Ọ̀rọ̀ ọgbọ́n àti òye Jobu
1Nítòótọ́, koto fàdákà ń bẹ,
àti ibi tí wọ́n ti máa ń da wúrà.
2Nínú ilẹ̀ ni à ń gbé ń wa irin,
bàbà ni a sì ń dà láti inú òkúta wá.
3Ènìyàn ni ó fi òpin si òkùnkùn,
ó sì ṣe àwárí ìṣúra
láti inú òjìji ikú sí ìhà gbogbo.
4Wọ́n wa ihò ilẹ̀ tí ó jì sí àwọn tí ń gbé òkè,
àwọn tí ẹsẹ̀ ènìyàn gbàgbé wọ́n rọ́ sí ìsàlẹ̀,
wọ́n rọ́ sí ìsàlẹ̀ jìnnà sí àwọn ènìyàn.
5Bí ó ṣe ti ilẹ̀ ni, nínú rẹ̀ ni oúnjẹ ti ń jáde wá,
àti ohun tí ó wà ní ìsàlẹ̀ ni ó yí padà bi iná
6Òkúta ibẹ̀ ni ibi òkúta Safire,
o sì ní erùpẹ̀ wúrà.
7Ipa ọ̀nà náà ni ẹyẹ kò mọ̀,
àti ojú gúnnugún kò rí i rí;
8Àwọn ẹranko agbéraga kò rìn ibẹ̀ rí,
bẹ́ẹ̀ ni kìnnìún tí ń ké ramúramù kò kọjá níbẹ̀ rí.
9Ó fi ọwọ́ rẹ̀ lé akọ òkúta,
ó yí òkè ńlá po láti ìdí rẹ̀ wá.
10Ó sì la ipa odò ṣíṣàn nínú àpáta,
ojú inú rẹ̀ sì rí ohun iyebíye gbogbo.
11Ó sì ṣe ìṣàn odò kí ó má ṣe kún àkúnya,
ó sì mú ohun tí ó pamọ́ hàn jáde wá sí ìmọ́lẹ̀.
12Ṣùgbọ́n níbo ni á ó gbé wá ọgbọ́n rí,
níbo sì ni òye ń gbe?
13Ènìyàn kò mọ iye rẹ̀,
bẹ́ẹ̀ ni a kò le è rí i ní ilẹ̀ àwọn alààyè.
14Ọ̀gbun wí pé, “Kò sí nínú mi”;
omi Òkun sì wí pé, “Kò si nínú mi.”
15A kò le è fi wúrà rà á,
bẹ́ẹ̀ ni a kò le è fi òṣùwọ̀n wọn fàdákà ní iye rẹ̀.
16A kò le è fi wúrà ofiri,
tàbí òkúta óníkìsì iyebíye, tàbí òkúta Safire díye lé e.
17Wúrà àti òkúta kristali kò tó ẹgbẹ́ rẹ̀;
bẹ́ẹ̀ ni a kò le è fi ohun èlò wúrà ṣe pàṣípàrọ̀ rẹ̀.
18A kò lè dárúkọ iyùn tàbí òkúta jasperi;
iye ọgbọ́n sì ju iyùn lọ.
19Òkúta topasi ti Kuṣi kò tó ẹgbẹ́ rẹ̀;
bẹ́ẹ̀ ni a kò le fi wúrà dáradára díwọ̀n iye rẹ̀.
20Níbo ha ni ọgbọ́n ti jáde wá?
Tàbí níbo ni òye ń gbé?
21A rí i pé, ó fi ara sinko kúrò ní ojú àwọn alààyè gbogbo,
ó sì fi ara sin fún ẹyẹ ojú ọ̀run.
22Ibi ìparun àti ikú wí pé,
àwa ti fi etí wa gbúròó rẹ̀.
23Ọlọ́run ni ó mọ òye ipa ọ̀nà rẹ̀,
òun ni ó sì mọ ibi tí ó ń gbé.
24Nítorí pé ó wòye dé òpin ayé,
ó sì rí gbogbo ìsàlẹ̀ ọ̀run,
25Láti dà òṣùwọ̀n fún afẹ́fẹ́,
ó sì fi òṣùwọ̀n wọ́n omi.
26Nígbà tí ó pàṣẹ fún òjò,
tí ó sì la ọ̀nà fún mọ̀nàmọ́ná àrá,
27Nígbà náà ni ó rí i, ó sì sọ ọ́ jáde;
ó pèsè rẹ̀ sílẹ̀, ó sì ṣe ìwádìí rẹ̀ rí.
28Àti fún ènìyàn ni ó wí pé,
“Kíyèsi i, ẹ̀rù Olúwa èyí ni ọgbọ́n,
àti láti jáde kúrò nínú ìwà búburú èyí ni òye.”
Vishetens tal 28:0 Eftersom talets abstrakta och reflekterande ton inte stämmer överens med någon av personerna, antas det vara ett stycke som står utanför dialogen. Dess funktion är att överbrygga och binda ihop dialogen med de följande grupperna av tal.
1Det finns gruvor med silver
och platser där guld renas,
2man gräver fram järn ur jorden
och smälter koppar ur malm.
3Människan sätter en gräns för mörkret,
tränger in sig i det yttersta djupet,
till stenen i den svartaste natten.
4Långt från människoboningar spränger man schakt,
där ingen går svingar man sig över avgrunden,
långt borta från människor.28:4 Grundtextens innebörd är osäker.
5Jorden som ger föda
förvandlas där nere som av eld.
6Safirer kommer från dess stenar,
och guldklimpar finns i gruset.
7Ingen rovfågel känner till den dolda stigen,
den kan inget falköga upptäcka.
8Inget stolt rovdjur har någonsin trampat på den,
inget lejon har gått där.
9Men människan kan ge sig på den hårda klippan
och vända berggrunden ut och in.
10Hon spränger tunnlar in i klipporna
och ser med egna ögon alla slags dyrbara skatter.
11Hon dämmer upp vattenströmmar
och för upp i ljuset det som var dolt.
12Men var kan man finna visheten?
Var finns insiktens boning?
13Hon vet inte dess boplats28:13 Eller värde, som ordet ofta översätts.,
och man finner den inte i de levandes land.
14”Här finns den inte”, säger djupet,
och havet svarar: ”Inte heller här finns den.”
15Visheten kan inte köpas för guld,
och silver kan inte vägas för betalning för den,
16inte heller kan den köpas för guld från Ofir
eller för dyrbar onyx eller safir.
17Den är värdefullare än guld och kristall,
den kan inte bytas ut mot juveler infattade i guld.
18Korall och kristall kan inte nämnas,
och visheten är mer värd än rubiner.
19Topas från Kush kan inte mäta sig med den,
och inte heller kan den köpas med renaste guld.
20Varifrån kommer då visheten?
Var bor förmågan att förstå?
21Den är gömd för allt levande,
inte ens fåglarna i skyn kan se den.
22Avgrunden och döden säger:
”Vi har bara hört ryktas om den.”
23Bara Gud känner vägen till den,
han vet var dess boning är.
24Hans blick når jordens ändar,
han ser allt under himlen.
25Han vägde upp vinden,
han bestämde måtten för vattnen.
26Han gav regnet dess lagar
och visade blixten dess väg.
27Han såg då på visheten,
granskade den,
ställde fram den och utforskade den.28:27 Grundtextens innebörd är osäker.
28Och han sa till människan:
”Att frukta Herren är vishet,
och att fly det onda är förstånd.”
