Amplified Bible

Job 39

God Speaks of Nature and Its Beings

1“Do you know the time when the wild goats of the rock give birth [to their young]?
Do you observe the calving of the deer?

“Can you count the months that they [a]carry offspring,
Or do you know the time when they give birth?

“They kneel down, they bring forth their young,
They cast out their labor pains.

“Their young ones become strong, they grow up in the open field;
They leave and do not return to them.


“Who sent out the wild donkey free [from dependence on man]?
And who has loosed the bonds of the wild donkey [to survive in the wild],

To whom I gave the wilderness as his home
And the salt land as his dwelling place?

“He scorns the tumult of the city,
And does not hear the shouting of the taskmaster.

“He explores the mountains as his pasture
And searches after every green thing.

“Will the wild ox be willing to serve you,
Or remain beside your manger at night?
10 
“Can you bind the wild ox with a harness [to the plow] in the furrow?
Or will he plow the valleys for you?
11 
“Will you trust him because his strength is great
And leave your labor to him?
12 
“Will you have faith and depend on him to return your grain
And gather it from your threshing floor?

13 
“The [flightless] wings of the ostrich wave joyously;
With the pinion (shackles, fetters) and plumage of love,
14 
For she leaves her eggs on the ground
And warms them in the dust,
15 
Forgetting that a foot may crush them,
Or that the wild beast may trample them.
16 
“She treats her young cruelly, as if they were not hers;
Though her labor is in vain because she is unconcerned [for the safety of her brood],
17 
For God has made her forget wisdom,
And has not given her a share of understanding.
18 
“Yet when she lifts herself [b]on high,
[So swift is she that] she laughs at the horse and his rider.

19 
“Have you given the horse his might?
Have you clothed his neck with quivering and a shaking mane?
20 
“Have you [Job] made him leap like a locust?
The majesty of his snorting [nostrils] is terrible.
21 
“He paws in the valley and rejoices in his strength;
He goes out to meet the weapons [of armed men].
22 
“He laughs at fear and is not dismayed;
And [in battle] he does not turn back from the sword.
23 
“The quiver rattles against him,
[As do] the flashing spear and the lance [of his rider].
24 
“With fierceness and rage he races to devour the ground,
And he does not stand still at the sound of the [war] trumpet.
25 
“As often as the trumpet sounds he says, ‘Aha!’
And he smells the battle from far away,
And senses the thunder of the captains and the war cry.

26 
“Is it by your understanding that the hawk soars,
Stretching his wings toward the south [as winter approaches]?
27 
“Is it at your command that the eagle mounts up
And makes his nest on high [in an inaccessible place]?
28 
“On the cliff he dwells and remains [securely],
Upon the point of the rock and the inaccessible stronghold.
29 
“From there he spies out the prey;
His eyes see it from far away.
30 
“His young ones suck up blood;
And where the slain are, there is he.”

Footnotes

  1. Job 39:2 Lit fulfill.
  2. Job 39:18 Or to flee.

Swedish Contemporary Bible

Job 39

1Kan du jaga byte åt lejonhonan

och stilla lejonungarnas hunger,

2där de kryper ihop i sina hålor

eller ligger och väntar bland snåren?

3Vem är det som skaffar mat åt korpen,

när dess ungar skriker till Gud

och flaxar omkring hungriga?

4Vet du när[a] stengeten föder sina ungar,

och vakar du över hindens kalvning?

5Räknar du hur många månader de går havande,

vet du tiden när de ska föda?

6De böjer sig ner, föder sina ungar

och blir av med sin plåga.

7Deras ungar växer upp på de öppna fälten och blir starka.

De ger sig iväg och kommer aldrig mer tillbaka.

8Vem är det som släpper vildåsnan fri,

vem knyter upp dess band?

9Jag har gett den öknen som hem

och saltslätterna att bo på.

10Den ler åt stadens buller

och slipper höra pådrivarens rop.

11Bergskedjorna är dess betesmark.

Där söker den efter allt som är grönt.

12Skulle vildoxen vilja bli din tjänare?

Skulle den stanna vid din krubba om natten?

13Skulle du kunna hålla vildoxen framför plogen?

Skulle den dra harven efter dig i dalarna?

14Vågar du lita på den för dess enorma styrka,

överlåta ditt tunga arbete åt den?

15Kan du lita på att den för hem din skörd

och samlar den på tröskplatsen?

16Strutsen flaxar glatt med sina vingar,

men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.[b]

17Den lägger sina ägg på marken,

låter dem värmas i sanden

18och tänker inte på att någon kan trampa på dem

och vilda djur kan krossa dem.

19Den är hård mot sina ungar,

precis som om de inte var dess egna

och bryr sig inte om sin möda,

som var förgäves,

20för Gud har inte utrustat den med vishet

eller gett den förstånd.

21Men så snart den reser sig upp för att springa

skrattar den både åt häst och ryttare.

22Har du gett hästen dess styrka

eller klätt dess nacke med den yviga manen?

23Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan

och sprida skräck med sitt stolta frustande?

24Den skrapar med hoven,

gläds över sin styrka

och rusar fram mot väpnade styrkor.

25Den skrattar åt rädslan och fruktar inget,

den ryggar inte tillbaka för svärdet.

26Runt omkring den viner pilar

och slår blixtrande spjut och lans.[c]

27Den skakar och är upphetsad,

rusar över terrängen,

in i striden när stridssignalen ljuder.

28Vid hornstöten gnäggar den högt,

vädrar strid redan på avstånd,

kommandorop och stridslarm.

29Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe

och breder ut sina vingar mot söder?

30Är det på din befallning som örnen flyger omkring

och bygger sitt bo på hög höjd?

31Där bor den på klippan och tillbringar sin natt,

med klippbranten som sin fästning.

32Därifrån spanar den in sitt byte

och upptäcker det på långt håll.

33Dess ungar frossar i blod,

för där det slagna ligger, där finns örnen.

34Herren svarade Job:

35”Vill du tvista med den Väldige,

visa honom till rätta?

Nu får Guds anklagare svara honom!”

Jobs svar

36Då svarade Job Herren:

37Jag är ingenting,

hur skulle jag kunna finna några svar?

Jag sätter handen för munnen.

38Jag har talat både en gång och två gånger,

men inte kunnat svara.

Nu säger jag inget mer.

Footnotes

  1. 39:4 Eller: hur.
  2. 39:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 39:26 Tanken kan också vara att vid hästens sida rasslar (det hebreiska ordet betyder både vina och rassla ) pilar och blixtrar spjut och lans.