Ìdáhùn Jobu fún Elifasi
1Ìgbà náà ní Jobu dáhùn, ó sì wí pé:
2“Èmi ti gbọ́ irú ohun púpọ̀ bẹ́ẹ̀ rí
ayọnilẹ́nu onítùnú ènìyàn ní gbogbo yín.
3Ọ̀rọ̀ asán lè ni òpin?
Tàbí kí ni ó gbó ọ láyà tí ìwọ fi dáhùn?
4Èmi pẹ̀lú le sọ bí ẹ̀yin;
bí ọkàn yín bá wà ní ipò ọkàn mi,
èmi le sọ ọ̀rọ̀ dáradára púpọ̀ sí yín ní ọrùn,
èmi a sì mi orí mi sí i yín.
5Èmi ìbá fi ọ̀rọ̀ ẹnu mi gbà yín ni
ìyànjú, àti ṣíṣí ètè mi ìbá sì tu ìbìnújẹ́ yín.
6“Bí èmi tilẹ̀ sọ̀rọ̀, ìbìnújẹ́ mi kò lọ;
bí mo sì tilẹ̀ dákẹ́, níbo ni ìtùnú mí ko kúrò?
7Ṣùgbọ́n nísinsin yìí, ó dá mi lágara;
Ìwọ Ọlọ́run mú gbogbo ẹgbẹ́ mi takété.
8Ìwọ fi ìhunjọ kùn mí lára, èyí tí o jẹ́rìí tì mí;
àti rírù tí ó hàn lára mi, ó jẹ́rìí tì mí ní ojú.
9Ọlọ́run fi i ìbínú rẹ̀ fà mí ya, ó sì gbóguntì mí;
ó pa eyín rẹ̀ keke sí mi,
ọ̀tá mi sì gbójú rẹ̀ sí mi.
10Wọ́n ti fi ẹnu wọn yẹ̀yẹ́ mi;
Wọ́n gbá mi ní ẹ̀rẹ̀kẹ́ ni ìgbá ẹ̀gàn;
Wọ́n kó ara wọn pọ̀ sí mi.
11Ọlọ́run ti fi mí lé ọwọ́ ẹni
búburú, ó sì mú mi ṣubú sí ọwọ́ ènìyàn ìkà.
12Mo ti jókòó jẹ́ẹ́, ṣùgbọ́n ó fà mí já;
ó sì dì mí ni ọrùn mú, ó sì gbọ̀n mí túútúú,
ó sì gbé mi kalẹ̀ láti ṣe ààmì ìtafàsí rẹ̀;
13àwọn tafàtafà rẹ̀ dúró yí mi káàkiri.
Ó là mí láyà pẹ̀rẹ̀, kò si dá sí,
ó sì tú òróòro ara mi dà sílẹ̀.
14Ìbàjẹ́ lórí ìbàjẹ́ ní ó fi bà mí jẹ́;
ó súré kọlù mi bí jagunjagun.
15“Mo rán aṣọ ọ̀fọ̀ bò ara mi,
mo sì rẹ̀ ìwo mi sílẹ̀ nínú erùpẹ̀.
16Ojú mi ti pọ́n fún ẹkún,
òjìji ikú sì ṣẹ́ sí ìpéǹpéjú mi.
17Kì í ṣe nítorí àìṣòótọ́ kan ní ọwọ́
mi; àdúrà mi sì mọ́ pẹ̀lú.
18“Háà! Ilẹ̀ ayé, ìwọ má ṣe bò ẹ̀jẹ̀ mi,
kí ẹkún mi má ṣe wà ní ipò kan.
19Ǹjẹ́ nísinsin yìí kíyèsi i, ẹlẹ́rìí mi ń bẹ ní ọ̀run,
ẹ̀rí mi sì ń bẹ lókè ọ̀run.
20Àwọn ọ̀rẹ́ mi ń fi mí ṣẹ̀sín,
ṣùgbọ́n ojú mi ń da omijé sọ́dọ̀ Ọlọ́run;
21Ìbá ṣe pé ẹnìkan le è máa ṣe alágbàwí fún ẹnìkejì lọ́dọ̀ Ọlọ́run,
bí ènìyàn kan ti í ṣe alágbàwí fún ẹnìkejì rẹ̀.
22“Nítorí nígbà tí iye ọdún díẹ̀ rékọjá tán,
nígbà náà ni èmi ó lọ sí ibi tí èmi kì yóò padà bọ̀.
Job ber om tröst och uppmuntran
1Då svarade Job:
2Jag har hört allt det här förut.
Ni är eländiga tröstare allihop.
3Ska du aldrig sluta upp med att prata i vädret?
Vad är det som får dig att fortsätta?
4Men kanske skulle jag tala som ni
om våra roller var ombytta,
komma med långa utläggningar
och skaka på huvudet åt er.
5Jag skulle dock uppmuntra er, trösta,
försöka ge lindring.
6Men hur mycket jag än talar,
lindras inte min smärta.
Om jag tiger, släpper den inte.
7Han har tömt mig på all min kraft
och tagit min familj från mig.16:7 Grundtextens innebörd är osäker.
8Du har bundit mig – och det vittnar mot mig.
Min magra gestalt anklagar mig.
9Han jagar mig och sliter sönder mig i vrede.
Han biter ihop tänderna mot mig
och sänder hätska blickar mot mig.
10De har öppnat sin mun mot mig i hån.
De slår mig på kinden
och sammangaddar sig mot mig.
11Gud har överlämnat mig åt de ogudaktiga,
kastat mig i de ondas hand.
12Jag levde lugnt och stilla,
men han bröt ner mig.
Han tog mig i nackskinnet
och krossade mig
och gjorde mig till sin måltavla.
13Hans bågskyttar omger mig,
och genomborrar skoningslöst mina njurar,
så att min galla rinner ut på marken.
14Gång på gång anfaller han mig
och rusar emot mig som en krigare.
15Jag har sytt säcktyg för min hud
och sänker ner mitt ansikte16:15 Ordagrant: mitt horn, som ofta är ett poetiskt uttryck för bl.a. ära. Se t.ex. not till 2 Sam 22:36. i stoftet.
16Mitt ansikte är rött av gråt,
och runt mina ögon finns en djup skugga.
17Ändå är mina händer fria från våld
och min bön ren.
18Du jord, täck inte över mitt blod!
Låt mitt rop aldrig läggas till vila.
19Redan nu har jag mitt vittne i himlen.
Min försvarare finns där uppe i det höga.
20Mina vänner gör mig till åtlöje,16:20 Avsnittet är svårtolkat, och vänner kan antingen vara en parentetisk utsaga, eller om det tolkas som singularis (som många översättningar gör), är det en fortsättning på v. 19 och kan ev. översättas: Min vän är min medlare när jag utgjuter mina tårar inför Gud, och han ber för människan inför Gud som en människa ber för en annan.
mitt öga fäller tårar inför Gud.
21Han vädjar för en människa inför Gud,
som ett människobarn vädjar för sin nästa.
22Om bara några år ska jag börja den vandring
från vilken jag aldrig återvänder.
