เอเสเคียล 31 – TNCV & NUB

Egyptens högmod

1I det elfte året, på första dagen i tredje månaden kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, säg till farao, kungen av Egypten, och till hela hans här: ’Med vem kan man jämföra dig i din storhet?

3Se på Assyrien31:3 Ev. en cypress, om man antar att en bokstav fallit bort, och i så fall är det Egypten som beskrivs. Verserna 3-16 tycks dock handla om Assyriens storhetstid och fall som beskrivs för farao.,

en ceder på Libanon,

med vackra grenar

och en krona som gav skugga,31:3 Grundtextens innebörd är osäker.

så hög

att dess topp sköt upp bland molnen.

4Vattnet gav den näring,

djupa källor31:4 Mer ordagrant djupet, samma ord som används i 1 Mos 1:2, de vatten som finns under jordytan. fick den att växa stor.

De lät sina flöden strömma

kring platsen där den växte,

de sände ut sina flöden

till alla markens träd.

5Den sträckte sig högre

än alla andra träd på marken

och fick ett kraftigt grenverk och långa kvistar

på grund av den rikliga tillgången på vatten.

6Alla himlens fåglar

byggde bo bland grenarna,

och under dem

födde markens djur sina ungar.

I dess skugga

bodde alla de stora folken.

7Den var majestätiskt vacker,

med vidsträckta grenar,

för dess rötter sträckte sig ner

till rikliga vatten.

8Ingen ceder i Guds trädgård

kunde mäta sig med den.

Ingen cypress hade sådana grenar

och ingen platan ett sådant lövverk.

Inget träd i Guds trädgård

kunde mäta sig med den i skönhet.

9Jag hade gjort den så skön,

med dess rikliga lövverk,

att alla andra träd i Guds trädgård

måste avundas den.

10Så säger Herren, Herren: Eftersom den växte så hög och sköt upp sin topp bland molnen, och eftersom den greps av högfärd för sin höjd, 11överlämnade jag den åt en härskare över folken. Han behandlade den som dess ondska förtjänade. Jag hade förskjutit den. 12Främlingar, de grymmaste av folk, högg ner den och lät den ligga. Dess grenar låg utspridda överallt i bergen och dalarna, de låg sönderbrutna i landets bäckar. Alla jordens folk som hade bott under dess skugga övergav den och lät den ligga. 13Himlens fåglar har byggt sina bon i det fallna trädet och markens djur lagt sig bland grenarna. 14Därför ska aldrig mer några träd som växer vid vatten vara högmodiga över sin höjd och skjuta upp sin topp bland molnen, inga välvattnade träd, hur höga de än blir. De är alla bestämda till att dö och måste ner i jorden, tillsammans med de människor som lagts i graven.

15Så säger Herren, Herren: Den dag den störtade ner i dödsriket lät jag djupet klä sig i sorg för dess skull och hålla tillbaka sina flöden, och dess rikliga vatten sinade. Jag klädde Libanon i sorgdräkt, och alla dess träd vissnade. 16Jag fick folken att darra när det föll ner i dödsriket, tillsammans med dem som gått ner i graven. Det blev till tröst för alla Edens träd djupt nere i jorden, de bästa och mest utsökta i Libanon, alla de som hade gott om vatten. 17Också de hade tillsammans med den gått ner till dödsriket, till dem som dödats med svärd, dess allierade, som bott i dess skugga bland folken.

18Vilket av Edens alla träd kan du jämföras med i härlighet och majestät? Likafullt ska du störtas till jorden där nere, tillsammans med Edens träd. Du ska ligga där bland de oomskurna, bland dem som dödats med svärd.

Så ska det gå för farao och hela hans här, säger Herren, Herren.’ ”