Genesis 34 – APSD-CEB & BPH

Ang Pulong Sa Dios

Genesis 34:1-31

Gilugos si Dina

1Usa niadto ka adlaw, milakaw si Dina, ang dalagang anak ni Jacob ug ni Lea aron makigkita sa mga dalaga nga taga-Canaan. 2Nakita siya ni Shekem nga anak ni Hamor nga Hibihanon, ang pangulo niadtong dapita. Gidagit ni Shekem si Dina ug gilugos. 3Nahulog ang iyang pagbati kang Dina ug nagustohan niya kini, busa gialam-alaman niya ang dalaga. 4Unya, miingon si Shekem sa iyang amahan nga si Hamor, “Tay, pangitai ug paagi nga maasawa ko kanang dalagaha.”

5Pagkahibalo ni Jacob nga gipanamastamasan ni Shekem ang pagkababaye ni Dina, wala una siyay gihimo kay didto pa man sa uma ang iyang mga anak nga lalaki nga nagabantay sa iyang kahayopan. 6Miadto si Hamor ug ang iyang anak nga si Shekem kang Jacob aron makigsulti kaniya.

7Pagkadungog sa mga anak nga lalaki ni Jacob sa nahitabo, mipauli dayon sila gikan sa uma. Misurok ang ilang dugo ug napungot sila pag-ayo kang Shekem tungod kay gihimo niini ang dili gayod angay himuon, nga naghatag ug kaulawan sa pamilya ni Jacob.34:7 pamilya ni Jacob: sa Hebreo, Israel. 8Apan miingon si Hamor kanila, “Nakagusto gayod ang akong anak nga si Shekem sa inyong dalaga, busa palihog, ipaasawa na lang ninyo siya kaniya. 9Ug maayo usab tingali nga ipaasawa ninyo ang inyong mga dalaga sa among mga ulitawo ug ipaasawa usab namo ang among mga dalaga sa inyong mga ulitawo. 10Mahimo kamong mopuyo uban kanamo bisan asa ninyo gusto. Mahimo usab kamong magnegosyo dinhi ug manag-iya ug yuta.”

11Unya miingon si Shekem sa amahan ug sa mga igsoon ni Dina, “Kon mahimo ipaasawa na lang ninyo si Dina kanako. Ihatag ko kaninyo bisan unsay inyong pangayoon. 12Kamoy akong pabut-on kon pilay inyong pangayoon ug kon unsay akong igasa. Bayran ko kamo bisag pila basta ipaasawa lang ninyo kanako si Dina.”

13Apan tungod kay gipanamastamasan ni Shekem ang pagkababaye ni Dina, gilimbongan sa mga anak ni Jacob si Shekem ug ang iyang amahan nga si Hamor. 14Miingon sila, “Dili mahimo nga ipaasawa namo si Dina sa tawo nga wala matuli, kay makauulaw kana alang kanamo. 15Mosugot lang kami kon ang tanang mga lalaki nga taga-dinhi magpatuli sama kanamo. 16Kon magpatuli kamo, mahimo namong ipaasawa ang among mga dalaga kaninyo ug kami usab mangasawa sa inyong mga dalaga. Mopuyo kami uban kaninyo ug mahimo kitang usa ka katawhan. 17Apan kon dili kamo mosugot nga magpatuli, kuhaon namo si Dina ug mobiya kami.”

18Nakita ni Hamor ug ni Shekem nga daw maayo ang kondisyon nga gihatag sa mga anak ni Jacob. 19Busa tungod kay nakagusto gayod si Shekem kang Dina, wala na siya mag-usik pa ug panahon sa pagtuman sa giingon sa mga anak ni Jacob.

Si Shekem tinahod gayod sa panimalay sa iyang amahan. 20Busa miadto dayon siya uban sa iyang amahan didto sa pultahan sa lungsod ug nakigsulti sa mga lalaki sa ilang lungsod. 21Miingon sila, “Mahigalaon kini nga mga tawo, busa tugotan lang nato sila nga mopuyo dinhi ug magnegosyo bisan asa. Total, dako man kining atong dapit. Makapangasawa kita sa ilang mga dalaga ug sila makapangasawa usab sa atong mga dalaga. 22Apan mosugot lang sila nga mopuyo uban kanato ingon nga usa ka katawhan kon mosugot usab ang tanan nato nga mga kalalakin-an nga magpatuli sama kanila. 23Kon mosugot kita nga dinhi na sila mopuyo, di ba maato na usab ang tanan nilang mga kahayopan ug mga kabtangan? Busa mouyon na lang kita sa ilang kondisyon aron mopuyo sila uban kanato.” 24Misugot ang tanang mga lalaki sa lungsod sa gisulti ni Hamor ug sa iyang anak nga si Shekem. Busa nagpatuli ang tanang mga lalaki.

25Paglabay sa tulo ka adlaw, samtang nagaantos pa sa kasakit ang mga lalaki, misulod sa lungsod ang duha ka anak ni Jacob nga si Simeon ug si Levi, nga mga igsoon ni Dina. Wala makabantay ang mga tawo didto nga daotan diay ang ilang tuyo. May dala silang espada ug gipamatay nila ang tanang mga lalaki. 26Gipatay usab nila si Hamor ug ang iyang anak nga si Shekem. Unya gikuha nila si Dina sa balay ni Shekem ug milakaw. 27Pagkahuman, gisulod usab sa uban pa nga mga anak ni Jacob ang lungsod ug gipanguha ang mga kabtangan. Gibuhat nila kini tungod kay gipanamastamasan ang pagkababaye sa ilang igsoon nga si Dina. 28Gipanguha nila ang mga karnero, mga baka, mga asno, ug ang tanang atua sa lungsod ug sa uma. 29Gipanguha nila ang tanang bahandi sa lungsod, apil na ang mga kabtangan sa sulod sa kabalayan. Ug gibihag nila ang tanang mga babaye ug mga kabataan.

30Unya, miingon si Jacob kang Simeon ug kang Levi, “Gihatagan ninyo ako ug dakong problema. Dumtan na kita karon sa mga Canaanhon ug mga Perisihanon niining dapita. Gamay ra kita kaayo. Mamatay gayod kitang tanan kon maghiusa sila sa pagsulong kanato.” 31Apan mitubag ang duha, “Pasagdan lang ba namo nga trataron ang among igsoon nga morag usa ka babayeng nagabaligya sa iyang dungog?”

Bibelen på hverdagsdansk

1. Mosebog 34:1-31

Jakobs sønner hævner deres søster

1En dag gik Leas datter Dina ud for at besøge nogle af de unge piger, som boede der på stedet. 2Men da Sikem, der var søn af hivvitten Hamor, som var byens konge, fik øje på hende, greb han fat i hende og voldtog hende. 3Han blev dybt forelsket i hende og forsøgte at vinde hendes kærlighed. 4Han sagde derfor til sin far: „Den pige vil jeg giftes med! Hjælp mig med at få hende!”

5Jakob fik hurtigt at vide, at hans datter var blevet vanæret, men da hans sønner var ude for at passe dyrene, ville han ikke foretage sig noget, før de kom hjem igen.

6Sikems far, Hamor, begav sig på vej hen til Jakob sammen med sin søn for at få en aftale. 7Jakobs sønner var kommet hjem fra marken, så snart de hørte, hvad der var sket. De var chokerede og rasende over, at Sikem havde været så skamløs og voldtaget deres søster og derved havde bragt skam over hende og hele Jakobs familie. 8Hamor fremkom nu med sit ærinde over for dem: „Min søn Sikem er forelsket i din datter. Han kan slet ikke vente med at få hende til kone. Vær rar og lad ham gifte sig med hende!” 9-10Så tilføjede han: „I øvrigt vil jeg indbyde dig og dine folk til at slå jer ned her iblandt os, så jeres døtre kan gifte sig med vores sønner, og vores døtre med jeres sønner. I må slå jer ned, hvor I har lyst, og færdes frit iblandt os og blive velstående folk.”

11Sikem tog derefter ordet, og henvendt til Dinas far og brødre sagde han: „Vis mig godhed og lad mig gifte mig med Dina! Jeg vil give jer hvad som helst, I beder om! 12Uanset hvor stor en brudepris eller anden gave, I forlanger, er jeg villig til at betale—hvis I blot vil give mig pigen!”

13Men Dinas brødre gav Sikem og Hamor et listigt svar på grund af det, Sikem havde gjort imod deres søster. De sagde: 14„Det kan vi umuligt gå med til, for du er ikke omskåret. Det ville være en stor skam for en kvinde fra vores familie at gifte sig med en mand som dig. 15Men hvis alle jeres mænd vil blive omskåret som os, 16har vi ikke noget imod giftermål med jer. Så slår vi os gerne ned her og bliver ét med jer. 17Men hvis I ikke vil gå ind på det forslag, tager vi vores søster og rejser herfra.”

18Hamor og Sikem gik straks ind på forslaget. 19Sikem ville ingen tid spilde, for han var meget forelsket i Dina. Han var også den, der havde mest at sige i sin familie. 20Hamor og Sikem fremlagde nu forslaget for byens ledere, som samledes på pladsen ved byporten.

21„Disse folk er vores venner,” begyndte de. „Lad os indbyde dem til at slå sig ned iblandt os og leve af deres erhverv som alle andre. Landet er jo stort nok til at rumme dem, og deres unge og vores unge kan gifte sig med hinanden. 22Men de vil kun blive her på den betingelse, at alle vores mænd bliver omskåret, lige som de er. 23Hvis vi accepterer, bliver alle deres husdyr og anden ejendom i sidste ende vores. Lad os gå ind på deres betingelse, så de bliver boende hos os.”

24Forslaget blev accepteret, og alle mændene i byen blev omskåret. 25Men to dage senere, da de alle lå med feber og smerter, greb to af Dinas brødre, Simeon og Levi, deres sværd og gik uhindret ind i byen og dræbte samtlige mænd— 26deriblandt også Hamor og Sikem. Så hentede de Dina i Sikems hus og vendte tilbage til lejren med hende. 27Derefter gik alle Jakobs sønner ind og plyndrede byen, hvor deres søster var blevet voldtaget. 28De tog alle får og køer og æsler i byen og på markerne udenfor. 29Alt, der havde nogen værdi, tog de, og kvinderne og børnene tog de til fange.

30Men Jakob bebrejdede Simeon og Levi, hvad de havde gjort. „I har gjort mig meget upopulær!” sagde han. „Nu kan jeg takke jer for, at landets indbyggere, kana’anæerne og perizzitterne, er blevet mine fjender. Vi er jo ikke ret mange, så hvis de slår sig sammen og angriber os, er det ude med os.”

31„Synes du måske, at Sikem skulle have lov til at behandle vores søster som en luder?” indvendte de vredt.