Natawo si Samuel
1May usa ka tawong kaliwat ni Zuf nga ang ngalan si Elkana. Nagpuyo siya sa Rama didto sa kabungtoran sa Efraim. Anak siya ni Jeroham nga anak ni Elihu. Si Elihu anak ni Tohu nga anak ni Zuf, nga gikan sa tribo ni Efraim. 2Si Elkana adunay duha ka asawa nga mao sila si Hana ug si Penina. May mga anak si Penina apan si Hana wala.
3Matag tuig, moadto si Elkana ug ang iyang pamilya sa Shilo aron sa pagsimba ug paghalad ngadto sa Ginoo nga Makagagahom. Niadtong panahona ang duha ka anak ni Eli nga si Hofni ug si Finehas mao ang mga pari sa Ginoo didto sa Shilo. 4Sa matag higayon nga maghalad si Elkana, bahinon niya ang iyang ihalad ngadto kang Penina ug sa mga anak niini. 5Apan ang kang Hana doblehon niya kay gihigugma niya kini bisan pa ug gihimo kini sa Ginoo nga baog. 6Ug tungod kay dili siya makaanak, kanunay siyang palaguton ug pakaulawan ni Penina nga iyang karibal. 7Mao kini ang kanunayng mahitabo matag tuig. Matag adto ni Hana sa balay sa Ginoo palaguton siya ni Penina hangtod nga mohilak na lang siya ug dili na mokaon. 8Unya moingon si Elkana kaniya, “Nganong naghilak ka man? Nganong dili ka man mokaon? Nganong nagasubo ka? Dili ba diay ako mas bililhon pa alang kanimo kay sa napulo ka mga anak?”
9-10Usa ka higayon, pagkahuman nilag pangaon didto sa balay sa Ginoo sa Shilo, mitindog si Hana ug nagaampo nga naghilak, kay labihan gayod ang kaguol nga iyang gibati. Nagalingkod niadto ang pari nga si Eli duol sa pultahan sa balay1:9-10 balay: sa Hebreo, templo. sa Ginoo. 11Nanaad si Hana sa Ginoo nga nagaingon, “O Ginoo nga Makagagahom, tan-awa ang akong pag-antos. Hinumdomi ako nga imong sulugoon ug ayaw gayod ako kalimti. Kon hatagan mo akog anak nga lalaki, ihatag ko siya pagbalik kanimo aron mag-alagad siya kanimo sa tibuok niyang kinabuhi, ug dili ko paputlan ang iyang buhok.1:11 dili ko paputlan… buhok: timailhan kini nga mag-alagad na si Samuel sa Ginoo sa hingpit.”
12-13Samtang nagpadayon siya sa pag-ampo ngadto sa Ginoo, nakita ni Eli nga nagkibot-kibot ang iyang baba apan dili madungog ang iyang tingog; abi ni Eli nga hubog kini. 14Busa miingon si Eli kaniya, “Hangtod kanus-a pa man ka maghubog-hubog? Undang na niana!” 15Mitubag si Hana, “Sir, dili ako hubog, ug wala ako makainom ug bisan unsang matang sa bino. Gipahungaw ko lang ngadto sa Ginoo ang kasakit nga akong gibati. 16Ayaw akog isipa nga usa ka daotang babaye. Nagaampo ako dinhi tungod sa akong hilabihang kaguol.” 17Mitubag si Eli, “Lakaw ug ayaw na ug kaguol. Hinaut nga ang Dios sa Israel mohatag sa imong gipangayo kaniya.” 18Miingon si Hana, “Sir, salamat sa imong kaayo kanako.” Unya milakaw siya, ug mikaon ug nawala na ang kasubo sa iyang panagway.
19Pagkabuntag, sayo kaayong mibangon si Elkana ug ang iyang pamilya ug misimba sila sa Ginoo. Unya mipauli sila sa ilang balay sa Rama. Midulog si Elkana kang Hana, ug gitubag sa Ginoo ang pag-ampo ni Hana nga hatagan siyag anak. 20Ug wala madugay nagmabdos siya, ug nanganak ug usa ka batang lalaki. Ginganlan niya kinig Samuel,1:20 Samuel: Posible nga ang buot ipasabot niini sa Hebreo, gipamatian sa Dios. kay miingon siya, “Pinangayo ko siya sa Ginoo.”
Gihalad ni Hana si Samuel
21Unya, miabot na usab ang panahon nga si Elkana ug ang iyang tibuok pamilya mohalad ngadto sa Ginoo sumala sa naandan nilang himuon matag tuig. Mao usab kini ang panahon nga mohalad siya aron sa pagtuman sa iyang panaad sa Ginoo. 22Apan si Hana wala mouban. Miingon siya ngadto sa iyang bana, “Unya ra ko moadto human ko malutas ang bata ug dad-on ko siya sa balay sa Ginoo aron ihalad, ug didto na siya mopuyo sa tibuok niyang kinabuhi.” 23Mitubag si Elkana kaniya, “Himoa kon unsay maayo alang kanimo. Pabilin lang dinhi hangtod nga malutas mo na siya. Ug hinaut nga tabangan ka sa Ginoo sa pagtuman sa imong panaad ngadto kaniya.” Busa nagpabilin si Hana ug giatiman niya ang iyang anak.
24Human niya malutas ang bata, gidala niya kini sa balay sa Ginoo didto sa Shilo. Nagdala usab siyag toriyong baka nga nagaedad ug tulo ka tuig, napulo ka kilo nga harina, ug bino nga gisulod ug sudlanan nga panit. 25Human nila maihaw ang baka gidala nila si Samuel ngadto kang Eli. 26Miingon si Hana kang Eli, “Kon mahinumdoman mo pa, sir, ako kadtong babaye nga nagtindog dinhi kaniadto nga nagaampo sa Ginoo. 27Gipangayo ko kining bataa gikan sa Ginoo ug gihatag niya ang akong gipangayo. 28Busa karon ihalad ko siya ngadto sa Ginoo. Moalagad siya sa Ginoo sa tibuok niyang kinabuhi.” Unya gisimba nila1:28 nila: o, niya. didto ang Ginoo.
Eli och Samuel
(1:1—7:17)
Samuels födelse och barndom
Hanna får bönesvar – en son
1I Ramatajim i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var från Sufs land och son till Jerocham och sonson till Elihu som i sin tur var son till Tochu och sonson till Suf i Efraims stam. 2Elkana hade två hustrur, Hanna och Peninna. Peninna hade fått barn, men Hanna kunde inte få några.
3Varje år reste Elkana från sin stad till Shilo1:3 Shilo. Den stad i Efraim där helgedomen, Herrens tält, stod uppställt. Se Jos 18:1. för att tillbe och offra till härskarornas Herre. Vid den här tiden var Elis båda söner, Hofni och Pinechas, präster i Herrens tjänst. 4Varje gång Elkana offrade, brukade han ge Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offerköttet. 5Men åt Hanna gav han en särskild del1:5 Eller: dubbelt så mycket.. Han älskade henne djupt trots att Herren inte gett henne några barn. 6Hennes rival provocerade och retade henne ständigt för den ofruktsamhet som Herren låtit henne drabbas av. 7Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick till Herrens hus blev hon hånad av Peninna. Hanna grät och ville inte äta. 8”Vad är det, Hanna, varför gråter du?” brukade Elkana, hennes man fråga. ”Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Betyder jag inte mer för dig än tio söner?”
9Men det hände en gång i Shilo när de hade ätit offermåltiden tillsammans att Hanna gick till Herrens tempel där prästen Eli satt på sin stol bredvid ingången. 10Hanna var djupt bedrövad och grät medan hon bad till Herren. 11Hon gav honom följande löfte: ”Härskarornas Herre, se till mig din tjänarinna i min stora sorg! Om du kommer ihåg mig, om du inte glömmer bort mig utan ger mig en son, så ska jag ge honom till Herren för hela livet och ingen rakkniv kommer någonsin att röra vid hans huvud!1:11 Det fanns flera regler för den som vigt sitt liv till Herren som nasir; en var att håret skulle få växa fritt. Se 4 Mos 6:1-8.”
12Hon bad länge inför Herren och Eli iakttog hennes läppar. 13Hon bad tyst för sig själv. Hennes läppar rörde sig men hennes röst hördes inte. Eli trodde att hon hade druckit sig full. 14”Hur länge ska du bära dig åt som en drucken?” frågade han. ”Se till att du blir nykter!” 15”Nej, min herre, jag är en hårt prövad kvinna! Jag har inte druckit något”, svarade hon. ”Jag har lagt fram allt som jag burit på inför Herren. 16Tro inte att jag är en dålig kvinna! Jag har bett här i min sorg och förtvivlan.”
17Då sa Eli: ”Gå i frid! Israels Gud ska svara på din bön vad den än gäller!” 18”Låt mig din tjänarinna alltid få möta din välvilja”, sa hon och gick sin väg. Efter det började hon äta igen och såg inte längre sorgsen ut.
19Nästa morgon var de tidigt uppe och tillbad inför Herren än en gång. Sedan återvände de hem till Rama. Och när Elkana nu låg med Hanna, kom Herren ihåg henne. 20Hon blev med barn och födde en son när tiden var inne. Hon kallade honom Samuel,1:19,20 Samuel betyder ungefär hörd av Gud. för hon sa: ”Jag bad till Herren att jag skulle få honom.”
Hanna uppfyller sitt löfte till Gud
21Elkana och hela hans familj gick upp igen för att offra sitt årliga offer och löftesoffer inför Herren. 22Hanna följde inte med utan hon sa till sin man: ”Låt mig vänta tills pojken blivit avvand. Sedan ska jag ta med honom till Herren och låta honom stanna där för alltid.”
23Elkana svarade: ”Gör det du tycker är bäst! Vänta tills pojken är avvand. Må Herren bara låta sitt ord gå i uppfyllelse!”
Hanna stannade därför hemma tills hon slutat amma barnet. 24Efter att hon avvant honom, tog hon honom med sig fastän han fortfarande var mycket ung1:24 Kvinnorna ammade mycket länge. Samuel var alltså åtminstone ett par år gammal.. De tog också med sig en tre år gammal tjur1:24 Eller tre tjurar. som offer och en säck1:24 Ordagrant: en efa, dvs. 20-40 liter. mjöl och en vinsäck. Så fördes han till Herrens hus i Shilo. 25Efter att de offrat tjuren, förde de pojken till Eli.
26”Min herre, så sant du lever”, sa Hanna till honom, ”jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren. 27Jag bad honom att ge mig denne pojke och Herren har svarat på min bön. 28Nu vill jag ge honom till Herren. Så länge han lever ska han tillhöra Herren.”
Därefter tillbad han1:28 I en av bokrullarna från Qumran står det istället hon. Herren.
