Okùn ìwọ̀n ti Jerusalẹmu
1Mó si tún gbé ojú mi, sókè, mo sì wò, sì kíyèsi i, ọkùnrin kan ti o mú okùn ìwọ̀n lọ́wọ́ rẹ̀. 2Mo sí wí pé, “Níbo ni ìwọ ń lọ?”
O sí wí fún mí pé, “Láti wọn Jerusalẹmu, láti rí iye ìbú rẹ̀, àti iye gígùn rẹ̀.”
3Sì kíyèsi i, angẹli tí ó ń bá mi sọ̀rọ̀ jáde lọ, angẹli mìíràn si jáde lọ pàdé rẹ̀. 4Ó si wí fún un pé, “Sáré, sọ fún ọ̀dọ́mọkùnrin yìí wí pé, ‘A ó gbé inú Jerusalẹmu bi ìlú ti kò ní odi, nítorí ọ̀pọ̀ ènìyàn àti ohun ọ̀sìn inú rẹ̀. 5Olúwa wí pé, Èmí ó sì jẹ́ odi iná fún un yíká, èmi ó sì jẹ́ ògo láàrín rẹ̀.’
6“Wá! Wá! Sá kúrò ni ilẹ̀ àríwá, ni Olúwa wí; nítorí pé bí afẹ́fẹ́ mẹ́rin ọ̀run ni mo tú yín káàkiri,” ni Olúwa wí.
7“Gbà ara rẹ̀ sílẹ̀, ìwọ Sioni, ìwọ tí ó ń bà ọmọbìnrin Babeli gbé.” 8Nítorí báyìí ni Olúwa àwọn ọmọ-ogun wí: “Lẹ́yìn ògo rẹ̀ ni a ti rán mi sí àwọn orílẹ̀-èdè tí ń kó yin: nítorí ẹni tí ó tọ́ yin, ó tọ́ ọmọ ojú rẹ̀. 9Nítorí kíyèsi i, èmi ó gbọn ọwọ́ mi sí orí wọn, wọn yóò sì jẹ́ ìkógun fún ìránṣẹ́ wọn: ẹ̀yin yóò sì mọ̀ pé, Olúwa àwọn ọmọ-ogun ni ó rán mi.
10“Kọrin kí o sì yọ̀, ìwọ ọmọbìnrin Sioni: Nítorí èmi ń bọ̀ àti pé èmi yóò sì gbé àárín rẹ,” ni Olúwa àwọn ọmọ-ogun wí. 11“Ọ̀pọ̀lọpọ̀ orílẹ̀-èdè ni yóò dàpọ̀ mọ́ Olúwa ní ọjọ́ náà, wọn yóò sì di ènìyàn mi: èmi yóò sì gbé àárín rẹ, ìwọ yóò sì mọ̀ pé, Olúwa àwọn ọmọ-ogun ni ó rán mi sí ọ. 12Olúwa yóò sì jogún Juda ìní rẹ̀, ni ilẹ̀ mímọ́, yóò sì tún yan Jerusalẹmu. 132.13: Hk 2.20; Sf 1.7.Ẹ̀ dákẹ́, gbogbo ẹran-ara níwájú Olúwa: nítorí a jí i láti ibùgbé mímọ́ rẹ̀ wá.”
Mannen med mätsnöret
1När jag lyfte blicken fick jag se en man som hade ett mätsnöre i handen. 2”Vart är du på väg?” frågade jag honom.
Han svarade: ”Till Jerusalem, för att mäta dess bredd och längd.”
3Då gick ängeln som talade med mig iväg, och en annan ängel kom emot honom 4och sa: ”Skynda dig och säg till den unge mannen där: ’Jerusalem ska bli en stad utan murar, på grund av det stora antalet människor och djur där. 5Jag själv, säger Herren, ska vara en eldsmur omkring staden, och jag ska vara dess härlighet därinne.’
Herrens kallelse
6Kom, kom! Fly från landet i norr, säger Herren, för jag har skingrat er i alla väderstreck, säger Herren.
7Kom, Sion! Fly, du som bor hos dotter Babylon!” 8För så säger härskarornas Herre: ”Efter sin härlighet har han sänt mig2:8 Grundtextens innebörd är oviss. om folken som plundrat er: –Den som rör vid er rör vid min2:8 Enligt ett rättelseförslag: hans (sannolikt för att det inte skulle låta som om HERREN hade sänt HERREN). ögonsten–. 9Ja, jag ska lyfta min hand mot dem, och de ska bli ett byte för sina slavar. Då ska ni inse att härskarornas Herre har sänt mig.
10Ropa och var glad, dotter Sion! Jag kommer för att bo hos dig, säger Herren. 11Vid den tiden ska många folk sluta sig till Herren och bli mitt folk. Jag ska bo hos dig. Då ska du inse att härskarornas Herre har sänt mig till dig. 12Herren ska ärva Juda som sin del av den heliga marken och än en gång utvälja Jerusalem. 13Var stilla inför Herren, hela mänskligheten, för han har rest sig från sin heliga boning.”
