Ọ̀rọ̀ Elihu
1Bẹ́ẹ̀ ni àwọn ọkùnrin mẹ́tẹ̀ẹ̀ta wọ̀nyí dákẹ́ láti dá Jobu lóhùn, nítorí ó ṣe olódodo lójú ara rẹ̀. 2Nígbà náà ni inú bí Elihu ọmọ Barakeli ará Busi, láti ìbátan ìdílé Ramu; ó bínú si Jobu nítorí ti ó dá ara rẹ̀ láre kàkà ki ó dá Ọlọ́run láre. 3Inú sì bí i sí àwọn ọ̀rẹ́ rẹ̀ mẹ́tẹ̀ẹ̀ta, nítorí tí wọn kò rí ọ̀nà láti dá Jobu lóhùn bẹ́ẹ̀ ni wọ́n dá Jobu lẹ́bi. 4Ǹjẹ́ Elihu ti dúró títí tí Jobu fi sọ̀rọ̀ tán nítorí tí àwọn wọ̀nyí dàgbà ju òun lọ ní ọjọ́ orí. 5Nígbà tí Elihu rí i pé ìdáhùn ọ̀rọ̀ kò sí ní ẹnu àwọn ọkùnrin mẹ́tẹ̀ẹ̀ta wọ̀nyí nígbà náà ni ó bínú.
6Elihu, ọmọ Barakeli, ará Busi, dáhùn ó sì wí pé:
“Ọmọdé ni èmi,
àgbà sì ní ẹ̀yin;
ǹjẹ́ nítorí náà ní mo dúró,
mo sì ń bẹ̀rù láti fi ìmọ̀ mi hàn yin.
7Èmi wí pé ọjọ́ orí ni ìbá sọ̀rọ̀,
àti ọ̀pọ̀lọpọ̀ ọdún ní ìbá kọ́ ni ní ọgbọ́n.
8Ṣùgbọ́n ẹ̀mí kan ní ó wà nínú ènìyàn
àti ìmísí Olódùmarè ní ì sì máa fún wọn ní òye.
9Ènìyàn ńláńlá kì í ṣe ọlọ́gbọ́n,
Bẹ́ẹ̀ ni àwọn àgbà ní òye ẹ̀tọ́ kò yé.
10“Nítorí náà ní èmí ṣe wí pé: Ẹ dẹtí sílẹ̀ sí mi;
èmí pẹ̀lú yóò fi ìmọ̀ mi hàn.
11Kíyèsi i, èmí ti dúró de ọ̀rọ̀ yín;
Èmi fetísí àròyé yín,
nígbà tí ẹ̀yin ń wá ọ̀rọ̀ ti ẹ̀yin yóò sọ;
12àní, mo fiyèsí yín tinútinú.
Sì kíyèsi i, kò sí ẹnìkan nínú yín tí ó le já Jobu ní irọ́;
tàbí tí ó lè dá a lóhùn àríyànjiyàn rẹ̀!
13Kí ẹ̀yin kí ó má ṣe wí pé, ‘Àwa wá ọgbọ́n ní àwárí;
Ọlọ́run ni ó lè bì í ṣubú kì í ṣe ènìyàn.’
14Bí òun kò ti sọ̀rọ̀ sí mi,
bẹ́ẹ̀ ni èmi kì yóò fi ọ̀rọ̀ yín dá a lóhùn.
15“Ẹnu sì yà wọ́n, wọn kò sì dáhùn mọ́,
wọ́n ṣíwọ́ ọ̀rọ̀ í sọ.
16Mo sì retí, nítorí wọn kò sì fọhùn, wọ́n dákẹ́ jẹ́ẹ́;
wọn kò sì dáhùn mọ́.
17Bẹ́ẹ̀ ni èmí ó sì dáhùn nípa ti èmi,
èmí pẹ̀lú yóò sì fi ìmọ̀ mi hàn.
18Nítorí pé èmi kún fún ọ̀rọ̀ sísọ,
ẹ̀mí ń rọ̀ mi ni inú mi.
19Kíyèsi i, ikùn mi dàbí ọtí wáìnì, tí kò ní ojú-ìhò;
ó múra tán láti bẹ́ bí ìgò-awọ tuntun.
20Èmí ó sọ, kí ara kí ó le rọ̀ mí,
èmí ó sí ètè mi, èmí ó sì dáhùn.
21Lóòtítọ́ èmi kì yóò ṣe ojúsàájú sí ẹnìkankan,
bẹ́ẹ̀ ni èmí kì yóò sì ṣe ìpọ́nni fún ẹnìkan.
22Nítorí pé èmí kò mọ̀ ọ̀rọ̀ ìpọ́nni í sọ ní ṣíṣe bẹ́ẹ̀,
Ẹlẹ́dàá mi yóò mú mi kúrò lọ́gán.
En ung man förmanar Job
(32:1—37:24)
Den unge Elihu tillrättavisar de äldre vännerna
1De tre männen slutade nu att svara Job, därför att han betraktade sig som rättfärdig. 2Elihu, Barakels son från Bus, av Rams släkt, greps av vrede mot Job därför att han menade sig ha rätt mot Gud. 3Men han blev också vred på Jobs tre vänner, som inte kunde svara något som visade Jobs skuld. 4Elihu hade väntat på sin tur att tala till Job, eftersom de andra var äldre än han. 5Men när han såg att de inte hade något mer att komma med, greps han av vrede.
6Elihu från Bus, Barakels son, började tala:
Jag är ung, och ni är gamla.
Därför tvekade jag
och vågade inte säga er vad jag visste.
7Jag tänkte: ”Låt åldern tala
och de många åren lära ut vishet.”
8Men det är anden i människan,
den Väldiges andedräkt,
som gör henne förståndig.
9Det är inte bara de i hög ålder som är visa,
inte bara gamla som vet vad som är rätt.
10Därför säger jag: Lyssna till mig!
Också jag vill framföra vad jag vet.
11Jag har väntat medan ni talat,
lyssnat på ert resonemang,
när ni letat efter ord.
12Jag har lyssnat uppmärksamt på er,
men ingen av er har lyckats motbevisa Job,
ingen av er har kunnat bemöta hans argument.
13Säg inte: ”Vi har funnit visheten:
Gud, inte en människa, kan besegra honom.”
14Han riktade aldrig sina ord mot mig,
och jag tänker inte svara med era argument.
15De är bestörta
och har inget mer att komma med,
de saknar ord.
16Ska då jag behöva vänta
när de ingenting kan säga,
när de står där utan att kunna svara?
17Nej, även jag vill säga mitt,
tala om vad jag vet.
18Jag har mycket att säga,
och anden inom mig driver mig.
19Mitt inre är som en vinsäck på bristningsgränsen,
som nya vinsäckar som håller på att sprängas.
20Jag måste få tala för att få lättnad,
jag måste få öppna min mun och ge mina svar.
21Jag ska inte vara partisk mot någon,
inte heller försöka smickra någon,
22för smickra kan jag inte –
då skulle min Skapare rycka bort mig.
