1 Mga Hari 12 – APSD-CEB & BDS

Ang Pulong Sa Dios

1 Mga Hari 12:1-33

Nagrebelde ang Israel kang Rehoboam

(2 Cro. 10:1-19)

1Miadto si Rehoboam sa Shekem, diin nagtigom ang mga Israelinhon sa pagproklamar kaniya nga hari. 2Pagkadungog niini ni Jeroboam nga anak ni Nebat, mibalik siya sa Israel. (Kay niadtong panahona didto siya magpuyo sa Ehipto diin miikyas siya gikan kang Haring Solomon.) 3Gipatawag sa tibuok katilingban sa Israel si Jeroboam, ug nangadto sila kang Rehoboam ug miingon, 4“Bug-at ang mga gipatuman sa imong amahan kanamo. Apan kon imo kining pagaan-gaanan amo kang alagaran.”

5Mitubag si Rehoboam, “Hatagi una ninyo ako ug tulo ka adlaw sa paghunahuna niini, pagkahuman balik kamo dinhi kanako.” Busa namauli ang mga tawo. 6Nakigkita dayon si Haring Rehoboam sa hamtong nga mga tawo nga nakaalagad sa iyang amahan nga si Solomon sa buhi pa kini. Nangutana si Rehoboam kanila, “Unsa may inyong ikatambag nga itubag ko sa gihangyo niadtong mga tawo?” 7Mitubag sila, “Kon ihatag mo karon kanila ang ilang gihangyo, ug ipakita mo kanila nga andam ka nga moalagad kanila, moalagad sila kanimo hangtod sa kahangtoran.”

8Apan wala tumana ni Rehoboam ang tambag sa mga hamtong. Nakigkita hinuon siya sa mga pamatan-on nga kaedad niya nga nagaalagad kaniya. 9Nangutana siya kanila, “Unsa may inyong ikatambag nga itubag ko sa gihangyo niadtong mga tawo? Mihangyo sila nga pagaan-gaanan ko ang bug-at nga mga gipatuman sa akong amahan kanila.” 10Mitubag ang mga pamatan-on, “Mao kini ang itubag niadtong mga tawo nga mihangyo kanimo: ‘Ang akong kumingking mas dako pa kaysa hawak sa akong amahan. 11Kon bug-at ang gipatuman sa akong amahan kaninyo, dugangan ko pa kana. Kon gikastigo kamo sa akong amahan pinaagi sa latigo, kastigohon ko kamo pinaagi sa latigo nga may talinis nga mga metal.12:11 latigo nga may talinis nga mga metal: sa literal, mga tanga. Mao usab sa bersikulo 14.’ ”

12Paglabay sa tulo ka adlaw, mibalik si Jeroboam ug ang mga tawo kang Haring Rehoboam, sumala sa giingon niini kanila. 13Apan wala tumana ni Rehoboam ang gitambag kaniya sa hamtong nga mga magtatambag. Misinghag hinuon siyang mitubag 14sumala sa gitambag kaniya sa mga pamatan-on. Miingon siya kanila, “Bug-at ang gipatuman sa akong amahan kaninyo, ug dugangan ko pa kana. Kon gikastigo kamo sa akong amahan pinaagi sa latigo, kastigohon ko kamo pinaagi sa latigo nga may talinis nga mga metal.”

15Ug tuod man, wala mamati ang hari sa hangyo sa mga tawo, kay pagbuot kadto sa Ginoo aron matuman ang iyang gisulti kang Jeroboam nga anak ni Nebat pinaagi kang Ahia nga taga-Shilo. 16Sa dihang nakita sa mga Israelinhon nga wala tagda sa hari ang ilang gihangyo, miingon sila sa hari, “Wala kami labot kanimo, kaliwat ni David! Bahala ka na sa imong gingharian! Dali mga Israelinhon, mamauli kita!” Busa namauli ang mga Israelinhon. 17Mao kadto nga ang mga Israelinhon lang nga namuyo sa mga lungsod sa Juda mao ang gidumalahan ni Rehoboam.

18Unya, gipaadto ni Haring Rehoboam ngadto sa mga Israelinhon si Adoram,12:18 Adoram: o, Adoniram. ang tigdumala sa mga tawong gipugos sa pagpatrabaho, aron makig-areglo kanila. Apan gibato siya sa mga Israelinhon hangtod namatay. Pagkadungog niini ni Rehoboam, midali-dali siyag sakay sa iyang karwahe ug miikyas ngadto sa Jerusalem. 19Hangtod karon nagarebelde pa gihapon ang mga Israelinhon sa mga kaliwat ni David.

20Sa dihang nabalitaan sa mga Israelinhon nga nahibalik na si Jeroboam, gipatawag nila kini sa usa ka panagtigom, ug gihimo nilang hari sa tibuok Israel. Ang tribo lang ni Juda ang nagpabilin nga maunongon sa panimalay ni David.

Gipasidan-an ni Shemaya si Rehoboam

(2 Cro. 11:1-4)

21Pag-abot ni Rehoboam sa Jerusalem, gitigom niya ang hanas nga mga sundalo gikan sa mga tribo sa Juda ug Benjamin. Nakatigom siyag 180,000 ka mga sundalo aron sa pagpakiggira sa katawhan sa Israel ug sa pagbawi sa iyang gingharian. 22Apan miingon ang Dios kang Shemaya nga iyang alagad, 23“Sultihi si Rehoboam nga hari sa Juda, nga anak ni Solomon, ug ang tanang katawhan sa Juda ug Benjamin ug ang uban pang mga tawo nga nagpuyo uban kanila 24nga ako, ang Ginoo, nagaingon: ‘Ayaw kamo pakiggira sa inyong kadugo nga mga Israelinhon. Pamauli kamo, kay pagbuot ko kining tanan.’ ” Mituman sila sa Ginoo ug namauli, sumala sa gimando sa Ginoo.

Nagpahimo si Jeroboam ug Bulawan nga mga Baka

25Gipatukod pag-usab ni Jeroboam ang lungsod sa Shekem sa kabungtoran sa Efraim, ug didto siya nagpuyo. Unya miadto siya sa Penuel ug gipatukod usab niya kini. 26Miingon siya sa iyang kaugalingon, “Lagmit mahibalik ang gingharian sa panimalay ni David 27kon magpadayon ang katawhan sa pag-adto sa Jerusalem aron sa paghalad didto sa templo sa Ginoo. Mahimong mobalik sila pag-unong sa ilang agalon nga si Rehoboam nga hari sa Juda. Ug kon mahitabo kana, patyon nila ako ug mobalik sila kang Rehoboam.”

28Busa human magpatambag si Jeroboam bahin niini, nagpahimo siya ug duha ka bulawan nga baka. Unya miingon siya sa mga tawo, “Mga Israelinhon, hasol na kaayo alang kaninyo nga moadto pa sa Jerusalem. Ania ang inyong mga dios nga nagpagawas kaninyo gikan sa Ehipto.” 29Ang usa ka bulawan nga baka gipabutang niya sa Betel ug ang usa sa Dan. 30Kining gihimo ni Jeroboam nahimong hinungdan sa pagpakasala sa mga taga-Israel. Nangadto sila bisan sa Dan aron sa pagsimba.

31Nagpahimo pa gayod si Jeroboam ug mga simbahanan diha sa habog nga mga dapit, ug gipaalagad niya ingon nga mga pari ang mga tawo nga dili mga kaliwat ni Levi. 32Gihimo usab niya ang usa ka adlaw nga kasaulogan sa ika-15 nga adlaw sa ikawalo nga bulan, sama sa kasaulogan nga ginahimo sa Juda. Naghalad siya didto sa halaran sa Betel ug mga halad alang sa bulawan nga mga baka nga iyang gipahimo, ug nagbutang siya ug mga pari sa mga simbahanan diha sa habog nga mga dapit nga iyang gipahimo. 33Sa ika-15 nga adlaw sa ika-8 nga bulan, adlaw nga siya mismo ang nagpili, naghalad siya sa halaran nga iyang gipahimo didto sa Betel, ug iyang gisugdan ang kasaulogan alang sa mga Israelinhon.

La Bible du Semeur

1 Rois 12:1-33

Le royaume divisé

La dureté de Roboam envers le peuple

(2 Ch 10.1 à 11.4)

1Roboam se rendit à Sichem12.1 Ville très ancienne qui a servi depuis longtemps de lieu saint et de point de rassemblement des tribus du Nord (voir Gn 12.6 ; 33.18-20 ; Jos 8.30-35 ; 20.7 ; 21.21 ; 24.1-33 ; Jg 9.6). Elle était située à une cinquantaine de kilomètres au nord de Jérusalem., où tout Israël s’était rassemblé pour le proclamer roi. 2Quand Jéroboam, fils de Nebath, qui se trouvait encore en Egypte où il s’était réfugié pour échapper au roi Salomon, en fut informé, il resta en Egypte. 3On l’envoya chercher et Jéroboam vint avec toute l’assemblée d’Israël parler à Roboam. Ils lui dirent : 4Ton père nous a imposé un joug très pesant. Nous te serons soumis à condition que toi, tu allèges maintenant la lourde servitude et ce joug pesant que ton père nous a imposés.

5Roboam leur répondit : Allez, laissez-moi réfléchir et revenez me trouver après-demain.

Le peuple se retira donc.

6Le roi Roboam consulta les responsables qui avaient conseillé son père Salomon de son vivant. Il leur demanda : Que me conseillez-vous de répondre à ces gens ?

7Les responsables lui dirent : Si aujourd’hui tu te montres le serviteur de ce peuple, si tu cèdes à leur requête et si tu leur réponds en termes bienveillants, ils seront pour toujours tes serviteurs.

8Mais Roboam n’écouta pas le conseil que lui donnaient les responsables. Il consulta les hommes jeunes de son entourage qui avaient grandi avec lui. 9Il leur demanda : Ces gens me demandent d’alléger le joug que mon père leur a imposé. Que me conseillez-vous de leur répondre ?

10Les hommes jeunes qui avaient grandi avec lui lui répondirent : Ces gens se plaignent en prétendant que ton père a rendu leur joug trop pesant, et ils te demandent de l’alléger ? Eh bien, voici comment tu leur parleras : « Mon petit doigt est plus gros que les reins de mon père. 11Oui, mon père vous a chargés d’un joug pesant, mais moi, je le rendrai encore plus pesant. Mon père vous a fait marcher à coups de fouet, moi, je vous ferai marcher avec des lanières cloutées. »

12Le surlendemain, Jéroboam et tout le peuple vinrent trouver Roboam comme le roi le leur avait commandé. 13Le roi ne tint pas compte du conseil des responsables et il parla durement au peuple. 14Il lui répondit comme les hommes jeunes le lui avaient conseillé : Mon père vous a imposé un joug pesant, leur dit-il ; et bien, moi je le rendrai encore plus pesant. Mon père vous a fait marcher à coups de fouet, moi je vous ferai marcher à coups de lanières cloutées.

15Le roi refusa donc de tenir compte des revendications du peuple, car l’Eternel dirigeait le cours des événements pour accomplir ce qu’il avait annoncé à Jéroboam, fils de Nebath, par l’intermédiaire d’Ahiya de Silo.

La révolte des Israélites du Nord

16Voyant que le roi ne les écoutait pas, tous les Israélites12.16 C’est-à-dire les Israélites du Nord (voir note v. 1). répliquèrent au roi : Qu’avons-nous à faire avec David ? Nous n’avons rien à voir avec le fils d’Isaï ! Retournons chez nous, gens d’Israël ! Quant à toi, descendant de David, tu n’as qu’à t’occuper de ta propre maison !

Et les Israélites rentrèrent chez eux12.16 Voir 2 S 20.1.. 17Roboam régna sur les Israélites qui habitaient les villes de Juda. 18Alors le roi Roboam envoya Adoram12.18 Peut-être Adoniram – qui avait déjà été ministre de David et de Salomon (2 S 20.24 ; 1 R 4.6 ; 5.28) – comme le lisent certains manuscrits de l’ancienne version grecque et la version syriaque., le chef des corvées, auprès des Israélites du Nord ; mais tous les Israélites le lapidèrent et il mourut. Le roi lui-même réussit de justesse à sauter sur un char pour s’enfuir à Jérusalem. 19C’est ainsi que les Israélites du Nord sont en révolte contre la dynastie de David jusqu’à ce jour.

20Lorsque les Israélites du Nord apprirent que Jéroboam était revenu d’Egypte, ils l’invitèrent à l’assemblée du peuple et le proclamèrent roi sur tout Israël. Seule la tribu de Juda resta fidèle à la dynastie de David.

Le prophète Shemaya empêche la guerre fratricide

21Lorsque Roboam fut de retour à Jérusalem, il mobilisa tous les hommes des tribus de Juda et de Benjamin, soit 180 000 soldats d’élite, pour combattre les Israélites du Nord afin de ramener le royaume sous son autorité. 22Mais Dieu adressa le message suivant à Shemaya, homme de Dieu : 23Parle à Roboam, fils de Salomon, roi de Juda, et à toute la tribu de Juda et de Benjamin, ainsi qu’au reste du peuple pour leur dire : 24« Voici ce que déclare l’Eternel : Ne partez pas en guerre contre vos compatriotes, les Israélites, n’allez pas les combattre ! Que chacun de vous rentre chez soi, car c’est moi qui ai produit tout ce qui s’est passé. »

Ils obéirent à l’Eternel et s’en retournèrent chez eux.

Le péché de Jéroboam

25Jéroboam fortifia la ville de Sichem dans la région montagneuse d’Ephraïm et il en fit sa résidence. Par la suite, il la quitta et fortifia Penouel12.25 C’est-à-dire Péniel (Gn 32.31 ; Jg 8.8, 17) située à l’est du Jourdain ; un endroit de grande importance stratégique dans la défense contre les Araméens de Damas (voir 11.22-25) et les Ammonites..

26Jéroboam se dit : Telles que les choses se présentent, les sujets de mon royaume pourraient bien retourner sous l’autorité du fils de David. 27S’ils continuent à se rendre à Jérusalem pour y offrir des sacrifices dans le temple de l’Eternel, ce peuple s’attachera de nouveau à son seigneur Roboam, roi de Juda. Alors ils me tueront et se soumettront à Roboam.

28Après avoir pris conseil, le roi fit faire deux veaux d’or et déclara au peuple : En voilà assez avec ces pèlerinages à Jérusalem ! Voici vos dieux, Israël, qui vous ont fait sortir d’Egypte !

29Il dressa l’une des statues d’or à Béthel et installa l’autre à Dan12.29 Béthel est un ancien sanctuaire d’Israël (Gn 12.8 ; 28.11-19 ; 35.6-7 ; Jg 20.26-28 ; 1 S 7.16) à une vingtaine de kilomètres au nord de Jérusalem, tout au sud du nouveau royaume. Dan (voir Jg 18.27-31) est tout au nord du pays, près du mont Hermon.. 30Ce fut là un péché. Beaucoup de gens accompagnèrent l’un des veaux jusqu’à Dan. 31Jéroboam fit aussi construire des sanctuaires sur des hauts lieux et il établit prêtres des hommes pris dans la masse du peuple qui n’appartenaient pas à la tribu de Lévi12.31 Parce que la plupart des lévites s’étaient réfugiés auprès de Roboam (2 Ch 11.13-17)..

32Jéroboam institua au quinzième jour du huitième mois une fête semblable à celle qui se célébrait en Juda12.32 Fête semblable à celle des Cabanes, décalée d’un mois (du 7e au 8e mois, mais le même jour). et il offrit lui-même des sacrifices sur l’autel. C’est ainsi qu’il agit à Béthel en offrant des sacrifices aux veaux qu’il avait fait fabriquer. Il établit aussi à Béthel les prêtres des hauts lieux qu’il avait fondés. 33Il se rendit à l’autel qu’il avait érigé à Béthel le quinzième jour du huitième mois, date qu’il avait fixée de sa propre initiative. Il institua une fête pour les Israélites et gravit l’autel pour y offrir des parfums.