สดุดี 95 – TNCV & NUB

Thai New Contemporary Bible

สดุดี 95:1-11

สดุดี 95

1มาเถิด ให้เราร้องเพลงรื่นเริงถวายแด่องค์พระผู้เป็นเจ้า

ให้เราโห่ร้องแด่พระศิลาแห่งความรอดของเรา

2ให้เรามาเข้าเฝ้าต่อหน้าพระองค์ด้วยการขอบพระคุณ

ให้เราโห่ร้องสดุดีพระองค์ด้วยดนตรีและบทเพลง

3เพราะองค์พระผู้เป็นเจ้าทรงเป็นพระเจ้ายิ่งใหญ่

เป็นกษัตริย์ยิ่งใหญ่เหนือทวยเทพทั้งมวล

4ห้วงลึกแห่งแผ่นดินโลกอยู่ในพระหัตถ์ของพระองค์

ยอดเขาทั้งหลายเป็นของพระองค์

5ท้องทะเลเป็นของพระองค์ เพราะพระองค์ทรงสร้างขึ้น

และพระหัตถ์ของพระองค์ทรงปั้นแผ่นดิน

6มาเถิด ให้เรากราบนมัสการและหมอบคำนับ

ให้เราคุกเข่าต่อหน้าพระยาห์เวห์พระผู้สร้างของเรา

7เพราะพระองค์ทรงเป็นพระเจ้าของเรา

เราเป็นประชากรที่พระองค์ทรงเลี้ยงดูในทุ่งหญ้าของพระองค์

เป็นฝูงแกะที่พระองค์ทรงอุ้มชูด้วยพระหัตถ์ของพระองค์

วันนี้หากท่านได้ยินพระสุรเสียงของพระองค์

8อย่าทำใจแข็งกระด้างเหมือนที่เมรีบาห์95:8 แปลว่า ทะเลาะวิวาท

เหมือนที่มัสสา95:8 แปลว่า การลองดีในถิ่นกันดาร

9ที่ซึ่งบรรพบุรุษของพวกเจ้าได้ทดลองเรา

พวกเขาลองดีกับเราทั้งๆ ที่พวกเขาได้เห็นสิ่งต่างๆ ที่เราทำ

10ตลอดสี่สิบปีเราโกรธคนในชั่วอายุนั้น

และเรากล่าวว่า “พวกเขาเป็นชนชาติที่ใจหลงเตลิด

และพวกเขาไม่รู้จักวิถีทางของเรา”

11ดังนั้นเราจึงสาบานด้วยความโกรธของเราว่า

“พวกเขาจะไม่มีวันได้เข้าสู่การพักสงบของเรา”

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 95:1-11

Psalm 95

En uppmaning att hylla och lyda Herren

1Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,

jubla inför vår frälsnings klippa!

2Kom till honom med tacksamhet!

Låt oss sjunga lovsånger till honom,

3för Herren är en stor Gud,

en stor kung över alla gudar.

4I hans hand är jordens djup,

och honom tillhör bergstopparna.

5Hans är havet, för han har gjort det,

och det torra landet, som hans händer har format.

6Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä

inför Herren, vår skapare,

7för han är vår Gud! Vi är hans folk,

fåren i hans hjord och i hans omsorg.

Om ni idag hör hans röst:

8”Förhärda inte era hjärtan,

som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,

9där era fäder satte mig på prov,

de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.

10I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,

och jag sa:

’Detta folk far vilse i sina hjärtan.

De känner inte mina vägar.’

11Därför svor jag i min vrede:

’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”