กฎระเบียบเกี่ยวกับโรคติดต่อทางผิวหนัง
1องค์พระผู้เป็นเจ้าตรัสกับโมเสสและอาโรนว่า 2“หากผู้ใดเกิดอาการบวมที่ผิวหนัง หรือเป็นผื่น หรือมีรอยด่าง ให้สงสัยว่าเป็นโรคติดต่อทางผิวหนัง13:2 โดยปกติแปลว่า โรคเรื้อน แต่คำภาษาฮีบรูอาจหมายถึง โรคผิวหนังต่างๆ ไม่จำเป็นต้องหมายถึงโรคเรื้อนเท่านั้น เช่นเดียวกับข้ออื่นๆ ในบทนี้ จะต้องนำผู้นั้นมาพบปุโรหิตอาโรนหรือบุตรชาย13:2 หรือลูกหลานคนหนึ่งคนใดของอาโรนที่เป็นปุโรหิต 3ปุโรหิตจะต้องตรวจดูรอยโรคของผู้นั้น หากขนบนผิวหนังบริเวณนั้นเปลี่ยนเป็นสีขาวและรอยโรคนี้ลามลึก13:3 หรือต่ำลงไปจากผิวหนังส่วนอื่นๆเช่นเดียวกับข้ออื่นๆ ในบทนี้กว่าผิวหนังลงไป แสดงว่าเป็นโรคติดต่อทางผิวหนัง ปุโรหิตจะประกาศว่าเขาเป็นมลทินตามระเบียบพิธี 4แต่หากผิวหนังบริเวณนี้เป็นด่างแต่ไม่ได้ลามลึกลงไปใต้ผิวหนัง และขนในบริเวณดังกล่าวก็ไม่ได้เปลี่ยนเป็นสีขาว ปุโรหิตจะต้องกักตัวเขาไว้ดูอาการเป็นเวลาเจ็ดวัน 5ในวันที่เจ็ดปุโรหิตจะตรวจผู้นั้นอีกครั้ง หากบริเวณที่บวมดังกล่าวยังอยู่เหมือนเดิม ไม่ได้ลามลึกลงไปใต้ผิวหนัง ปุโรหิตก็จะกักตัวเขาไว้อีกเจ็ดวัน 6ในวันที่เจ็ดปุโรหิตจะตรวจผู้นั้นอีกครั้ง หากรอยโรคดีขึ้น ไม่ได้ลามลึกลงไป ปุโรหิตก็จะประกาศว่าเขาไม่เป็นมลทิน เป็นเพียงผื่นธรรมดา ผู้นั้นต้องซักเสื้อผ้าของตน แล้วเขาก็จะสะอาด 7แต่หากผื่นนั้นเห่อลามไปหลังจากที่เขาให้ปุโรหิตตรวจดูหนหนึ่งแล้ว เขาจะต้องกลับมาหาปุโรหิตอีก 8ปุโรหิตจะตรวจเขาใหม่ หากเห็นว่าผื่นนั้นเห่อลามตามผิวหนังก็จะประกาศว่าเขาเป็นมลทิน เขาเป็นโรคติดต่อ
9“หากผู้ใดเป็นโรคติดต่อทางผิวหนัง ต้องนำเขาไปพบปุโรหิต 10แล้วปุโรหิตจะตรวจผู้นั้น หากเขามีอาการบวมซีดที่ผิวหนัง ขนบริเวณนั้นเปลี่ยนเป็นสีขาว และรอยบวมนั้นปริแตกเป็นแผล 11เขาก็เป็นโรคผิวหนังเรื้อรัง ปุโรหิตจะประกาศว่าเขาเป็นมลทินโดยไม่ต้องกักตัวไว้ดูอาการอีก เพราะเขาเป็นมลทินแล้ว
12“แต่หากปุโรหิตเห็นว่ารอยโรคนั้นกระจายไปทั่วตั้งแต่ศีรษะจดเท้า 13ปุโรหิตต้องตรวจดูเขา หากรอยโรคนั้นปกคลุมไปทั้งตัว ให้ประกาศว่าเขาไม่เป็นมลทิน เนื่องจากร่างกายของเขากลายเป็นด่างขาวไปทั้งตัว เขาจึงสะอาดไม่เป็นโรคติดต่อ 14แต่เมื่อใดก็ตามที่ร่างกายของเขามีแผล ผู้นั้นก็เป็นมลทิน 15เมื่อปุโรหิตพบเห็นรอยแผลนั้น ให้ประกาศว่าเขาเป็นมลทิน รอยแผลนั้นไม่สะอาด ทำให้เขาเป็นโรคติดต่อ 16หากรอยแผลนั้นตกสะเก็ด ให้เขากลับไปหาปุโรหิต 17ปุโรหิตจะตรวจดูอีกครั้ง หากแผลนั้นหายแห้งดีแล้ว ปุโรหิตก็จะประกาศว่าเขาหายจากโรคติดต่อ เขาสะอาดพ้นมลทิน
18“หากผู้ใดเป็นฝีและหายแล้ว 19แต่รอยฝีเกิดอาการบวมด่างหรือเปลี่ยนเป็นสีขาวอมชมพูเรื่อๆ ผู้นั้นต้องไปให้ปุโรหิตตรวจดู 20หากอาการลามลึกลงไปใต้ผิวหนัง และขนบริเวณนั้นเปลี่ยนเป็นสีขาว ปุโรหิตจะประกาศว่าเขาเป็นมลทิน โรคติดต่อทางผิวหนังได้ลามออกมาจากฝีนั้น 21แต่เมื่อปุโรหิตตรวจดูแล้ว ขนบริเวณนั้นไม่ได้เปลี่ยนเป็นสีขาว และรอยโรคนั้นไม่ได้ลามลึกลงไปใต้ผิวหนัง อีกทั้งสีก็กำลังจางลง ให้ปุโรหิตกักตัวเขาไว้ดูอาการเป็นเวลาเจ็ดวัน 22หากโรคนั้นลามออกไปตามผิวหนัง ปุโรหิตจะประกาศว่าเขาเป็นมลทิน เป็นโรคติดต่อ 23แต่หากลักษณะของรอยโรคนั้นไม่เปลี่ยนแปลงและไม่ลุกลามออกไป รอยนี้ก็เป็นเพียงแผลเป็นหลังจากเป็นฝี ปุโรหิตก็จะประกาศว่าเขาไม่เป็นมลทิน
24“หากผู้ใดมีแผลไฟไหม้และแผลนี้กลายเป็นสีขาวหรือสีขาวอมชมพูเรื่อๆ 25ให้ปุโรหิตตรวจดูรอยนั้น ถ้าขนบริเวณนั้นเปลี่ยนเป็นสีขาวและอาการลามลึกลงไปใต้ผิวหนัง โรคติดต่อได้ลามจากรอยไหม้นั้นแล้ว ปุโรหิตจะประกาศว่าเขาเป็นมลทิน เป็นโรคติดต่อทางผิวหนัง 26หากปุโรหิตตรวจดูพบว่าขนบริเวณนั้นไม่ได้เปลี่ยนเป็นสีขาว และรอยแผลนั้นก็ไม่ได้ลามลึกลงไปใต้ผิวหนัง อีกทั้งสีก็กำลังจางลง ให้ปุโรหิตกักตัวเขาไว้ดูอาการเป็นเวลาเจ็ดวัน 27ในวันที่เจ็ดปุโรหิตจะตรวจผู้นั้นอีกครั้ง หากแผลนั้นลุกลามออกไป ปุโรหิตจะประกาศว่าเขาเป็นมลทิน เป็นโรคติดต่อทางผิวหนัง 28หากลักษณะของแผลนั้นไม่เปลี่ยนแปลงและไม่ได้ลุกลามออกไป แต่กำลังจางลง รอยนี้ก็เป็นเพียงรอยบวมหรือแผลเป็นจากไฟไหม้ ปุโรหิตจะประกาศว่าเขาไม่เป็นมลทิน
29“หากชายหรือหญิงคนใดมีแผลที่ศีรษะหรือคาง 30ให้ปุโรหิตตรวจดูแผลนั้น หากแผลลามลึกลงไปใต้ผิวหนัง และขนบริเวณนั้นเปลี่ยนเป็นสีเหลืองและบางลง ปุโรหิตจะประกาศว่าเขาเป็นมลทิน เป็นแผลคัน เป็นโรคติดต่อที่ศีรษะหรือคาง 31แต่หากปุโรหิตตรวจพบว่าแผลคันนั้นไม่ได้ลามลึกลงไปใต้ผิวหนัง และไม่มีขนสีดำในบริเวณนั้น ให้กักคนนั้นไว้ดูอาการเป็นเวลาเจ็ดวัน 32ในวันที่เจ็ดให้ปุโรหิตตรวจดูผู้นั้น หากแผลคันไม่ได้ลามไปและไม่ได้มีขนสีเหลืองขึ้นมา อีกทั้งแผลนี้ก็ไม่ได้ลามลึกลงไปใต้ผิวหนัง 33จะต้องโกนขนบริเวณรอบๆ แผลนั้นออก และปุโรหิตจะกักตัวเขาไว้อีกเจ็ดวัน 34ในวันที่เจ็ดให้ปุโรหิตตรวจผู้นั้นอีก หากแผลคันนี้ไม่ได้ลามไปและไม่ได้ลามลึกลงไปใต้ผิวหนัง ปุโรหิตจะประกาศว่าเขาสะอาด เขาต้องซักเสื้อผ้าและถือว่าเขาปราศจากมลทิน 35แต่ถ้าแผลคันนั้นลามออกไปหลังจากประกาศว่าเขาไม่เป็นมลทินแล้ว 36ปุโรหิตจะตรวจอีกครั้ง หากแผลคันนั้นลามออกไปก็ประกาศว่าเขาเป็นมลทินโดยไม่ต้องรอดูว่ามีขนสีเหลืองหรือไม่ 37แต่หากปุโรหิตเห็นว่าแผลนั้นไม่ลามออกไปและมีขนสีดำขึ้นบริเวณนั้น แผลคันนั้นก็หายแล้ว เขาก็ไม่เป็นมลทิน และปุโรหิตจะประกาศว่าเขาสะอาด ไม่เป็นมลทิน
38“หากชายหรือหญิงคนใดมีรอยด่างขาวขึ้นที่ผิวหนัง 39ให้ปุโรหิตตรวจดู หากรอยเหล่านี้คล้ำลง รอยที่ขึ้นบนผิวหนังประเภทนี้ก็เป็นเพียงผื่นที่ไม่เป็นอันตราย เขาก็ไม่เป็นมลทิน
40“หากชายคนใดผมร่วงจนหัวล้านเลี่ยน เขาก็ไม่เป็นมลทิน 41หากผมบริเวณหน้าผากร่วงจนเถิก เขาก็ไม่เป็นมลทิน 42แต่ถ้าบริเวณที่ล้านนั้นมีรอยแดงเรื่อๆ ก็เป็นโรคติดต่อที่ศีรษะหรือหน้าผาก 43ปุโรหิตจะตรวจดู หากมีแผลบวมแดงเรื่อๆ ที่ศีรษะหรือหน้าผากคล้ายโรคติดต่อทางผิวหนัง 44ชายผู้นี้ก็เป็นโรคติดต่อและเป็นมลทิน ปุโรหิตจะประกาศว่าเขาเป็นมลทินเพราะแผลบนศีรษะของเขา
45“ผู้ใดถูกตรวจพบว่าเป็นโรคติดต่อ ผู้นั้นต้องสวมเสื้อผ้าฉีกขาด ปล่อยผมรุงรังปิดส่วนล่างของใบหน้าและร้องว่า ‘เป็นมลทิน! เป็นมลทิน!’ 46ตราบใดที่เขายังเป็นโรคติดต่อ เขาก็เป็นมลทิน และเขาต้องอยู่ตามลำพังนอกค่าย
กฎระเบียบเกี่ยวกับเชื้อรา
47“หากสงสัยว่ามีราขึ้นที่เสื้อผ้าขนสัตว์หรือผ้าลินิน 48หรือที่สิ่งถักทอจากลินิน หรือจากขนสัตว์ หรือที่แผ่นหนัง หรือเครื่องใช้ที่ทำจากหนัง 49และมีจุดเขียวหรือแดงที่ของนั้น เครื่องใช้เหล่านั้นก็ขึ้นรา จะต้องนำมาให้ปุโรหิตดู 50ปุโรหิตจะตรวจดูเชื้อรา และแยกเครื่องใช้เหล่านี้ไว้เจ็ดวัน 51ในวันที่เจ็ดปุโรหิตจะตรวจดูอีกครั้ง ถ้าเชื้อรานั้นลามออกไปก็แสดงว่ารานี้มีพิษ ของสิ่งนั้นก็เป็นมลทิน 52ต้องเผาทิ้งเนื่องจากมีราที่เป็นพิษ
53“แต่ถ้าปุโรหิตตรวจดูเครื่องใช้เหล่านั้นแล้วพบว่าราไม่ได้ลามออกไป 54ต้องนำสิ่งเหล่านั้นไปซักล้าง แล้วแยกออกจากเครื่องใช้อื่นๆ ไว้เจ็ดวัน 55หลังจากนั้นปุโรหิตต้องตรวจดูเครื่องใช้เหล่านี้อีก หากพบว่ายังมีราติดอยู่แม้จะไม่ได้ลามออกไปก็ให้ถือว่าเป็นมลทิน ต้องเผาทิ้ง ไม่ว่ารานั้นจะอยู่ด้านใดด้านหนึ่งบนของสิ่งนั้น 56แต่หลังจากซักล้างแล้ว หากปุโรหิตตรวจพบว่าราในเครื่องใช้เหล่านี้จางลง ให้ตัดส่วนที่ขึ้นราทิ้ง 57หากมีราปรากฏขึ้นอีกและลุกลามออกไป ให้เผาเครื่องใช้เหล่านี้ 58แต่หากซักล้างแล้วไม่ปรากฏร่องรอย ก็ให้นำไปซักอีกครั้ง จึงจะถือว่าสิ่งนั้นสะอาด”
59ทั้งหมดนี้คือกฎระเบียบเกี่ยวกับเชื้อราในเสื้อผ้า สิ่งถักทอ หรือสิ่งที่ทำจากหนัง บอกให้รู้ว่าเป็นมลทินหรือไม่
Regler vid misstänkt spetälska
1Herren talade till Mose och Aron: 2”Om någon lägger märke till en svullnad, ett utslag, en böld eller en ljus fläck på sin hud kan man misstänka spetälska.13:2 Det hebreiska ordet för spetälska är mer omfattande än vårt ord och betecknar även andra (vanligen inflammatoriska) hudsjukdomar. Han måste då föras till prästen Aron eller till någon av dennes söner som är präst 3för att undersökas av prästen. Om håret på det sjuka stället har vitnat, och om det ser ut som om fläcken trängt djupare än huden, är det spetälska och prästen måste när han konstaterar detta förklara honom oren.
4Men om den vita fläcken inte tycks ha trängt djupare ner än till huden och håret på det angripna stället inte har vitnat, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar. 5Sedan ska prästen undersöka honom igen på den sjunde dagen och om fläcken inte har förändrats och inte spritt sig, måste prästen hålla honom isolerad i ytterligare sju dagar. 6Därefter ska han undersöka honom än en gång på den sjunde dagen och om märkena av sjukdomen har bleknat och inte spritt sig, ska prästen meddela att han är ren. Det var då bara utslag och mannen behöver bara tvätta sina kläder för att bli ren.
7Men om fläcken sprider sig på huden sedan han en gång varit hos prästen för att bli förklarad ren, måste han visa upp sig för prästen igen 8och om denne då konstaterar att fläcken har spritt sig, måste han förklaras som oren. Då är det spetälska.
9När någon har spetälska ska han föras till prästen 10och prästen ska se efter om det finns en vit svullnad med vitnat hår på det angripna stället eller om det bildats nytt svullet kött där. 11Då är det spetälska och prästen ska förklara honom för oren. Mannen behöver inte isoleras för han är oren.
12Men om prästen ser att spetälskan har brutit ut och spritt sig över hela kroppen, från huvudet till fötterna, 13då ska prästen förklara honom ren när han har blivit alldeles vit13:13 Den sjuke har då uppenbarligen inga öppna sår. Se följande vers.. Han är ren. 14Men om det bildas nytt svallkött är han oren igen. 15När prästen ser svallköttet ska han förklara honom oren. För svallköttets skull är han nu oren. Det är spetälska. 16Men om svallköttet förändras och blir vitt, ska den spetälske gå tillbaka till prästen 17för att bli undersökt på nytt. Om fläckarna verkligen har blivit vita, ska prästen förklara honom ren. Då är han ren.
18Om någon har en böld på sin kropp och denna läks 19men det sedan på samma ställe uppstår en vit upphöjning eller en rödvit fläck, måste mannen visa sig för prästen. 20Prästen ska undersöka honom. Om det har trängt ner under huden och om håret på det angripna stället har blivit vitt, ska prästen förklara honom oren för spetälska har uppstått genom bölden. 21Men om prästen ser att det inte finns några vita hår på stället, om fläcken tycks vara helt ytlig och har mist sin färg, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar. 22Om det onda sprider sig under den tiden, måste prästen förklara honom oren; det är spetälska. 23Men om fläcken inte förändras och inte blir större är den bara ett ärr efter bölden och prästen ska förklara honom ren.
24Om någon bränner sig och det i brännsåret blir en rödvit eller vit fläck 25måste prästen undersöka den. Om håret vid brännsåret har blivit vitt och det ser ut att ha trängt djupare än huden är det spetälska som har utvecklats och prästen måste förklara honom oren; det är spetälska. 26Men om prästen inte upptäcker några vita hår på den ljusa fläcken och inte anser att den har trängt djupare ner än till huden och att den bleknar, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar 27och undersöka honom igen på den sjunde dagen. Om fläcken sprider sig på huden, måste prästen förklara honom oren; det är spetälska. 28Men om den ljusa fläcken inte ändrat sig eller spritt sig över huden eller om den bleknat, är den bara ett ärr efter brännskadan och prästen ska förklara mannen ren. Det är inget annat än ett ärr efter brännskadan.
29Om en man eller en kvinna har ett sår på huvudet eller hakan 30ska prästen undersöka det. Om det ser ut att vara en infektion under huden och man upptäcker gula hår i såret, måste prästen förklara den personen för oren. Det är skorv, spetälska på huvudet eller hakan. 31Men om prästens undersökning visar att såret inte trängt djupare än huden och att det är svarta hår i det, då ska den som undersökts hållas isolerad i sju dagar 32och sedan undersökas igen på den sjunde dagen. Om såret inte har spritt sig och inga gula hår visar sig och om infektionen inte tycks ha gått djupare än huden, 33ska man raka av håret runt det angripna stället – men inte i själva såret – och prästen ska hålla den som undersökts isolerad i ytterligare sju dagar. 34Prästen ska undersöka skorven igen på den sjunde dagen och om fläcken då inte har spritt sig och inte tycks ha trängt djupare än huden, ska prästen förklara honom ren och sedan han tvättat sina kläder är han ren. 35Men om fläcken senare, efter att han förklarats för ren, börjar sprida sig, 36ska prästen efter en ny undersökning kunna förklara honom oren utan att behöva bekräfta att det finns gula hår. 37Fast om det visar sig att såret inte sprider sig och svart hår växer upp på det angripna stället, då är han ren och prästen ska förklara honom ren.
38Om en man eller kvinna har vita fläckar på huden, 39ska prästen undersöka honom. Och om dessa fläckar sedan blir svagare är det inte spetälska utan en ofarlig hudinfektion. Han är ren.
40Om en man tappar håret på hjässan är han skallig men ren. 41Om håret faller av från främre delen av huvudet är det bara vanlig skallighet; han är ren. 42Men om det på det skalliga stället upptill eller framtill visar sig en rödvit fläck, kan det vara spetälska som brutit ut. 43I så fall ska prästen undersöka honom och om han finner en rödvit upphöjning upptill eller framtill som ser ut som spetälska, 44är han spetälsk och prästen ska förklara honom oren. Hans huvud är angripet.
45Den som konstateras ha spetälska måste riva sönder sina kläder, låta håret vara oordnat, täcka nedre delen av ansiktet och ropa ut där han går fram: ’Oren, oren!’ 46Så länge sjukdomen varar är han oren och måste bo avskilt utanför lägret.
47Om spetälskemögel angriper kläder av ylle eller lin 48eller något som är vävt eller virkat av lin, ylle eller något som är gjort av läder 49och det finns grön- eller rödaktiga fläckar på plagget, lädret, det som vävts eller virkats eller tillverkats av läder, är det spetälskemögel och i så fall måste det visas upp för prästen. 50Prästen ska undersöka plagget och hålla det isolerat i sju dagar. 51Den sjunde dagen ska han undersöka det igen. Om fläcken har spritt sig på något av de plagg han lämnade till prästen är det skadligt mögel. Det angripna är då orent. 52Han ska bränna upp det – vad det än må vara för plagg, vävt eller virkat av ull eller lin eller gjort av läder som har blivit angripet av spetälskemögel. Det måste brännas upp.
53Men om prästen finner att möglet inte har spritt sig på klädesplagget eller på det vävda eller virkade eller det som tillverkats av läder när han undersöker det igen, 54ska han låta tvätta det angripna och sedan isolera det i ytterligare sju dagar. 55Om det inte ändrat sig efter tvätten och möglet inte spridit sig när prästen undersöker det, är det orent. Det ska brännas. Det är spetälskemögel, på vilken sida det än förekommer. 56Men om prästen ser att fläcken har bleknat sedan den tvättats, ska han skära bort den från kläderna eller lädern eller det vävda eller det virkade. 57Om den sedan kommer tillbaka på klädesplagget eller det vävda eller virkade eller av läder tillverkade föremålet är det mögel och han måste då bränna det angripna föremålet. 58Om det inte efter tvättningen syns något på klädesplagget eller det vävda eller virkade eller det som gjorts är av läder, är föremålet rent efter ännu en tvättning.”
59Detta är lagen beträffande mögel på kläder av ylle eller lin eller saker som är vävda eller virkade liksom föremål av läder för att det ska kunna fastställas om föremålen ska förklaras som rena eller orena.
