Èsì Jobu
1Ìgbà náà ni Jobu sì dáhùn wí pé:
2“Àní lónìí ni ọ̀ràn mi korò;
ọwọ́ mí sì wúwo sí ìkérora mi.
3Háà! èmi ìbá mọ ibi tí èmí ìbá wá
Ọlọ́run rí, kí èmí kí ó tọ̀ ọ́ lọ sí ibùgbé rẹ̀!
4Èmi ìbá sì to ọ̀ràn náà níwájú rẹ̀,
ẹnu mi ìbá sì kún fún àròyé.
5Èmi ìbá sì mọ ọ̀rọ̀ tí òun ìbá fi dá
mi lóhùn; òye ohun tí ìbáwí a sì yé mi.
6Yóò ha fi agbára ńlá bá mi wíjọ́ bí?
Àgbẹdọ̀, kìkì pé òun yóò sì kíyèsi mi.
7Níbẹ̀ ni olódodo le è bá a wíjọ́,
níwájú rẹ̀ bẹ́ẹ̀ ni èmi yóò sì bọ́ ni ọwọ́ onídàájọ́ mi láéláé.
8“Sì wò ó, bí èmi bá lọ sí iwájú,
òun kò sí níbẹ̀, àti sí ẹ̀yìn, èmi kò sì rí òye rẹ̀:
9Ni apá òsì bí ó bá ṣiṣẹ́ níbẹ̀, èmi kò rí i,
ó fi ara rẹ̀ pamọ́ ni apá ọ̀tún, tí èmi kò le è rí i.
10Ṣùgbọ́n òun mọ ọ̀nà tí èmi ń tọ̀,
nígbà tí ó bá dán mí wò, èmi yóò jáde bí wúrà.
11Ẹsẹ̀ mí ti tẹ̀lé ipasẹ̀ ìrìn rẹ̀;
ọ̀nà rẹ̀ ni mo ti kíyèsi, tí ń kò sì yà kúrò.
12Bẹ́ẹ̀ ni èmi kò padà sẹ́yìn kúrò nínú òfin ẹnu rẹ̀,
èmi sì pa ọ̀rọ̀ ẹnu rẹ̀ mọ́ ju oúnjẹ òòjọ́ lọ.
13“Ṣùgbọ́n onínú kan ni òun, ta ni yóò sì yí i padà?
Èyí tí ọkàn rẹ̀ sì ti fẹ́, èyí náà ní í ṣe.
14Nítòótọ́ ohun tí a ti yàn fún mi ní í ṣe;
ọ̀pọ̀lọpọ̀ irú ohun bẹ́ẹ̀ ni ó wà ní ọwọ́ rẹ̀.
15Nítorí náà ni ara kò ṣe rọ̀ mí níwájú rẹ̀;
nígbà tí mo bá rò ó, ẹ̀rù a bà mi.
16Nítorí pé Ọlọ́run ti pá mi ní àyà,
Olódùmarè sì ń dààmú mi.
17Nítorí tí a kò tí ì ké mi kúrò níwájú òkùnkùn,
bẹ́ẹ̀ ni kò pa òkùnkùn biribiri mọ́ kúrò níwájú mi.
Job vet inte vart han ska vända sig
1Job svarade:
2Också idag är min klagan bitter,
hans23:2 Egentligen min; här följer översättningen Septuaginta m.fl., eftersom sammanhanget tyder på att Job klagar över att Guds hand vilar tung på honom. hand är tung, och jag suckar.
3Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna honom,
så att jag kunde gå till hans boning!
4Då skulle jag lägga fram min sak
och fylla min mun med argument.
5Då skulle jag få veta vad han kan svara mig,
begrunda vad han har att säga mig.
6Skulle han bemöta mig med sin storhet?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7Den uppriktige skulle då få lägga fram sin sak för honom,
och jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.
8Men om jag söker honom i öster är han inte där,
och går jag åt väster finns han inte där heller.
9Är han verksam i norr ser jag det inte,
beger han sig söderut finner jag honom inte.
10Men han vet vilken väg jag går,
och om han prövar mig
ska jag framstå som guld.
11Jag har hållit mig till hans fotspår och följt hans väg.
Jag har inte vikit av åt något håll.
12Jag har inte förkastat hans uttalade bud
utan bevarat hans ord som mer värdefulla än mitt dagliga bröd.
13Men han är den ende,
och vem kan motstå honom?
Vad han än vill göra, det gör han.
14Därför kommer han att fullborda vad han beslutat om mig
och mycket mer av samma slag.
15Därför känner jag fruktan inför honom,
och jag blir skräckslagen när jag tänker på allt det här.
16Gud gör mig rädd,
den Väldige får mig att bäva.
17Men ändå får mörkret inte alldeles tysta mig,
det ogenomträngliga mörkret som täcker mig.23:17 Grundtextens innebörd är osäker.
