahimo, tugotan mo kami nga mopuyo sa Goshen.”

5Miingon ang hari kang Jose, “Karon nga ania na ang imong amahan ug mga igsoon, 6andam ang Ehipto pagdawat sa imong panimalay. Papuy-a sila sa Goshen, nga usa ka maayong yuta sa Ehipto. Kon may mahibaloan kang kasaligan diha kanila, himoa silang tigdumala sa mga magbalantay sa akong kahayopan.”

7Gidala ni Jose ang iyang amahan ngadto sa hari ug gipaila-ila. Gipanalanginan47:7 Gipanalanginan: o, Gipangamusta. ni Jacob ang hari, 8ug gipangutana siya niini, “Pila na ang imong edad?” 9Mitubag siya, “130 ka tuig na ako. Mubo ug lisod ang akong kinabuhi. Dili kini sama kataas sa kinabuhi sa akong mga katigulangan.” 10Pagkahuman gipanalanginan na usab ni Jacob ang hari,47:10 gipanalanginan… hari: o, nananghid si Jacob sa hari nga mopauli na siya. ug unya mihawa siya sa presensya sa hari.

11Sumala sa sugo sa hari, gipahimutang ni Jose ang iyang amahan ug mga igsoon sa Ehipto; gihatag niya kanila ang lugar sa Rameses,47:11 Rameses: o, Goshen. nga usa ka maayong yuta sa Ehipto. 12Gisustentohan ni Jose ug pagkaon ang iyang amahan ug mga igsoon, ug ang tibuok nga panimalay sa iyang amahan, basi sa gidaghanon sa ilang mga anak.

13Unya, misamot pa gayod ang kagutom sa Ehipto ug sa Canaan, ug ang mga tawo wala nay pagkaon. 14Gitigom ni Jose ang tanang kuwarta nga gibayad sa mga taga-Ehipto ug taga-Canaan sa pagkaon nga ilang gipalit, ug gidala niya kini sa palasyo sa hari. 15Miabot ang panahon nga nahurot ang kuwarta sa mga taga-Ehipto ug taga-Canaan. Miadto ang mga taga-Ehipto kang Jose ug miingon, “Wala na kami kuwarta. Hatagi kami ug pagkaon kay mamatay na kami sa kagutom.” 16Miingon si Jose, “Kon wala na kamoy kuwarta, dad-a ninyo dinhi ang inyong kahayopan ug bayloan ko ug pagkaon.” 17Busa gidala nila kang Jose ang ilang mga kabayo, karnero, baka, ug asno, ug gibayloan kini ug pagkaon. Nianang tibuok tuig, gihatagan sila ni Jose ug pagkaon baylo sa ilang kahayopan.

18Paglabay sa usa ka tuig, miadto na usab ang mga tawo kang Jose ug miingon, “Dili malimod kanimo nga wala na kamiy kuwarta ug ang among kahayopan anaa na kanimo. Wala na gayoy nahibilin kanamo, gawas sa among kaugalingon ug sa among mga yuta. 19Pasagdan mo lang ba kami nga mamatay ug mapasagdan ang among mga yuta? Palita kami ug ang among yuta. Mosugot kami nga mahimong ulipon sa hari ug maiya na ang among kayutaan aron lang makakaon kami. Hatagi kami ug mga binhi nga among ikatanom aron dili kami mamatay ug aron dili namo mapasagdan ang among kayutaan.” 20Busa gibaligya sa tanan nga taga-Ehipto ang ilang mga yuta ngadto kang Jose tungod kay labihan na gayod ang kagutom. Gipalit ni Jose kining tanan alang sa hari, ug ang tanang kayutaan napanag-iya sa hari. 21Gihimo ni Jose nga ulipon sa hari ang katawhan sa tibuok Ehipto. 22Ang mga yuta lang sa mga pari ang wala mapalit ni Jose. Wala ibaligya sa mga pari ang ilang kayutaan tungod kay gisustentohan sila sa hari.

23Miingon si Jose sa mga tawo, “Karon nga napalit ko na kamo ug ang inyong kayutaan alang sa hari, ania ang binhi aron itanom ninyo. 24Inig-ani ninyo, ihatag ngadto sa hari ang ikalima nga bahin sa inyong abot. Ug ang mahibilin inyo na, aron nga may itanom kamo ug may pagkaon ang inyong tibuok nga panimalay.” 25Miingon ang mga tawo, “Sir, maayo ka kaayo kanamo; giluwas mo ang among kinabuhi. Mosugot kami nga mahimong ulipon sa hari.” 26Busa gihimo ni Jose nga balaod sa yuta sa Ehipto nga ang ikalima nga bahin sa abot alang sa hari. Kini nga balaod nagapadayon pa hangtod karon. Ang mga yuta lang gayod sa mga pari ang wala mapanag-iya sa hari.

27Didto na namuyo ang mga Israelinhon sa Goshen nga sakop sa Ehipto. Nakaangkon sila didto ug yuta ug midaghan ang ilang kaliwat. 28Mipuyo si Jacob sa Ehipto sulod sa 17 ka tuig; nagkinabuhi siya hangtod sa edad nga 147 ka tuig. 29Sa dihang hapit na siya mamatay, gipatawag niya si Jose ug giingnan, “Kon mahimo itapion ang imong kamot taliwala sa duha ko ka paa47:29 Tan-awa usab ang 24:2b. ug panumpa nga ipadayon mo ang imong kaayo kanako. Ayaw ako ilubong dinhi sa Ehipto. 30Kon mamatay na ako, ilubong mo ako didto sa lubnganan sa akong mga katigulangan.” Mitubag si Jose, “Tumanon ko ang imong giingon.” 31Unya miingon si Jacob, “Panumpa kanako nga tumanon mo gayod kini.” Busa nanumpa si Jose kaniya. Unya miluhod si Jacob47:31 Jacob: sa Hebreo, Israel. sa ulohan sa iyang higdaanan aron pasalamatan ang Dios.

Bibelen på hverdagsdansk

1. Mosebog 47:1-31

Farao byder Jakob og hans familie velkommen

1Josef vendte så tilbage til Farao og sagde: „Min far og mine brødre er ankommet fra Kana’an med deres får, geder, kvæg og alt, hvad de ejer. De befinder sig lige nu i Goshen.” 2Josef havde fem af sine brødre med sig. Dem præsenterede han for Farao, 3og Farao spurgte dem: „Hvad er jeres beskæftigelse?”

„Vi er hyrder ligesom vores forfædre,” svarede de. 4„Vi er kommet for at bo som gæster i Egypten. Der er ikke mere græs til vores dyr i Kana’an, for hungersnøden er meget streng der. Vi beder derfor om tilladelse til at bo i Goshen.”

5Henvendt til Josef sagde Farao: „Nu, da din far og dine brødre er kommet, 6må du lade dem slå sig ned i den bedste del af landet. Hvis de gerne vil bosætte sig i Goshen, så lad dem gøre det. Og hvis nogle af dem er særlig gode hyrder, kan du give dem opsyn med mit kvæg.”

7Derefter bragte Josef sin gamle far Jakob til Farao, og Jakob hilste på Farao med en velsignelse.

8„Hvor gammel er du?” spurgte Farao ham.

9Jakob svarede: „I mine 130 år har jeg rejst i mange lande og været igennem et utal af problemer, men jeg har ikke levet nær så længe, som mange af mine forfædre.” 10Jakob velsignede igen kongen som afsked og forlod ham.

11Så gav Josef den bedste del af Egypten—området omkring byen Ramses—til sin far og sine brødre, sådan som Farao havde sagt. 12Og han sørgede for korn til sin far og sine brødre i forhold til størrelsen af deres familier.

Hungersnøden bliver værre

13Hungersnøden blev værre og værre, og der var stadig ingenting at høste hverken i Egypten eller i Kana’an, hvor jorden blev totalt udtørret. 14Alle de penge, Josef havde modtaget som betaling for korn, der var solgt til folk i Egypten og Kana’an, opbevarede han i Faraos skatkammer. 15Men selv om folks penge var sluppet op både i Egypten og Kana’an, kom alle egypterne alligevel til Josef og tiggede om mad. „Vores penge er sluppet op,” sagde de. „Men giv os korn alligevel! Hvorfor skal vi dø for øjnene af dig?”

16„Hvis I ingen penge har, så giv mig jeres dyr,” svarede Josef, „så skal I få korn i bytte.” 17Derfor kom de til Josef med deres husdyr og byttede dem for mad, og han forsørgede dem det år med korn. Inden længe tilhørte alle landets heste, køer, får, geder og æsler Farao.

18Da året var omme kom folk tilbage og sagde: „Nu har vi hverken penge eller dyr tilbage. Det eneste, vi råder over, er vores arbejdskraft og vores jord. 19Lad os ikke dø for øjnene af dig. Køb os og vores jord og gør os til Faraos fæstebønder. Og giv os så korn og såsæd, så vi ikke skal dø, og så markerne ikke skal ligge brak.”

20Således opkøbte Josef al Egyptens jord til Farao, for egypterne havde ingen anden udvej end at sælge deres jord, fordi hungersnøden fortsatte. På den måde kom hele landet til at tilhøre Farao, 21og alle landets indbyggere blev fæstebønder. 22Kun præsternes jord blev ikke opkøbt, for de fik deres løn direkte fra Farao og behøvede derfor ikke at sælge deres jord.

23Josef sagde derpå til folket: „Jeg har nu købt jer og jeres jord til Farao. Her er såsæd, så I kan tilså jeres marker. 24Når I til sin tid høster, skal en femtedel af afgrøden tilhøre Farao. De fire femtedele må I beholde og bruge til mad til jer selv og jeres børn og til såsæd næste år.”

25„Du har reddet vores liv,” svarede de. „Vi er taknemmelige og vil med glæde være Faraos fæstebønder.” 26Josef gjorde det til en lov i Egypten, som gælder den dag i dag, at Farao skulle have en femtedel af alle landets produkter. Men siden Farao ikke havde købt præsternes jord, blev de fritaget fra at betale denne afgift.

27Israelitterne slog sig altså ned i Goshen i Egypten, hvor de trivedes godt og hurtigt voksede i antal. 28Jakob levede 17 år efter sin ankomst til Egypten, så han var 147 år, da han døde. 29Da han mærkede, at hans sidste time nærmede sig, sendte han bud efter sin søn Josef og sagde: „Læg din hånd under min lænd og sværg på, at du vil opfylde min sidste bøn: Begrav mig ikke her i det fremmede land, 30men lov mig, at du vil bringe mig ud af Egypten og begrave mig hos mine forfædre.” Det lovede Josef, 31men Jakob insisterede: „Sværg på, at du vil gøre, som jeg siger!” Det svor Josef på, og Jakob bøjede hovedet over sin stav47,31 Ifølge den græske oversættelse, Septuaginta. Den hebraiske tekst siger: „over hovedgærdet af sin seng.” Formodentligt har Jakob siddet på kanten af sin seng og støttet sig til sin stav. Verset er citeret i Hebr. 11,21 fra den græske oversættelse. i tilbedelse.